Efter 14 år av ständiga förseningar, uppskjutna releasedatum och allt mer undvikande svar från 3D Realms George Broussard, var det nog inte många av oss som på allvar trodde att Duke Nukem Forever någonsin skulle bli verklighet. Sedan spelet utannonserades 1997 har en helt ny generation av gamers vuxit upp, spelgenrer har kommit och gått, Xbox, WII och två generationer av Playstation lanserats. Men, grisar kan uppenbarligen flyga, och jag är otroligt glad att jag gissade fel i ett blogginlägg för snart två år sedan – i sommar släpps nämligen DNF till slut. Men jag minns också att jag var lite förbryllad över de glada minerna hos 3D Realms-gänget på bilden som togs i samband med nedläggningsbeskedet. Kanske visste de redan då att greven var räddad, och låg i hårdträning för sin comeback, som satts till den 6 maj 2011?

Jag kommer självklart att köpa DNF – främst av nostalgiska skäl – men jag undrar lite hur dagens 15-20-åringar, som vuxit upp med WoW, Starcraft, Guitar Hero och CoD, kommer att ställa sig till den hårdblonderade och tuggummituggande greven? Känns hans oneliners fortfarande fräscha, eller är han bara fjollig jämfört med moderna spelhjältar som Gary ”Roach” Sanderson och Alex Mason, de blytunga krigarna från Modern Warfare och CoD Black Ops? Om ett par månader vet vi.

Duke Nukem firar dessutom 20 år i år, det var 1991 som greven gjorde sin debut i ett sidoscrollande plattformsspel till MS-DOS. 1996 kom den tredje delen, Duke Nukem 3D, som under några månader totalt sopade mattan med allt annat i 3D-shooter-genren. Jämfört med Doom, som dittills varit actionspelet med stort A, var Duke 3D ett gigantiskt steg i utvecklingen. Det hade topografiska skillnader, man kunde röra sig i tre dimensioner (i Doom kunde man inte ens hoppa) och byggnader och föremål kunde sprängas i småbitar. Det enda 3D Realms missade var möjligheten att kunna spela online. Duke 3D kunde bara spelas via modem – och bara med en motståndare i taget. Så när ID Software släppte den första shareware-versionen av Quake i slutet av maj 2006, blev Duke omodern över en natt. Med Quake inleddes ett nytt kapitel i datorspelshistorien, och att sitta ensam och spela mot datorn var det få som lockades av längre.

Jag hoppas innerligt att Duke Nukem Forever blir precis så bra som det verkar i trailern ovan, och att greven får chans att dra på sig vinnartröjan igen. Han har ju trots allt haft 15 år på sig att öva.

Och visst är 14 år är en lång tid att vänta på ett spel, men inte exceptionellt länge. Det tog 10 år innan Starcraft 2 släpptes, och vi väntar fortfarande tålmodigt på Episode Three, trots att det var sju år sedan Half-Life 2 släpptes.

Vågar man hoppas att grisar kanske kan flyga igen?

Intressant?

(Missa förresten inte Ars Technicas grundliga genomgång av Duke Nukems uppgång, fall – och återuppståndelse.)

Andra bloggar om , , , , , ,