Det skrivs inte särskilt mycket i svenska medier om vad som händer mitt i hjärtat av EU, men det är ju symtomatiskt. Vi skeppar ju gladeligen iväg hundratals miljarder till Bryssel, men bryr oss inte nämvärt om vad som händer med slantarna.

Demonstrationer – FÖR en regering. En syn man inte ser varje dag.

Hur som helst, Belgien har nu varit utan regering i mer än nio månader sedan den tidigare koalitionsregeringen brakade samman i juni förra sommaren, och i förra veckan gav den av Belgiens kung tillsatte medlaren upp – det är omöjligt att få de sju partierna i det belgiska parlamentet att samarbeta. I botten av konflikten ligger givetvis de historiska motsättningarna mellan de 4,5 miljoner fransktalande invånarna i syd (Vallonien) och de 6 miljonerna flamländarna i norra delen av landet. Och inget tyder på att det parlamentariska dödläget kommer att kunna brytas före den 17 februari, då Belgien kommer att ha varit utan regering i 250 dagar och då blir världsmästare i grenen regeringsoduglighet. I skirvande stundinnehar Irak rekordet – det tog 249 dagar att bilda regering efter de första fria valen i landet i början av 2010. Man kan dock med visst fog påstå att politikerna i Bagdad hade något större utmaningar än belgarna, som trots allt varit en demokrati under större delen av 1900-talet.

Belgarna börjar dock att tröttna på sina politiker, och gick i helgen demonstrerade drygt 30.000 på Bryssels gator — för att sätta press på partierna i parlamentet att bilda en regering. Det kravet lär vara ganska unikt för ett demonstrationståg…

Nu är det ju självklart så att belgisk inrikespolitik inte direkt har med EU att göra. Men visst är talande att ”presidenten” för EU – ordföranden i Europeiska rådet – Herman von Rompuy, med speciella ansvar att hålla ihop unionen, kommer just från – Belgien…

Intressant?

Andra bloggare om , , , ,