And The Band Played On

Månad: februari 2011 (Sida 2 av 2)

Därför är vargarna portade i halva Sverige

Vargarnas utbredning i världen. I Ryssland finns det friska stammar, men i norra Sverige är de portade.

Den svenska vargdebatten har hittills aldrig berört den riktigt stora frågan, som likt en gigantisk elefant står där mitt i rummet. Inte förrän idag, då Expressens ledare sticker fingret rakt i såret och skriver som det är: för att vi ska kunna få en livskraftig vargstam i Skandinavien krävs det att vi slutar porta vargarna från den norra halvan av Sverige. Idag är nämligen allt norr om Dalälven förbjuden mark för vargar, eftersom det betraktas som renbetesmark.

Och just denna fråga är stendöd politiskt, eftersom en diskussion av vilka fri- och rättigheter Sveriges ursprungsbefolkning ska ha i förhållande till andra svenska näringar automatiskt stämplas som rasistiskt och/eller hets mot (ursprungs)folkgrupp. Men i praktiken är det ju bara ännu en debatt om tamdjur vs rovdjur, precis som i Värmland.

Skillnaden är att det här rör sig om renar. Det finns uppemot 300.000 sådana (ungefär lika många som antalet älgar) som rör sig fritt över ett vidsträckt betesområde som omfattar de norra delarna av Norge, Sverige och Finland (medan vargarna kan räknas i tiotal och som bekant lever undanskuffade nere i Mellansverige). Totalt omfattar renbetesområdet 54 procent av Sveriges yta – och där ska det inte finnas några vargrevir, enligt miljöminister Andreas Carlgren (även om han givetvis inte är ensam om att ha fattat detta beslut).

Om man studerar kartan ovan som visar vargens utbredning i världen, speciellt i Ryssland och Europa, ser man tydligt vilka som är de naturliga jaktmarkerna för arten. Men i norra Skandinavien finns det som synes ett stort hål. I detta område, som omfattar hela Nordkalotten, är vargen utrotad sedan länge, och kontakten med de stora vargpopulationerna i Ryssland är bruten. Och eventuella nya individer som vågar sig på att invandra österifrån har minimala chanser att överleva om de inte snabbt och målmedvetet springer gatlopp från Haparanda till Säffle.

Nu fungerar ju vargar inte riktigt så, och inte heller föds de med inbyggd GPS som kan hjälpa dem att lokalisera artfränder hundratals mil bort. Så de kanske väljer att stanna kvar i Norrbotten, eller beger sig till västerut till Lappland. Käkar lite lokala älgar, och kanske en och annan ren. Och då går det som det går – länsstyrelsen ger tillstånd till skyddsjakt, alternativt hanteras problemet på lokal nivå enligt doktrinen SGT (skjut, gräv, tig).

Även i USA utrotades vargstammen på 1700- och 1800-talet, främst för att den konkurrerade om pälsjägarnas bytesdjur och var ett hot mot tamboskapen som nybyggarna tog med sig. Men i nationalparken Yellowstone, Wyoming, finns det sedan ett antal år återigen en växande vargstam, som uppgår till ett hundratal djur uppdelade på 14 flockar.

I Lappland borde det finnas gott om plats för varg.

I Sverige har vi ett nästan lika stort nationalparksområde som Yellowstone. Det ligger i Lappland och innefattar bland annat Sareks och Stora sjöfallets parker. Detta gigantiska område, stort som tre Gotland, hade varit perfekt att plantera in varg i; gott om tillgång på bytesdjur och långt ifrån tätbebyggda trakter. Och en stor, livskraftig vargstam långt uppe i Lapplands vildmark, hade förmodligen gjort det möjligt att bedriva jakt i betydligt större utsträckning än dagens 20 djur om året. För att inte tala om att det hade kunnat bli en boost för vargturismen.

Men så är det ju det där med renarna.

Missförstå mig rätt nu. Jag är en varm förespråkare för ursprungsfolks rättigheter, och givetvis måste Sveriges samer kunna bedriva renskötsel – en näring som de ägnat sig åt i hundratals år. Men idag är det få, om ens någon, av de mindre än de c:a 4.500 renägande samerna som faktiskt kan försörja sig på sin djurhållning. Mängden renkött som produceras räcker bara till ett par hekto per svensk och år, vilket gör rennäringen till en extremt utrymmeskrävande och kraftigt subventionerad hobby (även om pengarna som det kostar är ganska ovidkommande i sammanhanget).

I ljuset av detta: är det verkligen vettig rovdjurspolitik att porta vargen från mer än halva Sveriges yta? I det 21:a århundradet borde det faktiskt vara möjligt att både bedriva både renskötsel i stor skala och och bevara en livskraftig rovdjursstam.

Så länge politikerna inte vågar ta i denna riktigt svåra fråga, kommer det dock inte att hända. Och alla vargdebatter förfaller till en uppvisning i inövade repliker och till intet förpliktigande snömos.

Intressant?

Aftonbladet 1, 2, DN 1, 2, SvD 1, 2

Andra bloggare om , , , ,

A Red Letter Day

Dagens fulkulturspaning: Vissa ljudmiljöer får associationerna att vandra iväg. På vägen till kontoret går jag varje dag förbi den stora bangården mellan det modernistiska men åldrade World Trade Center och de nybyggda kontorskomplexen på andra sidan järnvägen. Pendlartågen slamrar in mot centralen, högtalarröster på okänt språk ekar mellan betongpelarna och från en väg ner i underjorden ett dovt dunkande av maskiner som äter sig fram i tunnelsystem långt under marken.

Om man sluter ögonen eller bara tittar åt rätt håll kan man lätt föreställa sig att man förflyttats till City 17, och att kombinatets polisstyrkor står med elbatongerna i högsta hugg.

Jag skyndar på stegen lite extra.

Intressant?

Egypten: Erst kommt das fressen…

Livsmedelspriserna är uppe på rekordnivåer, påeldade av börsspekulation.

…dann kommt die Moral. Ett klassiskt Bertolt Brecht-citat, som kanske passar bättre än någonsin just nu. För medan Västvärldens medier är fullt upptagna med att framställa upproren i Nordafrika som en slags sentida demokratikamp i stil med Östeuropa 1989, kan det vara på plats att betona den ursprungliga anledningen till kravallerna – hunger.

För det som utlöste kravallerna i Tunisien för några månader sedan, och som får arabvärldens ledare att agera i panik såväl i Jemen som Jordanien, är de rekordhöga matpriserna. Efter den förra toppen för livsmedelspriserna sommaren 2008, då det också var uppror på gatorna i Egypten, fick världens fattiga länder en andhämtningspaus efter finanskrisen.  Sedan i höstas har dock råvaru- och spannmålspriserna ökat dramatiskt, och är nu högre än någonsin, enligt FN:s jordbruks- och livsmedelsorgan FAO. Och en av de främsta anledningarna till detta är – spekulation. När centralbankschefer i Väst (läs USA:s Ben Bernanke) driver nollräntepolitik för att stimulera ekonomin, blir resultatet att marknaden svämmas över av billiga pengar – som används till spekulation, något som vi nu ser resultatet av i allt fler så kallade LIFDC-länder, där medelinkomsten inte längre räcker till att försörja familjerna med mat för dagen.

Kampen för demokrati är viktig, men grunden till verklig demokrati bygger på att folk har mat för dagen. Att slåss för mänskliga rättigheter på fastande mage fungerar inte någon längre tid, som Brecht mycket riktigt konstaterade. Därför blir det också gravt missvisande att jämföra revolutionerna i Nordafrika med vad som hände i Östeuropa 1989. Då var folk svältfödda på demokrati, men hade det i övrigt ganska bra materiellt. I Tunisien och Egypten råder en katastrofalt hög arbetslöshet, och stora delar av befolkningen lever på under en dollar per dag.

Precis som det är obegripligt att tillåta multinationella företag spekulera i elpriset när det är -30 grader kallt i Sverige, borde det finnas ett globalt förbud mot att spekulera i livsmedelspriser på börsen. Och att använda värdefull jordbruksmark till att odla bränslen för törstiga amerikanska SUV:ar istället för att producera mat. En fjärdedel av USA:s spannmålsskörd används idag till etanolframställning, med stöd av massiva subventioner som infördes av ”miljöhjälten” Al Gore.

Fortsätter matpriserna upp, vilket FN tror, är det bara början på upproren i arabvärlden som vi ser. Och det är inte alls säkert att det slutar i frihet och demokrati.

Intressant?

Bra om matpriser: Flute, Zero Hedge, Cornucopia

Media: Aftonbladet 1, 2, 3, 4, Expressen, SvD 1, 2, 3, 4, DN 1, 2, 3, 4, 5

Andra bloggare om , , , ,

Att förstå storleken på monstercyklonen

Östra Australien, framför allt delstaten Queensland, har varit hårt prövat av naturkatastrofer på senare år. Knappt har vattnet börjat sjunka undan efter översvämningarna i januari förrän det är dags för nästa potentiella katastrof – den gigantiska cyklonen Yasi, som snabbt närmar sig kusten med vindhastigheter på över 70 meter i sekunden. Prognoserna pekar på att ”landfall” kommer att ske i morgon onsdag i höjd med staden Cairns.

Vad som inte riktigt framgått av nyhetsrapporterna är kanske hur ohyggligt stor Yasi är. Om man som bloggaren Jo Nova lägger kontinentala USA över Australien, ser man tydligt hur gigantiskt det annalkande ovädret är. Liksom Australien som är en betydligt större kontinent än vad vi inser. Lägger vi Australien över Europa täcker det hela kontinentala Europa, Östeuropa, en bit av Ryssland och Turkiet – och halva Sverige.

Vi som brukar ta till krigsrubriker som ”skräckvädret” bara det smyger sig in en ynklig liten snökanon från Östersjön – vad skulle vi kalla ett annalkande oväder från Ryssland i Yasis storlek?

Vi kan alla vara glada att vi lever i en meteorologiskt ganska ospännande del av världen.

Intressant?

Aftonbladet, DN

Läs även andra bloggare om , , , ,

Nyare inlägg »

© 2020 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: