Fröjdhpunktse

And The Band Played On

Månad: mars 2011 (sida 2 av 2)

Nej, det finns inga gröna alternativ till kärnkraften

Kärnkraftverket Fukushima Daicii efter en av de senaste dagarnas explosioner.

Samtidigt som 100.000-tals människor i nordöstra Japan saknar tak över huvudet, är i skriande behov av mat, vatten och medicin och stora delar av näringslivet lagt ner sin verksamhet, passar muppvänstern miljöpartiet och delar av socialdemokratin på att återuppliva den gamla kampen mot svensk kärnkraft. Detta i ett läge där det ännu inte konstaterats ett enda dödsfall i eller kring kärnkraftverket Fukushima Daichii.

Personligen tycker jag det är något osmakligt att utnyttja människors nöd för att ta snabba poäng i opinionen på hemmaplan, och dessutom sker det mot en bakgrund av en närmast hysteriskt uppskruvad nyhetsrapportering där det strösslas friskt med begrepp som ”härdsmälta”, ”Tjernobyl” och ”radioaktiva utsläpp” – vilket naturligtvis får till följd att folk reagerar i panik. Redan nu har det till exempel märkts en ökad efterfrågan på jodtabletter, trots att den eventuella strålning som kan nå Sverige är mindre än vad folk utsätts för vid en flygresa eller en skogspromenad.

Haveriet vid Fukushima är naturligtvis allvarligt, men det kommer sannolikt aldrig att bli något Tjernobyl – där en härdsmälta inträffade och radioaktiva partiklar spreds med vindarna ända till Sverige.

I Tjernobyl var reaktorinneslutningen av en alltför klen konstruktion som inte stod emot den explosion som inträffade (vätgasexplosion. precis som i Fukushima). I de japanska kärnkraftverken är den inre reaktorinneslutningen, där själva reaktortanken finns, byggda av flera meter tjock armerad betong. Denna inneslutning, kallad ”core catcher”, är byggd för att klara en enda uppgift: att stå emot en härdsmälta och förhindra radioaktivt läckage från de smälta bränslestavarna. Så långt har det alltså inte gått ännu – det har inte inträffat någon härsmälta – men om det värsta inträffar så är detta alltså något som konstruktionen är designad för att klara utan att strålning från reaktorhärden når omvärlden. En blytung PR-förlust för ägarna, förvisso, och en lång och och dyrbar process för att sanera de havererade reaktorerna, men hela Fukushima kommer sannolikt ända att behöva rivas efter jordbävnings- och tsunamiskadorna.

Och trots det som hänt får man ändå ge en eloge till de japanska konstruktörerna av detta 40 år gamla kärnkraftverk, vars säkerhetssystem fungerade precis som de skulle  trots en jordbävning som var fem gånger kraftigare än det byggts för att klara av – och ovanpå detta dessutom en tsunami. The Register har kartlagt den närmast osannolika kedjan av fallerande system som ledde fram till dagens krissituation. Det är som Tage Danielssons gamla monolog, fast på riktigt.

Vad man ska minnas är att det finns risker med alla typer av energiproduktion – och speciellt kärnkraftverk av äldre modell borde snarast stängas och ersättas med moderna reaktorer där säkerheten är mycket högre. Hittills har dock en sådan modernisering varit omöjlig hos oss i Sverige, eftersom vi fram till helt nyligen hade både ett förbud mot ny kärnkraft och forskning kring kärnenergi – den så kallade tankeförbudslagen som Birgitta Dahl införde.

Om man gör en kort check mot verkligheten, finns det tyvärr inga alternativ till kärnkraften – i alla fall inte om vi vill leva ungefär med dagens standard – om vi inte vill börja importera naturgas i stor skala eller börja borra efter skiffergas i Skåne. På längre sikt behöver vi också forska mer på nästa generation kärnkraft  – driven av t ex Thorium.

Att på allvar tro att industrinationer som Sverige – eller Japan  – skulle klara sig med dagens så kallade förnybara energikällor som vind- och solkraft är inte bara en ren utopi, det skulle dessutom leda till en avindustrialisering av landet och rullande blackouter där hushållen skulle få klara sig med el några timmar per dygn – ungefär som det är i delar av Japan just nu. För det funkar dessvärre inte att bygga bilar eller driva sjukhus bara när vinden blåser.

Son tur är verkar miljöminister Andras Carlgren, av alla människor, hålla huvudet kallt när alla andra springer runt i panik. Otippat men glädjande.

För övrigt: 25 år efter Tjernobyl uppgår antalet konstaterade dödsfall till 56 personer. Harrisburgolyckan orsakde inga dödsoffer alls.

Intressant?

Andra bloggar om , , , ,

(Erik Laakso broderar vidare på temat kärnkraftssäkerhet.)

Aftonbladet 1, 2, 3, 4,  SvD 1, 2, 3, 4, DN 1, 2, 3, 4, G-P, E24

Kan månen verkligen orsaka naturkatastrofer?

Foliehatts-teori modell 2012, eller recept för katastrof? Jupiter, Saturnus, Solen, månen och Jorden står på rad.

För några dagar sedan skrev Aftonbladet om supermånen, som enligt vissa ”konspirationsteoretiker” skulle innebära ett ökat antal stormar, tsunamis och jordbävningar. Just den 20 mars står månen närmare Jorden än den gjort på 19 år, och med detta skulle följa ett ökat antal naturkatastrofer. Rymdfysikern Gabriella Stenberg skrattade dock bort teorierna med att månens position ”inte spelar så stor roll”.

Ett par dagar senare, efter den gigantiska jordbävningen – och efterföljande tsunamin – som lagt delar av Japan i ruiner, kanske det ändå är dags att titta närmare på om det kan ligga något i dessa foliehatts-teorier.

Jorden sedd från månens position natten till den 11 mars. Rakt över Tokyo. Bara ett sammanträffande?

Till att börja med kan vi konstatera fakta: månen påverkar Jorden, och det rejält. Denna himlakropp är så pass stor och ligger så nära Jorden att den egentligen kan betraktas som en dubbelplanet. De gigantiska graviationseffekter som månen utsätter Jorden yttrar sig som exempelvis tidvatten. Och de allra största tidvatteneffekterna, kallade King Tide, uppstår när en annan gigantisk himlakropp – solen – står på ena sidan av Jorden (perihelion) medan månen på direkt motstående sida (perigee). Huruvida dessa bägge motstående gravitationskrafter kan ”rycka” i Jorden så mycket att det kan sätta igång jordbävningar finns det naturligvis delade meningar om, men det finns faktiskt en hel del forskning – publicerad i seriösa facktidskrifter – som pekar på sambandet.

En av de mest kontroversiella figurerna på Nya Zeeland just nu heter Ken Ring (nej, inte den svenske artisten) och driver en sajt som heter Predict Weather. Ring har kallats konspirationsteoretiker, foliehatt och galning, men ända sedan sedan september har han varnat för – och prickat in – ett antal jordskalv på Nya Zeeland, baserat bland annat på månens position. Den 14 februari varnade han för ett stort skalv i Christchurch – en vecka senare drabbades staden av en förödande jordbävning med 100-tals döda. Den 19-21 mars skulle nästa stora skalv inträffa, enligt hans beräkningar, ”give or take a few days”. Var det detta som inträffade utanför Japans kust?

Förutom månens position i förhållande till Jorden råder just nu också en ganska speciell situation vad gäller ”rymdvädret” – se grafiken högst upp. Gasjättarna Saturnus och Jupiter står på motsatt sida av solen, med vår planet mitt i ”skottlinjen”. Vilket enligt forskare/konspirationsteoretiker/foliehattar kan ha en större påverkan på Jorden än vad vi tror. Rymdforskare tror att de stora planeternas dragningskraft kan påverka solfläcksaktiviteten på solen – just nu är den mycket hög – och det finns också en hypotes om att det är omloppsbanorna hos dessa jätteplaneter som styr solcyklerna.

Solfläckar är ju egentligen gigantiska ”vulkanutbrott” på solens yta, där magnetiskt laddade partiklar kastas mot Jorden. Det manifesterar sig synligt som t ex norrsken, men kan sådana magnetstormar påverka även vår planets inre processer?

Allt det här låter förstås som det vore hämtat direkt ur katastrofrullen 2012. Men verkligheten är att ingen riktigt vet – varken forskare eller foliehattar – hur dessa interplanetära krafter påverkar oss. Det enda vi kan vara säkra på är att vi är oändligt små och påverkas av sådant som vi har väldigt liten vetskap om än så länge.

En glädjande nyhet – i alla fall om man tror på Ken Ring – är att det Jordens seismiska aktivitet kommer att lugna ner sig betydligt redan i april. Då rör sig Jorden ut ur den planetära position som enligt honom orsakat allt elände sedan i höstas.

Tro’t den som vill.

Och framför allt, ge ett bidrag till Läkare utan Gränser som redan nu är på plats i norra Japan för att hjälpa offren för katastrofen.

Intressant?

Aftonbladet 1, 2, 3, Expressen, SvD 1, 2, 3, 4, DN 1, 2, 3, 4, G-P 1, 2, 3, 4
Andra bloggar om , , , ,

Den skamliga satsningen på etanol fortsätter

E10: så heter det bränsle som kommer att ersätta dagens 95-oktaniga bensin. Redan den 1 maj kommer bränslet, som har 10 procents etanoliblandning, att finnas i svenska pumpar. Orsaken till att trycka i en större andel ”miljöbränsle” i bensinen är förstås det allestädes närvarande klimathotet – och genom att blanda i en större andel etanol i soppan kommer koldioxidutsläppen att minska, är tanken.

Men även om man är övertygad om att koldioxid leder till klimatkatastrof, är det högst osäkert om det nya bränslet faktsikt leder till någon minskning. Dels är energiinnehållet i etanol lägre än i bensin, vilket gör att bilar som körs på E10 förbrukar avsevärt mer bränsle än bilar som körs på 95-oktanig bensin. Dels ifrågasätter allt fler om etanol verkligen bidrar till bättre miljö, om man ser till hela produktionskedjan. Viktiga koldioxidsänkor går förlorade när skogsmark skövlas för sockerrörsplanteringar, och processen där etanolen raffineras är både smutsig och energikrävande. Så slutresultatet kan mycket väl bli att koldioxidutsläppen blir högre än att köra vidare med fossila bränslen. Därför finns det många politiker i Europa, som EU-parlamentarikern och miljöpartisten Claude Termes från Luxemburg, som helt vill stoppa iblandningen av etanol i våra drivmedel.

Dessutom finns det stora frågetecken när det gäller hur många bilar som klarar att köra på det nya bränslet. I Tyskland, där lanseringen skett nyligen är både politiker och allmänhet i uppror mot det nya bränslet, och vägrar tanka E10 – samtidigt som det råder brist på vanlig bensin. Enligt bensinbolagen ska 93 procent av den tyska vagnparken klara E10 utan problem, men för de återstående sju procenten  – som motsvarar tre miljoner bilar – kan effekten bli dyrbara motorhaverier, som de enskilda bilägarna själva får stå för. Framför allt är det äldre bilar vars motorer tar stryk av att köras på en magrare bränsleblandning. Dessutom kan etanolen leda till ökad korrosion i bränslesystemet – vilket också kan bli mycket dyrt att åtgärda.

I Sverige, vars bilpark är bland de äldsta i Europa, är det sannolikt en betydligt högre andel än 7 procent som inte klarar  E10. En försiktig gissning kan vara att runt 400.000 bilägare lever farligt om de fyller E10 i tanken. Den enda försäkringen efter den 1 maj blir alltså istället tanka 98-oktanig bensin i tanken. Alltså, ännu större utgifter ovanpå det redan historiskt höga bensinpriset.

Men det mest skamliga i hela denna satsning på etanol, är att politikerna trappar upp den – just som matpriserna i världen sätter nya rekord varje dag. Och det är framför allt priset på majs som ökat dramatiskt de senaste sex månaderna, enligt FN:s jordbruksorgan FAO. Orsaken till detta står att finna i att majs, som tidigare var basvara i stora delar av världen, nu i allt högre utsträckning går till etanolproduktion. USA, tidigare världens största exportör av majs, använder nu 40 procent av sin produktion till att framställa bränsle till sina SUV:ar. Den amerikanska etanolindustrin, som subventionerats med ett otal miljarder dollar, drogs igång för drygt 10 år sedan av ingen mindre än expresidenten och sedermera Nobelpristagaren Al Gore, som ville säkra väljarröster i jordbruksstaterna. Och trots de uppenbara nackdelarna hejas satsningen fortfarande på av aningslösa världsförbättrare här på hemmaplan – inte minst miljöminister Andreas Carlgren och Svenska Naturskyddsföreningen.

Ändå krävs det inte särskilt mycket för att se sambanden. I ett läge där fler och fler av världens fattiga inte längre har råd att äta sig mätta, väljer våra politiker att aktivt delta i stölden av deras mat.

Jag kommer aldrig någonsin att tanka etanol i min bil. Hellre slutar jag köra.

Intressant?

Andra bloggar om , , , , ,

Könsmaktsordning på gym

Löpbandet – gymmets kvinnokontrollerade domän.

Så här på den internationella kvinnodagen tänkte jag skriva lite om strukturer – manliga och kvinnliga – som styr oss när vi tränar. Den dolda könsmaktsordningen på gymmet helt enkelt. Maktbalanser som finns där om, utan att vi tänker på dem särsklit ofta, men som påverkar oss alla som kämpar mot välfärdens negativa effekter instängda i svettiga träningslokaler.

Gymmet där jag tränar sedan något år tillbaka, är antagligen som de allra flesta gym i våra storstäder. Det innehåller en blandad publik, relativt jämnt spridd vad gäller både ålder och kön, där den övervägande delen utgörs av helt vanliga motionärer. Alltså de som lägger en halvtimme på konditionsövningar och kanske kör ett gympapass. Men så finns det två tydliga grupper som sticker ut. En övervägande manlig grupp, och en som består nästan uteslutande av kvinnor:

Grupp 1: Muskelmännen. De riktiga biffarna, som hänger på gym för att fixa en grym Fight Club-överkropp och gigantiska biceps. Håller för det mesta till under en skivstång, eller i hörnet där de fria vikterna finns. Tränar alltid med maximal vikt och nedlåter sig sällan till att sätta sig i en Nautilusmaskin (det är bara för nybörjare eller klenisar). Namnet till trots, finns det en och annan kvinna i denna grupp, men de är ganska få och tränar oftast ensamma.

Och under snart 30 års gymträning har jag hittills aldrig varit med om att en tjej eller kvinna kommit fram och yppat de magiska orden: köra emellan?

Grupp 2: Maratonkvinnorna. I motsatt ända av gymmet finns ett halvdussin löpband och lika många cross trainers. I denna del av gymmet härskar kvinnorna – högst en av fyra här är män – och de flesta av dem verkar träna för olika typer av långlopp. Eller så är de fast beslutna att bränna bort hela sitt dagsintag av kalorier (om de nu har ätit över huvud taget). Hur som kan deras deras rundor på löpbandet eller ”crossen” vara i timtal, om ingen sätter stopp.

Förr var gymmets konditionsmaskiner begränsade till 10 minuter vid kö – en regel som de företagsamma maratonkvinnorna (med stöd av ett par maratonmän) hade flera fiffiga sätt att ta sig runt. T ex genom att placera en tidning strategiskt i vägen för tidsangivelsen. Eller genom att starta om programmet var tionde minut. Eller helt enkelt dra på musiken för fullt i hörlurarna och inte låtsas om den växande kön. Väl medvetna om att få, allra minst räddhågsna män, skulle våga gå fram och påpeka att tiden är ute.

Efter upprepade påstötningar från  ur denna grupp löpbandsfantaster, beslöt gymmet att slopa tidsbegränsningarna helt. Sedan dess råder fullt kaos. Köerna ringlar timslånga, frustrationen och ilskan lägger tät, och logistikapparaten i omklädningsrummen har brutit samman. För eftersom folk nu tvingas stanna kvar längre för att få tag på ett ledigt löpband, har det nu också uppstått långa köer – till klädskåpen…

Numera håller jag mig i muskelbiffarnas hörna, och försöker inte ens bryta mig in i den aggressiva kampen om det som tidigare kallades ”uppvärmningsmaskiner”.

Tillbaka till kvinnodagen. Hela den här berättelsen är naturligtvis en bagatell i ett mycket allvarligt sammanhang, men i det lilla visar det ändå på hur tjejer blir allt bättre på att visa framfötterna i olika sammanhang.

I kampen om löpbanden har de i alla fall vunnit en jordskredsseger…

Intressant?

Mer om kvinnodagen: Aftonbladet 1, 2, SvD 1, 2, 3, DN 1, 2, 3, GP 1, 2, 3

Andra bloggar om , ,

Framtidens smarta elnät: räkna med mörker

Steve Holliday, chefen för National Grid – det brittiska elnätet – uttalar sig i en BBC-intervju om det framtida smarta elnätet som de engelska elkunderna kommer att få tillgång till om några år. Tiden när vi kunde räkna med att ha permanent tillgång till el är över – i framtiden är det ransonering och planerade blackouter som gäller, enligt Holloway.

Det brittiska elnätet kommer att behöva byggas om i grunden för att kunna hantera den sexfaldigt högre andelen vindkraft i energimixen, och eftersom vinden som bekant inte blåser hela tiden, samtidigt som gamla kol- och kärnkraftverk kommer att stängas, kommer det att uppstå energibrist. Detta vill energibossen lösa med att satsa ytterligare mångmiljardbelopp på ett ”smart elnät”. Smartheten i nätet innebär att det på egen hand ska kunna stänga av strömmen för olika typer av elkunder, baserat på vem som behöver den bäst för tillfället.

Holliday har under flera år förespråkat planerade blackouter som ett sätt att klara övergången från dagens smutsiga (men pålitliga) kolkraftverk till vindsnurror, ett skifte som krävs för att klara den brittiska regeringens högt uppsatta klimatmål.

För den som tror att engelsmännen har blivit komplett galna, så måste jag tyvärr påminna om att Sveriges energiminister Maud Olofsson fortfarande sitter kvar på sin post, fast besluten om att ”aldrig överge klimatmålen”. Och i detta nu börjar Sveriges första smarta elnät att byggas.

Det är sannolikt bara en tidsfråga innan vi bjuds på samma valfrihet på den svenska energimarknaden: lev i mörker, eller bli av med ditt jobb…

Intressant?

(Följ även E24:s utmärkta granskning av den sjuka elmarknaden.)

 

Andra bloggare om , , , , ,

De gröna energins mörka baksida

Batou, inre Mongoliet. Här betalas priset för för vår förnybara energi.

 

”Vindkraft är bra både för plånbok och miljö” lyder rubriken till ett debattinlägg från organisationen Svensk Vindenergi. Och visst har rubriken någon slags täckning i texten –  vindkraften är en lysande affär i alla fall för vissa plånböcker. Det vill säga  vindkraftsföretag som håvar in stora skattesubventioner, samt LRF-konsulter och lantbrukare som tjänar grova pengar på att hyra ut marken till vindsnurrorna.

En betydligt sämre affär är vindkraften för de vanliga elkonsumenterna, eftersom vindel är mångfalt dyrare än energi från vatten- och kärnkraft. Till detta kommer de så kallade elcertifikaten, som egentligen är en extra skatt på elräkningen och finansierar utbyggnaden av förnybar energi. Redan idag utgör elcertifikaten 6-7 öre på elräkningen före moms, och ju mer energiproduktionen byggs ut (oavsett vilken typ av anläggning det gäller) desto fler elcertifikat får vi betala för. (Det kallas ”kvotplikt”.)

Alltså – vindkraften är en utmärkt för vindkraftslobbyn, men en usel affär för svenska elkunder som kommer att få den ena elchocken efter den andra i takt med att vindkraftsparkena breder ut sig och de nya ”smarta elnäten” byggs – ännu en gigantisk kostnad som nätföretagen gärna lastar över på elkunderna.

Men visst innebär vindkraft ett lyft för miljön? Nej, knappast. Dels förstör de stora verken oersättliga naturvärden. Transportvägar och kraftledningar anläggs, ofta i känslig vildmark, ljudmiljön ödeläggs. rovfåglar och fladdermös slaktas i tusental. Livsmiljön för de människor som bor i närheten av verken försämras.

Och när det gäller koldioxidutsläpp, är Sveriges energiproduktion redan idag till nästan 100 procent koldioxidfri. Räknar man in de utsläpp som genereras vid tillverkning av vindkraftverken — de flesta görs i Tyskland eller Asien – gjutning av betongfundament, röjning av skogsmark samt transporter, så tar det många år innan en vindsnurra arbetat in sina egna koldioxiavtryck. Lägg till detta behovet av att bygga ut motsvarande reglerkraft – vattenkraft eller gaseldade kraftverk – för varje MWh el som vindkraften producerar, och slutresultatet ser ännu sämre ut. Någon sådan sammanställning över när ett vindkraftverk går ”break-even” miljömässigt har dock aldrig gjorts.

Men de riktigt stora förlorarna i vår omhuldade satsning på grön el, lever på andra sidan Jorden.  I utkanterna av staden Batou i Kina, centrum för utvinning och produktion av sällsynta metaller, breder en gigantisk bubblande sjö av kemiskt avfall ut sig. Människor  som bor i närheten kan inte längre bruka den förgiftade jorden, antalet cancerfall har ökat dramatiskt liksom ögon- och luftvägssjukdomar. Daily Mail besökte nyligen Batou och skrev ett reportage från denna ekologiska katastrofzon.

Hur hänger detta då ihop med Västvärldens satsning på grön el? Jo, det är här som metallen neodymium bryts. Den används sedan för att tillverka magneterna i våra vindkraftverk.

Så nej, vindkraft är ingen höjdare för miljön någonstans. Särskilt inte i Kina, dit vi valt att gömma undan många av våra egna miljöproblem.

Intressant?

E24, SvT 1, 2, 3

Andra bloggare om , , ,

Kläm åt de små klimatförrädarna bara!

Ung, anonym klimatbov i färd med att mörda Gaia.

Läser på Aftonbladet att smågodis är en riktig klimatbov. Chips, läsk och smågodis står för hela 0,8 procent av våra totala utsläpp av skadliga växthusgaser (som klimatindustrin har valt att benämna det spårämne i atmosfären som kallas koldioxid och är orsaken till att vi träd, buskar och spannmål över huvud taget växer).

Hur som helst måste naturligtvis detta oskick stoppas. Inte nog med att vi envisas med att äta kött och köra bil, vi trycker också i oss godis i en takt som hotar att dränka isbjörnarna, enligt Livsmedelsverket som granskat utsläppen från snasket.

– Kött är den livsmedelsgrupp som normalt har störst klimatpåverkan. Därför är det anmärkningsvärt att en påse skumgodis har lika stor klimatpåverkan som en portion fläskkött, säger Anna-Karin Johansson på Livsmedelsverket.

I den verkliga världen, där folk klarar att tänka på egen hand och inte går runt med huvudet fast inkilat i rektum, kan vi konstatera att det svenska godisätandet med sina 480.000 ton koldioxidekvivalenter, utgör cirka 16 promille av de globala antropogena koldioxidutsläppen på cirka 30 gigaton. Enbart Kinas ökning av koldioxutsläppen uppgår till 6,3 miljoner ton dagligen – sju gånger mer än vad svenska godisätare ger upphov till på ett helt år.

Frågan som aldrig ställs till alla dessa skattefinansierade horder av klimatkonsulenter som invaderat nära nog alla samhällsinstitutioner är: hur mycket uppvärming kan vi undvika genom att sluta äta godis? Eller för den delen, vad skulle effekten bli om samtliga nio miljoner svenskar hoppade ner för en hög klippa och alltså besparade världen från alla framtida ekologiska fotavtryck?

Svaret vet vi alla – det skulle inte märkas över huvud taget.

Därför är idiotiska kartläggningar som den här både onödiga och ett slöseri med både resurser och pengar. De globala utmaningarna ligger på en helt annan nivå, där det handlar om att ta fram energilösningar som kan ersätta den allt dyrare oljan, utan att förstöra vår befintliga miljö ännu mer än vi redan har gjort.

Att då som Livsmedelsverket komma och yra om skumbananens farliga klimatpåverkan, framstår bara som sinnessvagt.

Och så undrar politikerna varför folk inte tar hotet om den globala uppvärmingen på allvar..?

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Nyare inlägg »

© 2019 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: