Grafik från Sarasota Herald Tribune över stormarna som aldrig kom – men ändå blev dyrbara för Floridas husägare.

Årets Pulitzerpris har delats ut – USA:s lite lyxigare motsvarighet till Stora journalistpriset – och värdig vinnare i klassen undersökande journalistik heter Paige St. John och är reporter på Floridatidningen Sarasota Herald-Tribune.

St. John har gjort något så ovanligt som att lägga ner ett helt års arbetstid åt att gräva fram historien om stora försäkringsbolag – och återförsäkringsbolag – som i spåren efter orkanen Katrina chockhöjde premierna för husägare i Florida med upp till 350 procent, och lämnat två miljoner utan försäkringsmöjlighet över huvud taget. Trots att Florida inte drabbats av några orkaner över huvud taget sedan 2005.

Däremot har de sex senaste åren efter orkanen Katrina inneburit massiva vinstökningar för försäkringsbolagen, som med framtida klimatförändringar som motivering passade på att chockhöja sina premier. Scenariot var att antalet orkaner skulle öka dramatiskt, vilket också skulle föra med sig ökad materiell förstörelse och därmed större krav på utbetalningar från försäkringsbolagen.

Någon vetenskaplig grund för dessa prognoser om framtida oväder fanns inte, vilket professorn i miljövetenskap Roger Pielke Jr ett flertal gånger skrivit om i sin blogg, och inte heller FN:s klimatpanel IPCC har hittills kunna etablera ett vetenskapligt samband mellan varmare klimat och fler stormar.

Men i brist på etablerad vetenskap uppfinner man sin egen, vilket var precis vad amerikanska riskbedömningsföretaget RMS gjorde i oktober 2005. Som Paige St. John skriver i sin prisbelönta granskning:

There, on a Saturday in October 2005, the company gathered the justification it needed to rewrite hurricane risk. Instead of using 120 years of history to calculate the average number of storms each year, RMS used the scientists’ work as the basis for a new crystal ball, a computer model that would estimate storms for the next five years.

The change created an $82 billion gap between the money insurers had and what they needed, a hole they spent the next five years trying to fill with rate increases and policy cancellations.

RMS said the change that drove Florida property insurance bills to record highs was based on ”scientific consensus.”

The reality was quite different.

Today, two of the four scientists present that day no longer support the hurricane estimates they helped generate. Neither do two other scientists involved in later revisions. One says that monkeys could do as well.

Resultatet fem år efteråt: RMS prognoser, som förutspådde att USA skulle drabbas av minst 11 orkaner före utgången av 2010, var inte ens i närheten av verkligheten. Hittills har bara fyra orkaner nått land, ingen av dem i Florida.

Den Pulitzervinnande artikelserien är viktig läsning, inte bara för lokaltidningsläsarna i Florida. För den fiffiga idén att motivera höjda premier med framtida klimatförändringar är något som hela försäkringsbranschen hakat på – också i Sverige. En av de riktiga tungviktarna i den europeiska återförsäkringsbranshen heter Munich Re, och brukar med jämna mellanrum släppa larmrapporter om galopperande klimatförändringar.

I svensk press brukar sådana inlagor från försäkringslobbyn – Big Insurance – dock aldrig ifrågasättas på det sätt som de borde. Tydligen krävs det en lokaltidningsreporter för att lära oss att bra journalistik påfallande ofta handlar om att följa pengarna.

Just nu är det tornadosäsong i södra USA, till exempel i Oklahoma, och 100-tals människor har mist livet i de värsta virvelstormarna sedan 50-talet. Det kommer inte att dröja länge förrän vi får läsa att virvelstormarna beror på klimatförändringarna, och försäkringsbolagen gläder sig åt ytterligare en möjlighet att ta mer betalt.

Läs hela den Pulitzervinnande granskningen om försäkringsbranschen här.

Intressant?

(Anders Bolling på DN är undantaget som bekräftar regeln – läs hans utmärkta artiklar om vädret.)
Andra bloggare om , , ,