Det är ohyggliga vittnesmål som rullar in från Norge just nu. Från bombningen av centrala Oslo förstås, men särskilt från norska SSU-lägret på Utøya, där det nu kommer in uppgifter om att upp till 25-30 ungdomar kan ha skjutits ihjäl. Av en jävla mördare, utklädd till polis. Unga, knappt mer än barn, som säkert aldrig i sina alltför korta liv kunde ana att de skulle möta döden under sommarens höjdpunkt.

Och jag kan förstås inte komma ifrån att tänka på mina egna barn, som är i samma ålder. På lägret de var på förra året, ute på Ängsholmen. På hur totalt försvarslösa vi är mot terrorister och/eller galningar som bestämt sig för att just våra barn måste skjutas ihjäl, sprängas eller lemlästas för ett högre politiskt syfte. Och det spelar ingen roll hur mycket jag hatar dessa jävla mördare, eller om den/de ansvariga för massakern dör en välförtjänt och plågsam död. Det finns ändå horder av andra galningar som är beredda att skjuta våra barn. För att de hatar samhället, socialdemokrater, moderater, araber, judar, svenskar, norrmän, vita, svarta…

Om det är Al-Qaida, någon annan terrorgrupp eller en norsk Timothy McVeigh är det i skrivande stund ingen som vet.

Det sorgliga är att vi aldrig nånsin kommer att kunna försvara oss helt och hållet mot sådana här skamliga dåd. Oavsett hur mycket EU vet om våra banktransaktioner och mobilsamtal, oavsett hur många noggranna säkerhetskontroller och nakenscanningar som vi inför – mördarna/terroristerna kommer alltid att hitta nya sätt att ta livet av oss och våra barn.

Det är det som är det riktigt sorgliga i allt detta. De samhälle vi vill leva i har inget effektiv försvar mot bombmannen i Oslo och barnmördaren på Utøya. Alternativet, polisstaten, är det nog få som vill leva i.

Ändå, mina tankar och tårar går till Norge ikväll. Till alla de föräldrar som förlorat sina älskade barn idag. Vi kommer aldrig att glömma fredagen den 22 juli 2011, nästan två år efter den 11 september 2001.

Intressant?

DN, SvD, Aftonbladet, Expressen, VG

Andra bloggare om , , , ,