Kanske är det som professor Zygmunt Bauman skriver i SvD, att upploppen i England drivs av människor som hamnat utanför prylsamhället – det vill säga misslyckade konsumenter. Eller också kan man gå ett steg längre, och uttrycka sig som den frispråkige finansanalytikern Max Keiser i inslaget ovan – att plundrarna i London bara härmar beteendet hos den finansiella kleptokratin, som använder det han så frankt kallar financial weapons of mass destruction för att driva hela länder till ruinens brant – av den enkla anledningen att de kan tjäna pengar på det. Dessa finansiella plundrare och terrorister håller till i lyxiga kontor på Wall Street och i London City, och det nya i Finanskrisen 2.0 är att de inte längre nöjer sig med att att försöka knäcka banker och företag – nu ger de sig också på hela länder. Beväpnade med helt nya finansiella instrument och blixtsnabba datorer – och benäget bistånd från ratinginstituten – kan de slå sönder hela ekonomier och tjäna miljarder genom att positionera sig på nedsidan som det heter på finansspråk. Hittills har dock inte David Cameron, som vill stänga mobilnät och censurera sociala medier, sagt något om att ställa de verkliga plundrarna inför rätta; de vars härjningar kostar samhället tusenfalt mycket mer än kravallerna i England.

Utan att på något sätt försvara (den konsumtionssvultna?) pöbeln i London, är det förstås så att samhällen där människor får se sina pensionstillgångar raderas ut – av Wall Street- och Cityterrorismen – där tidigare basal samhällsservice som tillgång till el, vatten och omsorg privatiseras och blir mångdubbelt dyrare, där skatter och pålagor gjort att de flesta industrijobben flyttat till Kina,  där den politiska makten emigrerat till Bryssel och stiftar lagar på säkert avstånd från dem som drabbas och där misslyckade chefer i både privat och offentlig verksamhet kommer undan med guldkantade fallskärmar. Sådana samhällen kommer förr eller senare till en punkt där den frustrerade konsumtionsklassen har fått nog.

Lägg till detta det faktum att samma konsumenter – alltså de som känner ett utanförskap för att de inte har råd att köpa en ny platt-TV – samtidigt förväntas betala notan för att rädda kleptokratin, det vill säga de banker som är själva orsaken till att det går åt skogen. I ljuset av detta är det förvånande att inte fler ger sig ut på plundringståg.

Fast det kommer nog.

Intressant?

Aftonbladet, 2, DN 1, 2, 3, 4, 5, SvD 1, 2, 3, 4, 5, 6

Andra bloggar om , , , ,
(För övrigt känns det en aning ovant som gammal liberal att finna sig ha samma åsikt som ett antal bloggar ute på vänsterkanten. Men det är en annan tid nu, en ny klasskamp – mellan den finansiella klassen, kleptokratin, och… ja alla oss andra.)