Sveriges elbehov igår, den 1 februari: dryga 542 000 Mwh.

Dagar som denna, då Europa och Skandinavien darrar under rysskyla och snökanoner, är det märkligt tyst om behovet av att bekämpa klimatkris och ersätta kärnkraften med förnybara energkällor, så som delar av vår politiska intelligentia förespråkar. Men det kan vara värt att påminna om galenskaperna även under årets kallaste period.

Grön elproduktion just nu: en procent av det svenska dagsbehovet.

Så sent som i somras presenterade FN:s klimatpanel IPCC sin senaste energirapport, som måste ha varit svårsmält läsning för alla utom de mest fantatiska utopisterna (dessutom var den helt och hållet producerad av Greenpeace). I rapporten konstaterades det att nästan hela Europas energibehov skulle kunna tillgodoses med förnybara energikällor som vatten och vind år 2030 – det vill säga helt utan kol och kärnkraft, som idag utgör drygt 80 procent av elproduktionen i unionen. Ett par tusen miljarder till i satsning på vindkraft, lite energieffektivisering och mer ”hållbarhet” så skulle allt fixa sig.

Det stora problemet är dock inte att halvt fanatiska miljölobbyister tituleras energiexperter, utan att folkvalda politiker faktiskt gått på galenskaperna – och kommer undan med det. Centern har ju ett svårslaget rekord av energipolitisk terrorism under mer än 30 år – och MP försöker på fullt allvar få oss att tro på utopier om att ett litet land nära Nordpolen, där stora delar av befolkningen huttrar halva året i mörker och iskyla, skulle klara sig enbart med vatten- och vindkraft. En titt i Miljöpartiets partiprogram är alltid en nyttig påminnelse en dag som denna i februari, då Sibirienkylan slår in dörren:

Vi har i vårt land en väldigt hög elförbrukning per person jämfört med andra länder. Det beror på att vi historiskt sett har haft tillgång på billig el. Så ser inte framtiden ut. Därför har vi både en stor potential och ett stort behov av att energieffektivisera.

Vindkraft och solenergi är de energislag som växer snabbast i världen. Samtidigt som vi ser hur alliansregeringen slår av på takten. Sverige riskerar att bli omsprunget. Miljöpartiet vill därför satsa mer på bioenergi, vindkraft och solenergi.

Vi anser att vattenkraften är färdigutbyggd i Sverige och vill grundlagsskydda de sista orörda älvarna och älvsträckorna. Vi vill inte ha någon utbyggnad, inte heller av småskalig vattenkraft.

Kärnkraften ska stängas, utbyggnaden av älvar stoppas, kol och olja förbjudas. Det enda vi ska förlita oss till som industrination är alltså sol (som vi över huvud taget inte ser halva året) och vind. El ska vara en dyrköpt lyx. Detta är alltså ett parti som uppemot 15 procent av svenskarna kan tänka sig att rösta på.

Just nu, ute i verkligheten, ligger Sveriges förnybara elproduktion – dvs vindkraftverken – på en verkningsgrad av c:a 14 procent och levererar därmed en procent av Sveriges samlade elbehov.

En hundradel.

Det beror dels på att det oftast inte blåser under de kallaste vinterdagarna, dels att det av säkerhetsskäl inte går att köra verken när det är för kallt. Och nån ”grön el” finns inte heller att importera, eftersom det är lika svinkallt i Tyskland, Danmark och andra EU-länder som satsat på förnybar energi. Vindsnurrorna står stilla där med.

Men istället för att erkänna att de förnybara alternativen aldrig ens kommer i närheten av att kunna ersätta våra åldrade reaktorer, som hålls igång av för länge sedan pensionerade tekniker (de enda som vet hur verken funkar efter 30 års förbud att forska eller ens tänka på kärnkraft) kommer vi snart nog att få höra framträdande Center- eller Miljöpartister skylla de skyhöga elpriserna på den opåtlitliga kärnkraften, och att vi nu måste satsa på en ännu större utbyggnad av vindkraften för att få stabila elpriser.

Även om det vore smärtsamt på kort sikt, vore det en nyttig lärdom för alla svenskar att en månad om året – varför inte februari – testa den gröna energipolitiken i verkligheten. Stäng alla reaktorer, lägg de oljedrivna reservkraftverken i malpåse, fördubbla energiskatterna och se till att bensin och diesel kostar minst 25 kr litern. Det hade förhoppningsvis inte lett till samma katastrofscener som i Östeuropa, men det hade svidit ordentligt i skinnet på nästan samtliga svenskar.

Och efter ett sådant experiment hade vi garanterat sluppit se Centern i riksdagen mer. Förhoppningsvis inte heller MP.

Intressant?

Andra bloggar om , , , , ,