Bränslepriserna rusar i höjden, och vi hör allt oftare så kallade peak-oilarna förklara det höga priset med att det är det första tecknet på att det så kallade oljekrönet har passerats. Det kan förvisso stämma, men det som just nu driver upp bensinpriset – som inte bara smärtar i svenska plånböcker utan också håller på att bli en valfråga i det kommande USA-valet – är ren och skär spekulation.

För råvaror, inklusive råolja och raffinerade produkter, har sedan mitten av 2000-talet blivit allt populärare att spekulera i på börsen, i takt med att aktiemarknaden gått trögt. Och precis som spekulanter tidigare orsakat hungerkravaller i Mexiko och Mellanöstern genom att driva upp priset på majs och spannmål, är de nu på god väg att slå undan benen för den redan kryckiga världsekonomin. Allt tack vare slapp reglering och en Wall Street-lobby som förhalar alla förslag till hårdare övervakning av handeln.

Och som ekonomen Robert Reich skriver på sin blogg, är efterfrågan på drivmedel inte särskilt hög, vare sig i USA eller övriga världen – den är långt ifrån de nivåer som rådde före finanskrisen 2008. Dessutom produceras mer än 80 procent av USA:s energibehov numera inom unionen, och landet har gått från att vara nettoimportör till nettoexportör av olja och gas. Det finns alltså inget efterfrågesug som borde driva upp priserna i USA.

Siffror får U.S Energy Information Agency bekräftar bilden. Efterfrågan släpar fortfarande efter finanskrisen, både inom OECD och icke-OECD-länder. Ändå fortsätter priset envist att stiga till nya rekordnivåer dagligen.

Förklaringen är som sagt – spekulation. Företag som handlar med terminskontrakt på världens råvarubörser, som New Yorks Nymex eller Londons  International Petroleum Exchange, satsar pengar på att oljepriset ska bli ännu högre i framtiden. På att upproret i Syrien ska skapa oro i omkringliggande länder, att det blir krig med Iran eller att världsekonomin ska hämta sig så att fler börjar köra bil igen.

Därför stiger oljepriset. Inte för att det direkt råder brist på olja, eller att efterfrågan driver  priset – utan helt enkelt för att en handfull företag gamblar stora summor på att priset kommer att klättra ännu högre i framtiden.

Förr i tiden var råvaruklipparna betydligt färre. Historiskt sett har spekulanterna handlat med runt 30 procent av oljeterminerna, medan producenter och konsumenter stått för 70 procent av marknaden. Idag kontrollerar spekulanterna 64 procent av alla terminskontrakt, enligt Reich.

Så nästa gång du tankar bilen, tänk på att det är det är Wall Street – och Anders Borg förstås, eftersom mer än halva bensinpriset är skatt – som är orsaken.

Och bättre lär det inte bli, med mindre att värlsekonomin störtdyker, eller att något nytt EU-land ställer in betalningarna. Under tiden är det bara att gilla läget, och se till att ha i alla fall en del av sina pensionsbesparingar i råvarufonder.

Intressant?

Andra bloggar om , , , ,