And The Band Played On

Månad: mars 2012 (Sida 2 av 2)

Vindkraftsmiljarderna hade räckt till Jas, snabbtåg och skola

Vindkraft – opålitlig i kallt väder.

Miljöpartiet sågar försvarsmaktens planer på att modernisera Jas 39 Gripen, en affär som enligt MP:s Gustaf Fridolin och Peter Rådberg kommer att kosta mellan 30 och 50 miljarder. De pengarna skulle kunna läggas på bättre infrastruktur – snabbtåg till exempel – och en storsatsning på utbildning.

Gärna för mig. Eftersom Sverige i princip lagt ner hela sitt invastionsförsvar, spelar det egentligen ingen större roll om det flyger omkring en handfull svensktillverkade jakt- och spaningsplan i luftrummet, och precis som MP påpekar är Jas numera ett industripolitiskt projekt som motiveras av arbetstillfällen och exportintäkter.

Men ännu mer galet än Jas är dock den gigantiska satsningen på vindkraft, som enligt nuvarande regerings ambitioner kommer att kosta 300 miljarder fram till 2020. Eller minst sex gånger mer än vad en uppgradering av Jas går loss på. Och vindkraften är om möjligt ännu mer onödig – den kan inte ersätta den baskraft som Sverige lider ett skriande behov av att bygga ut, den driver upp energipriserna till skyhöga nivåer och bidrar inte med någon sänkning av koldioxidutsläppen. De tillverkas dessutom i Kina, där produktionen innebär gigantiska miljöproblem, och det leder inte ens till några arbetstillfällen i Sverige, förutom vid själva installationen.

Dessutom förstör vindsnurrorna värdefulla naturmiljöer, förfular och raderar ut fastighetsvärden – de enda som tjänar pengar på satsningen är markägare, bönder, lobbyister och aktieägare i vindkraftbolag. De ynka megawattimmar som verken bidrar med under ideala förhållanden, produceras oftast då det ändå finns gott om annan el på marknaden – däremot står de oftast stilla mitt i smällkalla vintern då behovet är som störst.

Vindkraften behövs alltså inte för Sveriges energiförsörjning, och om satsningen skrotats hade det inneburit 300 friska miljarder att satsa på skola, utbildning och kommunikationer om vi skrotat denna i högsta grad symboliska lösning på ett obefintligt problem. (Den som är orolig för att Sveriges ynka promillen av de globala koldioxidutsläppen ska leda till klimatkatastrof, kan lugna sig med att vår energiproduktion redan är koldioxidfri.)

Vad hade då 300 miljarder räckt till? Tja, vi hade kunnat bygga olönsamma snabbtåg på sträckorna Stockholm-Göteborg och Stockholm-Malmö, vilket gått löst på c:a 120 miljarder. Försvaret hade kunnat beställa sina nya Jas för ytterligare 50 miljarder, och kvar hade blivit 130 friska miljarder att satsa på skolan. Det hade räckt till att höja lärarlönerna ordentligt – om man satsat allt på att locka fler till läraryrket, hade var och en av de runt 175.000 som jobbar inom skolan kunnat få påökt med sisådär 3.000 kr i månaden.

Så, Fridolin och Rådberg – låt oss satsa på pålitliga kraftkällor, som modern kärnkraft och effektivisere vattenkraft – det finns uppemot 10 Gigawatt att hämta bara i befintliga mindre vattenkraftverk runt om i landet. Dessa kräver inga subventioner eller elcertifikatsafgifter.

Jag är säker på att er tidigare kritik av att Centerns och Alliansens satsning på förnybar energi är för blygsam, bara är ett utslag av det vanliga politikerkäbblet. Nu när ni faktiskt börjat intressera er för realpolitik är det hög tid att slakta den sista heliga kon – vindkraften – och inse att den gröna omställningen bara kommer att leda till att färre får jobb, inte fler. I både Tyskland, Storbritannien och Spanien upptäckte man att för varje nytt ”grönt” jobb, så försvann fyra i den vanliga ekonomin. Därför håller dessa länder nu på att backa så snabbt det nånsin går från tidigare satsningar på ”grön omställning”.

Det borde vi göra också. Oavsett vad man tycker om Jas.

Intressant?

Andra bloggar om , , , ,

Låt hen skaffa barn – utan partner

Det finns säkerligen en hel del män därute som inget hellre vill än att skaffa barn – trots att de ännu inte hittat någon partner att leva med, alternativt lever med någon av samma kön. Det är också rimligt att anta att längtan efter barn inte skiljer sig nämvärt mellan könen.

Ändå ignoreras av någon anledning halva den svenska befolkningen i den upphettade debatten om insemination för ”ensamstående singlar” ska tillåtas eller inte. Varför?

All ny lagstiftning numera ska naturligtvis syfta till att fungera könsneutralt, men ändå verkar få om ens några debattörer som funderat på hur en ensamstående man med pappalängtan ska bete om han vill skaffa barn utan att behöva inleda ett förhållande med en kvinna. Visst, det är aningen mer komplicerat än att bara donera sina spermier – det krävs ju fortfarande att en kvinna är beredd att bära barnet under nio månader – men surrogatmödraskap som det kallas är långt ifrån något ovanligt och är tillåtet i flera länder, bland annat i Storbritannien, Nederländerna, Brasilien, Sydafrika samt i vissa delstater i USA.

Surrogatmödraskap är däremot inte tillåtet i Sverige, vilket gör att den man – eller det manliga samkönade par – som vill skaffa barn antingen behöver hitta en kvinna som vill bära hans/parets barn på egen hand, alternativt bege sig utomlands till länder där det ekonomiska klimatet gör att det blir enklare att hitta kvinnor som ställer upp på att hyra ut sin kropp under nio månaders tid.Förutom de rent praktiska, ekonomiska och logistiska utmaningar som detta medför, väntar det kanske största problemet när singelmannen eller gayparet ska godkännas som föräldrar till barnet – det är nämligen inte alls säkert att de svenska myndigheterna godkänner adoptionen av barnet som surrogatmamman burit fram.

Så hur skulle en könsneutral lag för att tillåta singlar att skaffa barn kunna se ut? Ska det byggas upp en äggdonationsverksamhet i landstingens regi? Hur ska surrogatmödraskap ersättas, och hur letar man upp frivilliga som går med på att upplåta sina livmödrar mot betalning?

Det får vi förmodligen inte veta, eftersom någon sådan diskussion inte förs av några av de partier som vill tillåta inseminering av ensamstående kvinnor. Det blir ju för komplicerat, och politiker hatar komplicerade frågor – lättare då att plocka de lågt hängande frukterna och strunta i eventuella obekväma diskussioner.

Ändå, vi skriver år 2012 i almanackan, och ingen vettig människa kan påstå att kvinnor är bättre skickade att ta hand om barn än vad män är. (Det finns till och med forskning som visar att det egentligen inte finns några skillnader mellan kvinnor och män.) Och hela föräldrapolitiken bygger ju faktiskt på att mammor och pappor ska dela lika på omvårdnaden om barnet, vilket Göran Hägglund mycket riktigt påpekade i en artikel i Aftonbladet.

Ändå finns det en förkrossande majoritet i Riksdagen för att införa en lag som endast tillgodoser endast det ena könets rätt att skaffa barn på egen hand.

Om Göran Hägglund hade velat slippa att agera dörrmatta åt Alliansen och ta tillbaka initiativet i inseminationsdebatten, hade han faktiskt bara kunnat hänvisa till det grundläggande feltänket i förslaget – nämligen att det diskriminerar halva Sveriges befolkning. Men förmodligen hade det varit att spela för högt – någon kunde ju ha tagit honom på allvar.

Ändå – det är ganska märkligt.

Intressant?

SR, 2, SvD, Aftonbladet 1, 2, GP, DN 1, 2, 3

Andra bloggar om , , , , ,

Nyare inlägg »

© 2020 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: