Fröjdhpunktse

And The Band Played On

Månad: maj 2012

Eurons Ikarosfärd

Jag har tidigare gjort jämförelsen mellan den gemensamma valutan och Costa Concordia, ni minns kryssningsfartyget som havererade utanför Italiens kust. Men en kanske ännu mer träffande symbolik står PJTV:s Bill Whittle för när han jämför Euron med den katastrofala flygkraschen 2009, då Air France 447 störtade rakt ner i Sydatlanten – trots att det inte fanns något egentligt fel med planet.

Orsaken till kraschen var, enligt Whittle, designfilosofin hos det fransktillverkade planet. Airbus A-330 plan är konstruerade så att piloten inte direkt kan påverka planets roder; alla kommandon i cockpit vidarebefordras till det datoriserade styrsystemet som har ett antal inbyggda säkerhetsspärrar tänkta att omöjliggöra en krasch, oavsett vad piloten tar sig till.

Problemet med dessa så kallade ”fly by wire”-flygplan är att piloterna därför inte känner flygplanets reaktioner i styrspak och roderpedaler, så som i mindre tekniskt avancerade plan, som amerikanska Boeings maskiner. Där påverkar kontrollerna vingklaffar och roder direkt via fysiska vajrar, och en pilot ser och känner alltså spakarna ändra läge när hans kollega i sätet bredvid styr planet. Boeings designfilosi är alltså motsatsen: att piloten alltid kan mer än flygplanet, medan Airbus överlåter till datoriserade system att avgöra vad som är bäst för passagerarna.

Så när de två panikslagna piloterna ombord på Air France A-330 satt bredvid varandra i cockpit och gav planets styrsystem helt motstridiga order – den ene försökte trycka styrspaken framåt allt vad han var värd för att återfår styrfart, medan den andre drog styrspaken bakåt lika hårt för att hindra planet från att störta – gjorde flygplanets dator det enda logiska: den räknade ut medelvärdet av de motstridiga kommandona. Och styrde planet rakt ner i havet.

Samma sak håller på att hända med den gemensamma valutan, enligt Whittle. I avsaknad av en pilot med full kontroll, håller de olika länderna som bäst med att ge kommandon som står i konflikt med varann; medan t ex Tyskland predikar sparsamhet och låg inflation, agerar Frankrike och Sydeuropa för att skuldsätta sig ännu mer och skyffla ännu mer pengar till havererade ekonomier. Den gemensamma valutan är med full fart på väg att krascha rakt i havet.

Orsaken är återigen designfilosofin. I grunden bygger krisen på att utformningen av Euron var full av hål men – som Richard North skriver – alla visste om det. Vad 90-talets EU-toppar med Jaques Delors i spetsen gjorde när de drev igenom Europrojektet var i princip likvärdigt med att bygga ett flygplan utan vingar, bränsletankar eller motor, proppa det fullt med passagerare – och skicka upp det i omloppsbana. Alla visste att de saknade delarna hade behövts för att förhindra en krasch, men just då fanns det inget politiker i Europa som var beredd att betala priset: en gemensam centralbank och avskaffat nationellt självbestämmande över den ekonomiska politiken. Priset var för högt, alltså väntade EU-ledarna på att en ”gynnsam kris” skulle infinna sig. När planet började förlora höjd, skulle de motstridiga EU-länderna under galgen tvingas till att ta de obehagliga beslut som krävdes. Att slanta upp för de saknade delarna, helt enkelt.

Problemet var dels att EU gravt överskattade hur snabbt det gick för valutan att tappa styrfarten, dels att det inte längre fanns tillräckligt med pengar för att lappa och laga det misslyckade projektet. Nu återstår bara att försöka avgöra var nedslagspunkten kommer att hamna. Kanske utanför Grekland, i Egeiska havet – där ett annat känt fuskbygge kraschlandade.

Att Schweiz nu betalar negativ ränta, dvs får betalt för att ta emot pengar i sina bankvalv, är ett tecken så gott som något på att nedslaget snabbt närmar sig.

(För övrigt försöker jag om möjligt undvika att boka in mig på Airbus-flighter…)

Intressant?

SvD 1, 2, 3, 4, DN 1, 2, 3, 4, 5, 6, Aftonbladet

Andra bloggar om , , , ,

BIlderberg 2012, hemligare än nånsin

  Kalla mig foliehatt, men det finns något med dessa årliga Bilderberg-sammankomster som får den lille konspirationsteoretikern i mig att vakna. Hur kommer det sig att ett möte, där 125 av världens absolut mest inflytelserika politiker, bankirer och företagsledare – inklusive kända ”globalister” som Henry Kissinger och vår egen Carl Bildt – träffas i största hemlighet inlåsta på ett lyxhotell, bevakade av tungt beväpnad polis och säkerhetsstyrkor som inte drar sig för att misshandla och fängsla närgångna fotografer och reportrar, kan planeras och genomföras i princip i total medieskugga? Särskilt som det oftast inte bara bara en utan flera högt uppsatta mediechefer sitter med på mötena (t ex ägarna bakom Washington Post).

Om Bilderbergarna driver på den stora världskonspirationen eller ej, är egentligen en sekundär fråga. Frågan är varför ingen bevakar denna årliga träff, som enligt flera bedömare, och då inte bara foliehattspressen och fringesajter som Infowars, har ett större inflytande på världspolitik och ekonomi än vad de flesta av oss är medvetna om. När samma elit samlas i Davos eller på G8-möten flockas ju världspressen i tusental. Men Bilderbergkonferenserna förbigås i tystnad, av någon anledning.

Enligt amerikanska bloggen Politico, en av få etablerade nyhetsmedier som tagit upp det faktum att Bilderberggruppen i år samlas på The Westfield Marriott i Chantilly, Virginia, torsdag den 31 maj-lördag 2 juni, ryktas det om att de hemliga makthavarna då kommer att utse ”sin” republikanska vicepresidentkandidat, senator Marco Rubio. Och detta långt innan Mitt Romney ens blivit utsedd att umana Barack Obama i höstens presidentval.

Om det låter konspiratoriskt, är det inte helt utan grund. Redan inför förra presidentvalet 2008, höll Bilderbergarna sitt möte i USA, på samma plats dessutom, då det enligt uppgift beslutades att Joe Biden skulle bli Barack Obamas ”running mate”. Jim Johnson, ansvarig för processen att skaka fram en kandidat, var och är en högt uppsatt medlem av Bilderberggruppen. Och enligt Washington Posts kolumnist Al Kamen, var senator John Edwards framträdande vid 2004 års Bilderbergmöte i italienska Stresa det som hjälpte honom säkra demokraternas vicepresidentpost detta år.

Framstående rådgivare till Mitt Romney har dessutom deltagit vid ett flertal tidigare Bilderbergmöten – precis som andra amerikanska toppolitiker som Bill Clinton, Barack Obama och Donald Rumsfeld. Och Obamas rådgivare i utrikesfrågor höll privata briefings vid 2010 års Bilderbergmöte.

Frågan som hela tiden gnager är: kan ett liten elit inlåst på ett hotell tre dagar varje år besluta om världspolitiken – till exempel genom att avgöra vilken kandidat som kommer att backas upp ekonomiskt i det amerikanska presidentvalet? Märk väl att bakom de stängda dörrarna på Bilderbergmötena finns världens mäktigaste banker och storföretag representerade, och ett bättre tillfälle till lobbyverksamhet finns ju knappast än dessa tre dagar i maj-juni varje år.

Bilderberggruppen har ju också influerat europeisk politik genom åren. Bland annat har Etienne Davignon, en av gruppens framträdande figurer, sagt i en intervju att idén om den gemensamma valutan, euron, kläcktes på ett av gruppens möten. Som ett led i arbetet mot en ny världsordning har väl denna valuta funkat så där…

Den högljudde radioprataren och konspirationsteoretikern Alex Jones har i alla fall sin bild klar av vad årets möte kommer att handla om:

 “Should the elite get behind Mitt Romney or Barack Obama? Both men are bought and paid for by the same financial interests, and so the discussion will be which candidate can basically con the American people into laying down to tyranny for another four years.”

Om det nu verkligen är så att den globala eliten verkligen träffas i Virginia på torsdag (tidigare uppgifter har placerat årets träff i Haifa, Israel), kommer de att mötas av en av de största protesterna någonsin – Jones har dragit igång gräsrotsprotesten Ockupy Bilderberg i syfte att ge deltagarna ett stökigt välkomnande. Och förmodligen är sådana massprotester precis vad Bilderbergarna vill ha; ett par tusen konspirationsteoretiker som står och skriker om New World Order är oändligt mycket lättare att avfärda än seriös journalistisk granskning.

Själv är jag fortfarande osäker på om det verkligen kommer att bli något möte till helgen. Efter ett par år där Bilderberggruppen agerat lite mer öppet, bland annat genom att publicera deltagarlistor och ”talking points” på sin hemsida, har det i år varit knäpptyst. 125 av världens mäktigaste har fått varsin personlig inbjudan, och hållit käften om det – precis som gruppens regler stipulerar.

En anledning till att jag är tveksam till såväl platsen som tidpunkten är att Carl Bildt, som deltagit i ett dussintal Bilderbergmöten (och enligt vissa källor även är med om att organisera mötena) är upptagen av en konferens om Somalia i Turkiet den 1 juni, enligt regeringens kalendarium. Jag har sedan mer än en månad försökt få ett svar från Bildts pressekreterare på frågan om utrikesministern kommer att delta på årets Bilderbergmöte –än så länge har frågan mötts av tystnad.

Vi får se vad som händer på torsdag och vilka som dyker upp. Men vänta er inga stora reportage  i tidningarna…

Intressant?

Andra bloggar om , , , ,

Tidigare Bilderberspaningar:
Hemliga klubben i S:t Moritz – behöver vi bry oss?

Carl Bildt, ständig gäst hos Bilderbergarna

Carl Bildt och den stora konspirationen

Stockholm behöver förtätning – inte bredare trottoarer

Hamngatan österut c:a 1915, NK-huset på norra sidan av gatan är det enda som står kvar efter rivningarna. Observera hur den smalare gatan gör stadsbilden tätare och mer intim. Här kan man tala om promenadstad.

Jag promenerar ofta runt i centrala Stockholm, och har funderat på samma sak som DN uppmärksammat i dagens tidning (26/5, inte på nätet dessvärre) –nämigen att det existerar ett stort antal gigantiska genomfartsleder som i princip är tomma på trafik. Samtidigt trängs fotgängare och cyklister på smala trottoarer och cykelstråk inklämnda på sidorna av de tomma autostradorna. Skräckexemplet är Klarabergsgatan, där en fyrfilig led på 22 meters bredd ställs mot ett par meters gångyta för tiotusentals fotgängare.

Förslag finns nu från stadsbyggnadskontoret om att bredda trottoarerna, anlägga cykelbanor och generellt minska utrymmet för bilarna i stan. Det är en utmärkt idé – inget har förstört Stockholm som de stora trafikomläggningarna på 60-talet, då Klarakvarteren och stora delar av nedre Norrmalm förintades till förmån för stora motorleder rakt in till regeringskvarteren och bankpalatsen runt Brunkebergs torg och den så kallade Riksgropen, som sedermera kom att bli Sergels torg.

Sedan mitten av 60-talet är Stockholms hjärta förvandlat till en ödemark i stål och betong, med gigantiska genomfartsleder som designats för biltrafik av ett omfång som man möjligen hittar i megastäder som New York och Paris. För det är var inte bara Klarabergsgatan som förvandlades till ödemark; de flesta av de tidigare smala stadsgatorna breddades brutalt under 60- och 70-talets rivningsvåg, av anledningar vi förmodligen aldrig får veta. 1600- och 1700-talshusen längs Regeringsgatan förintades för det vidrigt fula Gallerian-bygget, och samtidigt breddades gatan ett 10-tal mter. Mäster Samuelsgatan, Norrlandsgatan, Hamngatan, Malmskillnadsgatan, den smala Jakobsgatan gick alla samma öde till mötes – hundratals gamla hus med ett oräkneligt antal bostäder försvann i ett rivningsraseri,  driven av en helgalen trafikplanering som  utgick från att samtliga Stockholms invånare skulle bilpendla från de nya förorterna in till Stockholm City, där det bara skulle existera shoppingcentrum i förortsstil, banker och kontor. Det var Le Corbusiers närmast industriella männskosyn, här genomförd i en medeltida stadskärna. Resultatet är att vi idag har ett stadscentrum där ingen känner sig hemma, och där de stora trafiklederna effektivt förstör stadsrummet. Jämför Hamngatan idag med hur det såg ut på 50-talet, när gatan var 10 meter smalare. Då fanns verkligen det som kallades ”promenadstad” på riktigt.

Som tur är finns det stora möjligheter att reparera i alla fall en del av de brott mot mänskligheten som borgarrådet Hjalmar Mehr och hans hantlangare gjorde sig skyldiga till för 50 år sedan. Det kommer att ta många år att bli av med alla de bedrövliga betongkolosserna i city, men det går att gömma undan dem. Ett radikalt grepp vore att ta tillbaka det förlorade gaturummet från bilarna, och använda utrymmet för nya hus – eller tillbyggnad av nya fasader på befintliga fastigheter. Att återge de gamla gatorna sin urprungliga bredd skulle frigöra gigantiska ytor för nya bostäder och butiksytor, och samtidigt förverkliga visionen om den täta promenadstaden. ”Retrofitting”, men på bredden istället för på höjden alltså.

Hästskopalatset, det enda huset som klarade sig från rivningsvansinnet, visar tydligt den gamla bredden på gatan. Bottenvåningen offrades för en extra fil för svängande trafik mot Sergels torg.

Vi kan ta Regeringsgatan som exempel. Mitt emot sidoingången till NK ligger det gamla Hästskopalatset, ett fint exempel på 30-talets funkisarkitektur, som tyvärr klätts in i plåt – antagligen för att harmoniera med de fula plåtfasaderna på andra sidan hamngatan, vad vet jag. Huset visar tydligt hur bred den gamla Regeringsgatan var – och hur onödiga de extra körfälten är idag. Trafiken är gles och det hade inte inneburit några som helst problem att ta tillbaka gatuytan (dessutom smalnar ju gatan ändå av norr om Kungsgatan). Här skulle det gå utmärkt att bygga på ett helt nytt stadskvarter med bostäder framför det parkeringshus i betong som vanpryder gatubilden – ingen vettig människa skulle kunna ha något att invända om utsikten från de parkerade bilarna försvann (även om man aldrig ska underskatta Nimby-rörelsen).

Jakobsgatan - inte mycket biltrafik här inte. Här skulle det rymmas ett helt nytt stadskvarter om gatan återfick sin gamla bredd.

Eller ta den öde och döda Jakobsgatan, i hjärtat av det gamla Klara men nu bara baksida mot Gallerian och anonyma kontorskomplex. Här kan man stå ganska länge utan att se ett enda fordon rulla förbi – varför inte plocka två av de fyra filerna och återbebygga baksidan på Gallerian? Ellerfylla igen det malplacerade ”torget” framför Hamburger börs, där ingen människa nånsin vistas. Ett dött utrymme, som ingen skulle sakna.

Det här är bara ett par exempel på hur Stockholm skulle kunna skapa tusentals nya bostäder i centrala lägen, utan att det behövts någon ny tomtmark, Det enda som krävs är modet att ”reclaima” utrymme som stulits av massbilismen. Särskilt som bilismen har minskat på senare år, och kommer att gå ner ytterligare i takt med att oljan blir dyrare och miljökraven hårdare.

Hamngatan med Hästskopalatset 1940. Att återställa den gamla fasaden på detta funkismästerverk vore en arkitektonisk välgärning av stora mått.

Hästskopalatset idag, inklätt i plåt.

För övrigt är det ett känt faktum att biltrafik på smala stadsgator rör sig betydligt lugnare än på stora autostrador. Att återbebygga de rivna kvarteren runt Klarabergsgatan lär dock bli svårt, eftersom det fortfarande finns alltför många betongkramare som på fullt allvar tycker att tegelkolossen utan fönster där Åhléns håller till, är att betrakta som något slags byggnadsminne.

Intressant?

Andra bloggar åsikter om , , ,

Lästips: Ola Andersson i DN: Stockholm måste få växa till en riktig storstad

Facebook, Boo.com och Internetbubblan 2.0

Facebooks aktiekurs var nere på 31 dollar vid Nasdas stängning igår, den 22 maj. Frågan är – kommer någon att kunna tjäna pengar på den här aktien?

Ingen verkar ha uppmärksammat det intressanta faktum att Facebook börsintroducerades på exakt samma dag som det kanske mest hajpade Internetbolaget genom tiderna, Boo.com, begärdes i konkurs. Det var den 18 maj 2000 som det svenska ehandelsföretaget, vars idé var att sälja sportmode på nätet, slutligen kastade in handduken efter åratal av ohämmad expansion, bland annat öppnades kontor i New York, München, Paris, Amsterdam, Madrid och Stockholm. När tjänsten väl lanserades, efter åratal av förseningar, var det dock ett försvinnande litet antal som faktiskt köpte något på Boo.com, jämfört med de storstilade affärsplanerna. Bolaget kostade nära 30 miljoner i veckan att driva, medan intäkterna bara kom upp i ynka 700.000.

När korthuset föll samman innebar det dåtidens största och mest spektakulära krascher i Internetbranschen, och början till slutet på dåtidens svenska Internetbubbla. Konkursförvaltaren konstaterade att skulderna uppgick till 178 miljoner brittiska pund, medan tillgångarna uppgick till 19 miljoner pund. Investerarna – bland dem den (ö)kända bubbelbanken Goldman Sachs – förlorade 125 miljoner dollar (900 miljoner kr) i Boo.coms konkurs.

Varför är det då intressant att jämföra hajpen kring IT-bolag 12 år senare – och då framför allt Facebook? Jo naturligtvis för att det är ett utmärkt exempel på att vi aldrig lär oss något av historien. Trots att det inte var särskilt många år sedan vi upplevde den förra kraschen, då aktier i bolag som värderats till mångmiljardbelopp blev mer eller mindre värdelösa över en natt. Icon Medialab, Framfab, Spray, Scandinavia Online – listan kan göras lång.

Men den här gången skulle ju allt vara annorlunda. Internet är en mogen marknad, Facebook har fler användare än världens största länder tillsammans  – vad skulle rimligtvis kunna gå fel? Möjligen det enkla faktum att antalet användare stagnerat och intäkterna fallit. Värderingen av bolaget på dryga 100 miljarder dollar är i detta sammanhang rena science fiction – inte ens om samtliga Jordens invånare blev tvångsanslutna som medlemmar på Facebook och klickade som tokiga på annonser, skulle Facebooks intäkter komma i närheten av att betala sig för investerarna. (Se för övrigt Zerohedges analys av Facebook-aktien.)

Men så är det naturligtvis ingen som räknat med Facebook-aktien som en långsiktig investering. När banker som Goldman Sachs och Morgan Stanley – som för övrigt är i blåsväder för att ha mörkat viktig information inför introduktion för investerare – är med i båten, kan man vara mer eller mindre säker på att det är en bubbla som är under tillverkning. Meningen var givetvis att hajpen skulle ta aktien långt över introduktionskursen på 42 dollar, och att någon annan skulle sitta med Svarte Petter när luften började pysa ur ballongen. Nu blev det inte så – Facebooks har för länge sedan passerat toppen på sin formkurva. Var det slutar är det knappast nån som vet, men det lär vara många amerikanska pensionssparare som återigen fått se sina sparpengar gå upp i rök i ännu en internetbubbla.

För övrigt har placerarna bara på ett par dagar förlorat 130 miljarder kronor på sina Facebook-aktier. Det är dryga 130 gånger mer än vad Boo.com-kraschen kostade.

Intressant?

DN 1, 2, Aftonbladet, Expressen, IDG.se 1, 2, SvD 1

Tillägg: Facebooks aktiekurs är i skrivande stund nere på 31 dollar (dvs en nedgång på nästan nio procent).

Andra bloggar om , , ,

Konkursmässiga, men beväpnade till tänderna

Det var inte särskilt många år sedan Grekland styrdes av en hårdför militärjunta. Det är till och med något jag kommer ihåg från det tidiga 70-talet, då det började dyka upp ett och annat grekiskt barn i skolan där jag gick.

Med tanke på det läge som råder i dagens Grekland, med galopperande massarbetslöshet, en ekonomi i fritt fall, turister som flyr och ett politiskt system i fullt kaos, är det faktiskt förvånande att den grekiska militärledningen bara sitter och tittar på. Jag menar, det har ju skett statskupper av betydligt mindre allvarliga skäl, om man kan uttrycka sig så.

Sannolikt beror det på att den grekiska försvarsmakten, genom alla kriser på senare år, har klarat sig undan alla typer av besparingskrav. Tvärtom – medan pensionärer svälter, barn hamnar på fosterhem och soppköken rullas ut i Aten, shoppar den grekiska militären loss som aldrig förr. Och då gärna av Tyskland, som står för en fjärdedel av allt pang-pang som säljs tlll det grekiska försvaret.

Greklands militärutgifter är bland de högsta i Europa, och landet kvalar faktiskt in på en tiondeplats globalt när det gäller försvarsanslag per capita. Sedan 90-talet har landet köpt hundratal Leopard-stridsvagnar, granatkastare, jaktplan – och till och med ett par hypermoderna u-båtar från Tyskland, Frankrike och USA.

Grekland spenderar alltså mer på vapen än något annat EU-land – trots att landet är på randen till konkurs. Och den främsta handelspartnern i Europa är alltså – Tyskland. Så medan Angela Merkel föreläser för grekiska parlamentariker om vikten att fortsätta spara, tjänar hennes land 10-tals miljarder på att sälja vapen till konkursboet Grekland – Tysklands största kund när det gäller vapenköp. Och just denna del av ekonomin har, i alla fall fram till nu, varit en fredad zon. Under 2011 ökade till och med försvarsutgifterna, jämfört med föregående år.

Och så kommer det nog att förbli, trots att en tidigare majoritet i parlamentet röstat igenom en bantning av försvarsanslagen med 400 miljoner Euro som en del i EU/IMF:s räddningspaket.

Fan tro’t. Den dagen som ett grekiskt parlament tar generalernas leksaker ifrån dem, lär vi få också se de första pansarvagnarna på Atens gator.

Tillverkade i Tyskland, såklart.

Intressant?

SvD 1, 2, 3, 4, DN 1, 2, 3, 4, 5, Expressen

Andra bloggar om , , , , , ,

Om klimatet kommer

En ovanligt passande illustration till förra veckans stora debattämne – att fler än hälften av journalisterna på SR och SVT röstar på miljöpartiet – är dagens nyhet om de klimatförnekande kommunalpolitkerna, som nu kartlagts grundligt av FOI, försvarets forskningsanstalt. En enkätundersökning avslöjar att hela sju av tio kommunalpolitiker och chefer inte tror att vi står inför en annalkande klimatkatastrof. Speciellt inte på kommunal nivå.

Lite överraskande kan det kanske tyckas att det är just Försvarets forskningsinstitut, FOI, som ligger bakom kartläggningen. Annat var ju det förr i tiden. Då ägnade sig försvaret (IB) åt att kartlägga vänsteraktivister, FRA signalspanade på elaka ryssar och FOI testade effekten av vapen, bomber och landminor på levande djur. Idag ser förstås hoten mot Sverige helt annorlunda ut, och förutom en och annan vapenfabrik på sydligare breddgrader, ägnar sig FOI numera åt de verkligt stora hoten mot vårt samhälle – som kommande klimatförändringar och de genusrelaterade effekterna av desamma. Därför måste naturligtvis fienden – förnekarna – kartläggas, så vi vet var vi har dessa femtekolonnare om klimatet kommer.

Ansvarig för kartläggningen är Annika Carlsson-Kanyama, forskningschef på FOI. Därtill är hon därtill engagerad i vänsterorganisationen Klimataktion och har tidigare propagerat för klimatsmart julmat. Sedan fem år driver hon ett program kallat Climatools. Det är Naturvårdsverket som (via skattebetalarna) står för fiolerna till projektet, som drivs av FOI tillsammans med KTH, Konjunkturinstitutet och Umeå universitet. 25, 8 miljoner har Carlsson-Kanyamas forskargrupp haft att röra sig med, och resultatet har utmynnat i ett antal ”klimatverktyg” som det är tänkt att Sveriges kommuner och landsting ska använda sig av i sitt genusbaserade klimatanpassningsarbete. Uppenbarligen har verktygen mötts med en utbredd skepsis hos ekonomiskt pressade kommuner som inte anser sig ha råd att anställa genusvetare och klimatkommunikatörer för att kartlägga hur genusperspektivet påverkar den kommunala beredskapen att hantera framtida klimatförändringar.

Jag vet förstås inte med säkerhet om det är det svala intresset hos de tänkta mottagarna som ligger bakom kartläggningen av politikernas skepsis, men efter att ha bläddrat i enkätrapporten (ännu inte på Internet) som formligen osar av frustration och där begreppet ”förnekare” används inte mindre än 60 gånger, framträder bilden av kommunala politiker och tjänstemän som är innerligt trötta på ständiga domedagsprofetior från klimathotsindustrin. 77 procent av de osäkra i enkäten säger sig nämligen inte vilja ha ytterligare klimatinformation…

Och om man läser de forskningsrapporter som publicerats tidigare av Carlsson-Kanyamas projekt, ter det sig inte helt osannolikt att det är just bristande entusiasm för ”klimatverktygen” som är skälet.

Låt oss ta den rykande färska FOI-rapporten Integrera genus i
klimatanpassningen! Vägledning och råd för det kommunala klimatarbetet
, som släpptes så sent som i febuari i år. Här blir man upplyst om riskerna med klimatanpassning utan att ta särskild genushänsyn:

… om det inte utformas på rätt sätt kan det också bidra till att förstärka existerande ojämlikheter, cementera stereotypa könsroller och öka kvinnors sårbarhet för klimatförändringarna.

Att klimatförändringar drabbar fattiga kvinnor i utvecklingsländer hårdast, vet vi ju sedan gammalt, men en nyhet är att även svenska kvinnor är extra sårbara för klimatförändringarna. Ett exempel:

Skillnader i arbetsfördelning (både i hemmet och arbetslivet) kan få återverkningar på sårbarheten inför klimatförändringarna. Detta kan illustreras med ett exempel. Äldre kvinnor förväntas utföra hushållsarbete även när de nått en ålder då män normalt inte förväntas utföra något arbete. Hushållsarbete är en daglig syssla som även behöver utföras under årets varmaste dagar. Eftersom äldre människor är känsliga för värme innebär hushållsarbetet att äldre kvinnor är särskilt utsatta för den globala uppvärmningens negativa effekter.
Eftersom kvinnor generellt bär det största ansvaret för att ta hand om sjuka, både i arbetslivet och privat, kan man också anta att de kommer att få bära en särskilt stor börda om klimatförändringarna ger negativa effekter på sjuktalen. Det blir särskilt tydligt om samhällsinrättningar för vård och omsorg, till exempel förskolor och äldreboenden, stängs eller flyttas för att undvika exempelvis en översvämning eller ett jordskred.

I rapportens källhänvisning hittar man referenser till tung forskning inom genusvetenskapen, som kandidatuppsaten ”Klimat och patriarkat”. Så här beskrivs metodiken bakom rapporten i EU:s forskningsdatabas (min fetning):

The essay deals with gender aspects on climate change adaption. The aspects consist of the fact that women in Sweden drive cars less than men, and that women in the developing world are more affected by natural disasters arising from global warming. This study was carried out in the municipality of Huddinge, a suburb to Stockholm, by interviewing one Agenda 21 coordinator, one planner and one student in genderstudies. I also attended a meeting in the Committee for built environment in the Huddinge Municipality, to ask the politicians questions and observe gender structures during the meeting.

Dina skattepengar i arbete. Förnekare där!

Intressant?

Bloggkommentarer:
Red Blue Green: FOI trollar fram klimatskeptiker
Vetenskapsbloggen: 3 av 10 kommunpolitiker tror inte på klimatvetenskapen
Waldemar Ingdahl: FOI och klimatets kommunala verklighet

Andra bloggare om , , , , ,

Klassresa für alle

Det hettade till ordentligt i partiledardebatten i SVT – inte minst när det gällde frågan om vinster i välfärden. Alliansen har fått mycket kritik – ofta befogad – för att den tillåtit internationella riskkapitalister att tjäna ohemult stora pengar på tidigare statliga och kommunala monopol som vård omsorg och skola – samt ett och annat kabel-TV-nät. Samt att gå storkapitalets ärenden i största allmänhet, enligt socialdemokratisk retorik.

Därför kan det vara intressant att påminna om vilka det är som tagit chansen att åka räkmacka med storfinansen. I  många fall är det nämligen just – socialdemokrater.

I veckan fick gamle attacksossen Tomas Östros, som brukade kritisera regeringen hårt för sin undfallenhet mot storkapitalet, ett finfint jobb som vd för Bankföreningen. I fortsättningen ska den tidigare sossen alltså slåss för familjen Wallenbergs rätt till miljardvinster på bolån. Sverige är fantastiskt.

Finansbranschens fäbless för avhoppade sossar inskränker sig inte till Östros – i fjol fick gamle S-finansministern Erik Åsbrink ett välbetalt jobb som rådgivare till Goldman Sachs – ni vet The Vampire Squid – som inte bara styr USA:s ekonomi utan efter duktigt lobbyarbete kontrollerar i princip samtliga Europas centralbanker – inklusive ECB. (Frågan är alltså inte om utan när en ”Goldmanit” tar plats i Riksbankens direktion.)

Per Nuder, tidigare s-politiker av det mer rabiata borgarhatar-hållet, blev utmanövrerad ur sossetoppen 2010, men kunde trösta sig med att han fick tillfälle att  köpa in sig i riskkapitalisterna EQT, som med hjälp av samme Nuder lyckats med konststycket att skapa ett privat svenskt gasmonopol i och med köpet av svenska Swedegas. Och liksom de flesta riskkapitalister har EQT via påhittade lån via dotterbolag i skatteparadis, inte bara sett till att slippa beskattning av sina miljardvinster i Sverige – de får till och med betalt av svenska skattebetalare för att plundra oss. (Nuder lever dessutom gott på sin gamla statsrådspension, så han kan spara miljonerna i sitt konsultbolag.)

VM i cynism, om det funnits ett sådant, tar dock klassresenären Jan Emanuel Johansson, den tidigare s-politikern som är mest känd för att att ha manövrerat ut sina motståndare i Expedition Robinson och åkt hem med miljonvinsten i tävlingen. Men hans smak för det goda livet slutade inte där – Jan Emanuel är till skillnad från de flesta andra sossar inte bara en varm anhängare till vinster i välfärden utan också till fri hyressättning. Därför försökte s-politikern att först hyra ut sin tvåa på Södermalm för 40.000 i månaden, under namnet Janne Josefsson. När inte det fungerade försökte han istället hyra ut sommarhuset i Visby för 35.000 i veckan.

Detta summor framstår dock som felräkningspengar i jämförelse med de summor Jan Emanuel håvat in på senare år, sedan han kom på genidraget att öppna boende för ensamkommande flyktingbarn. 2.000 per dygn och ungdom kostade det till exempel för Uppsala kommun att hysa in 25 flyktingar i Johanssons boenden. Av dessa pengar gick 30 procent direkt till politikerns bolag, Folkhemmet Integration AB. Totalt kunde Johansson, socialdemokratisk politker i Norrtälje, plocka ut hela 30 miljoner i aktieutdelning från sitt lukrativa företag, strax innan han sålde vidare hela klabbet till Frösunda social omsorg AB, ett bolag helägt av riskkapitalisterna HG Capital, för den ansenliga summan av en kvarts miljard kr.

Socialdemokrati, årsmodell 2012: gärna rättvisa och solidaritet – bara det går att tjäna pengar på det.

Intressant?

DN 1, 2, 3, 4, SvD 1, 2, 3, 4, Aftonbladet, 2, 3, 4

Andra bloggar om , , ,

Hen kan inte våldta?

En 47-årig kvinna spärrar in en 43-årig man och tilltvingar sig samlag fem gånger under lika många timmar. Mannen lyckas larma polis, som griper kvinnan och för henne till psykiatrisk klinik – men först efter att hon försökt få även polismännen att ställa upp på sex.

Efter ett par dagar släpps kvinnan, men på bussen från kliniken där hon behandlats, raggar hon upp en 31-årig man som hon sedan håller fången under ett och ett halvt dygn, under vilket han utsätts för upprepade sexuella övergrepp. Mannen hittades gråtande på en gata i München.

Om det hade varit en man som begått övergreppen, hade han fått epitetet ”våldtäktsman”. Men när en kvinna begår övergreppen, saknas det plötsligt ord. Kvinnan kallas istället ”nymfoman” såväl i Expressen som Aftonbladet – man fokuserar alltså primärt på kvinnans aptit på sex, inte på det brott hon begått.

För det är ju bara män som kan våldta – det finns ju inga våldtäktshen. Eller?

Intressant?

Andra bloggar om , , ,

© 2019 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: