Andreas Caravella krävdes på 1200 spänn i böter av SL – trots att en spärrvakt godkänt  passage genom spärrarna. En bra illustration på hur lite ett företag som SL egentligen behöver bry sig om sina kunder – de kan ju inte åka med konkurrerande buss- eller tunnelbanelinjer om de är missnöjda med servicen. Och även om SL tappar kunder på sin stenhårda ”vi-har-alltid-rätt-även-när-vi-har-fel”-attityd så drabbar intäktstappet bara skattebetalarna.

När det omvända sker – att SL överdebiterar sina kunder – blir det dock aldrig tal om ”tilläggsavgifter” i 1000-kronorsklassen. När sådant händer får man vackert skriva eller ringa till SL:s kundtjänst, och möjligen få en återbetalning ett par veckor senare.

Låt oss ta SL:s senaste satsning: att ersätta biljettremsorna med kontantladdade SL Accesskort. En bristfällig tekniklösning som under snart ett halvårs tid kostat resenärerna stora belopp i feldebiteringar – hur mycket vet ingen.

Systemet är fullproppad av buggar, och saknar vettigt stöd för så basala saker som att lägga till en kupong vid övergång mellan biljettzoner. Skräckhistorier om misslyckade försök att använda SL:s reskassa, som det heter, finns det gott om i SL:s kundforum, men ännu har inget gjorts för att lösa problemet med dubbeldebiteringar vid övergång mellan zoner. Eller att det är omöjligt att lägga till en resa i en zon – vid övergång från t ex förortsbuss till tunnelbana debiteras en extra resa om man inte redan från start varit förutseende nog att stämpla den elektroniska biljetten med tre kuponger (vilket är förenat med tekniska utmaningar).

Så länge man håller sig inom tunnelbanesystemet eller åker med innerstadsbussar fungerar allt som det ska. När jag går genom spärren vid Hötorget dras två kuponger och kortet valideras för resor i samma zon under 75 minuter. Byter jag till innerstadsbuss känner utrustningen av att biljetten redan är giltig.

Om jag däremot skulle få för mig att åka hem med ett förortståg som har stationer i mer än en zon – som Saltsjöbanan – utmanar jag dock ödet. Förra veckan hade jag precis tankat kortet med 200 kr i reskassepengar, vilket skulle räcka till åtta resor fram och tillbaka från City till Saltsjö-Järla som ligger i zon A. Den tredje dagen fick jag dock nobben av en barsk konduktör som meddelade att det inte fanns pengar kvar på kortet. Jag fick gå av efter en station och köpa en kontantremsa för 200 spänn (få kiosker klarar ännu att ladda reskassa på kort). En halvtimme försenad anländer jag Slussen med farligt höga adrenalinnivåer och rusar in på SL Center för att få en förklaring på hur 200 spänn kan försvinna på fyra resor – alltså dubbelt så mycket som det ska kosta.

Utskrift av stämplarna från accesskortet. Kan bara göras på SL-center.

Då visar det sig att konduktören på Saltsjöbanan fyra gånger stämplat min biljett med två kuponger i zon B, istället för zon A, vilket inneburit att jag betalat 25 spänn för enkel resa Saltsjö-Järla- Slussen, och sedan ytterligare 25 kr för en resa med t-banan till Hötorget. Personalen vid SL-Center erkänner feldebiteringen, men några pengar kan jag inte få. Inte heller kan de ladda på kortet med 100 kr som kompensation. ”Systemet klarar inte det”. För återbetalning hänvisas jag ringa till SL:s kundtjänst och berätta samma sak.

Ringer SL:s kundtjänst som är väl medveten om problemet; ”det händer hela tiden på Saltsjöbanan” eftersom konduktörerna slarvar med att ställa in sina kontrollapparater rätt. Om man alltså är van vid att bara visa fram sitt kort för kontroll, precis som man gör med en periodbiljett, kan man alltså bli av med sina kortpengar i rasande takt – om konduktören har biljettdosan inställd på fel zon.

För att ta reda på om det verkligen förhöll sig på detta sätt, bråkade jag med en något vresig konduktör nästa dag. Hans uppfattning var att reskassesystemet var skräp, att resenärer fick skylla sig själv om de bara höll fram sina kort slentrianmässigt för kontroll – men i allt väsentligt bekräftade han problemet: det blir väldigt ofta fel.

Konduktören hävdade å sin sida att det var resenärens ansvar att klart och tydligt berätta att det är ett reskassekort hen åker på, om det redan är stämplat och vart man ska. Annars får man skylla sig själv om man får betala dubbelt. Och det är det sannolikt många som gör, eftersom det inte informeras någonstans på SL om den process som krävs för att slippa bli rånad på sina pengar.

När rabattremsorna avskaffas inom kort, blir det viktigare än nånsin att ha örnkoll på exakt vilka resor som dragits från kortet. Tyvärr går detta inte att göra på nätet – man måste besöka ett SL Center och begära en utskrift. Hur många orkar göra det var och varannan dag? Och hur mycket pengar har SL försnillat från sina resenärer på detta vis?

Själv har jag nu för säkerhets skull återgått till att åka på pappersremsor. För det är en lång och omständlig process att få sina pengar tillbaka –och någon ersättning för strulet och tiden man tvingas lägga ner på att täcka upp för SL:s reskasse-rån kan man glömma.

För när SL snor dina pengar är det ju egentligen ditt eget fel.

Intressant?

Andra bloggar om , , ,