Fröjdhpunktse

And The Band Played On

Månad: mars 2013 (sida 1 av 2)

Anna-Karin Hatts stora feta miljardnota

Tidningarna uppmärksammar att den ökända Eljuntan, alltså megabolagen Eon, Fortum och Vattenfall, tycker de får för dåligt betalt. Hela 33 miljarder vill de driva in via höjda nätavgifter, något som drabbar alla som använder el. Juntan har nu gått till domstol för att upphäva Energimarknadsinspektionens beslut att begränsa vinstuttaget.

Givetvis är eljuntan långt ifrån några altruister, men vi ska samtidigt vara medvetna om att det är en annan statlig myndighet – Energimyndigheten – som till stor del bäddat för de höga nätkostnaderna. Energimyndighetens främsta uppgift är sedan sitt bildande att maximera utbyggnaden av förnybar el – vindkraft – i Sverige.  Vilket gör myndigheten till en slags offentligfinansierad lobbyorganisation med egen generaldirektör.

Hur som helst, utbyggnaden så här långt har redan krävt mycket kostsamma investeringar i elnätet, som aldrig konstruerats för en närmast kaotisk situation där effekten i nätet  fluktuerar med flera GWh från en tid till annan. Alltså just det som händer när elproduktion från intermittent, opålitlig vindkraft plötsligt upphör och nätbolaget snabbt måste växla över till reglerkraft.

Och den anpassningen stannar inte vid några 33 miljarder. För att klara målet på en utbyggnad till 30 GWh, som Energimyndigheten och vindkraftsbranschen har – kommer det att krävas betydligt större investeringar än så. I en ny rapport från KVA:s energiutskott uppskattas kostnaden för denna utbyggnad, inklusive anslutning av nätet till kontinenten, att bli i runda tal 97 miljarder kr. Kungliga vetenskapsakademien har även tidigare slagit fast att den storskaliga satsningen på vindkraft är både dyr och meningslös.

Och det är förstås elkunderna som plockar upp notan för utbyggnaden.

Samtidigt råder det långt ifrån någon brist på el, tvärtom har vi ett gigantiskt överskott. Och eftersom Sverige producerar betydligt mer vad vi gör av med, tvingas vi sälja elen med förlust till utlandet. I fjol exporterades rekordmycket, 20 Gwh, en affär som gick med miljardförlust. Denna subventionerar  elkunderna, via den tvångsskatt som kallas elcertifikat. (Den vill förresten de offentligbetalda lobbyisterna på Energimyndigheten höja, så det blir ännu mer vindkraft, större förluster och ännu dyrare elpris. Kodordet här är att höja ambitionen i elcertifikatssystemet.)

Vi betalar alltså miljarder för el som vi inte behöver – vår nuvarande export täcker t ex mer än halva Danmarks elbehov. För att producera detta elöverskott, som måste dumpas på den europeiska marknaden till förlustpris, subventionerar vi först produktionen av denna el, och tvingas sedan täcka förlusten.

Sveriges energiminister heter Anna-Karin Hatt. Hon tycker att ovanstående är ett exempel på en utmärkt svensk exportsatsning, och menar dessutom på fullt allvar att det är vindkraften som vi har att tacka för låga elpriser och en konkurenskraftig industri:

”Det blir en bra exportindustri som kommer att säkra ett lågt elpris…  När det inte finns vatten i magasinen och kärnkraften står stilla behöver basindustrin i Sverige ett tredje ben att stå på. Tack vare det bra vindläget i Sverige kan vi nu få ett säkert tredje ben att stå på.”

Vi kan bara hoppas att alla fritt tänkande människor drar sina egna slutsatser av dessa uttalanden vid valet 2014, och befriar riksdagen från det lilla extremistparti (för närvarande knappt fyra procent) som är huvudansvarigt för denna galna miljardrullning och som hållit Sveriges energipolitik gisslan ända sedan 70-talet.

Ett solkart fall för Slöseriombudsmannen är det i alla händelser.

Intressant?

SvD 1, 2, DN

Andra bloggar om , , , , ,

Hatet är vänsterns livsluft

hurtig

Debatten om #näthatet har lagt sig, och drevet har dragit vidare mot nya jaktmarker – närmare bestämt integrationsminister Tobias Billström, som lyckades sätta både en och två fötter i det berömda klaveret med sitt klumpiga uttalanden i förra veckan. Detta har fått både vänsterintellektuella som avsevärt mindre intellektuella på den vänstra planhalvan att känna blodsvittring. Den 11 mars kunde därför ordföranden för Ung vänster i Luleå, Christoffer Hurtig, inte längre hantera sina känslor, utan var tvungen att twittra om sin lust att skjuta Tobias Billström. Denna tweet låg sedan kvar i 11 dagar – ända tills igår när medierna fick nys om den. Och då var förstås alltsammans ett ”svart skämt”.

Men det är det förstås inte. Det är på blodigt allvar, vilket visat sig i nära nog samtliga fall där kommunister tagit makten. Sovjet, Kina, Nordkorea, Kambodja, Kuba – listan kan göras lång på exempel där hatet mot klassfienden resulterat i inskränkt frihet, förföljelse mot dissidenter och inte sällan interneringar eller massmord.

Ideologin som Vänsterpartiet (där många fortfarande kallar sig kommunister) bygger sin politik på är – och förblir – en hatideologi. Drivkraften är hatet – mot överheten, mot borgarna, eller mot vem som helst som inte passar in i vänsterns ideal. Solidaritet är fint, fast bara så länge man tycker exakt som Vänsterpartiet. Gör man inte det räknas man per definition som klassfiende som förtjänar att skjutas eller åtminstone skickas till nåt kallt ställe.

Att det inte är en engångsföreteelse bevisas dessutom av att ytterligare en näthatare från norr, vänsterpartisten Simon Fors, för inte så länge sedan önskade se SvD-journalisten Per Gudmundsson död. På Twitter skrev han:

”Alla tänkande människor förespråkar väl Per Gudmundsons avrättning?”

När detta uppdagades var det förstås också ett ”misstag” eller ironi, men från V-partitoppen och Lars Ohly har vi varken fått höra avståndstaganden eller ens att det kan tänkas vara ett problem att partimedlemmar vill ta livet av svenska journalister för deras åsikter.

På Facebook tyckte nyligen en annan vänsterpartist att Blondinbella borde skjutas i huvudet för att hon är borgare. Medan intellektuella vänsterpartister, som Ali Esbati, uttrycker sig så här balanserat när Janne Josefsson granskade Röda korset och hur organisationen utnyttjade debatten om barnfattigdomen:

Fuck you, Janne Testosteron Josefsson. FUCK YOU VERY MUCH”.

Övertrampen till trots, slätas vänsterns hat och hot om våld ständigt över, medan ledarsidor och debattörer ägnar dagar och veckor åt att analysera huruvida Billström, Reinfeldt och kanske hela borgerligheten egentligen är Sverigedemokrater i förklädnad.

Själv må jag vara politiskt oberoende, men en gång i tiden klappade faktiskt hjärtat lite extra för socialdemokratin. Vilket kanske inte är konstigt om man kommer från en släkt med generationer av hantverkare och byggjobbare.

Fast det var på den tiden som sossarna jobbade hårt med att hålla lössen borta från den röda fanans veck. Något som tyvärr inte är en självklarhet längre.

Intressant?

Andra bloggar om , , ,

Earth Hour – för att trollen spricker i ljuset

Jag hade lovat mig själv att hålla tyst om fånjippot Earth Hour i år, men floden av galenskaper som sköljt över oss de senaste dagarna gör det svårt att knipa igen. Extra osmaklig är den WWF-styrda ”rapport” som avslöjar att 80 procent av Sveriges unga nu lider av ett fenomen som kallas klimatångest.

Detta är nu inget som man kan hitta i DSM-manualen, om någon nu trodde det. Istället handlar det snarare om en masspsykos av sällan skådat slag. En psykos som WWF själva skapat genom mångåriga och målmedvetna arbete med att redan i förskoleåldern indoktrinera våra barn med budskapet att deras föräldrars livsstil hotar Jorden. Ungefär som totalitära regimer och rörelser alltid gjort, eftersom det är de små barnen som är enklast att forma.

WWF, världens största, mäktigaste och hemligaste miljöorganisation – som årligen drar in mångmiljardbelopp som ett resultat av denna masshysteri –  får dessutom i runda slängar 60 miljoner årligen i offentliga bidrag (inom EU är det mångdubbelt mer) och har med åren mer och mer fått rollen som en självständig myndighet med expertstatus i frågor som rör vår miljö. En myndighet där självaste kungen styr, vars slutsatser aldrig ifrågasätts och där vi varken har insyn eller påverkansmöjligheter. Och som ingen journalist på de stora tidningarna nånsin skulle få för sig att granska kritiskt. (Istället delar WWF årligen ut journlistpriser.)

Så när WWF ber oss släcka ljuset ytterligare en timme för att få politikerna att ta ”klimatfrågan på allvar”, kan man fråga sig – hur ska detta gå till? Det finns ju ingen fråga som Sveriges – och EU:s politiker – tagit på större allvar de senaste 25 åren.

Tusentals miljarder av vårt gemensamma välstånd har slösats bort på verkningslösa åtgärder som utsläppsrätter, miljöskatter och elcertifikat. Satsningarna på vind- och solkraft har ruinerat såväl Södra Europa som Tyskland, där uppemot 800.000 hushåll inte längre har råd att betala sina elräkningar. Höga energikostnader har drivit iväg fabriker och jobb till Asien, och arbetslösheten är högre än någon gång under efterkrigstid. I Sverige har vi skapat hela myndigheter som jobbar heltid med att ta frågan på allvar. Och inget stadsbyggnadsplan får grönt ljus utan att den tar höjd för katastrofscenarier av närmast bibliiska proportioner med havsnivåhöjningar på en meter fram till 2050.

Just nu genomlider vi en av de kallaste marsmånaderna i mannaminne. Jag vet, eftersom jag varit med i mer än ett havlt århundrade. Och i Storbritannien, som upplever sin hårdaste vinter på 50 år, är krisen total – eftersom politikerna under en lång rad år verkligen tagit frågan på allvar. Där har beslutet att stänga ett antal kolkraftverk till förmån för satsning på biobränsle och vindkraft (som inte producerar någon el över huvud taget) lett till akut energikris, och redan inom några dagar kan landet drabbas av blackout och elransonering. Pensionärsorganisationer varnar för att äldre kommer att dö när elektriciteten och uppvärmningen försvinner. I Tyskland och Östra Europa ligger metervis med snö fortfarande kvar, och den stränga kylan hotar nu djurlivet. Och efter den senaste snöstormen i veckan som gick, upplever Kanada just nu den unika situationen att hela landet är täckt av snö.

Hela norra halvklotet är sålunda mer eller mindre djupfryst, och det är svårt att hitta en mindre väl vald tidpunkt att uppmana folk att avstå från elektricitet.

Oavsett om det finns ett klimathot och hur allvarligt det är, kan man konstatera att lösningarna på problemet hittills har varit 100-procentigt verkningslösa – ibland till och med kontraproduktiva – och uteslutande av symbolisk karaktär. Samtidigt som åtgärderna gjort oss fattigare och mera utsatta har de fyllt kassakistorna hos mäktiga gröna lobbyister som WWF.

Det är alltså inte 60 minuters mörker som behövs – snarare en timme fullt strålkastarljus på den fullkomliga idiotin i att vi tillåter anonyma och ansiktslösa charlataner att styra över vår framtid. Att WWF vill att vi ska leva i mörker är förstås inget att förvånas över – i ljuset spricker ju som bekant trollen.

En skola som inte kapitulerat för Världsnaturfonden och drabbats av ”klimatångest” är Lagmansgymnasiet i Vara. Där tog eleverna själva initiativ till en kritisk granskning av larmrapporterna. Läs den, det ger visst hopp i mörkret. Även om klassens lärare brännmärkts som klimatförnekare och laglös och jagats ut ur stan.

Intressant?

Andra bloggar om , , , ,

Nätnobbning upphöjd till reklam

Knappast någon har väl undgått veckans stora reklamkupp, där artisten Tommy Nilsson döpte om sig till ”Black”, för att signalera bytet till en ny, mörkare stil. Allt visade sig vara en PR-stunt, där Nilssons namnbyte bara var del i en kampanj för att lansera en ny chokladkaka från Marabou.

Och lika hånad som Tommy Nilsson blev både före och efter bluffen, lika hyllade har reklammakarana på F&B blivit för sin kreativa kampanj. Den ansågs tydligen vara så till den grad nyskapande och fantastisk, att reklammakarna bjöds in till livechatt på Gp.se. Och på frågan om på vilket sätt de anser att kampanjen var lyckad, svarade Leo Magnusson, den ena halvan i den kreativa succéduon:

– Både Tommy och Marabou har fått mer uppmärksamhet än vad vi hoppats på.

All reklam är bra reklam alltså, ett argument som ofta framförs som försvar när någon får usla recensioner eller en produkt får dålig kritik. Jag har faktiskt aldrig trott på det där.

Istället känns hela denna hyllade kampanj djupt tragisk, och vittnar om en stor dos av förakt. För inte valde F&B Tommy Nilsson för hans hyllade musikkarriär, eller den stora respekt han åtnjuter bland svenskarna? Nilsson har istället varit en artist som hånats av proffstyckarna, dels för sina töntiga låtar (framför allt den pinsamma ”Jag vill ha sex med dig”) och bedriften att få noll poäng i Melodifestivalen.

Både reklammakarna och Nilsson var alltså fullt medvetna om vad reaktionerna skulle bli: hånfulla kommentarer, ironiska skämt och dräpande oneliners. Hela kampanjen gick i princip ut på att få folk att skratta åt att en föredetting, dessutom medelålders vit man, i hans pinsamma försök att starta om sin karriär. Lite så där krejsy som bara 70- och 80-talister ur den ironiska generationer kan få till det.

Såväl medierna som alla vi självbelåtna medlemmar i folkdomstolen på Twitter spelade glatt med i Forsman & Bodenfors och Marabous cyniska nätmobbning av Tommy Nilsson. Att han själv ”var med på allt” är faktiskt inget försvar.

Jag var också med på ett hörn, och skäms idag för att jag drogs med i denna nätmobbning upphöjd till reklam. Det borde fler göra tycker jag.

Och framför allt bör vi för all framtida bojkotta lakritschoklad från Marabou.

Intressant?

Andra bloggar om , , , , ,

Drömläge för Putin att skaffa egen Medelhavsö

Efter EU:s och IMF:s helgalna beslut i helgen att råna bland annat ryska oligarker på ett stort antal miljarder – dvs besparingar som placerats i cypriotiska banker – har Vladimir Putin föga förvånande uttalat sig i skarpa ordalag om förslaget att låta ryska medborgare betala för EU:s kris. Visserligen har den ryske presidenten ännu inte öppet hotat med motåtgärder, som att skruva åt gaskranarna till Europa. Men vi kan vara övertygade om att det pågår förhandlingar mellan Ryssland och Cypern, som i många år varit en viktig handelspartner för Ryssland. Dessutom har Moskva redan tidigare bistått Cypern med miljardlån.

Enligt ratinginstitutet Moody’s har ryssar tillgångar motsvarande fler hundra miljarder i cypriotiska banker, vilket gör det minst lika viktigt för Moskva som för Bryssel att undvika en statsbankrutt i landet. Och för en supermakt som Ryssland är det knappast något problem att hosta upp de ynka 17 miljarder som behövs.

Redan i helgen erbjöd sig ryska Gazprom – givetvis med Putins goda minne – att betala vad som krävs för att rädda de cypriotiska bankerna. I gengäld vill bolaget ha rätt till prospektering av Cyperns naturgastillgångar. Ännu så länge har den cypriotiske presidenten och EU-vännen Nikos Anastasiades nobbat erbjudandet, som alltså skulle rädda den cypriotiska ekonomin från bankrutt helt utan den förhatliga bankskatten. Från Greek Reporter:

The proposal states that Gazprom will fund the restructuring of the country’s crippled financial institutions in exchange for substantial control over the country’s gas resources while Cyprus won’t need to take the harsh bailout package offered by the EU.

För det cypriotiska parlamentet finns det – tvärt emot vad alla analytiker skriver – en plan B, ett reellt alternativ till EU:s och IMF:s ultimatum. Och det finns garanterat partier i parlamentet med betydligt mindre EU-vänlig hållning än presidenten – särskilt efter de senaste dagarnas brutala agerande från Bryssel.

Sköter ryssarna sina kort rätt de närmsta dagarna, kan alltså resultatet av EU-ledarnas totala hjärnsläpp bli att Ryssland etablerar en ny ekonomisk exklav i Medelhavet, till rena vrakpriset. Och vem vet, kanske kan också den ryska medelhavsflottan – som idag ligger i syriska Tartus – kan flytta till en tryggare hemmahamn på Cypern.

Om några år kommer vi att åka charter till Limassolgrad, där alla pratar ryska.

Intressant?

SvD 1, 2, 3, 4, 5, DN 1, 2, 3, 4, 5

Andra bloggar om , , , ,

Desperat EU rånar bankspararna

Få medier verkar riktigt ha insett vad EU:s senaste räddningspaket till konkursmässiga cypriotiska banker egentlligen innebär. Paketet innehåller nämligen en veritabel finansiell atombomb: villkoret för att rädda Cypern undan statsbankrutt var nämligen att landet gick med på att konfiskera upp till 10 procent av bankspararnas pengar, något som beskrivs som en ”engångsskatt” på insatta medel.

Att många av de drabbade som blir av med en avsevärd del av sina besparingar är äldre och pensionärer är illa nog. Vad som är än mer bekymmersamt är att ett stort antal konton tillhör utländska medborgare, framför allt ryssar. Men även svenskar sitter med investerat kapital i de drabbade bankerna.

”Bankrusningen” har redan börjat när folk anfaller landets bankomater. Och på tisdag när bankkonoren öppnar igen kan det bli kaotiskt när folk försöker ta ut sitt sparkapital.

För även om ”avgiften” (eller rättare sagt stölden) redan är klappad och klar, kommer många att ta det säkra för det osäkra och plocka ut sitt sparkapital. För vem vet när EU behöver rädda konkursmässiga banker med spararnas pengar nästa gång?

Vad detta huvudlösa beslut – som har stöd från IMF – leder till är inte bara att radera ut förtroendet för Cypern, utan dessvärre för alla banker i Sydeuropa. Vem kan veta om ens de franska bankerna är säkra? Vi kan lugnt utgå från att utländska placerare kommer att fly EU och europeiska värdepapper och bege sig mot Schweiz, USA och Japan. Är Mario Monti och EU-trojkan verkligen vet medvetna om vilka krafter de satt i rörelse?

Desstom är det långt ifrån säkert att Ryssland, med många kapitalstarka investerare i Putins närhet, kommer att acceptera att EU konfiskerar ryska medborgares pengar för att rädda Euron.

Det kan alltså bli riktigt, riktigt stökigt på marknaderna framöver, och frågan är om ens de ”urstarka” svenska bankerna kommer att klara sig oskadda undan krisen.


Till sist vill jag återigen tipsa om ”BBC-tradern” Alessio Rastani som fick hela världen att sätta i halsen för något år sedan när han förutspådde exakt denna utveckling för Eurozonen. Hans förutspåelser känns än mer aktuella idag:

Everybody who is watching this, this economic crisis is like a cancer. If you just wait and wait thinking this is going to go away, just like a cancer it is going to grow and it’s going to be too late. What I would say to everybody is get prepared. This is not the time right now to wishful thinking governments going to sort things out. The governments don’t rule the world. Goldman Sachs rules the world. Goldman Sachs does not care about this rescue package neither does the big funds. So actually I want to tell people … I want to help people. People can make money on this, it isn’t just traders. what they need to do is learn about how to make money from a downward market. The first thing people should do is protect their assets. protect what they have. because in less than 12 months my prediction is: the savings of millions of people is going to vanish and this is just the beginning. So I would say be prepared and act now, the biggest risk people can take right now is not acting.

För den som har besparingar, kan det vara en utmärkt idé att förbereda sig genom att köpa guld eller silver och lägga i bankfack. För vad Cypern visar oss är hur enkelt det är att konfiskera ettor och nollor på ett konto.

Och själv kommer jag nog att binda räntan per omgående.

Läs även Musik@Centrifugen.

Intressant?

SvD, DN 1, 2

Uppdatering: Det knorras rejält i Cyperns parlament, och frågan är om förslaget kan klubbas igenom. Det kan bli en mycket intressant vecka.

Andra bloggar om , , , ,

Maffian: sponsrad av EU

Just nu samlas EU-topparna för att prata tillväxt och jobbskapande. Två sektorer som unionen och den gemensamma valutan hittills varit mycket framgångsrik i att motarbeta. Med undantag för Tyskland, som döpte om sin D-Mark till Euro för lite drygt tio år sedan, dignar de flesta andra av unionens länder på randen av bankrutt under mördande obalanser som den gemensamma valutan skapat. Lägg till detta en uppsjö av regleringar, jobbdödande direktiv och ekonomiska pålagor för medlemsstaternas allt färre kvarvarande företag (de som ännu inte flyttat sin produktion till Kina).

Men det finns också framgångssagor mitt i detta mörker, exempel på verkliga snabbväxare till och med i de södra delarna av EU.

Vi talar om den syditalienska maffan, Ndrangheta, som på bara ett par år vuxit till ett av världens största brottssyndikat. Och det är pengar från EU som delfinansierat den snabba tillväxten.

Tyska Frankfurter Allgemeine publicerade nyligen en artikel om Ndranghetans bedrägeri med EU:s så kallade strukturfonder, som skapats för att finansiera satsningar på infrastruktur i unionens fattigare delar. Artikeln belyser hur maffian infiltrerat ett stort vägprojekt – moderniseringen av motorvägen A3 – i italienska Kalabrien, en av Europas fattigaste regioner. A3:an byggdes under 60- och 70-talet och binder ihop provinshuvudstaden Reggio Calabria längst ut på ”tån” av den italienska stöveln med staden Salerno, c:a 45 mil norrut.Ombyggnadsprojektet startade redan 1997, och har sedan dess kostat EU:s skattebetalare närmare 30 miljarder i infrastrukturstöd.

a3-calabria

Av dessa miljarder har väldigt få nått fram till själva byggprojektet, och 16 år efter starten påbörjades är A3-motorvägen fortfarande en enda stor byggarbetsplats. De delar som faktiskt färdigställts är redan i så dåligt skick att de måste repareras, då de byggts med undermåligt byggmaterial leverarat av maffiakontrollerade bolag.

Betongfundament har gjutits av porös havssand, tunnelrör krackelerar, bropelare spricker och den nya vägbeläggningen är av hål och bulor. Vägen är helt enkelt livsfarlig att använda på sina ställen.

Det mesta av EU-pengarna istället gått rakt ner i maffians fickor. Lokalpolitiker, tjänstemän och företagare mutades redan från starten av maffian, som på detta sätt lyckades lägga beslag på de lukrativa byggkontrakten. Resultatet blev fuskbyggen till uppblåsta kostnader – eller helt enkelt bluffakturering för tjänster som aldrig levererats.

I juli 2012 rapporterade Olaf, EU:s myndighet mot korruption, vid en presskonferens i Bryssel att det A3-projektet var det hittills värsta exemplet på förskingring av EU-bidrag som de hittills updagat. Resultatet blev att den italienska staten dömdes att betala tillbaka stora delar av det utbetalda stödet, vilket ytterligare spädde på landets redan gigantiska statsskuld. Men den kalabriska maffian kunde alltså behålla miljarderna de fuskat till sig.

Exakt hur mycket som försvunnit, och vad pengarna eventuellt har åstadkommit är det ingen som riktigt vet, eftersom EU fortfarande inte gjorts någon utvärdering av vägprojektet. Men i en rapport från EU-parlamentet 2009 ifrågasattes det om det verkligen var befogat att betala ut stödpengar till Syditalien över huvud taget, mot bakgrund av att den organiserade brottsligheten helt dominerade det lokala näringslivet.

Så sent som förra veckan uppmärksammade en italiensk tidning att Ndranghetan på senare år vuxit till att bli ett av världens största kriminella nätverk, rikare och mäktigare än den sicilianska maffian. Kokainsmuggling är den främsta intäktskällan, vid sidan av utpressning och pengatvätt.  Ndrangheta styr idag stora delar av den europeiska kokainhandeln och har nära band till Sydamerikanska drogkarteller. Den kalabriska maffian är också verksam i norra Europa, Australien och Kanada.

Och denna kriminella framgångssaga har alltså till stor del understötts av EU, som i tiotals år frikostigt strött våra skattepengar omkring sig – pengar som alltså i stor utsträckning hamnat direkt i fickorna på maffiabossar.

Så när EU:s ledare nu möts för att diskutera tillväxt och nya jobb, ska vi komma ihåg vad byråkraterna i Bryssel åstadkommmit hittills. Det är nämligen svårt att hitta någon legitim bransch som gynnats lika mycket av den gemensamma marknaden som just – maffian.

Intressant?

Andra bloggar om , ,

Inget växer i skuggan av Google

En av dagens största nyheter är utan tvekan Googles beslut att lägga ner Google Reader, som funnits med sedan 2006 men som uppenbarligen inte mött IT-jättens förväntningar. Kanske var det för svårt att kapitalisera på denna produkt – annonserna i RSS-flödena var den mig veterligt enda intäktskällan – men oavsett om anledningen är ekonomisk eller något helt annat slog det ner som en bomb hos alla 100.000-tals användare i morse, när en avskalad dialogruta upplyste om att allt skulle vara slut den 1 juli.

Nu finns det för all del alternativ till Google Reader, men det är inte många. Till största delen beror det på Google, som med sitt beslut att traska in på den relativt färska RSS-scenen i mitten av 00-talet, dödade all konkurrens. Alltså precis som Google gjort så många gånger förr, och kommer att fortsätta att göra genom att släppa gratisprodukter, finansierade med miljardintäkter från sin sökmotoraffär.

För på bara ett drygt decennium har Internet gått från en relativt vildvuxen plattform med en uppsjö av tjänster till en oligopolmarknad styrd av gigantiska multinationella bolag. Begreppet ”sökmotor” har blivit likvärdigt med Google – det heter ju till och med ”googla” numera. Inget företag med ens ett uns av självbevarelsedrift skulle starta en konkurrerande söktjänst, och sedan gratistjänsten Google Analytics släpptes för några år sedan är även denna marknad i det närmsta tömd på alternativ.

Resultatet är att vi nu har ett privatägt aktiebolag i Kalifornien med närmast total och global kontroll över vad folk letar efter, vilka resultat som de får presenterade och vilka slutsatser som kan dras utifrån användarnas beteenden. Man måste vara ganska blåögd för att tro att detta inte lockar till missbruk.

Och det riktigt problematiska, som jag varit inne på tidigare, är att nätgiganter som Google, Facebook – och till viss del Apple – inte bara konkurrerar ut nya lovande produkter och dödar innovation, utan i stor utsträckning kapat åt sig delar av Internets infrastruktur. När Google startade gratis mejltjänst försvann över en natt alla incitament för att utveckla och förbättra epostsystem – framför allt de företag som planerat att ta betalt. Facebook har lagt beslag på funktioner som chatt och gilla-tummar. Och vem skulle fundera på att dra igång en konkurrent till det nya tv-monopolet Youtube?

Så här ser det ut på område efter område. Istället för mångfald får vi monokulturer. Istället för 100-tals små lönsamma tidningar, överlever endast en eller ett par i varje nisch i den nya Internetbaserade ekonomin. Vill du köpa musik finns inte längre ett antal skivbutiker att gå till, utan bara en eller två (t ex iTunes). Och utvecklar och säljer du ett mobilspel, har du inget annat val än att ge bort en tredjedel av dina intäkter till Apple.

Man kan förstås invända att ingen tvingar mobilkunderna att välja att köpa en iPhone, men det är ett besvärande faktum att möjligheten att skaffa sig de facto-monopol på en marknad verkar accelerera som en följd av digitaliseringen. (Karl Marx var måhända inte helt fel ute när han förutspådde att kapitalismens yttersta fas innebar att ett företag skulle äga allt.)

Det är inte alltför många år sedan dåtidens IT-gigant Microsoft drogs inför EU:s konkurrensmyndighet för att bolaget förinstallerat sin webbläsare i operativsystemet Windows. Totalt genom åren har Microsoft fått böta 18 miljarder, bland annat som resultat av sin underlåtenhet att låta användaren ha Google som sökmotor.

När det gäller Google är samma konkurrensmyndighet märkligt tyst. Trots att problemet med stora IT-monopol och hur de uppför sig knappast blivit mindre med åren.

Intressant?

Andra bloggar om , , ,

Byråkraterna har infört aktiv dödshjälp

Med jämna mellanrum blossar debatten upp om vården i livets slutskede – och den laddade frågan om aktiv dödshjälp ska tillåtas. Något som hittills varit förbjudet enligt svensk lag. Det är alltså inte tillåtet för en läkare att assistera t ex en svårt sjuk människa med en injektion som skulle förkorta lidandet mot slutet av livet. Den läkare eller sjuksköterska som trots detta assisterar exempelvis en cancersjuk terminalvårdspatient med svåra plågor riskerar att åtalas och dömas för brott.

Men samtidigt, och utan någon debatt över huvud taget,  har svenska byråkrater helt på egen hand infört aktiv dödshjälp som en del i budgetarbetet. Och till synes helt utan risk för repressalier.

För när Calle Waller nu dömds att dö i förtid, riskerar de ansiktslösa byråkraterna på Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket inte att åtalas för vållande till annans död, trots att de genom sitt beslut att neka honom fortsatt subentionerat läkemedel, inte bara dömt honom till en för tidig död, utan dessutom väl motiverat sitt beslut att vägra honom sin medicin:

”För den här åldersgruppen av patienter tillkommer indirekta kostnader eftersom produktion minus konsumtion resulterar i ett underskott. Förlängd överlevnad för den här åldersgruppen ger därmed upphov till ökade samhällskostnader”.

I klartext står det alltså att det är bättre att Calle dör lite snabbare, eftersom samhället tjänar på det. Byråkraten Niklas Hedberg, chef för avdelningen för nya läkemedel på TLV, säger att verket följer lagstiftningen – vilket alltså innebär att svenska myndigheter nu helt legitimt kan ägna sig åt aktiv dödshjälp.

Men Hedberg är i gott sällskap – även läkarna på Karolinska ägnar sig åt aktiv dödshjälp, dessutom en mycket plågsam form, genom att vägra svårt sjuka näringslösning. Patienter som inte har någon chans till överlevnad svälts alltså till döds, vilket av någon anledning tycks helt normalt inom sjukvården.

Att notera är att det här rör sig om den offentligt finansierade välfärden; hade ett privat vårdbolag betett sig på samma sätt hade det garanterat skapat krigsrubriker och offentlig stegling av gnidna direktörer.

Hittills har jag dock inte hört någon välfärdsoroad sosse eller vänsterpartist rasa mot det omänskliga i att våra myndigheter fullt lagligt får besluta att fattiga som inte har råd att betala sin medicin ska dö snabbare än välbeställda. Och det kommer allt ofta bli i svåra plågor i sviterna av den allt vanligare prostatacancern.

Intressant?

Andra bloggar om , , , ,

Finns det en mullvad hos Radiotjänst?

Det stora bråket om Radiotjänsts färska beslut att börja driva in tv-avgift från dator-, mobil- och surfplatteägare har vuxit till en formlig lavin. Mitt i allt står företagets vd och informationschef och försvarar hårdnackat sitt beslut – trots att de fått åthutningar av sin egen uppdragsgivare offentligt och tung juridisk expertis har ifrågasatt lagligheten i att ta ut en avgift.

Avgiftsbråket har nu svällt till sådana proportioner att det på allvar hotar legitimiteten för avgiftsfinansierad public service, i och med att allt fler sätter likhetstecken mellan den SVT och den gnidna upphovsrättslobbyn. Detta underminerar på sikt hela SVT:s existens.

Vi är nu i den extremt ovanliga positionen att Internetoperatörer som Bahnhof aktivt filtrerar bort innehåll från Internet, för att på så sätt hjälpa sina kunder att slippa avgiften. Räkna med att flera bredbandskunder kommer att kräva samma sak från operatörer som Telia, Com Hem och Bredbandsbolaget. Det paradoxala här då att censur av det fria Internet uppfattas som en konkurrensfördel. Därför borde Microsoft och dess användare sluta att rasa mot SVT för att den nya live-tjänsten inte funkar i Windows-mobilerna – det är ju för sjutton ett säljargument! Snacka om att missa en gyllene chans.

Och allt detta på grund av Carl-Gustav Johansson och hans informationschef  Johan Gernandt. Två män som helt på egen hand på rekordtid kan lyckas med det politikerna gått bet på i decennier – att avskaffa licensavgiften (och därmed jobben för de 165 anställda i det privatägda aktiebolaget Radiotjänst i Kiruna, som alltså inte är en myndighet som många tror).

Man behöver inte vara särskilt konspiratoriskt lagd för att fråga sig om det inte är en enda stor False flag-operation vi ser. Vem jobbar egentligen Johansson och Gernandt för? Är de egentligen mullvadar planterade inom Radiotjänst för att sabotera verksamheten från insidan? Och därmed plöja väg för en avskaffad public service-avgift, till folkets stora jubel?

När sedan förslaget om en ny och mycket kostsammare tv-skatt klubbas igenom, har mediedrevet redan rört sig vidare mot nya jaktmarker och avgiftshöjningen kan ske i smyg.

En konspiration är vad det är – I tell you!

Intressant?

Andra bloggar om , , ,

Uppdatering: Professor i SvD: Det kan kännas som en bluffaktura

« Äldre inlägg

© 2019 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: