Fröjdhpunktse

And The Band Played On

Månad: juni 2013

Gore-effekten slår till mot Sverige

Förra helgen bjöd på en hel del så kallat galet väder; kallfronter med tillhörande kraftiga åskväder ställde till det rejält, och många i Stockholm drabbades av ymnigt hagel, som lade sig som en vit matta över allt det försommargröna. (Och ja, jag använder mig av så kallade överklasskomman; jag tycker det är praktiskt och det är inte mitt problem att så få längre fattar hur de hanteras.)

Detta fenomen kan förstås komma sig av helt naturliga orsaker, som att en kallfront från sydväst möter den så kallade ryssvärmen från öst.

Eller också kan det vara den ökända Gore-effekten som slagit till igen.

The Gore Effect, som fenomenet kallas på ursprungsspråket, är en benämning på den närmast övernaturliga precision med vilken vädrets makter lyckas frammana våldsamma oväder med kyla, snö och drivis vart helst klimatprofeten Al Gore råkat befinna sig för tillfället. Detta fenomen dokumenterades första gången 2004, och allt sedan dess har den tidigare vicepresidenten drabbats otaliga gånger av snöstormar, hagel och oväntade oväder varthän han än rest för att missionera om farorna med den globala uppvärmningen.

En slags gudomlig humor, skulle man kunna tycka.

För den intresserade finns här en relativt komplett lista över exempel på när Al Gore haft otur med vädret (fram till 2010).

Nåväl, var befann sig då Al Gore i helgen? Jo, på väg till Sverige, där han skulle delta i en föreläsning om hållbarhet och grön energi, arrangerad av Finansdepartementet.

Vilket innebär att Al Gore precis borde ha landat när hagelchocken slog till mot Stockholm.

Lite religiös blir man allt.

Intressant?

Andra bloggar om , , , , ,

Därför behöver Pehr G Gyllenhammar din pension

Finansmarknadsminister Peter Norman ska inte bara se till att bank- och kreditmarknaderna fungerar, han har också ansvaret för att rädda den konkursmässiga gröna tekniksektorn, med bland annat krisande vindkraftbolag som Arise Windpower (där gamle Volvochefen Pehr G Gyllenhammar och ex-centerledaren Maud Olofsson cashar ut miljonarvoden).

På något annat sätt man egentligen inte uppfatta Normas debattartikel i SvD. Uppenbarligen har han orienterats av riks-domedagsprofeten Johan Rockström, som sitter med i Regeringens så kallade framtidskommission, om slutsatserna i Världsbankens rapport från i höstas. I denna närmast religiösa profetia om framtidens väder, författad av klimatforskningsenheten vid Potsdams universitet (PIK), väntas det bli hela fyra grader varmare redan om ett par decennier och den resulterande havsnivåhöjningen kommer att dränka oss alla. Det vill säga – om vi inte genast lägger om samhället till en centralstyrd kommandoekonomi där alla pengar satsas på förnybart.

(En intressant detalj är att Johan Rockström sitter i PIK:s rådgivande styrelse, samtidigt som han i rollen som regeringens rådgivare använt PIK:s rapport som underlag för sina egna rekommendationer. Full pott där!)

I framtidskommissionen har Rockström hur som helst propagerat just för att våra pensionspengar, förvaltade av de tre AP-fonderna, ska satsas på den gröna omställningen. En ståndpunkt som nu alltså även finansdepartementet delar, att döma av Normans artikel. Enligt Peter Norman kommer denna satsning att generera såväl nya jobb som inkomster från de nya gröna teknikbolag som ska blomma med hjälp av pensionsfondernas pengar.

Problemet är att Norman inte riktigt verkar ha kollat kartan mot verkligheten, vilket man kan tycka borde vara ett grundkrav för en minister som har ansvar för våra pengar.

AP-fonderna har nämligen satsat stort på den gröna omställningen, och lyckats med bedriften att slösa bort ett antal miljarder på denna typ av investeringar. Bland annat i Gyllenhamars Arise Windpower och i numera konkursade tyska solcellsjätten Q-Cells där 600 pensionsmiljoner försvann. En hel del pengar har också slukats i det svarta hål som går under namnet Vertical Wind. För att nämna bara några av de mera tveksamma placeringarna.

Detta kan förstås handla om ren otur – andra bolag inom den förnybara sektorn går säkert som tåget, eller? Tyvärr inte: det så kallade RENIXX-indexet, som speglar aktieutvecklingen för miljötekniksektorn, har fallit med 98 procent sedan 2008.

Ingen aktieplacerare med någon som helst självbevarelsedrift investerar alltså längre i miljöteknik och förnybart, vilket gjort att till att finansieringen av alla dessa konkursmässiga vind- och solkraftsföretag torkat ut. Och då finns det bara ett halmstrå kvar, nämligen våra pensioner.

I grunden tror jag ändå att Peter Norman är en analytisk person, som i likhet med de flesta som jobbar med ekonomi är bekanta med så kallade cost-benefitanalyser. Och för att hjälpa honom lite på traven, är här ett antal internationella erfarenheter av storskaliga offentliga satsningar på förnybar energi och grön teknik, sammanställd av australiska journalisten Jo Nova:

Storbritannien: varje grönt jobb kostade 1 miljon i subventioner och ledde till att 3,7 jobb försvann i den vanliga ekonomin. (Källa: The Telegraph)

Spanien: Den massiva subventioneringen av den gigantiska sol- och vindkraftsatsningen beräknas ha kostat 8 miljoner per skapat arbetstillfälle. Varje installerad megawatt innebar att fem traditionella jobb försvann. Källa: CBN News och Universidad Rey Juan Carlos.

Italien: En studie av Luciano Lavecchia och Carlo Stagnaro visade att de pengar som det kostar att finansisera ett jobb i den gröna sektorn, hade räckt till mellan 4,8 och 6.9 jobb i den vanliga ekonomin. Forskarna fann också att övervägande delen av de gröna jobben endast var tillfälliga. Och att maffian lyckats tvätta nära 11 miljarder svarta pengar i den förnybara sektorn… Källa: AEI

Tyskland: De frikostiga subventionerna av vind- och solkraft har satt generationer av tyskar i skuld, och varje grönt jobb har kostat c:a 1,7 miljoner kr att skapa.

Danmark: Den borgerliga tankesmedjan Cepos kom redan 2009 fram till att landets BNP hade varit 18 miljarder större om de som jobbat inom den improduktiva vindkraftsindustrin istället arbetat någon annanstans. Källa: AEI

Slutligen kan vi konstatera att världens mest ambitiösa och storskaliga satsning på solkraft, det av Världsbanken delfinansierade Desertec-projektet i Sahara, har hamnat i finansiell kris. Utan nya bidragsgivare måste satsningen troligtvis läggas ner.

Vilket ju kan få en att undra: om det inte går att få lönsamhet från solkraft i Sahara, hur vettigt är det att storsatsa på solpaneler i ett land nära polcirkeln. där halva året tillbringas i mörker?

Peter Norman kan säkert svara på det där.

Intressant?

Andra bloggar om , , ,

Myten om den fria televisionen


Greklands statliga tv-bolag slår igen, tre kanaler och en webbsajt slocknar. Ett par tusen grekiska journalister ställs på gatan. Medievärlden är i upprorsstämning och nedläggningen beskrivs som ett hot mot yttrandefriheten – även här på hemmaplan. Det är givetvis en tragedi på många sätt, och ytterligare ett bevis för att försvaret för den gemensamma valutan, Euron, för länge sedan passerat anständighetens gräns.

SVT:s vd Eva Hamilton visar dock upp prov på både klarsyn och (förhoppningsvis) lite självinsikt när hon kommenterar nedläggningen med att det faktiskt kan leda till en förbättring: den grekiska stats-tv:n har varit en koloss, präglad av korruption och nepotism enligt Hamilton.

Och visst har hon en poäng där. Det hon missar att säga är dock att dessa egenskaper delas av många public service-bolag i världen. Även svenska SVT är en sluten och insynsskyddad koloss, sannolikt fri från rent ekonomisk korruption, men vidöppen för ideologisk påverkan, vilket vi ser prov på gång på gång.

Undersökningar från Göteborgs universitet har visat att en förkrossande majoritet av SVT:s journalister sympatiserar med Miljöpartiet eller vänstern, och den som på allvar inbillar sig att detta inte påverkar nyhetsförmedlingen är tyvärr mer än lovligt naiv.

Vi tar ett aktuellt exempel. Igår morse satt stod Vänsterpartiets Hans Linde i SVT:s morgonsoffa morgonprogram och var djupt indignerad över att Sverige inte bojkottar Israelisk frukt – en produkt som han och många normalbegåvade vänsteraktivister verkar vara totalt fixerade vid. Han menar alltså på fullt allvar att det skulle få igång fredsförhandlingarna med de bägge palestininska fraktionerna på Västbanken och Gaza bara vi slutar att äta israeliska apelsiner. (Som av en händelse bygger en stor del av tekniken i Lindes smartphone på israeliska uppfinningar, så jag förmodar att han nu bojkottar även Google, Microsoft och Apple.)

Samma dag publicerade brittiska Daily Mail en annan bild av samma konflikt. Den där terrororganisationen Hamas, som styr med järnhand i Gaza och är svurna fiender till Fatah på Västbanken, drillar sexåriga pojkar till väpnad kamp mot Israel. Här får de lära sig att kidnappa soldater och skjuta Kalashnikov. I Hamas värld existerar inga fredsförhandlingar, bara en total utplåning av den Israeliska staten.

En påläst journalist hade förstås ställt frågan: hur hjälper en fruktbojkott mot detta avgrundsdjupa hat? Och om vi inte får hela bilden av denna komplicerade konflikt från public service, den så kallade Fria televisionen, vem ska då berätta den?

Samma enögdhet och ensidighet präglar bevakningen av miljö, energi och naturvetenskapliga frågor. Jag har flera gånger skrivit om SVT:s vetenskapsredaktion, som förvandlats till en kamporganisation för grön omställning, med ledande miljöaktivister som styr programutbudet. (Samma miljöjournalister som slår sig för bröstet i intervjuer för att de lyckats stänga ute meningsmotståndare från att yttra sig i medierna.)

I avtalet som SVT har med staten, ligger kravet på att ge en objektiv och allsidig bild av samhällsfrågorna, så att allmänheten ges möjlighet att ställning i en fri och öppen debatt. I många avseenden den exakta motsatsen till det vi serveras.

Jag propagerar absolut inte för att SVT ska läggas ner på samma hårdhänta sätt som den grekiska stats-tvn. Men vi skulle behöva få ett svar på frågan vad vi egentligen behöver en offentligt finansierad tv till, som andra kommersiella aktörer inte kan leverera?

Trots kris för dagspressen är det ju knappast någon som propagerar för att dra igång en statlig dagstidning, finansierad med licensavgifter.

Intressant?

SvD 1, 2, DN 1, 2,

Bildt gör comeback när Sverige toppar Bilderberglaget

1024px-Carl_Bildt

Carl Bildt vid World Economic Forum i Davos 2010, ett högnivåmöte där utrikesministern är en flitig gäst, precis som hos Bilderbergarna. I år blir det 12 eller 13 gången som han deltar. Foto; Wikimedia Commons

Arrangörerna bakom årets Bilderbergkonferens, som kör igång på lyxhotellet The Grove i engelska Watford nu på torsdag, har uppenbarligen beslutat sig för att köra med transparens och öppenhet i år (om man nu kan tala om sådant i en samling som bilderbergarna).  Men faktum kvarstår: årets Bilderbergmöte är förmodligen det mest välkommunicerade någonsin.

Kanske beror det på den jobbiga mediebilden från tidigare års träffar, där tungt beväpnad polis och paramilitära vaktstyrkor spöat upp både demonstranter och press. Eller också handlar det om damage control, efter den olyckliga händelsen tidigare i vår när Stefan Löfvens pressekreterare råkade avslöja både mötets plats och datum för pressen.

Hur som helst har nu den kompletta listan över deltagare publicerats på den officiella Bilderbergmeetings.org, vilket bland annat uppmärksammats av The Telegraph och Zero Hedge. Och till och med Regeringen.se har idag lagt ut Bilderbergmötet i statsrådens kalendrar – första gången någonsin det också.

The-Grove-photos-Exterior-Exterior-View

Lyxigt och avskilt – The Grove hotel är precis vad de hemlighetsfulla bilderbergarna letat efter.

Vad som är tydligt är att Sverige skickar ett starkt lag till Watford för att delta i maktmyset med 120 av världens mäktigaste finansmän, politiker och företagsledare. Som tidigare meddelats tillhör S-ledaren Stefan Löfven de speciellt inbjudna (något som av de mer konspiratoriskt lagda tas som intäkt för Löfven redan har valts till Sveriges nästa statsminister av den internationella NWO-eliten).

I inbjudningslistan framgår det emellertid att både Carl Bildt – som gör comeback efter fjolårets frånvaro – och finansminister Anders Borg hänger på till Bilderbergmötet, tillsammans med Investors vd Jacob Wallenberg. Den senare ingår förvisso i gruppens mäktiga styrkommitté och är därför alltid med – han har dessutom makten över vilka som ska bjudas in till den exklusiva diskussionsgruppen.

Frågan som står högst på agendan vid årets möte är hur nya jobb ska kunna skapas, både i Europa och USA. Kanske inte så konstigt, eftersom den långa recessionen och galopperande arbetslösheten i framför allt Europa hotar grundvalarna för både Euron och EU. Och i denna fråga har ju Borg och Löfven, trots att de representerar olika partier, numera i många avseenden en gemensam syn på vad som behöver göras.

Så om man skulle vilja dra på sig den stora foliehatten, borde Bilderbergmötet utmynna i fler uppgörelser än den om friskolorna över S&M-barriären de kommande åren. Framför allt i frågor som handlar om energin – t ex kärnkraften – och industrins konkurrenskraft har stora delar av S en hållning som ligger avsevärt närmare Moderaterna än blockens olika stödpartier. Och ett bättre tillfälle att prata klarspråk än hos Bilderbergarna finns inte – här kan Borg och Löfven säga vad de vill, utan att riskera att det läcker ut. Alla deltagare har nämligen skrivit på en försäkran i samband med inbjudan att inte berätta om något som sägs på mötet.

What happens at Bilderberg, stays at Bilderberg.

Och för att avdramatisera det hela: Bilderbergarna är inte inblandade i någon stor konspiration och jobbar inte på att införa en Ny världsordning. Det är helt enkelt ett informellt möte där världens mäktigaste träffas bakom låsta dörrar för att ta en bärs och snacka. De gnäller säkert om jobbiga väljare, analyserar samhällsomvälvningarna och diskuterar lösningar på de stora knäckfrågorna. Inga anteckningar förs, ingen får yppa något av vad som sägs till vare sig regerings- eller partikolleger. Och minst av allt till sina väljare.

Och för att dramatisera det hela: att förvänta sig att Bildt, Borg och Löfven inte skulle påverkas av denna miljö, och kanske inspireras av vad världens mäktigaste män och kvinnor säger, vore ganska naivt att tro. Och det är just det som utgör den verkliga faran med alla dessa så kallade högnivåmöten, där samma globala maktelit träffas och bekräftar sin egen världsbild. Som dessutom backas upp av de största bankerna och de största företagen.

Återstår då att se hur det svenska laget tar sig till London. Blir det charter med statsflyget igen, precis som 2009, måntro?

Intressant?

Andra bloggar om , , , , ,

© 2018 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: