Fröjdhpunktse

And The Band Played On

Månad: augusti 2013

Terrorgrupper i Syrien har också tillgång till kemvapen

Få amerikanska presidenter har gjort mer för att spä på hatet i mot USA i Mellanöstern än Barack Obama. Han har gjort bort sig kapitalt i Egypten, genom administrationens enögda stöd till Muslimska brödraskapet (en antisemitisk, kvinnofientlig, kyrkobrännande våldskult som USA hyllat som ”moderat”). Obamas drönare skördar civilia offer i ett område som sträcker sig från Pakistan i öster till Jemen i väst. Och nu verkar alltså samme president, som fick Nobels fredspris så sent som 2008, fast besluten att gå till väpnat anfall mot Bashar Al-Assads regim i Syrien. Väl medveten om att ett sådant drag mycket väl kan slunga in hela regionen i ett storkrig, där de bägge inofficiella kärnvapenmakterna Iran och Israel tveklöst kommer att dras in.

Obama fortsätter alltså George W Bushs tveksamma tradition att besluta om militära insatser på lika tveksam underrättelseinformation, ivrigt uppbackad av USA:s bästa vänner i Westminster. 2003 var det de icke-existerande massförstörelsevapnen som användes som motiv för att anfalla Saddam Husseins Irak, idag är det en påstådd gasattack från Al-Assad i en förort till Damaskus som är den ”röda linjen”.

Och visst, det är långt ifrån osannolikt att Assad beordrat en gasattack mot sina egna medborgare. Eller kan det vara frifräsare från armén som begått folkmord på egen hand, i strid med order. Eller möjligen kan ett lager med kemiska stridsmedel ha träffats i ett konventionellt anfall mot rebellstyrkor.

Men det går inte att komma ifrån att den som riskerar att förlora mest på att ta till kemiska stridsmedel är Assad själv. Och framför allt trotsar det allt vett att genomföra en  gasattack just nu, i den egna huvudstaden bara ett par kilometer från Damaskus centrala delar – samtidigt som  FN:s inspektörer befinner sig på plats.

Om nu Assad verkligen ville statuera exempel, hade det funnits betydligt mer svårtillgängliga, rebellkontrollerade trakter att genomföra en kemvapenattack i.

De som däremot har allt att vinna på att driva fram ett militärt ingripande från väst är Syriens många rebellgrupper, i synnerhet den så kallade Al-Nusramilisen. Denna rebellgrupp, nära knuten till terrororganisationen Al-Qaida, är en av de största jihadistiska styrkorna i Syrien med runt 6.000 stridande. Al-Nusra har även varit inblandade i strider just i förorten Ghouta där gasattacken sägs ha genomförts.

Intressant i sammanhanget är att Al-Nusra redan i mars anklagades av regimen för att ha använt kemiska vapen mot regimsoldater i Aleppo, då 25 dog och 110 skadades i en misstänkt gasattack. Och precis som vid förra veckans dåd i Damaskus, skyllde rebellerna och regeringssidan på varandra – vem som var ansvarig har fortfarande inte klarlagts. Regimen har i alla händelser försäkrat att militärens lager av kemiska stridsmedel är intakta och inte fallit i rebellernas händer. (Vad en sådan försäkran nu är värd.)

Men det finns tecken på att rebellerna även börjat tillverka egna kemvapen. Så sent som i december 2012 tog rebellsoldeter, anförda av Al-Nusra, kontroll över en kemisk fabrik 40 kilometer öster om Aleppo. Fabriken, ägd av ett syriskt-iranskt konsortum, tillverkade klorin, den substans som använts i världshistoriens kanske mest spridda kemiska stridsmedel: klorgas. I Första världskriget dödades tiotusentals soldater på Västfronten i tyska anfall med klorgas, något som ledde till att samtliga Västländer förbjöd användning av kemstridsvapen efter krigsslutet.

Den libanesiska tidningen Al-Akhbar skrev vid tillfället att det fanns ”flera 100-kilostankar innehållande klorin på fabriksområdet, tillräckligt för att förstöra en stad med 25.000 invånare”. Samt:

The publication reports that upon discovering rebel forces had seized control of the plant, the al-Assad regime asked international observers who were in the country at the time to intervene, fearing that the chlorine could be used for the purposes of chemical warfare. However, the rebels refused to allow observers to remove the chlorine tanks from the plant, though they did agree to evacuate the facility and declare it a “sealed zone,” while retaining control of the area of the city where the plant is located.

Vi kan ju också studera symtonen som inandning av kloringas ger upphov till:

According to the Centers for Disease and Control (CDC) symptoms of acute exposure to chlorine at high levels include: violent cough, lightheadedness, nausea and vomiting, headache, chest pain, muscle weakness, severe abdominal discomfort, shortness of breath and a feeling of suffocation.

Poison_gas_attack

Tyska gasattack på Västfronten, Första världskriget.

Men inte kan väl de frihetsälskande rebellerna i Syrien utsätta civilbefolkningen för sådana grymheter, bara för att provocera fram en attack från USA?

Att de tidigare mördat kristna präster, hotat med att slakta frivilliga hjälparbetare från väst och skär ut hjärtan och lever från sina fallna motståndare är säkert bara ren otur.

För att vara tydlig: Bashar Al-Assad är en vidrig diktator som inte tvekar att mörda sin egen befolkning för att klamra sig kvar vid makten. Fast alternativet är just nu om möjligt än värre. Det är riktigt illa när till och med Vladimir Putins propagandakanal Russia Today framstår som en sansad röst.

Uppdatering: FN:s inspektörer besköts av krypskyttar när de försökte ta sig in i den bufertzon mellan de stridande. Verkar som om rebellerna inte vill ha FN där…

Intressant?

SvD 1, 2, 3 DN 1, 2, 3, 4, 5

Läs även Cornucopia om det totala vansinnet att försöka upprepa Libyeninsatsen mot Syrien.

Andra bloggar om , , , ,

Obama och konsten att undvika civila offer i drönarkriget

USA:s president Barack Obama fick som bekant Nobels fredspris för ett par år sedan, en utmärkelse som han högtidlighållit genom att succesivt dra tillbaka amerikanska trupper från Irak och Afghanistan. Samtidigt har fredspristagaren kraftigt utvidgat USA:s drönarattacker, alltså fjärrstyrda avrättningar som utförs av operatörer som kan befinna sig på andra sidan jorden.

Presidentens flitiga användandet av drönare, till exempel i Pakistan och Jemen, har ifrågasatts av både politiska motståndare och människorättsgrupper. Obamas svar på detta har varit att alla drönarattacker noggrant planlagts så att inga civila ska komma till skada vid anfallen.

Detta rimmar illa med vittnesmål från marken. Som i Jemen, där Salem Ahmed bin Ali Jaber, en respekterad imam, höll ett tal där han varnade församlingen för  Al-Qaida. När representanter för terrorgruppen senare kom för att konfrontera Ali Jaber, förintades imamen, en kusin och terroristerna av en Hellfire-missil avfyrad från en amerikansk drönare.

Den 17 mars 2011 dödades inte mindre än 42 personer när missiler träffade en busstation i Datta Khel, Pakistan. Målet för drönarattacken var en samling män som samlats på den öppna platsen, och av någon anledning stämplats som terrorister av USA:s underrättelsetjänst. I verkligheten var männen medlemmar av ortens byråd, som samlats för att lösa en konflikt om en gruva. (Se filmen ovan.)

Men eftersom underrättelsetjänsten inte på långa vägar har tillräckligt med operatörer på marken för att säkerställa att det verkligen är terrorister som utses till mål för attackerna. Därför utgörs en stor del av drönarföretagen numera av så kallade signaturattacker, där analys av olika rörelsemönster och beteenden kan innebära ett oväntat besök från en Raptor.

I fallet med mötet i Datta Khel var deltagarna väl mevetna om risken med att samlas på detta sätt, och hade därför informerat den pakistanska armén om mötet 10 dagar i förväg. Men inte hjälpte det – byrådet sprängdes i småbitar.

För Obama rör sig detta dock inte om civila dödsoffer, om någon trodde det. Den amerikanska militären har nämligen omdefinierat vem som är att betrakta som ”civil”, för att på så sätt slippa oskyldiga offer vid attackerna. Under den nya definitionen betraktas alla män i så kallad stridande ålder, dvs 20-40 år, som militanta eller kombattanter. I en lång intervju med New York Times bekräftar den förre amerikanske ambassadören Cameron Munter att det inte krävs särskilt mycket för att trigga igång ett anfall i en bunker i Colorado:

So what’s a signature behavior? “The definition is a male between the ages of 20 and 40,” former ambassador to Pakistan Cameron Munter told the Daily Beast’s Tara McKelvey. “My feeling is one man’s combatant is another man’s — well, a chump who went to a meeting.” The New York Times quoted a senior State Department official as saying that when the CIA sees “three guys doing jumping jacks,” the agency thinks it is a terrorist training camp.

Om bara ett par veckor landar fredspristagaren i Sverige. Om du och dina (manliga) kompisar är mellan 20 och 40 och tänker träffas över en öl under de två dagar som Obama är i stan – håller er inomhus för säkerhets skull. Samlas inte i större grupper på öppen plats.

Och googla för allt i världen inte på tryckkokare.

Intressant?

Andra bloggar om , , ,

Hotet mot musikbranschen fyller 50

Nu i augusti är det 50 år sedan en av tidernas största hot mot musikindustrin såg dagens ljus – kassettbandet.

Det var på IFA-mässan i Berlin sensommaren 1963 som Lou Ottens, produktutvecklare hos holländska elektronkjätten Philips, presenterade den nya lilla uppfinningen som skulle skaka hela musikbranschen i grunden.

”Det kom som en stor överraskning för marknaden”, säger Ottens, idag 87 år i en intervju med Time Magazine (kräver inloggning).

”Överraskning” är väl ett understatement som heter duga. Kassettbandet gav upphov till en helt ny ungdomskultur, där ”blandband” mixades ihop och byttes kompisar emellan – utan att alla längre behövde köpte varsin LP-skiva! Katastrof!

Home_taping_is_killing_music

Kampanjens officiella logo.

Grammonfonindustrin mobiliserade snabbt sina styrkor för att möta det nya hotet mot skivförsäljningen, och startade igång kampanjer som den beryktade ”Home taping is killing Music”, där konsumenterna varnades för denna illegala form av aktivitet, som dessutom var ett hot mot hela musikbranschen. Upphovsrättslobbyn, framför allt i USA, försökte samtidigt få domstolar att förbjuda den nya tekniken, som kassettdäck med inspelningsfunktion, och nya skatter och avgifter infördes för att kompensera för de stackars skivbolagsdirektörerna som riskerade att bli utblottade.

Västtyskland var först i Europa med att införa skatt på kassettband redan 1965, men i Sverige dröjde det faktiskt ända till 1982 (vilket måste ha varit en av få exempel på när Sverige inte var först med en ny skatt). Detta år infördes den omdiskuterade kassettskatten, som enligt vissa uppgifter var en av de bärande orsakerna till att nystartade Track Tape i Malmö med 30 anställda gick i konkurs.

Kassettskatten avskaffades 1993, då helt nya hot mot musikindustrin tagit vid; den inspelningsbara CD-skivan. Det dröjde dock till 1999 innan den nuvarande så kallade privatkopieringsavgiften infördes, en avgift på framför allt inspelningsbara CD- och DVD-skivor. Men även MP3-spelare hamnade snart i listan på avgiftspliktiga apparater – en lista som med tiden skulle bli allt längre.

Privatkopieringsersättningen är i sig en märklig hybrid. Det är förvisso en skatt som beslutats av riksdag och regering, men hur hög skatten ska vara och vilka produkter som ska beskattas bestäms av den privata intresseorganisationen Copyswede. Och som privatperson går det inte att ifrågasätta skatten/avgiften eller ställa någon politiker till svar för den. Praktiskt.

Det som styr Copyswedes arbete är paragraf 26 i privatkopieringslagen, som stipulerar att lagringsmedier ska vara  “särskilt ägnade” för privatkopiering av upphovsrättsligt skyddade verk. Förra året lyckades Copyswede tänja ut denna gummiparagraf till att gälla även externa hårddiskar och USB-stickor, vilket gör dessa prylar 80 kronor dyrare. Till stor glädje för förmånstagarna, framför allt stora artister som Per Gessle som kan muntra upp sig lite extra med pengarna som rullar in när du köper en backuphårddisk för dina digitala semesterbilder.

Copyswede vill nu gå vidare och avgiftsbelägga även interna hårddiskar, smarttelefoner, bärbara datorer, TV-spelskonsoler och surfplattor med privatkopieringsavgift. Dessutom försöker organisationen klämma Telia på 73 miljoner i ersättning för sålda Iphone (som enligt Copyswede alltså främst används för att lagra kopierad musik). Riktigt hur organisationens jurister ska lyckas med konststycket att hävda att en Xbox är ”särskilt ägnad” för att kopiera musik är inte helt klarlagt, men de verkar ju ha en bra dialog med domarna i den skiljenämnd som avgör.

Och vad det gäller surfplattor har ju radiotjänst redan beslutat att din dator och Ipad primärt är en tv-mottagare.

För den som vill fira kassettjubileet och spela in ett blandband eller två, kan jag emellertid meddela att det numera är ganska prisvärt. Du betalar nämligen bara 1,50 i skatt för en 60-minuters tomkassett. Rena fyndet, om du hittar nån som säljer dem fortfarande.

Hem och banda med er!

Intressant?

Andra bloggar om , , , , , ,

Etnisk rensning och inbördeskrig i Egypten

Fördömandena haglar efter torsdagens blodbad i Kairo, där säkerhetsstyrkor dödade hundratals anhängare till den avsatte presidenten Mohammed Mursi. EU fördömer, USA ställer in militärövningar, Carl Bildt är ”djupt oroad” och Muslimska brödraskapet i Sverige (som hos oss går under beteckningen Islamiska förbundet) demonstrerar på Medborgarplatsen med krav på att attackerna mot de egyptiska ”bröderna” ska upphöra.

Hemma i Egypten har islamisterna varit fullt upptagna med att bränna kyrkor och attackera landets kristna i en omfattning som aldrig tidigare skådats. Upp till 70 kyrkor har angripits och/eller bränts ner bara sedan den 14 augusti (exakt antal är svårt att uppskatta, även om vissa egyptiska bloggare gjort försök). Samma öde har mött andra kristna institutioner, hotell och butiker. Kopter har har mördats, präster kidnappats och torterats. Detta är alltså islamisternas reaktion på att militären gått till attack mot Brödraskapets tältläger i torsdags.

Men inte bara kristna är måltavlor för islamisterna. På Sinai-halvön, där många av de svenska charterhotellen för övrigt ligger, råder närmast anarki och ett stort antal islamistiska grupper – däribland Al-Qaida – opererar fritt i ökenområdet. Kidnappningar, attacker mot polisstationer och posteringar vid den israeliska gränsen (eller mot Gazaremsan) sker närmast dagligen.

Dessa övergrepp har i allt väsentligt gått svenska medier och politiker förbi (undantag finns förstås). Carl Bildts Twitterflöde har varit märkbart fritt från fördömanden av denna organiserade etniska rensning, eller kanske folkmord beroende på hur många kristna som fått sätta livet till, vars like inte skådats sedan Medeltiden.

Vad gäller massakern i Kairo i torsdags, som västvärldens protester främst riktar sig mot, blir det alltmer tydligt att det långtifrån var fredliga demonstranter som  säkerhetsstyrkorna mötte när de skulle bryta upp Brödraskapets tältläger. Vid stormningen förlorade inte mindre än 43 poliser livet (enligt DN), något som vittnar om att åtminstone delar av demonstranterna var tungt beväpnade. Så sent som igår stormade polisen en moské där ”bröderna” förskansat sig med krypskyttar uppe i minareten.

Att avfärda det som händer i Egypten som övervåld från en militärdiktatur är därför att gravt förenkla konflikten. Allt mer talar för att landet är på väg in i ett inbördeskrig, där ett allt mer radikalt Brödraskap tar till vapen och terror för att återta makten de förlorade när Mursi avsattes. Allt för att uppnå drömmen om en islamistisk gudsstat under sharia, etnisk rensad på kristna, shia och andra minoriteter.

Yusuf al-Qaradawi, Muslimska brödraskapets andlige ledare (ja, den samme som skrev Islamiska förbundets ”familjestadgar”) har i dagarna uppmanat världens muslimer att ansluta sig till Jihad i Egypten. Om översättningen av budskapet i videon stämmer, innebär det att  Brödraskapet nu är i krig även på hemmaplan.

Frågan är bara om Brödraskapet och dess islamistiska stödtrupper inte är på väg att skaffa sig lite för många fiender. De är i krig i Syrien, på Sinai, i Jemen, de spränger shiamuslimer i Irak och Libanon och slåss mot Hizbollah i Syrien. Frågan är hur många islamistiska gudskrigare det finns i världen, och hur många fronter de kan slåss på samtidigt.

Förhoppningsvis kanske vi ser vändningen i Egypten. Den stora utmaningen just nu är primärt att skydda landets invånare, inklusive utsatta minoriteter som kopterna. Valet verkar för tillfället tyvärr stå mellan två onda ting: repressiv och totalitär militärregim, eller repressiv och totalitär islamistisk stat, där minoriteter i bästa fall jagas ur landet.

mary_giurgius_church

Muslimska invånare försvarar Jungfru Mariakyrkan i Sohag mot attacker från Brödraskapet. (Bild från Twitter.)

Det finns dock hopp. Bilden från Jungfru Maria-kyrkan i staden Sohag i södra delen av landet, visar till exempel hur de modiga invånarna (alla muslimer) bildar mänsklig kedja runt kyrkan som försvar mot den attackerande mobben.

Bättre än så kan inte skillnaden mellan muslimer och islamister illustreras. Vi borde alla vara lite noggrannare med vilka vi ger vårt stöd till.

Intressant?

Andra bloggar om , ,

Den galna jämförelsen med Breivik

Israels ambassadör i Sverige, Isaac Bachman, jämför de palestinska fångar, många livstidsdömda, som idag släpptes ur israelisk fångenskap, med den norske massmördaren Anders Behring Breivik. Vad ambassadören ville poängtera med sitt uttalande var att frigivningarna, som görs som en eftergift i de nya fredsförhandlingarna mellan Israel och den palestinska myndigheten, varit mycket ifrågasatt hos den israeliska allmänheten.

Twittervänstern gick naturligtvis i spinn direkt, och i Aftonbladet avfärdade Mellanösternexperten Per Jönsson jämförelsen som ”galen på flera sätt”. Han fortsätter:

De här personerna som Israel nu släpper är fredskämpar, mördare och i vissa fall terrorister, men de är ändå väldigt vanliga människor…

OK, låt oss då titta närmare på vilka dessa väldigt vanliga människor egentligen är. Israeliska i24 har kartlagt de tio mest vanliga bland de 26 som frigavs igår, de första av totalt 104 palestinska fångar som Israel lovat släppa i takt med att fredsförhandlingarna framskrider:

1. Fayez Mutawi al-Khur, dömd till livstid 1985 för mordet på Menahem Dadon och försök till mord på Salomon Abukasis, bägge skjutna på en marknad i Gaza City. Al-Khur dömdes också för att planerat mörda Yitzhak Shamir, Israels dåvarande premiärminister.

2. Salah Ibrahim Ahmed Mugdad, Fatah-medlem från Nablus. Han greps 1993 för mord på 73-årige Israel Tenenbaum, en överlevare från Förintelsen. Tenenbaum arbetade som säkerhetsvakt när Mugdad slog ihjäl honom med ett järnrör.

3. Atiyeh Salem Abu Musa greps 1994 för mordet på Issac Rotenberg, 67. Rosenberg, även han överlevare från Förintelsen, arbetade med att lägga golv när Musa högg ihjäl honom med en yxa.

4. Ali Ibrahim al-Ra’i fängslades 1994 för morder på 79-årige Moris Eisenstatt, som vilade sig på en parkbänk när Ra’i högg honom i huvudet med en yxa.

5. Midhat Fayez Barbakh greps 1994 för inblandning i mordet på sin arbetsgivare, 61-årige Moshe Beker. Tillsammans med sina medbrottslingar väntade Barbakh på Beker utanför dennes växthus. Där höggs han ihjäl med kniv och en sekatör.

6. Salameh Abdallah Musleh fängslades 1993 efter att ha dömts för mord på butiksägaren Reuven David. Musleh och en medbrottsling bröt sig in i Davids affär, band honom till händer och fötter och misshandlade David till döds. Sedan plundrade de honom.

7 och 8. Ala Eddin Ahmed Abu Sitteh och Ayman Taleb Abu Sitteh dömdes 1994 för mordet på David Dadi och Haim Weizman i Dadis lägenhet i staden Ramleh.  Bröderna Sitteh, som arbetade i en lägenhet intill, mördade Dadi och Weizman i sömnen. Sedan skar de av offrens öron som bevis för att de var döda.

9. Yusef Abdel Hamid Irshaid greps 1993 för morden på fem palestinska män, misstänkta för att ha samarbetat med israeliska myndigheter. Irshaid dömdes även för ett flertal mordförsök på andra, som han också trodde samarbetat med Israel.

10. Khaled Mohamed Asakreh åtalades 1991 för mordet på den franska turisten Annie Ley. Hon satt och åt på en restaurang, där Asakreh var anställd, när han högg henne till döds med en kniv.

Vad som tydligt framgår tydligt är att det är milsvid skillnad mellan dessa tio helt vanliga människor och Anders Behring Breivik. Framför allt har de ju bara mördat en eller ett par människor vardera, medan Breivik tog livet av 77 stycken.

Däremot finns det en punkt som förenar: motivet. Breivik drevs av hat mot socialdemokrater, som han ansåg förått landet. De palestinska förövarna drevs av ett lika starkt hat mot judar.

Men där Breivik agerade som en ensam extremist, är hatet mot judar och Israel dessvärre vardagsmat i Mellanöstern. Antisemitismen är utbredd och lärs ut redan från tidig ålder. Terrorgruppen Hamas ordnar sommarläger där unga pojkar skolas i att hantera automatgevär och kidnappa israeler. Och i palestinsk stats-tv innehåller till och med barnprogram hatpropaganda mot judar, vilket norsk tv kunde visa förra året.

För övrigt hyllades de hemvändande fångarna som hjältar av den palestinske presidenten Mahmoud Abbas när de återvände till Västbanken.

Det kommer garanterat aldrig att hända Anders Breivik. Så visst är jämförelsen galen på många sätt.

Intressant?

Andra bloggar om , , , ,

Det verkliga priset för EU:s gröna energivansinne

EarthRangersCentre

Riktbara solpaneler på en parkeringsplats i USA. Foto: Wikimedia Commons.

Om man begränsar sig till att läsa svenska tidningar är det lätt få intrycket att gröna jobb och politiskt styrda satsningar på ny energi är den enda möjliga vägen till framtida jobb, välstånd och tlllväxt. Senast var det Naturskyddsföreningens Svante Axelsson, som i en debattartikel i SvD nyligen ansåg att Sverige måste ”ta ledningen” genom att subventionera hemkörd solel på samma sätt som Tyskland.

Axelssons resonemang går ut på att det skulle gynna utbyggnaden av småskalig solel om privatpersoner tillåts mata ut sin elproduktion till ett fast pris på nätet under sommarmånaderna, och i gengäld få rabatt på samma mängd el under vinterhalvåret då solen som bekant inte visar sig alls. Detta kallas nettodebitering och innebär i princip att elbolagen åläggs kvitta billig solel på sommarhalvåret (då det råder elöverskott) mot betydligt dyrare el på vinterhalvåret. Alltså en direkt statligt stöd, eller en subvention, till den som installerar solpaneler. Ett liknande system, som även det har stora likheter med Ebberöds bank, har testats under snart 10 år just i Tyskland, med katastrofala ekonomiska följder, som grafen här intill från Der Spiegel visar.

solar_subsidies_de

Tysklands subventioner till solenergi passerade 100 miljarder Euro redan 2011. (Från Der Spiegel.)

Tyskland har sedan 2005 satsat hårt på det som kallas energiewende – dvs en grön omställning av ungefär samma typ som svenska miljöorganisationer, mp- och c-politiker talar sig varma för så snart de får tillfälle. Vad de sällan talar om är dock kostnaden för att förverkliga denna gröna kommandoekonomi.

Sol och vind var tänkta att ersätta både tyska kolkraftverk och kärnreaktorer, och en subventionskarusell vars like ingen tidigare skådat tog sin början. Åtta år senare är systemet på väg att haverera under kostnader på tusentals miljarder.

Den tyska satsningen var dessutom flaggskeppet i EU:s ambitiösa och rekorddyra plan för att ersätta kontinentens fossileldade kraftverk med förnybar energi. Exakt hur mycket pengar som plöjts ner i form av subventioner och stöd genom åren, och hur mycket detta spelat in i den europeiska skuldkrisen, har först nu börjat gå upp för makthavarna. I The Australian (artikel bakom betalvägg) har Benny Peiser, ordförande för tankesmedjan GWPF, räknat samman de senaste årens närmast ohämmade miljardrullning. (Artikeln finns även på GWPF:s hemsida, och den australiska bloggaren Jo Nova har plockat ut några höjdpunkter.)

Facit hittills är att EU:s medlemsstater satsat närmast svindlande 600 miljarder Euro, eller 5.200 miljarder kr, på projekt inom förnybar energi sedan 2005. (Detta enligt siffror från Bloomberg New Energy Finance). Enbart den tyska energiomställningen, som alltså ofta framhålls som ett föredöme, kommer att kosta tyska skattebetalare nära 9.000 miljarder (€1 biljon Euro) fram till 2030, allt enligt den tyska regeringen. (Vattenfalls futtiga 90-miljardersförlust i Nuon-affären framstår här plötsligt som rena felräkningspengarna.)

Och som sagt, Tyskland spelar i en liga för sig när gäller att bränna skattebetalarnas pengar på kostsamma energiomställningar:

  • Tyskarnas elräkningar har fördubblats sedan år 2000 (just nu betalar tyska konsumenter 3,50/kWh, mest i Europa).
  • Nära 800.000 tyskar har fått sin el avstängd, efter att de inte kunnat betala sina elräkningar. De skyhöga elpriserna har också fått till effekt att folk börjat hugga ner skog i smyg för att hålla sig varma.
  • På bara ett år steg de tyska subventionerna till sol- och vindkraft från 121 miljarder kr till 175 miljarder. Tyska hushåll tvingas betala 62 miljarder för den förnybara energin – bara i år.
  • Hälften av världens solpaneler finns installerade i Tyskland. Dessa genererar hela 40 procent av elproduktionen under soliga sommardagar, men noll procent under de mörka vinterveckorna.
  • Elektronikkoncernen Siemens skrotade nyligen sin division för solenergi, vilket innebar en förlust på till 8,6 miljarder. Bosch hade redan tidigare förlorat 21 miljarder på sin solenergisatsning.
  • Investerare med aktier i solenergibranschen har förlorat i runda tal 215 miljarder kr bara det senaste året. Fler än 5.000 företag i solenergibranschen har slagit igen sedan 2010.
  • Tyskland har beslutat att stänga sina kärnkraftverk, men eftersom den förnybara energin förutsätter reservkraft när det inte är soligt eller blåser, byggs 20 nya kolkraftverk…
  • Trots den osannolikt dyra satsningen på förnybar energi, har koldioxidutsläppen i Tyskland ökat under de senaste två åren.

De tyska spåren förskräcker, och europeiska politiker från alla läger är i full färd med att avveckla miljardrullningen så snabbt det nånsin går, till förmån för satsningar på billig energi från t ex skiffergas. Tjeckoslovakiens regering beslöt för två veckor sedan att skrota allt stöd till investeringar i förnybar energi redan vid årets slut.

Spanien, ett av Europas mest skuldsatta länder, har en skuld på dryga 1.000 miljarder kr till investerare som byggt upp landets gigantiska sol- och vindenergisektor. 5.000 företag riskerar konkurs om dessa subventioner skärs ner, något som givetvis kommer att drabba de redan bankrutta spanska bankerna och kräva ytterligare räddningspaket från EU.

Det är alltså närmast overkligt stora belopp som slösats bort – pengar som bränts till synes helt utan kostnadskontroll, utvärderingar eller mätbara resultat. Men vad som är än allvarligare är frågan hur detta biljonsslöseri påverkat arbetslöshetens och krisens Europa. Hur många industrier har lagts ner eller flyttat på grund av höga energipriser och urholkad konkurrenskraft? Hur många arbetstillfällen har gått förlorade i denna historiens kanske största förmögenhetsöverföring från allt fattigare elkonsumenter till stormrika energibolag och lobbyister?

Som ett ödets ironi är det framför allt vänstern som står bakom denna omvända Robin Hood-politik. Politiker som Jonas Sjöstedt (v), Gustav Fridolin och Åsa Romson (mp) är de som är allra ivrigast att följa Tysklands exempel och konfiskera ännu mer av löntagarnas pengar – till glädje för bolag som Vattenfall, E.on och Fortum.

Det finns förstås lärdomar att dra av detta dyrbara fiasko. Räkna dock inte med att någon av våra politiker gör det i första taget.

(I uppräkningen ovan har jag inte tagit med EU:s handel med utsläppsrätter, som kostat Europas skattebetalare ytterligare 2.000 miljarder.)

Intressant?

Andra bloggar om , , , ,

Den nya statsreligionen

SvD:s kulturdel uppmärlksammade i helgen historikern David Larsson Heidenblads intressanta doktorsavhandling Vårt eget fel. Avhandlingen visar på de stora likheterna mellan dagens klimatreligion och den gammalkyrkliga uppfattningen av synd och skam, som praktiserades under kyrkans storhetstid. I gamla tider straffade gud som bekant de syndfulla människorna med allehanda farsoter, sjukdomar, naturkatastrofer och krig – som straff för deras högmod, svek eller frosseri.

Som avhandlingen belyser, går nästan exakt samma berättelse igen i dagens religiösa övertygelse om att klimatet hotas av vårt moderna frosseri. Inget ifrågasättande av denna religion tillåts – att spekulera om i vilken utsträckning människan verkligen kan påverka klimatet, och vad det i så fall kan tänkas leda till, möts av ett närmast enigt fördömande av medier, politiker och miljöorganisationer. Underligt nog kommer fördömandena påfallande ofta från människor som inte är religiösa och ibland till och med kallar sig ”skeptiker”. (Ett exempel är den så kallade skeptikerföreningen VOF.)

De som vågar sig på att ifrågasätta de heliga skrifterna (FN:s klimatpanels rapporter) eller dess profeter – klimatforskarna – brännmärks omgående som kättare eller ”förnekare” (ett begrepp skapat för att leda tankarna till förintelseförnekare). Alla vet ju att vi har syndat, genom att frossa i fossila bränslen, och därför måste vi nu betala för våra synder – med minskat köttätande, lågenergilampor, högre elpriser, höjda bensinskatter och klimatkompensation vid Thailandsresan. Annars drabbas våra barnbarnsbarn någon gång i framtiden av outsägliga plågor.

Det är med andra ord en rejäl comeback för Medeltiden.

581px-Anders_Wejryd

Ärkebiskop Anders Wejryd. Foto: Wikimedia Commons

Som en perfekt illustration till giltigheten i Heidenblads tes, skrev ärkebiskopen Anders Wejryd ungefär samtidigt en debattartikel om vår kollektiva klimatsynd och hur de svagaste – som urfolken i norr – drabbas.  Svenska kyrkan har som bekant förlorat massivs av medlemmar sedan banden till staten klipptes för 13 år sedan, och organisationen gör sitt bästa för att hitta en ny religion som kan kännas relevant för den sekulära nutidsmänniskan. Valet föll på klimathotet, vår nya statsreligion.

I debattartikeln halar Wejryd fram hela syndabatteriet. Det är klimatförändringarnas fel (alltså vårt ansvar) att samerna nu pendlar på gränsen för sin anpassningsförmåga. Även denna berättelse är väl etablerad i klimathotsreligionen: vi i den rika västvärlden har genom vårt överflöd och frosseri skapat klimatkrisen, som drabbar de fattigaste i Afrika, Sydamerika, Asien och Arktis värst. Detta brukar lite pseudoreligiöst omnämnas ”klimatskuld”, och vid varje klimatmöte som FN arrangerar är en av huvudfrågorna skapandet av en fond där väst ska pytsa in 100 miljarder årligen, pengar som ska användas för att betala av denna ”skuld” som kommer att uppstå i takt med att klimatförändringarna materialiseras.

Nåväl, när Wejryd pratar om ”samer”, handlar det knappast om alla svenskar med samiskt påbrå. De flesta av dessa bor nämligen i hus och lägenhet och jobbar 9-5, precis som de flesta svenskar. Det han talar om är den lilla minoritet som är medlemmar i samebyar och via detta exklusiva medlemskap har rättighet att bedriva en typ av renskötsel som samerna i sin nuvarande omfattning sysslat med i mindre än 200 år. Just denna moderna, storskaliga typ av renskötsel, som tar halva Sveriges yta i anspråk, hade aldrig kunnat fortgå över huvud taget utan massiva statliga subventioner. Oavsett klimat.

Ändå är rennäringen som bekant på gränsen till kollaps varje år.

Det intressanta med Wejryds inlaga är dock att han – sannolikt omedvetet – i sin iver att solidarisera sig med en urbefolkning, förminskar samerna och gör dem till hjälplösa offer för omständigheterna. En slags omvänd rasism, där ärkebiskopen på fullaste allvar menar att människor av samiskt ursprung inte klarar av vad resten av Sveriges befolkning förväntas göra – dvs anpassa sig.

Som en jämförelse klarar allt färre svenska bönder att försörja sig på djuruppfödning, en svensk sedvänja som pågått i sisådär 6000 år (alltså mångdubbelt längre än renuppfödning i industriell skala). Något som på senare år har resulterat i massor av nedlagda djurbesättningar och kulturlandskap som sakta växer igen. Ändå ser vi sällan debattartiklar som varnar för att ”bönderna är på gränsen för sin anpassningsförmåga”. De förväntas istället hitta ny sysselsättning, helt på egen hand.

Men när det gäller en minoritet av en så kallad urbefolkning – den som bedriver renskötsel med moderniteter som snöskoter, lastbil och helikopter –  måste alla förändringar som kan tvinga dem att anpassa sig till ett modernt samhälle ovillkorligen stoppas. Oavsett om det är klimatförändringar, oljeutvinning, gruvdrift eller vindkraftverk.

I fallet med ”klimatförändringar” utvecklar Wejryd inte riktigt vad han menar. Men senast en företrädare för samerna var ute och varnade för att rennäringen var på väg mot kollaps, var det på grund av för mycket snö…

Intressant?

Andra bloggar om , , , , ,

Förtryckarstaten i nostalgiskt skimmer

weissensee_ard

Julia Hausmanns papper kontrolleras av Stasi. (Bild från tyska ARD).

Började titta på tyska ARD:s familjedrama Weissensee igår. Serien, vars första säsong  hade premiär i Tyskland 2010, rullar nu på SVT (och finns också att se på SVT Play. Serien utspelar sig 1980 och är en slags släktkrönika som följer de båda familjerna Kupfer och Hausmann – som bägge bor i den Östberlinska stadsdelen Weisensse. Det är en slags brytningstid i DDR, efter flera års entspannung kan nu Östtyskland till och med tillåta sporadiska besök av en amerikansk playboy i Mustangcab – även om Stasi övervakar allt i detalj som  Robert Snyder (vars tyska släkt heter Scheider) företar sig under  gränspassagerna.

Familjen Kupfer består av enbart poliser. Pappan är uppburen chef i den östtyska säkerhetstjänsten Stasi. Den äldste sonen, Falk, försöker jobba sig upp på karriärstegen, men stöter på patrull när hans egen bror Martin visar sig ha inlett ett förhållande med dottern till Dunja Hausmann – sångerska med ifrågasatt lojalitet gentemo mot Partiet. Förhållandet kompliceras ytterligare av andra faktorer (som att Stasipappan en gång haft ett förhållande med Dunja, den subversiva sångerskan).

Både miljön och intrigen är övertygande och skådespelarinsatserna i toppklass – precis som det brukar vara i tyska tv-serier alltså. Men det som märks kanske starkast efter att ha sett två avsnitt är det nostalgiska ljus som producenterna valt att bada det östtyska 1980-talssamhället i.

För trots den massiva övervakningen, knappheten och inskränkningarna av vardagslivet trivs människor ändå rätt bra med livet. Hela serien genimsyras av en familjär stämning – i den lilla socialistiska staten känner alla varandra – och mitt i totalitarismen, förtrycket och massövervakningen finns det plats för både kärlek, skratt och flams. Stasi vill bara väl, och en planerad republikflykt i Snyders Mustang måste stoppas utan att någon kommer till skada (det skulle skapa oönskade rubriker i västmedierna). Till och med den tomma smink-butiken, där Julia Hausmann arbetar lite lojt med att skylta upp bäst hon kan med sina fem flaskor parfym, känns nostalgisk i all sin torftighet.

Drygt 20 år efter murens fall, i ett Berlin som blir allt mer gentrifierat och de fattiga konstnärerna, poeterna och andra mindre bemedlade sakta men säkert föses ut från trendiga stadsdelar som Prenzlauer Berg och Schauenviertel, verkar delar av Tyskland längta tillbaka till den gamla goda tiden. Där det var fattigt, nedgånget och knapert, men där man ändå hade sysselsättning och en trygg inkomst. Och där den stora socialistiska familjen fanns där för en.

Oavsett om det skedde till priset av världshistoriens mest omfattande övervakning, en totalitär regim och fängelser fulla av socialismens fiender.

Weisensee är välgjord och spännande serie, men den framställer ändå Östtyskland som en slags försvunnen idyll, värd att längta tillbaka till. Ett slags grådaskigt, men lyckligt Hobsala, orört av kapitalismen bakom den antifascistiska skyddsvallen. Ostalgi kallas det visst.

I kväll måste jag givetvis se tredje avsnittet.

Intressant?
Aandra bloggar om , , , ,

Faran med att googla efter köksutrustning

tryckkokare-i-guld

Tryckkokare i guld, hittad på sajten tryckkokning.se

Familjen Catalano i New York fick nyligen oväntat besök – av polisens antiterroristenhet. Orsaken var, enligt mamman Michele Catalano, att hon jämfört priser på tryckkokare på nätet. Detta, i kombination med att hennes make googlat efter ryggsäck och den nyhetsintresserade sonen läst allt han kommit över om Maratonbombingen i Boston, var uppenbarligen tillräckligt för att larmklockorna skulle börja ringa för fullt i de av Edward Snowden avslöjade övervakningssystem – PRISM och det nyligen avslöjade Xkeyscore – som NSA och företrädare för de amerikanska säkerhetstjänsterna gång på gång avfärdat som överdrifter.

Som bekant var det just en tryckkokare dold i en ryggsäck som användes vid bombdådet vid Boston Maraton i våras, och dessa söktermer tillsammans fick det uppenbarligen att blinka ilsket rött i något av NSA:s eller CIA;s automatiska övervakningsprogram. Polisen hävdar dock att tillslaget var resultat av ett ”tips”.

Oavsett vad som är sant just i det här fallet, ska vi vara medvetna om att PRISM-programmet – som enligt Snowden övervakar allt som medborgarna gör på nätet in i minsta detalj – genererar fullkomligt absurda mängder data, mångdubbelt större än  någon människa kan hantera. Varje sekund laddas t ex 3.600 bilder upp bara på fototjänsten Instagram.

Därför förlitar sig säkerhetstjänsten till olika typer av automatiserade program, algoritmer, som trålar bland de miljontals bilder, filmer, uppdateringar och Googlesökningar som görs varje dag. Och när vissa på förhand uppställda kombinationer av nyckelord dyker upp i rätt (eller fel) sammanhang, ringer varningsklockorna.

Frågan är då vilka nyckelord och/eller kombinationer av sökfraser eller annan aktivitet som triggar igång dessa algoritmer? Och hur många röda lampor har redan blinkat för misstänkta sökningar som du eller jag har gjort?

Många brukar försvara övervakningen med att det är för vår egen trygghet, och ”jag har ändå inget att dölja”. Det är ett farligt feltänk. Några oförsiktiga sökningar, ett Twitterinlägg på fyllan och en tveksam uppladdning på Instagram kan mycket väl räcka för att hamna på en speciell lista hos någon säkerhetspolis – i Sverige, USA eller i Storbritannien. Och sedan, när du står där i passkontrollen på Newarkflygplatsen och nekas inresa för din weekend i New York, kommer du aldrig att få veta vad du har gjort för fel, eftersom det är en algoritm i någon superdator djupt nere i ett bergrum som profilerat ditt beteende på nätet som misstänkt.

Välkommen till 1984.

Samtidigt har naturligtvis de verkliga terroristerna ett försprång gentemot de övervakningskåta och säkerhetsnojiga myndigheterna. De förra vet mycket väl hur de ska undvika att fastna i filtren – och framför allt är de inte korkade nog att försöka sig på ytterligare en aktion med hjälp av tryckkokare i en ryggsäck. Som vanligt utkämpar myndigheterna gårdagens krig istället för att förbereda sig för de framtida slagen.

De stora förlorarna är vanliga människor, som förväntas acceptera en kartläggning av våra liv in i minsta detalj utan protest. Våra politiker – oavsett partifärg – har ju för länge sedan beslutat att avskaffad integritet för nio miljoner svenskar är ett pris vi måste betala för att stoppa terrorn. En metod som dessutom visat sig vara i princip värdelös, med tanke på vad som hände familjen Catalano.

För övrigt lär även det här blogginlägget utlösa en rad varningsklockor, om nu Prism och Xkeyscore verkligen existerar. Får se hur länge det dröjer innan det knackar på dörren.

Intressant?

Andra bloggar om , , , , , ,

Polarpanik 2: smältkatastrofen i Arktis

norrthpole_july25

Chocken: Nordpolen är en sjö! Eller rättare sagt inte – bojen med kameran hade flutit iväg nästan 50 mil från Nordpolen när bilden togs. Men kolla aldrig en bra story.

För nån vecka sedan var det stor uppståndelse kring en bild som uppgavs visa Nordpolen som en sjö. Nu låg det ju inte riktigt till så i verkligheten: dels var den automatiska kameran inte ens i närheten av Nordpolen, utan 50 mil söderut (!), dels var det inte öppet hav som visades utan några decimeter smältvatten ovanpå isen. (Dagen efter visade samma kamera för övrigt att den grunda pölen frusit till is igen.)

Ovanstående är dock en bra illustration till det gamla talesättet ”kolla aldrig en bra story”. De flesta som arbetar med journalistik vet att det går att bevisa i princip vad som helst, bara man väljer rätt vinkel och hittar data som synes bekräfta tesen. (Alltså samma sak som alla armviftande meteorologer och klimathysteriker gör så fort det verkar hända något med isen i Arktis.) Problemet är det sällan blir särskilt mycket dramatik kvar om man tar med alla faktorer som talar emot.

För varje år vid den här tiden utbryter den stora polarpaniken. Varje sommar, då isen smälter precis som vanligt, kommer larmrapporterna om att Arktis är hotat och att Nordpolen är på väg att förlora all is som ett reslutat av våra utsläpp av växthusgaser. Iskartor med till synes dramatiskt nedåtgående kurvor används som bevis, och det pratas om att områden stora som Europeiska länder smälter bort. När det så dyker upp en bild som sägs visa Nordpolen som öppet vatten, kastas slutligen all källkritik överbord.

Det stora problemet med dessa larm är att de alla bygger på ett ganska snävt statistisk urval: de utgår från hur det såg ut 1979, när isutbredningen slog rekord efter en rad av mycket kalla vintrar på 70-talet. Den svåra kylan under dessa år på 70-talet fick forskarna att på fullt allvar larma om en annalkande istid.

seaice_ippcc_1975

Diagram över isutbredningen i Arktis, från IPCC:S första rapport (FAR) 1990.

Om vi istället – som bloggaren Steven Goddard gjort – tittar bakåt i tiden, till början av 1970-talet – före satellitmätningarnas tid – framstår de årliga förändringarna i istäcket inte som särskilt alarmerande. Som illustrationen ovan visar, var isutbredningen betydligt mindre så sent som 1975. (Kurvan kommer från IPCC:s första rapport från 1990, så det är svårt att avfärda den som påhitt.) Och en karta från National Geographic från 1971 visar på betydligt mindre is än idag.

arctic_1971_natgeo

National Geographics karta över Arkits 1971. Observera att Nordostpassagen här ligger helt öppen, långt före larmrapporterna om den smältande havsisen.

Det kan alltså vara så att satellitmätningarna av polarisen valt ett rekordår som baslinje – vilket innebär att fullt normala fluktuationer tolkas som en dramatisk minskning. Återigen – när det gäller statistik och journalistik kan man bevisa vad som helst, bara man väljer rätt vinkel (och data).

seaice_1980-2012

Iskurvan som vi är van att se den – en dramatisk nedgång från 1980 och fram till idag!

Till detta finns massor av rapporter om tillfällen då det förekommit öppet vatten vid Nordpolen, bland annat flera bilder från 50-talet då amerikanska atomubåtar dök upp i de isfria vattnen i Arktis. Och den så kallade Nordvästpassagen har varit öppen för fartygstrafik under flera perioder under 1900-talet. Nordostpassagen har använts av rysk sjöfart under långa perioder både före och efter Andra världskriget. (På Nat Geos karta ovan ligger som synes hela denna led öppen och isfri.)

Just i år är det däremot kallare än på mycket länge, vilket temperaturmätningarna från danska vädertjänsten DMI tydligt visar. Normalt sett brukar Arktis norr om den 80:e breddgraden ha 90 dagar med temperaturer på plussidan under sommaren, men i år har det varit färre än hälften så många. Och än så länge ligger isutbredningen på nivåer som är långt över fjolårets.

icecover_current

Isutbredningen i Arkits, från danska vädertjänsten DMI. Så här långt täcker havsisen ett 30 procent större område än i fjol.

Detta kan förstås ändras snabbt, precis som i fjol när en kraftig storm bröt upp isen och förde den söderut genom Berings sund. Eller också har Arktis gått in i en nedkylningsfas, och det ska bli mycket intressant att se facit för årets isutbredning som brukar ha sitt minimum i mitten av september. Just nu är isutbredningen hela 30 procent större än i fjol (då DN skrev om att allt var värre än någon vågat tro).

Men som sagt, någon överhängande orsak till klimatångest för vad som händer vid Nordpolen finns knappast just för tillfället. Det är precis som det brukar vara där uppe: kallt, blåsigt och extremt ogästvänligt. Inte precis ett ställe där man vill fastna fastna i en roddbåt.

Och att sex miljoner kvadratkilometer is ska hinna smälta innan sommaren 2013 är slut, som bland andra BBC rapporterade så sent som 2007, ter sig idag som en rejäl högoddsare.

Intressant?

Andra bloggar om , , ,

© 2019 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: