Fröjdhpunktse

And The Band Played On

Månad: oktober 2013 (sida 1 av 2)

Små och stora avlyssningsskandaler

Det blir allt svårare att inte förfalla till cynism när det gäller den ständigt svällande avlyssningsskandalen med amerikanska underrättelsetjänsten NSA i förarsätet – fast förstås med benäget bistånd bland annat från Storbritanniens spionorgan GCHQ och svenska FRA.

I måndags startade rättegången i London mot den förra skvallertidningen News of the World, vars chefredaktör står åtalad för att ha avlyssnat ett stort antal brittiska kändisar. Affären slog ner som en bomb när den avslöjades för några år sedan, och har bland annat lett fram till lagförslag för att begränsa pressfriheten i landet.

Men oavsett hur illa man tycker om att skvallertidningar tar bilder i smyg och till och med avlyssnar kändisarnas mobiltelefoner, förbleknar brottet jämfört med vad den brittiska regeringen, i maskopi med USA:s underrättelsetjänst utsatt de egna medborgarna för.

Och här handlar det inte bara om ett par kändisar som får sitt privatliv uthängt, utan alla – inklusive toppolitiker som Angela Merkel. GHCQ och NSA har kunnat avlyssna samtliga samtal, alla mejlkonversationer, banktransaktioner, Googlesökningar och Facebook-konversationer. Kreditkortstransaktioner har sedan länge skeppats i bulk till USA via det så kallade Swift-avtalet, och uppgifter gör till och med gällande att NSA skjutit SSL-protokollet i sank genom att bygga in bakdörrar i kryptot.

I detta läge tycker man möjligtvis att politiker som David Cameron borde visa åtminstone lite ödmjukhet inför det raseri som den anglo-amerikanska massövervakningen gett upphov till, precis som Obama nu gör sitt bästa för att skademinimera.

Men istället går Cameron till förnyad attack mot pressen – inte för att den bedriver avlyssning, utan för att tidningarna skriver om att brittiska och amerikanska myndigheter spionerar på den egna befolkningen. I närmast episk brist på markkontakt, hävdar Cameron på fullt allvar att det hotar nationens säkerhet att hans egna väljare får veta i vilken utsträckning han spionerar på dem.

Samtidigt sitter mannen som satte det hela i rullning, CIA-operatören Edward Snowden, i påtvingad asyl i Moskva, där han fått åtminstone en tillfällig fristad av Rysslands president Vladimir Putin – som tyvärr är den vi kan tacka för att vi idag vet vad vi vet om USA:s avlyssning. Hade inte Rysslands allt mera maktfullkomliga ledare gett Barack Obama fingret när USA krävde Snowden utlämnad, hade vi aldrig heller fått veta den fulla vidden av skandalen.

För vi ska inte glömma bort alla som valde att vända Snowden ryggen i somras, då han förgäves försökte få uppehållstillstånd i ett antal så kallat demokratiska länder. Alla sa nej – inklusive Sverige. Trots alla stolta deklarationer om åsiktsfrihet och öppenhet, hade Bildt och den svenska regeringen inte tvekat en sekund att återigen plocka fram den oranga fångdräkten, handfängsel och vuxenblöja och sätta visselblåsaren på ett plan över Atlanten om Snowden satt sin fot på svensk mark.

Vad man kan konstatera är att det inte är helt lätt att skilja på vän och fiende längre.

Intressant?

Andra bloggar om , , , , ,

Tyska socialdemokrater kräver stopp för det gröna energivansinnet

Den tyska energiomställningen, energiewende, som hyllas som förebild närmast unisont av normalbegåvade svenska miljöpolitiker, är i full färd med att driva bort ett stort antal av Tysklands största industrikoncerner från hemlandet. Något som Wall Street Journal uppmärksammade härom veckan. Som främsta anledning till att tyska stoltheter som BMW nu bygger sina nya fabriker i Spartanburg, South Carolina, USA och Shenyang i Kina istället för Tyskland är – surprise – de galopperande energikostnaderna. Ur WSJ:

High production costs—especially high energy prices in Germany compared with the U.S. and some European or emerging economies—and lingering uncertainty about the longer-term cohesion of the euro zone are also commonly cited reasons for holding back on domestic investment.

Och BMW är inte ensamt om att fly från galenskapen som präglat den tyska energipolitiken, formad under årtionden av allianser mellan Merkels CDU och De gröna. Även ett av Tysklands störst energiföretag, RWE, hotar att lägga ner verksamheten i landet som ett resultat av att de massiva subventionerna på förnybar energi gjort det olönsamt att producera energi på konventionell väg. RWE hotar nu att stänga ett av landets stora fält för brytning av brunkol, vilket skulle innebära att drygt 10.000 arbetstillfällen gick förlorade.

Men i takt med att resultatet av de senaste årens gröna galenskap börjar ge avtryck i form av uteblivna investeringar, fabriksnedläggningar och utflyttning till länder med billigare produktionskostnader – inte minst för energi – har fler och fler börjat inse att det är ohållbart att fortsätta som idag. Hannelore Kraft, ministerpresident i den folkrikaste tyska delstaten Nordrhein-Westfalen, med 17 miljoner invånare, har ställt som utlimatum i regeringsförhandlingarna med Angela Merkels CDU att jobbtillfällen prioriteras framför energiomställning, enligt en intervju i Süddeutsche Zeitung:

Nordrhein-Westfalens ministerpresident tänker slåss för att bevara delstatens arbetstillfällen i stål- och enerigindustrin. Det är viktigare än en snabb omställning till förnybar energi. ”Det är viktigt att vi bevarar arbetstillfällena i vår stat”, säger SPD-politikern.

Vad vi nu ser framför oss är att Tysklands två största partier med stor sannolikhet kommer att bilda koalitionsregering, och en majoritet i bägge partierna har i grund och botten likartade åsikter i energi- och jobbpolitiken.

Det vill säga, precis som S och M i Sverige närmat sig mitten och idag ofta ligger närmare varandra politiskt än till respektive stödpartier. Men inte skulle väl Stefan Löfven våga tala klarspråk på samma sätt som Hannelore Kraft? Det är till exempel ingen hemlighet att Löfven är för kärnkraft, en ståndpunkt som dessutom delas av en majoritet socialdemokrater och moderater. Ändå vågar han inte säga det rakt ut, av rädsla för att komma på kant med den påtänkta framtida regeringspartnern.

Vad som kanske behövs är kanske en stor koalition även i Sverige, där S&M tillsammans bildar regering och äntligen börjar fatta beslut i knäckfrågor där små extremistpartier tagit vardera block som gisslan. Energipolitiken är ett sådant område, där en mandatperiod med S&M vid rodret skulle kunna göra underverk.

Demokrati kan det ju bara med viss kreativitet kallas – men däremot realpolitik. En gammal tysk paradgren, för övrigt.

Intressant?

Andra bloggar om , , , ,

Svenskt bistånd rakt ner i fickorna på ekovandaler

Crowd breaking through fence in prior to destroying field of gol

Militanta aktivister till attack mot försöksodlingarna för gyllene ris på Filippinerna. Foto: Philippine Department of Agriculture Regional Field Unit 5

I dagarna gick ett antal forskare ut med ett öppet brev – postat bland annat på den brittiske miljöjournalisten Mark Lynas blogg – till svenska UD, i en protest mot att biståndsorganet Sida via Svenska naturskyddsföreningen finansierar den filippinska miljöorganisationen Masipag med ett antal miljoner årligen.

Tidigare i år saboterade Masipag, som är tätt knuten till Greenpeace, en försöksodling för så kallat Golden Rice, en genmodifierad version av matris. Vad som är speciellt med denna GMO-gröda är att den genom genteknik fåtts att producera högre halter av betakaroten, som innehåller A-vitamin. Och just A-vitaminbrist är ett gigantiskt hälsoproblem i fattiga länder i Asien, där riset är stapelvara i kosten – och brist på detta vitamin ligger bakom ett stort antal dödsfall hos barn. En annan risk med a-vitaminbrist är att att barnen blir blinda.

Därför skulle det gyllene riset, som tagits fram i ett forskningsprojekt finansierat av bland andra Bill Gates, kunna rädda livet på miljontals barn årligen. Dessutom ska det efter slutförda tester delas ut fritt till bönder på Filipinerna och i andra asiatiska länder. Det är alltså utvecklat under en slags GMO-variant av open source, och ägs inte av någon stor och ond multinationell kemijätte. Inga tester har heller visat på vare sig hälso- eller miljörisker med den nya grödan.

Men för de så kallade miljöaktivisterna är allt som är ”genmanipulerat” av ondo och måste bekämpas, också om det sker till priset av människoliv. Framför allt gäller detta extrema organisationer som Greenpeace, vars ledning hyllat attacken mot den filippinska Golden rice-odlingen.

Vilket visar på ett mycket tydligt sätt hur delar av miljörörelsen radikaliserats. Från att ha utkämpat en rättfärdig kamp för utrotningshotade arter och stopp för kärnvapenprov – till att perverteras till en allmänt misantropisk domedagslobby som ser människan själv som det stora problemet.

Samma sak kan vi skymta när Mikael Karlsson, vars organisation alltså stödjer aktivisterna som förstörde Golden rice-fälten, i en debattartikel propagerar för att Sverige ska ställa om till ekologiskt jordbruk. Väl medveten om att denna typ av odling tar mycket större arealer i anspråk än konventionellt jordbruk. Om världen följt hans råd skulle det innebär skyhöga livsmedelspriser och massvält.

För de gröna misantroperna är ju förstås detta bara önskvärt. För oss andra, som inte ser världen på samma inskränkta sätt, vore det hög tid att sluta finansiera ekovandaler som Greenpeaces kompisar på Filippinerna med våra skattepengar.

Intressant?

Andra bloggar om , , ,

Socialdemokraterna och det svenska tepartyt

De senaste veckorna har vi mötts av ett stort antal kritiska kommenterar om det amerikanska politiska systemet i allmänhet – vars konstruktion med maktdelning i kongressen gör att en majoritet i den ena kammaren kan stoppa förslag från en majoritet i den andra – och i synnerhet mot republikanerna och dess högerfalang, Tepartyrörelsen.

The Tea Party var en rörelse som tog fart politiskt för ett par år sedan, efter kraschen i Lehman Brothers. Tepartisterna, som tog sitt namn från Boston Teaparty 1776, då de amerikanska nybyggarna tröttnade på det sätt som den engelske kungen förtryckte invåndarna och beskattade dem till döds. (TEA står i den nya betydelsen för taxed enough already.) Det moderna tepartyt var en protest mot det huvudlösa slöseriet med skattemedel, miljardrullningen på att rädda konkursmässiga banker, inskränkningar i konstitutionen och en svällande statsapparat. I mångt och mycket delar alltså tepartyrörelsen de åsikter som finns hos den vänsterinriktade Occupy-rörelsen.

I den svenska bevakningen finns dock inte alls sådana nyanser. Här framställs tepartyt och även andra republikaner som värsta tokhögern, där evolutionsförnekare och rabiata Obama-hatare är i majoritet. Och visst, det finns riktigt konstiga typer bland de republikanska kongressledamöterna, precis som det finns rätt underliga åsikter bland svenska politiker. Men faktum är att en majoritet av republikanerna, två tredjedelar, röstade nej till förslaget – alltså långt fler än vad som kan skyllas på tokhögern.

Bakgrunden till bråket som stoppade den amerikanska statsapparaten är att Obama ända sedan han kom till makten kämpat för att införa en slags allmän sjukförsäkring, populärt kallad Obamacare.. Den har väldigt lite med vår svenska modell att göra, och kan i sin nuvarande utformning snarast beskrivas som ett tvång att teckna en privat försäkring (gör man inte det kommer IRS och bötfäller en). Reformen är allt annat än populär – en opinionsundersökning från mitten av september från PEW-institutet (USA:s motsvarighet till Sifo) visar att en majoritet av amerikanerna är emot Obamacare i sin nuvarande form.

Obamacare har trots det stora motståndet baxats genom det politiska systemet, men eftersom republikanerna sedan 2010 har majoritet i representathuset – den av kongressens kammare som har det slutliga avgörandet över den federala budgeten – har de ägnat stora delar av sin kraft åt att motarbeta och strypa finansieringen till reformen. Det som utlöste den nyligen avslutade budgetkrisen var att den republikanska majoriteten ville lyfta ut finansieringen till Obamacare från resten av stadsbudgeten, vilket Obama vägrade godta. (Vilket i princip innebär att det var presidenten som stängde statsapparaten, inte republikanerna eller tepartyt).

Man kan tycka vad man vill om detta beteende, som genom att utnyttja ett kryphål i lagstiftningen försökte skadeskjuta Obamas budget. Men det är inte synd om Obama, och det tillhör politikens spelregler att göra det så jobbigt som möjligt för motståndaren att genomföra sin politik.

Ingen har mig veterligt gjort kopplingen till svenska förhållanden och brännmärkt den rödgröna oppositionen, som håller på med närmast exakt samma sak i den svenska riksdagen. Genom att utnyttja olika kryphål, försöker socialdemokraterna, med benägen hjälp av MP, V och SD, till varje pris att stoppa regeringens femte jobbskatteavdrag. Detta genom att bryta ut en liten del – den så kallade brytpunkten för statlig skatt – och på så sätt kastrera hela lagförslaget.

Den rödgröna oppositionen beter sig alltså som rena rama tepartyrörelsen, men vi ser inget av det raseri som mött de amerikanska förebilderna. Det är ju skillnad på folk och folk.

Intressant?

DN 1, 2, 3, SvD 1, 2, 3 ,4, HD

Andra bloggar om , , , , ,

Klart grabben ska ha ett kraftverk!

Bidragsindustrin – de som verkar inom den förnybara energisektorn – har finansiella problem. På kontinenten har branschen kraschat hårt i spåren av den ekonomiska krisen. Sydeuropeiska länder har strypt de tidigare miljardsubventionerna vilket fått aktieindex för den gröna energisektorn, Renixx, att falla med mer än 90 procent sedan toppnoteringen kring 2007.

Storkapitalet har alltså flytt, så vad gör då denna starkt bidragsberoende krisbransch?

Leta upp nya offer som vill hoppa på pyramidspelet förstås. Det är så man ska se den senaste debattartikeln i DN, där ett antal företrädare för subventionsindustrin (Naturskyddsföreningen, vind- och solkraftsbranschen) tycker det är hög tid att vi betalar miljoner i skattesubventionerar inte bara villaägare som smäller upp solpaneler på taket – utan också kägenhetsinnehavare som istället köper andelar i sol och vindkraftskooperativ. Så här skriver de:

…alla former av egenägd förnybar elproduktion behövs. Hushållen, både de som bor i villa och lägenhet, måste få likartade möjligheter att stärka sin ställning på elmarknaden. Också de som är andelsägare i solkraft och vindkraft bör få en skattereduktion för egen­producerad förnybar el.

Det finns egentligen bara två fel med det här. Dels behöver vi småskalig sol- och vindel ungefär lika mycket som vi behöver cancer. Vi har redan en stabil elproduktion och ett massivt elöverskott på hela 20 TWh, som kommer att bestå under överskådlig tid. Dels har samtliga liknande försök med att skattesubventionera småskalig elproduktion resulterat i mycket kostsamma och totalt verkningslösa fiaskon. Tyskland är här skolexemplet på hur man inte ska göra.

Som Vetenskapsbloggen så riktigt konstaterar innebär småskalig elproduktion dessutom att vi väljer bort kostnadseffektiva och billiga sätt att producera el, för att istället bege oss tillbaka till forntiden och förlita oss till osäkra, svårberäknade elleveranser som kräver massiva skattesubventioner. Lyser solen på sommaren, blir det massor med el (när den behövs som minst) och under höst, vinter och vår blir det i princip inget alls i kablarna.

Under dessa perioder måste den småskaliga elproduktionen backas upp med annan energi. Och eftersom vår vattenkraft redan tagits i anspråk för befintlig storskalig vindkraft och den tyska energiomställningen krävs det alltså reservkraft från andra källor. (Kärnkraften är förstås omöjlig att skala upp och ner med kort varsel.)

Därför antar jag att den föreslagna skattesubventionen även ska betala för reservkraften som behövs när hyresgästens andelsägda gröna energilösning inte producerar. Billigast och effektivast är dieseldrivna små generatorer, som förslagsvis kan ställas på balkonger och innergårdar och puttra när vädrets makter inte spelar med. Visst. det blir ganska mycket buller och avgaser från alla generatorer där de står och backar upp den förnybara energin, men något får man ju offra för den gröna omställningen.

Om avfärdar detta som komplett vansinne, håller jag med. Fast jag kan samtidigt upplysa om att det är precis denna lösning, kallad STOR, som England valt för att klara av sin egen energiomställning.

Det går helt enkelt inte att hitta på sånt här.

Intressant?

Andra bloggar om , , , ,

Konsten att välja rätt sorts junk science

vetenskapens_varld

Programledaren Victoria Dyring visuliserar den nya forskningen, som kommit fram till att det manliga förtrycket gjort kvinnorna kortare.

I ett sällsynt utbrott av mediekritik, gjorde Sveriges radios Medierna rent hus med ett inslag i SVT:s vetenskapsprogram förra veckan, där tittarna upplystes om häpnadsväckande nya rön som förklarade varför kvinnor är kortare än män. När det gäller andra däggdjur, som blåvalen, är honorna nämligen större än hanarna, något som förbryllat forskare – och i fallet med människans utveckling har en genusforskare nu fört fram hypotesen om att det hela beror på könsmaktsordningen. Den manliga delen av befolkningen har helt enkelt lagt beslag på all maten, vilket gjort att kvinnorna svultit och utvecklats till att bli kortare än männen.

Det låter som junk science, och är det också, vilket förstås inte hindrade SVT:s vetenskapsredaktion att presentera det hela som fakta. Det är ju trots allt en av programmets paradgrenar.

Men i det här fallet slog forskarvärlden tillbaka. ”Hela argumentationslinjen är totalt felaktig”, säger professor i zoologi, Birgitta Tullberg, vid Stockholms universitet till Medierna.

Istället ligger det helt andra evolutionshistoriska orsaker bakom att kvinnans längd skiljer sig från mannens – och en koll visar att inte ens de zoologer som intervjuats i programmet håller med om dokumentärfilmarnas slutsatser. Tvärtom, menar de, är längdskillnaden avsevärt mindre hos människan än hos de närmsta släktingarna bland primaterna, vilket är det som är det riktigt intressanta att forska i.

Anna Schytt, chef för SVT:s vetenskapsredaktion (som för övrigt belönats med ett fint pris av WWF) går bort sig i försvaret för den usla dokumentärfilmen och hävdar att den förtjänar att sändas just på grund av den extrema slutsatsen. Mediernas reporter gör här ett mycket bra jobb med att ställa Schytt mot väggen.

Nu var det som sagt länge sedan vetenskapsredaktionen på SVT faktiskt ägnade sig åt forskning – den postmoderna journalistiken tog över för länge sedan.

Men i det här fallet valde de olyckligtvis fel junk science. Hade de istället kopplat kvinnors längd till klimatförändringarna – ungefär som de aktuella utdöende älgarna på Öland – hade ingen reagerat över huvud taget. Istället hade granskarna ställt politikerna mot väggen om varför de inte chockhöjt bensinskatten för att stoppa den manliga bilkörningen som hotar kvinnornas längd.

Intressant?

Andra bloggar om , , , ,

EU stoppar billig energi för att skydda vindlobbyn

EU-parlamentet har röstat igenom igenom ett förslag som kraftigt försvårar utvinning av skiffergas via så kallad fracking, eller hydraulisk spräckning. Socialdemokraterna i EU-parlamentet beskriver detta som en seger för miljön och Centerpartiet har redan tidigare skrivit debattartiklar där de berömt sig om att förbjuda denna typ av naturgasutvinning i Sverige.

Parlamentets beslut, om det lyckats ta sig igenom kommissionen (vilket mycket tyvär tyder på) innebär att tillståndsprövningen för utvinning av skiffergas blir lika omfattande som om det gällt konventionell oljeutvinning, vilket avsevärt kommer att fördyra och försena processen med att starta ny gasutvinning.

Det är naturligtvis meningen, eftersom skiffergas, som finns i stora mängder bland annat i Polen och Storbritannien, hotar hela den ”förnybara” industrin. Billig gas skulle få den bisarrt subventionerade sol- och vindkraftsindustrin på fall, och detta får inte ske, enligt EU. Jos Delbeke, ordförande i kommisionens departement för klimataktion, erkänner detta utan omsvep i en intervju med brittiska The Telegraph.

“Ett negativt scenario är att skiffergas driver bort förnybart från marknaden”, säger Delbeke. ”Om skiffergasen skulle bli lika billig som i USA, skulle vi verkligen ha ett problem. Vi är starka förespråkare för förnybar energi, och det är mycket viktigt att vi fortsätter att investera i teknik för förnybar energi.”

Här visar EU sitt rätta ansikte: En toppstyrd kommandoekonomi där medborgarnas framtid offras för att tillmötesgå en liten men högljudd lobby i Bryssel, där representanter för olika miljöorganisationer avlönas med miljonbelopp varje år för att bedriva lobbying för hårdare miljöpolitik (så kallad astroturfing). Ett exempel är vår egen miljöminister, Lena Ek, som under sin tid som EU-parlamentariker var vice ordförande i den gröna lobbyorganisationen European Energy Forum (EEF).

I Storbritannien, som befinner sig i en mycket svår situation med ett antal gamla kolkraftverk som måste stängas på grund av hårdare miljölagstifning, såg skiffergasen ut att erbjuda en billig och effektivt lösning, något som nu hotas av EU:s byråkrater.

De brittiska elkonsumenterna har fått se sina räkningar fördubblas på ett par år, i spåren av satsningen på vindkraft. Och i Polen, där EU:s planekonomiska toppstyrning inte har kommit riktigt lika långt, har hoppet varit att kunna utvinna egen gas istället för att vara utlämnade till Putins Ryssland, och dessutom kunna stänga några av sina egna gamla smutsiga kolkraftverk.

Skiffergas ger upphov till bara drygt hälften av de koldioxid som koleldning ger upphov till. Att skifta över från kol till gas hade därför lett till en snabb och kraftig sänkning av unionens utsläpp, samtidigt som alla energisubventioner – idag hundratals miljarder årligen – hade kunnat avskaffats. Satsningen på vind- och solenergi har hittills inte gett några utsläppsminskningar alls, eftersom alla dessa intermittenta energikällor måste backas upp med fossileldade kraftverk.

Och trots miljörörelsens skräckberättelser, finns det inga som helst vetenskapliga belägg för att fracking skulle förgifta grundvatten eller orsaka jordbävningar. (Dde ”bevis” som anförs härstammar alla från Gasland, en kraftigt ifrågasatt film av en känd miljöaktivist.) En gaskälla tar endast ett några kvadratmeter i anspråk, att generera samma energi tar med vindkraft kräver i jämförelse ett par kvadratkilometer.

Lägre energipriser hade kanske kunnat få igång Europas tynande industrisektor, något som krävts för att få ner massarbetslösheten i unionen. I USA har de låga energipriserna fått industrijobben att öka igen för första gången sedan tidigt 90-tal, och många amerikanska företag flyttar hem tillverkningen igen.

I Europa lägrar sig dock mörkret. Var tionde tyskt företag planerar att flytta till USA – på grund av den dysfunktionella energimarknaden. EU:s lösning: att satsa ännu mer av våra skattepengar på ett särintresse som undan för undan driver bort arbetstillfällena från kontinenten.

Det anmärkningsvärda i sammanhanget, något som vi aldrig kommer att få läsa i en svensk tidning, är att EU låter sig styras av mäktiga lobbygrupper helt öppet. Som Christopher Booker beskriver, samlades 28 av EU:s miljöministrar i Vilnius tidigare i år för att diskutera EU:s policy i frågan om fracking. Några länder var positiva till den nya tekniken, som Storbritannien och Polen, andra som Frankrike kraftigt emot. De flesta hade inte bestämt sig.

Närmast miljökommissionären Connie Hedegaard satt en viss Jeremy Wates från EEB (European Environmental Bureau), en grön lobbyist som finansieras av EU självt med åtta miljoner årligen. Booker skriver:

Towards the end of the lunch, however, Mr Wates was invited to address them all with a vehement attack on fracking, trotting out all the familiar green scare stories about how it pollutes water supplies, triggers dangerous earthquakes, hastens disastrous global warming, and all the rest.

Mr Wates is an Irish former green activist, who has made his way up through a succession of well-paid jobs with international bodies such as the United Nations Economic Commission for Europe, to become secretary-general of the EEB. This is a Brussels-based lobbying body, claiming to represent “140 environmental citizens’ organisations”, which is funded not just by other green activist groups such as Greenpeace and WWF, but also by many European governments, including our own.

Ovanstående visar ganska väl hur EU fungerar. Vid ett politiskt toppmöte tillåter man den ena parten att bedriva lobbying, men inte den den andra – det vill säga företrädare för energiindustrin.

EU har för länge sedan upphört att vara en sammanslutning för frihandel och ökat välstånd och retarderat till dysfunktionell kommandoekonomi, planstyrning och lysenkoism som vi känner igen från Sovjetunionen. Det är inte konstigt att det i länder som Tjeckien, som fortfarande minns det socialistiska förtrycket, höjs röster för att lämna EU helt.

Vid en S-MP-regering nästa år kan vi tyvärr vänta oss ännu ännu mer av vansinnet.

Intressant?

Andra bloggar om , , , ,

Och hur gick det förresten för den Arabiska våren?

För bara något år sedan spåddes en ljusnande framtid för Mellanösterns folk. Diktatorerna i Tunisien och Egypten föll och i Libyen störtades diktatorn Muammar Ghaddafi – något som rebellerna dock inte kunnat göra utan benägen bombhjälp av USA och EU. I Syrien växte protesterna mot envåldshärskaren Bashar Al-Assad, som slog tillbaka hårt och urskiljningslöst mot sin egen civilbefolkning.

Idag ser det inte lika ljust ut, för att uttrycka sig milt.

Efter att ha fått hjälp av väst med att störta diktatorn Moammar Ghadaffi, har Libyen fallit ner i ett djupt svart hål av sekteristiskt våld och laglöshet. I de södra och östra delarna av landet har Al-Qaida i princip upprättat en egen stat, varifrån vapen och terrorgrupper skickas till Syrien, Mall och andra afrikanska länder där islamister utför terrordåd som det i Westgategallerian i Nairobi.

Vapen finns i överflöd – Ghadaffi och hans trupper va ju beväpnade till tänderna – och dessutom ligger flera av Libyens stora oljekällor i öster där Al-Qaida alltså har ett starkt inflytande. Redan våren 2011, när den republikanske senatorn John McCain besökte frihetshjältarna i Benghazi, vajade Al-Qaidas svarta flagga över statshuset. Efter den amerikanska insatsen härom dagen, då en hög Al-Qaida-ledare tillfångatogs av amerikanska specialstyrkor i Tripoli, något som ledde till att landets premiärminister kidnappades, frågar sig Al-Jazeera om Libyen blivit en säker tillflyktsort för terroristerna.

terrorspridning

Förenklad bild av hur vapen och terror spritts från Libyen efter Ghadaffis fall. Man kan undra om någon tänkte på de här följderna när bombinsatsen mot Libyen startades.

I Syrien har fem miljoner flytt efter nära tre år av strider mellan regeringsstyrkor och rebeller. De senare är till mer än hälften dominerande av jihadister, skyldiga till etnisk rensning och massmord på civila. Nyligen kom de största rebellgrupperna – varav den största, Al-Qaida-anknutna Jabhat Al-Nusra – är överens om att ett framtida Syrien ska styras av Sharialagar, och alltså inte ska bli en demokrati. Dessa terrorgrupper beväpnas nu av USA. Och det var bara några veckor som Ryssland lyckades avstyra Obama från att ge terrorgrupperna ytterligare hjälp genom att bomba Al-Assad.

I Egypten stoppades den islamistiske presidenten Muhammed Mursi i sista stund från att förvandla landet till en shariastat – varpå dennes anhängare gick ut och brände kyrkor och förföljde kristna och andra minoriteter som hämnd. För några veckor sedan förbjöd militären Muslimska brödraskapet, fryste rörelsens tillgångar och satte ledarna i fängelse. Oroligheterna fortsätter dock, och en offensiv mot de alltmer aktiva terrorgrupperna i Sinai har inletts. Egypten har stängt gränsen till Gaza, pluggat igen smuggeltunnlarna och hotat med hotat anfalla den Hamas-styrda landremsan, där många av jihadisterna skaffar vapen och planerar sina attacker. USA:s strategi har under hela denna tid varit att stödja Mursi och Brödraskapet – alltså islamisterna – och idag beslöt Obama-administrationen att upphöra med allt militärt stöd till Egypten, sannolikt ett krav från Turkiets islamistiske president Erdogan, som är USA:s viktigaste allierade i regionen.

TIll detta kommer rapporter om upptrappat våld i Mali, Kenya och Somalia, där lokala Al-Qaida-associerade grupper som Boko Haram och Al-Shabbab utför massakrer på civila.

Som vi alltså kan konstatera är det nästan uteslutande Al-Qaida och andra våldsbejakande islamistgrupper som vuxit och fått ökat inflytande sedan den Arabiska våren startade. Ansvaret för detta faller tungt på USA och Barack Obama, som okritiskt och naivt gav sitt  stöd till Muslimska brödraskapet – i tron att dessa ”moderata” islamister skulle kunna hålla de mer hårdföra delarna av familjen under kontroll.

Den strategin har nu havererat totalt. Idag är regionen befinner sig i sönderfall, terrordåden ökar, flyktingströmmarna växer för varje dag som går och i Egypten hatar alla USA, både liberaler till islamister.

Så här i Nobeltider kan det vara värt att påminna sig om vem som fick fredspriset för fyra år sedan.

Intressant?

Andra bloggar om , , ,

SvD 1, 2, DN

Centern: Vi bränner 30 miljarder för att kraftnätet ska klara onödig och överflödig el

Centerns Anna-Karin Hatt skriver i en debattartikel i dagens SvD om att alliansen – under ledning av Centern – satsat mer än någon annan regering på att uppgradera det svenska kraftnätet. Detta för att bygga bort flaskhalsar i systemet, som gör att Sydsverige idag betalar ett högre elpris än de nordligare delarna av landet, och att anpassa det för den kraftigt fluktuerande vindkraftproduktionen.

Dessutom byggs den så kallade Sydvästlänken, för att Sverige lättare ska kunna bli av med sitt elöverskott (nära 20 TWh i fjol) på den europeiska marknaden. Den går på lite drygt en miljard att bygga, om anläggningsarbetet håller sig till budget.

I reda siffror kan man utläsa att Alliansen sedan sitt tillträde satsat runt 10 miljarder på förbättringar av elnätet, och att det för perioden fram till 2017 kommer att ha plöjts ner 30 miljarder i detta arbete. Väl använda pengar, tycker energiministern:

Tack vare det kommer vi i Sverige framöver att kunna få en ännu tryggare elförsörjning, vi kommer att få ännu bättre förutsättningar för att fortsätta energiomställningen och vi kommer att kunna ta om hand och ansluta ännu mer förnybar elproduktion.

Det är naturligtvis detta som allt handlar om. I ett läge där vi har ett rekordstort elöverskott och redan måste dumpa överflödet – mer än den totala produktionen av vindel – ska elkonsumenterna betala ännu mer för dyr och onödig elproduktion som Sverige inte behöver. Och hade kärnkraftverket i Barsebäck inte lagts ner – även detta beslut var Centern med om att klubba – hade det över huvud taget inte funnits några behov av att ”modernisera” kraftnätet i söder.

Vad Anna-Karin Hatt berömmer sig för är alltså att ha drivit på en massiv utbyggnad av opålitlig elproduktion, som vi inte behöver och måste betala för flera gånger om för att bli av med. Hade vi istället haft modet att inte göra nånting alls, hade vi sluppit denna utgift helt och kunde istället använt pengarna till att bygga upp ett försvar värt namnet igen. Till exempel.

Det sorglustiga i allt detta är att Annie Lööf, Lena Ek och Anna-Karin Hatt förmodligen på fullt allvar tror att denna sanslösa miljardrullning på meningslös symbolpolitik kan locka nya väljare.

Snacka om att sakna markkontakt.

Intressant?

Andra bloggar om , ,

Efter elallergi och chemtrails krävs det krafttag mot lakritspipan

Förra året vid den här tiden slog Miljöpartiets Pernilla Hagberg, partiets gruppledare i VIngåker, larm om att amerikanska underrättelsetjänsten CIA i samarbete med regeringen sprider kemikalier, virus och tungmetaller över Sverige – så kallade chemtrails. Något som måste stoppas till varje pris, enligt Hagberg.

”Det är ett av de största fenomenen som finns i Sverige just nu. De här strömmarna innehåller väldigt mycket kemikalier, virus och tungmetaller som aluminium som påverkar vädret”, sa MP-ledaren i en intervju med TV4.

Ungefär vid samma tid arbetade Miljöpartiets Europaparlamentariker, Carl Schlyter, intensivt för att få EU att erkänna elöverkänslighet som en medicinsk diagnos.

Och idag, under förhandlingarna om EU:s nya så kallade tobaksdirektiv, avslöjas att den klassiska gamla lakritspipan kan komma att förbjudas när de nya reglerna börjar gälla. Något som hånats och kritiserats av bland annat danska tidningar.

Carl Schlyter ser dock lakritspipan som inkörsport till tyngre beroendeframkallande substanser. ”Det är inte löjligt att hindra tobaksbolagen att smygmarknadsföra sig i barnens offentliga rum”, säger Schlyter enligt TT.

Det är verkligen tur att vi har MP som tar medborgarnas hälsa och välbefinnande på allvar. Schlyter är utan tvekan värd de 82.000 kr i lön som han varje månad lyfter som parlamentariker. Dyker han dessutom upp på sin arbetsplats varje dag, får han ut  42.000 extra i traktamente.

Någon får gärna upplysa mig om hur Schlyter och hans parti på fullt allvar kan locka tio procent av de svenska väljarna?

Intressant?

DN 1, 2, SvD 1, 2

Andra bloggar om , , , ,

« Äldre inlägg

© 2019 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: