Fröjdhpunktse

And The Band Played On

Dag: 8 oktober, 2013

Centern: Vi bränner 30 miljarder för att kraftnätet ska klara onödig och överflödig el

Centerns Anna-Karin Hatt skriver i en debattartikel i dagens SvD om att alliansen – under ledning av Centern – satsat mer än någon annan regering på att uppgradera det svenska kraftnätet. Detta för att bygga bort flaskhalsar i systemet, som gör att Sydsverige idag betalar ett högre elpris än de nordligare delarna av landet, och att anpassa det för den kraftigt fluktuerande vindkraftproduktionen.

Dessutom byggs den så kallade Sydvästlänken, för att Sverige lättare ska kunna bli av med sitt elöverskott (nära 20 TWh i fjol) på den europeiska marknaden. Den går på lite drygt en miljard att bygga, om anläggningsarbetet håller sig till budget.

I reda siffror kan man utläsa att Alliansen sedan sitt tillträde satsat runt 10 miljarder på förbättringar av elnätet, och att det för perioden fram till 2017 kommer att ha plöjts ner 30 miljarder i detta arbete. Väl använda pengar, tycker energiministern:

Tack vare det kommer vi i Sverige framöver att kunna få en ännu tryggare elförsörjning, vi kommer att få ännu bättre förutsättningar för att fortsätta energiomställningen och vi kommer att kunna ta om hand och ansluta ännu mer förnybar elproduktion.

Det är naturligtvis detta som allt handlar om. I ett läge där vi har ett rekordstort elöverskott och redan måste dumpa överflödet – mer än den totala produktionen av vindel – ska elkonsumenterna betala ännu mer för dyr och onödig elproduktion som Sverige inte behöver. Och hade kärnkraftverket i Barsebäck inte lagts ner – även detta beslut var Centern med om att klubba – hade det över huvud taget inte funnits några behov av att ”modernisera” kraftnätet i söder.

Vad Anna-Karin Hatt berömmer sig för är alltså att ha drivit på en massiv utbyggnad av opålitlig elproduktion, som vi inte behöver och måste betala för flera gånger om för att bli av med. Hade vi istället haft modet att inte göra nånting alls, hade vi sluppit denna utgift helt och kunde istället använt pengarna till att bygga upp ett försvar värt namnet igen. Till exempel.

Det sorglustiga i allt detta är att Annie Lööf, Lena Ek och Anna-Karin Hatt förmodligen på fullt allvar tror att denna sanslösa miljardrullning på meningslös symbolpolitik kan locka nya väljare.

Snacka om att sakna markkontakt.

Intressant?

Andra bloggar om , ,

Efter elallergi och chemtrails krävs det krafttag mot lakritspipan

Förra året vid den här tiden slog Miljöpartiets Pernilla Hagberg, partiets gruppledare i VIngåker, larm om att amerikanska underrättelsetjänsten CIA i samarbete med regeringen sprider kemikalier, virus och tungmetaller över Sverige – så kallade chemtrails. Något som måste stoppas till varje pris, enligt Hagberg.

”Det är ett av de största fenomenen som finns i Sverige just nu. De här strömmarna innehåller väldigt mycket kemikalier, virus och tungmetaller som aluminium som påverkar vädret”, sa MP-ledaren i en intervju med TV4.

Ungefär vid samma tid arbetade Miljöpartiets Europaparlamentariker, Carl Schlyter, intensivt för att få EU att erkänna elöverkänslighet som en medicinsk diagnos.

Och idag, under förhandlingarna om EU:s nya så kallade tobaksdirektiv, avslöjas att den klassiska gamla lakritspipan kan komma att förbjudas när de nya reglerna börjar gälla. Något som hånats och kritiserats av bland annat danska tidningar.

Carl Schlyter ser dock lakritspipan som inkörsport till tyngre beroendeframkallande substanser. ”Det är inte löjligt att hindra tobaksbolagen att smygmarknadsföra sig i barnens offentliga rum”, säger Schlyter enligt TT.

Det är verkligen tur att vi har MP som tar medborgarnas hälsa och välbefinnande på allvar. Schlyter är utan tvekan värd de 82.000 kr i lön som han varje månad lyfter som parlamentariker. Dyker han dessutom upp på sin arbetsplats varje dag, får han ut  42.000 extra i traktamente.

Någon får gärna upplysa mig om hur Schlyter och hans parti på fullt allvar kan locka tio procent av de svenska väljarna?

Intressant?

DN 1, 2, SvD 1, 2

Andra bloggar om , , , ,

Skolfotomaffian behöver fortfarande stoppas

Det är den tiden på året igen. Precis när man som prövad förälder behöver snåla som värst för att betala sommarens kreditkortsskulder och spara ihop till julklappar slår de till: skolfotomaffian. Det är nämligen dags för den årliga skolfotograferingen, som för varje år sväller i omfång och blir dyrare och dyrare. Ett ”standardpaket” som består av ett 30-tal bilder av tveksam kvalitet på familjens lilla gullunge går numera loss på dryga 500 spänn – ett paket som trots Internet och näthandel oftast är näst intill omöjligt att slippa ifrån.

Till detta kommer ytterligare kostnader för till exempel gruppbild och skolkatalog, så för en familj med tre barn kan det innebära en extra utgift 2.000 spänn, för bilder som man inte vill ha eller behöver, men som man ändå köper på grund av något slags grupptryck och att ”alla andra” gör det.

Vissa skolor har som tur är börjat tröttna på denna sofistikerade form av katalogskojeri och lagt ner själva porträttfotograferingen. Och ärligt talat, vem behöver en karat med 24 småbilder att byta med kompisarna, när när alla använder Instagram och Facebook och släktingarna får nya foton i mejlen på barnbarnen så gott som dagligen?

skolfotomaffian_v2

E-handel på skolfotomaffians vis. I kolumnen ”antal” går det bara att lägga till bilder, inte ta bort. Vi skriver år 2013.

Värst i klassen (ja, det är medveten humor) är som vanligt Photomic, som plåtar tonåringar på Eklidens skola där mellanstora dottern går. Hem i brevlådan kommer så en lapp om att det nu är dags att beställa fotopaket, åtföljt av inloggningsuppgiter till hemsidan där man lägger sin order.

Väl inloggad uppmanas jag gå in och ”designa” mitt eget bildpaket, vilket låter bra. Vi ska ju bara ha katalogen och en bild på dottern, resten får de behålla. Då märker man att det inte går att ta bort bilder från ”standardpaketet”, bara lägga till. Jag tvingas alltså ta hem ett 30-tal bilder, för över 500 spänn till påseende, och sedan skicka tillbaka dem jag inte vill ha inom 14 dagar. Bara för att köpa en bild.

Samtidigt måste jag själv räkna ut vad bilderna kostar, lägga på en ”administrationsavgift” på svettiga 60 spänn – den är så hög på grund av de oräkneliga ton med bilder som Photomic forslar med lastbil fram och tillbaka över landet – och betala in via Internetbank inom ett par veckor. Bilder som ska skickas tillbaka måste nå Photomic inom två veckor efter företagets utskick – vilket i praktiken bara ger någon dag till godo eftersom allt skickas med långsam b-post. Bilderna måste dessutom tillbaka i originalkuvert, med returlapp klistrad på rätt plats. (Har barnen i sin iver rivit sönder kuvertet är det alltså kört.)

Hela detta system är givetvis designat för att i så hög grad som möjligt försvåra för konsumenterna att skicka tillbaka bilder eller komma billigare undan. Det är en hårfin skillnad på katalogskojarna som härjade som värst för ett par år sedan, och skolfotobranschen.

En del, som Svenskt skolfoto, har förvisso skärpt sig sedan förra gången jag skrev om skolfotomaffian 2010, och erbjuder nu möjlighet att köpa enskilda bilder (om än till svindyra priser). Men faktum kvarstår: skolfotobranschen borde regleras oändligt mycket hårdare än vad som är fallet idag. Framför allt borde skolorna omgående portförbjuda bolag vars enda affärsidé synes vara att lura av familjer maximalt med pengar.

Och frågan är vad skolorna själva tjänar på affären. Om de får en del av skojarpengarna är det mycket allvarligt. Fast det är ännu värre om de släpper in bolagen helt gratis…

Intressant?

Andra bloggar om , , , ,

© 2019 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: