FN:s senaste klimatmöte i Warszawa kom och gick på sedvanligt vis. Som vanligt kunde ingen av de nära 10.000 deltagarna komma överens om någonting alls, förutom att processen måste fortsätta så att alla offentligavlönade byråkrater, hållbarhetskonsulter, politiker, lobbyister och EU-finansierade miljögrupper har något att se fram emot nästa år.

Ett av de få beslut som faktiskt togs var att begrava de lönlösa försöken att nå enighet om globala utsläppsmål. Efter att i princip alla större nationer med industrier hoppat av, kom mötet fram till att varje nation själv ska få besluta om hur mycket den kan eller vill sänka sina utsläpp. Vilket i praktiken innebär att klimatförhandlingarna är stendöda – även om diverse skattefinansierade bidragsdiare gör sitt bästa för att hävda att de fyller en funktion.

Det hindrar dock inte EU att på gammalt känt manér marschera före mot avgrunden. I förra veckan lovade EU:s allt mer fanatiska klimatkommissionär Connie Hedegaard att unionen nu skruvar upp ambitionerna i arbetet med att stoppa en fruktad framtida klimatförändring på 0,05 C. Detta ska ske med ännu mer av skattebetalarnas pengar – hela 20 procent av EU-budgeten ska öronmärkas för att bekämpa framtida klimatförändringar, enligt Hedegaard. Fram till 2020 blir det 180 miljarder Euro, eller 1.600 miljarder kr.

Vilket innebär ännu fler och högre skatter på energiproduktion, ännu fler industrier som lämnar Europa för billigare tillverkning i andra delar av världen – och ännu fler arbetslösa som måste försörjas. Tillsammans med Eurohaveriet som redan skapat massarbetslöshet i  stora delar av Europa, kommer Hedegaards nysatsning utan tvekan att driva EU in i ett permanent tillstånd av kris. En så kallad ”double whammy”.

Dessutom anses det så extremt viktigt att bekämpa stormar, värmeböljor, översvämningar och andra typer av dåligt väder i framtiden, att 130 miljarder omdirigeras årligen från EU:s budget för utvecklingsbistånd till ”klimatåtgärder”. Pengar som kunde gått till att konsturera bättre hus i Filippinerna, kommer nu att försvinna ner i olika svarta hål – som  EU:s havererade system för handel med utsläppsrätter.

Hedegaards och EU:s officiella ståndpunkt är och förblir att vi måste ”gå före” och visa världssamfundet hur chockhöjda energipriser och massiv avindustrialisering kan rädda Jorden. Förhoppningen är sedan att nationer som Kina, USA och Brasilien följer efter och även de begår ekonomisk harakiri av ren solidaritet.

Hittills har den strategin funkat sådär.

Samtidigt pågår det i delar av den sönderfallande unionen en het debatt om utvinning av skiffergas, så kallad fracking. En storsatsning på att ersätta kontinentens koleldade kraftverk med naturgas hade i ett slag sänkt utsläppen med 30 procent, samtidigt som energipriserna sjunkit. En ny rapport från analysfirman Pöyry, som Bishop Hill uppmärksammade igår, har inventerat Europas gastillgångar, och kommit fram till att till att en storsatsning på skiffergas kan skapa 1,1 miljoner nya jobb inom EU fram till 2050.

Det måste förstås förhindras. Därför gör EU allt som står i dess makt för att stoppa gasutvinning i Europa. De skyhöga energipriserna måste bevaras, annars riskerar hela den subventionsdrivna sol- och vindkraftsbubblan att säcka ihop.

Så kan vi ju inte ha det, eller hur?

Intressant?

Andra bloggar om , , ,