Jag är verkligen ingen älskare av vinter. Uppvuxen som jag är på Västkusten minns jag en barndom dubbelvikt i vinden, hukande i det piskande regnet. Det brukade oftast vara så där från mitten av oktober fram till april.

Alltså ungefär samma väder som vi har idag, mer än 40 år senare. Och jag älskar det! Jag hatar att frysa, och jag njuter av mina långa promenader till jobbet på morgonen. Den milda, härliga vintern får gärna fortsätta för min del.

Men säg den glädje som varar. För numera är vädret så medialt och politiskt laddat, att det inte krävs mer än en mild decembermånad innan alla klimatets krösamajor och domedagsprofeter börjar yla. Som förre tv-meteorologen Pär Holmgren, som aldrig missar chansen att larma när det tycks vara lite för varmt, för kallt, för regnigt eller för blåsigt. Så här har hans prognoser sett ut de senaste åren:

Möjligen kan man tycka sig skönja ett visst element av kappvändande i ovanstående exempel, men Holmgren och hans larmkolleger är långt ifrån ensamma utan snarast del av en internationell trend. Efter polarchocken som drabbat USA – där det slagits hundratals nya köldrekord med minusgrader långt ner i Florida – finns det gott om ”experter” som har sin förklaring på det fenomen som kallas polar vortex. Och det är förstås – tada! – den globala uppvärmningen, i alla fall enligt en artikel i Time Magazine som skriver:

But not only does the cold spell not disprove climate change, it may well be that global warming could be making the occasional bout of extreme cold weather in the U.S. even more likely. Right now much of the U.S. is in the grip of a polar vortex, which is pretty much what it sounds like: a whirlwind of extremely cold, extremely dense air that forms near the poles.

Som Steven Goddard så påpassligt påpekar, citerade samma tidning ”experter” för exakt 40 år sedan – som förklarade dåtidens stränga kyla med att Jorden var på väg mot en istid:

Scientists have found other indications of global cooling. For one thing there has been a noticeable expansion of the great belt of dry, high-altitude polar winds —the so-called circumpolar vortex—that sweep from west to east around the top and bottom of the world.

I Antarktis, där ett stort antal forskare och journalister nyligen körde fast i havsisen i två veckor, skyllde ”experter” den ovanligt tjocka isen på klimatförändringarna. Att expeditionens fartyg kört fast i enorma mängder is, berodde på den stora avsmältningen, uppgavs det…

Så där håller det på, år ut och år in. Det spelar ingen roll om det är snökaos i Jerusalem, stormar i England, tyfoner i Filippinerna, mildväder i Göteborg, blixthalka i Norrland – i princip samtliga väderhändelser plockas snabbt upp av domedagsklubben och blir en integrerad del av den nya klimatreligionen. Trots att inget har hänt med vädret alls under de lite dryga 100 år vi kunnat mäta och registrera.

För den som orkar göra lite research på egen hand går det lätt att ta reda på det faktum att FN:s klimatpanel IPCC – tvärt om vad som rapporteras – avfärdar alla kopplingar mellan de blygsamma klimatförändringar vi hittills sett och det så kallade extremvädret. Dessutom har temperaturen globalt sett legat stilla i snart 17 år, så frågan är ju i så fall hur i hela friden den uteblivna värmen kan ställa till med allt det som Holmgren och hans kolleger larmar om?

I grunden misstänker jag att det närmast hysteriska tonläget som hörs varje gång det blir storm, regn eller vinter (nuförtiden räcker det med ”blixthalka” för att motivera krigsrubriker) är att vi helt enkelt har det för bekvämt. Vi lever i varma ombonade lägenheter och arbetar i luftkonditionerade kontor på tryggt avstånd från de naturliga elementen. ”Extremvädret” – som numera kan rubricera allt från styv kuling och uppåt – kommer hem till oss via tv och nätet. Dramatiska bilder av död och förstörelse kablas ut från världens alla hörn, och tillsammans ger det bilden av ett klimat i olag – något som förstärks av den journalistiska ryggmärgsreaktionen att dramatisera allt.

”Klimatet” blir ett hot som våra gamla reptilhjärnor antingen måste försvara sig mot eller fly ifrån.

Och ändå har det egentligen inte hänt något alls. Förr i tiden, innan tv, radio och internet fanns, dog det hundratusentals i tyfoner, miljoner blev hemlösa i skogsbränder och hela städer raserades av orkaner och översvämningar. Skillnaden var att vi inte fick reda på det direkt när det hände.

Vädret har faktiskt inte blivit vare sig bättre eller sämre de senaste 100 åren och det har  aldrig varit särskilt ovanligt med milda vintrar i vår del av världen.

Den tyska väderlekstjänsten gick nyligen ut med statistik som visade att den allmänna uppfattningen om att vita jular var vanligare förr bara är en myt. I Tyskland – vars norra delar har ungefär samma klimat som Sydsverige – har sannolikheten för att det ska bli en vit jul legat stadigt runt 40 procent under de senaste 100 åren. Det vill säga – sex jular av tio kommer statistiskt sett att vara snöfria. Vädertjänsten hittade också ursprunget till denna myt – på 1860-talet blev det populärt med julkort, som visade vinterlandskap med snö och tomtar, och därifrån har folk fått sin bild av hur jularna såg ut förr…

Så Pär Holmgren får ursäkta, men milda vintrar utan snö är faktiskt inte bevis för annalkande klimatkatastrof. Det är bara vanligt väder.

Själv ska jag njuta av de sista milda höstdagarna innan vintern slår till i helgen. Brr.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,