Fröjdhpunktse

And The Band Played On

Månad: mars 2014 (sida 1 av 2)

Slussen – vilken betongöken gillar du mest?

tyrellvsslussen

Om man bara gör den där inglasade gallerian lite högre, kommer den att se exakt ut som Tyrell Corporation i Blade Runner. Det hade ju faktiskt varit ganska häftgt…

Det ständigt pågående haveri som går under benämningen Nya Slussen rullar vidare. Efter att ha utretts i nära 30 år, efter ett otal arkitekttävlingar, förhalningar, överklaganden och allmän nimbyism, antogs för något år sedan ett slags beslut för hur den framtida Slussen skulle gestaltas.

Många – däribland jag – var besviken på resultatet, främst för att allt som var bra i det ursprungliga förslaget från arkitektbyrån Foster & Partners – som dagens Slussen bygger på – rensades bort. I originalförslaget byggdes ett nytt stadsrum upp runt Södermalmstorg, med flera nya hus. Det vill säga, det anknöt till ett Slussen för länge sedan, före den nuvarande trafikkarusellen raderade ut bebyggelsen som gick ända ner till Slussbassängen. Visst, förslaget hade många brister, men ansatsen att återge Slussen sina stadskvarter var välkommen.

slussen_fb2010

Den ursprungliga planen till nybebyggelse vid Slussen innebar att Södermalmstorg faktiskt blev – ett torg.

Men att bygga nya hus i Stockholm är belagt med gigantiska politiska risker – så efter att stadsbyggnadsnämnden lyssnat in dussintals ilskna bostadsrättsägare på Mosebacke med hotad utsikt från sina lägenheter, raderades i princip alla byggnader från Nya Slussen-planen, och kvar blev bara de breda autostradorna och ett par oregelbundna glaskonstruktioner som placerades ut för att skydda de många kunderna i den nya underjordiska gallerian mot regn och rusk.

Man får anta att även de horder av människor som redan idag ägnar stora delar av sin dag åt att njuta av UTSIKTEN från betongdäcket vid Södermalmstorg, påverkade politikerna att tänka om och inte ta risken att göra om samma fel som de flesta andra städer i den civiliserade världen envisas med att göra: ställa hus bredvid varann.

Som sagt, vi var många som var besvikna på det urvattnade och intetsägande förslag som klubbades igenom för två år sedan, men det finns en gräns för när man inte orkar kämpa emot längre. Dessutom var alternativet – den vittrande betonghögen som utgör dagens Slussen – ännu sämre.

Stoppa vansinnet – Rädda Slussen! (Version 0,5) from Agaton Film on Vimeo.

Men nu har Slussenfrågan återigen blivit het, sedan en privatperson gjort det som de inblandade tjänstemännen och arkitekterna naturligtvis borde ha gjort redan från början: visat hur det faktiskt kommer att se ut i verkligheten för oss som ska vistas i de glättiga arkitektoniska skisserna. De gigantiska betongytorna, glaspyramiden som för tankarna till Blade Runner och det blåsiga och öde betongdäcket i avsaknad av all slags bebyggelse och intimitet: detta fanns med i förslaget från början, men få orkade eller förstod att ta det till sig.

Och nu är det för sent. För även om aktivisterna i Slussen plan B mot förmodan lyckas stoppa bygget ytterligare en gång, kommer ingenting att bli bättre. Tidigare stod valet mellan ny betong och gammal söndervittrad betong. Med Slussen plan B tillförs vi ytterligare ett val – att ersätta den gamla ödsliga betongöknen med en likadan ny.

Stockholm är världens ängsligaste stad när det gäller att bygga nytt – så vad kan vi egentligen förvänta oss?

Intressant?

Andra bloggar om , , ,

Resumé 1, 2, DN, SvD

Erdogan försöker stoppa Twitter, upptäcker Streisandeffekten

googledns

De är inte helt olika varandra, Rysslands Vladimir Putin och Turkiets premiärminister Recep Tayyip Erdoğan. Bägge har gigantiska egon, är lättkränkta och har notoriskt svårt för moderna företeelser som öppenhet och demoḱrati. Skillnaden är förstås att Putin är en fullfjädrad propagandist med en karrär som gammal KGB-agent och mästare såväl på maskirovka som att hålla sin egen (och andras) befolkning i schack. (Det hålls ju till och med ”val” i Ryssland då och då, även om de alltid slutar med att Putin vinner.)

Men Erdoğan är betydligt mer hetlevrad och impulsiv än sin ryske despotkollega, och när det nyligen spreds ett smyginspelat samtal i sociala medier – framför allt via Twitter – där premiärministern disktuerade något som lät misstänkt likt pengatvätt med en av sina söner, gick Erdoğan i taket. Resultatet blev att Twitter spärrades för landets 76 miljoner invånare. (Korruptionsanklagelserna kom dessutom farligt nära lokalvalen i Turkiet i nästa vecka.)

keepcalmEffekten blev dock inte riktigt den Erdoğan väntat sig. Det dröjde inte många timmar innan det började dyka upp vägar att kringgå blockaden, dels genom att sms:a sina tweets till ett speciellt nummer, dels genom att ändra DNS i sin dator eller smarttelefon till någon av Googles öppna namnservrar. Runtom i Turkiet dök det upp grafitti som informerade om de öppna DNS-numren via budskap som ”Keep Calm” följt av 8.8.8.8 och 8.8.4.4 (Googles sekundära namnserver).

Cnets Robin Grant beskriver bra vad som hände:

The main effect so far of Turkish Prime Minister Erdogan’s Twitter ban seems to have actually been inspiring more people to tweet. Banning Twitter is clearly a counterproductive move that will ultimately have the opposite effect to that intended. The Internet was designed to route around obstacles like PM Erdogan, and its users will continue to find ways to do so.

It appears people in Turkey are enjoying the challenge, tweeting via text message, through an anonymous VPN, by changing their DNS — and it seems even those who may have had little interest in tweeting before are now getting involved. As numerous politicians all over the world have discovered to their detriment in the past, it’s not clever to pick a fight with social media. It’s not one they’re likely to win.

Resultatet blev alltså det rakt motsatta. En vecka senare twittrar fler än någonsin i Turkiet – antalet användare har stigit med hela 138 procent. Och många som tidigare inte hade en aning om vad Twitter var, har nu börjat använda tjänsten – den måste ju bevisligen vara bra om den kan framkalla sådana hysteriska utbrott hos landets mäktigaste.

Det är dock långt ifrån första gången försök till att tysta kritik eller oönskad uppmärksamhet slår tillbaka. Det är faktiskt ett så väldokumenterat fenomen att det har ett namn: Streisandeffekten:

The Streisand effect is the phenomenon whereby an attempt to hide, remove, or censor a piece of information has the unintended consequence of publicizing the information more widely, usually facilitated by the Internet.

Fenomenet är döpt efter den amerikanska skådespelerskan Barbra Streisand, som 2003 med alla medel försökte stoppa spridningen av bilder av hennes flådiga residens i Malibu, Kalifornien. Skådespelerskans försök att hålla sitt lyxboende hemligt blev dock det motsatta – bilderna spreds viralt och snart visste alla hur hon bodde.

Och nu kan alltså ytterligare ett exempel läggas till den långa listan över misslyckade försök till nätcensur.

Streisand_Estate

Barbra Streisans lyxiga hus i Malibu. Nu på Wikipedia och fritt att dela…

Om Erdoğan hade tillbringat lite mer tid online, istället för att göra sitt bästa för att kontrollera och strypa tillgången till Internet, hade han förmodligen tänkt sig för innan han försökte sig på att göra en Streisand. Nu vet han garanterat vad det innebär.

Och förhoppningsvis har även andra maktfullkomliga ledare lärt sig nåt.

Intressant?

Andra bloggar om , , ,

Nattsvart på dagis – hur WWF gör förskolebarn till politiska aktivister

nordkorea

Långt ifrån en ny bild, men värd att visas varje år: Nordkorea firar Earth hour varje timme, varje dag, varje år sedan 50-talet.

En av årets minst angelägna manifestationer – den som går ut på att vi ska leva som i Nordkorea under en timme – närmar sig. Kampanjandet är i full gång, och i förra veckan släppte Världsnaturfonden årets propaganda informationsmaterial till landets förskolor och skolor, dit de av någon outgrundligt anledning givits fritt tillträde och carte blance för att sprida diverse pseudoreligiösa domedagsbudskap och ge våra minsta livslång och nyttig klimatångest.

Att WWF fokuserar på barnen är förstås en medveten strategi, en som organisationen delar med många religiösa och politiska rörelser genom historien. Målet är att fostra små lojala anhängare, som i vuxen ålder sympatiserar med WWF:s världsbild. Och det är långt mycket enklare att få en idé att slå rot i huvudet på en sexåring än en fullvuxen (även om folk i allmänhet är ganska lättledda), som ju faktiskt kan tänkas opponera sig mot alla de tveksamma sanningar om miljö, energi och ekonomi som WWF propagerar för. Vi ska inte glömma att vi har att göra med världens största och mäktigaste miljölobbyist, med miljardinkomster årligen och en vd som tjänar mer än USA:s president. Det är denna organisation och dess syn på miljö, energi och politik som skolverket gett fritt tillträde till dagis.

Jag ägnade lite tid åt att skumma igenom materialet som är tänkt att användas för att motivera förskolebarn och deras lärare inför lördagens manifestation. Här är ett par utdrag. Panda pepp!

Världsnaturfonden WWF – Earth Hour inspirationsmaterial för förskolebarn och unga elever

BUDSKAP 2014: BILEN, BIFFEN, BOSTADEN OCH BÖRSEN

Detta vill Världsnaturfonden med Earth Hour i år:

Bilen: Vi vill ha en fossilfri biltrafik och fossilfria transporter

Ansvariga politiker – gör det lättare för Sveriges befolkning att resa klimatsmart och bra kollektivtrafik. Vi vill ha transporter som helt baseras på el och hållbara förnybara bränslen.

Biffen: Vi behöver halvera vår köttkonsumtion

Ansvariga politiker – underlätta för oss att äta mindre och bättre kött. Vi vill se fler hälsosamma, goda, prisvärda och klimatsmarta alternativ till kött och vi vill ha hjälp att hitta bra kött när vi väl äter kött.

Bostaden: Vi vill ha förnybar energi i alla svenska hem

Ansvariga politiker – se till att energin inte slösas bort i våra bostäder. Ställ hårdare energikrav på byggnader och ge oss bättre möjlighet till att producera egen el och sälja överskottet.

Börsen: Vi vill ha ett klimatsäkert pensionssparande

Ansvariga politiker – se till att våra statliga pensionspengar i AP-fonderna slutar bidra till den globala uppvärmningen och istället hjälper till att hejda den, genom investeringar i framtidens hållbara och förnybara energisystem

renixx_vs_stoxx

Aktieutvecklingen för den gröna energisektorn (Renixx index) jämfört med investeringar i traditionell olje- och gasindustri. Den som investerar sina pensionspengar i gröna aktier, ska göra det i vetskapen om att det kanske inte blir särskilt mycket pension att ta ut på ålderns höst.

För mig låter dessa punkter knappast som något dagisbarn pratar om på morgonsamlingen, utan som tydliga politiska krav. Det är exakt samma frågor som vi sett på senare år i en uppsjö av debattartiklar, dels från miljölobbyister som WWF, Naturskyddsföreningen och Greenpeace, dels från olika politiker  – framför allt från partier på vänsterkanten. Men hur ska barn som inte ens fyllt sex kunna ta ställning i så komplicerade frågor som hur vi till exempel ska placera de statliga AP-fondspengarna?

Visst, det låter ju fint och ädelt med att använda våra pengar till att skapa nya ”gröna jobb”, men spåren hittills förskräcker. Som Björn Lomborg skrev nyligen, har den som investerat i ”förnybara” bolag fått se sitt kapital krympa avsevärt, jämfört med dem som placerat i bolag som följt börsindex. Renixx är världens första och äldsta globala index över företag verksamma inom den förnybara energisektorn, och startades 2002. Den som då investerade 1000 kr i förnybar energi, har idag bara 280 kr kvar – en nedgång med 72 procent. Samma pengar investerade i  den traditionella olje- och gassektorn har mer än fördubblats och är idag värda 2400 kr.

Är det verkligen vettig politik att framtida pensionärer i Sverige – med 0,2 procent av världens co2-utsläpp – ska agera riskkapitalister och subventionera denna bransch, kanske med följden att de tvingas leva som fattigpensionärer? Och framför allt – att använda  våra barn för att sätta press på politikerna att investera ännu mer av samhällets gemensamma resurser i denna närmast konkursmässiga sektor kan dessvärre inte uppfattas som något annat än politisk propaganda.

Likaså kan det verka okontroversiellt att lära de yngsta att fossila bränslen är onda medan fossilfritt är bra. Men även här landar vi i politik och svåra avvägningar. Vem berättar för sexåringarna att alternativet till bensin och diesel är att vi kanske måste skövla skogen – både vår egen och regnskog i Asien – för att fortsätta köra bil? Och berättar WWF någonstans att organisationen själv tjänar pengar på att certifiera palmolja (som i många fall odlas på nedhuggen regnskogsmark)?

I Skolverkets läroplan för förskolan kan vi läsa följande:

Saklighet och allsidighet

Förskolan ska vara öppen för skilda uppfattningar och uppmuntra att de förs fram. Varje barn ska ges möjlighet att bilda sig egna uppfattningar och göra val utifrån de egna förutsättningarna. Delaktighet och tilltro till den egna förmågan ska på så vis grundläggas och växa. Alla föräldrar ska med samma förtroende kunna lämna sina barn till förskolan, förvissade om att barnen inte blir ensidigt påverkade till förmån för den ena eller andra åskådningen.

Jag frågar mig hur denna paragraf rimmar med beslutet att släppa in världens rikaste miljölobbyist på våra förskolor, för att lära de minsta att göra sig beredda på ett liv i mörker – något som förstås kommer att bli ett vanligt tillstånd om vi ska avskaffa hälften av vår elproduktion och förlita oss till vind- och solenergi.

I sammanhanget kan det vara värt att ännu en gång betona att WWF är en organisation som bildades av brittiska och belgiska kungligheter för att slå vakt om fortsatt storviltsjakt i de forna afrikanska och indiska kolonierna. Världsnaturfonden är inte, och har aldrig varit, en gräsrotsrörelse. Det handlar om världens rikaste 1 procent som tar sig rätten att instruera oss andra hur vi ska leva vårt liv ”hållbart”.

En intressant detalj i sammanhanget är att vår egen kung, Carl XI Gustaf, är ordförande för Världsnaturfonden i Sverige. Kungen har sedan 1974 års regeringsform enbart ceremoniella uppgifter, och får inte ta ställning i politiska frågor. De gånger han har gjort det tidigare, har det blivit stor uppståndelse i pressen.

I fallet med Earth Hour och den tydliga politiska aktivism som Världsnaturfonden tillåts driva i skolan, tycker uppenbarligen både våra styrande och hans kungliga majestät att ändamålen helgar medlen.

Intressant?

Andra bloggar om , , , ,

Hur inblandad är Putin i motståndet mot Europeisk skiffergas?

Wien, Heldenplatz, Rede Adolf Hitler

Invånarna på Krim hälsar Putin välkommen efter befrielsen. Eller också kan bilden ha tagits i Wien 1938.

I spåren av Rysslands anschluss av Krimhalvön och den närmast nystalinistiska retoriken mot västvärlden, har EU nu långt om länge vaknat upp – ännu så länge ganska yrvaket – till det faktum att kontinenten befinner sig i ett minst sagt katastrofalt energipolitiskt beroendeförhållande med Vladimir Putin. Tyskland, Europas största industriland, importerar mer än 30 procent av sin gas från Ryssland, och Sverige får mer än 20 procent av sin bensin från den nya skurkstaten i öst.

Medvetna om att sanktionerna kan slå bakut om Putin väljer att ta till gasvapnet ännu en gång, som skedde mot Ukraina 2006 och 2009, vill nu tongivande näringslivsföreträdare inom EU ha en storsatsning på skiffergasutvinning inom unionen – så kallad fracking. Detta för att slippa beroendet av en stor och opålitlig granne, samtidigt som energipriserna kan pressas, vilket skulle gynna industrisektorn. Polen har kommit längst i arbetet med att borra efter egen gas, men även i andra delar av Östeuropa – inklusive Ukraina – står internationella olje- och gasbolag beredda att börja borra, enligt tidskriften Foreign Policy.

Det är i så fall en välkommen helomvändning från EU, om än en omvändning under galgen. För motståndet mot skiffergasen har varit och är massivt – framför allt i Frankrike och Storbritannien, där det förekommit svåra kravaller i samband med provborrningar efter skiffergas. Och för miljövänstern har fracking blivit ännu ett hot som måste bekämpas, vid sidan av kol, olja och kärnkraft.

Frågan som man måste ställa sig är om Ryssland haft sitt finger med i stenhårda motstånd mot den nya energin, som ju istället borde hälsas välkommen av såväl politiker som miljöaktivister. Att fasa ut kolkraften, som fortfarande är dominerande i Polen och Tyskland, hade omgående sänkt utsläppen med 30 procent, samtidigt som energipriserna kan sänkas och unionen bli delvis självförsörjande på energi. (En storskalig utbyggnad av vind- och solenergi, på det sätt som centern drömmer om, innebär ett fortsatt beroende av reglerkraft – och på kontinenten är detta detsamma som kol- eller gaseldade kraftverk.)

Det är ett i alla fall ett känt faktum att Putin är en stark motståndare till tekniken, och så sent som på en ekonomisk konferens vädjade han till deltagarna att tänka på miljön och säga nej till skiffergasen. Nu är det sannolikt inte omsorgen om djur och natur som driver Putins motstånd. Det ryska propagandaflaggskeppet Russia Today (RT) – Moskvas förlängda arm – har på senare år ägnat en stor del av sitt fokus åt just protester mot okonventionell gasutvinning och riskerna med denna utvinning (klippet är från förra veckan). Och i Businesss Insider uttalade sig Fiona Hill, rysslandskännare hos amerikanska tankesmedjan Brookings Institute, att Putin personligen är mycket engagerad i motståndet mot fracking:

Hill, of the Brookings think tank, heard President Vladimir Putin speak in late 2011 at a Moscow gathering of academics and media. She said in a blog post that “the only time I thought that he became truly engaged was when he wanted to explain to us how dangerous fracking was.”

Att Ryssland försöker lirka med väst på detta sätt är förstås långt ifrån nytt. KGB (numera FSB) var redan på 60-talet aktiva i att infiltrera fredsgrupper i väst, grupper som så sent som på 80-talet propagerade hårt för att västvärlden ensidigt skulle rusta ner sina kärnvapenarsenaler – däribland utropandet av Skandinavien som kärnvapenfri zon. Från Wikipedia:

According to the Danish Ministry of Justice, in the early 1980s the KGB promised to help finance advertisements signed by prominent Danish artists who wanted Scandinavia to be declared a nuclear-free zone. In November 1981, Norway expelled a suspected KGB agent who had offered bribes to Norwegians to get them to write letters to newspapers denouncing the deployment of new NATO missiles.

In 1983, MI5 and MI6 reported to British Prime Minister Margaret Thatcher on Soviet contacts with the peace movement, based on the testimony of KGB officer Oleg Gordievsky. According to Christopher Andrew’s official history of MI5, Gordievsky’s evidence indicated that there was little effective contact between either the KGB or the Soviet embassy and the peace movement. This evidence was consistent with previous intelligence assessments.

Det är inte heller någon hemlighet att många individer ur 80-talets fredsrörelse efter murens fall gick vidare till nya aktionsgrupper inom den då boomande miljörörelsen.

Är det då verkligen konspiratoriskt att tro att Ryssland fortsatt utnyttja sådana grupper för egna geopolitiska intressen? Det behöver ju inte ens handla om att medvetet gå i Putins ledband – det finns gott om nyttiga idioter, även här i Sverige, vilket en snabb titt i tidningarnas kommentarsfält just nu bevisar.

När man tänker efter lite, känns det som hela EU:s energipolitik på senare år verkar ha dikterats av Putin. För en politik som går ut på att ensidigt göra det olönsamt att driva företag, samtidigt som vi gör oss beroende av rysk olja och gas – inte kan väl normalt tänkande folkvalda på fullt allvar komma på något sådant?

Är det det något gott som kommer ut av Krimkrisen, är det att vi börjar diskutera frågor som faktiskt betyder något, som energisäkerhet och försvarspolitik.

Har vi riktig tur kanske dessa frågor också överlever fram till valet.

Intressant?

Andra bloggar om , , , ,

DN, SvD

EU-politik: Vi måste skövla skogen för att gå före i klimatarbetet

David Rose på brittiska Mail on Sunday är något så ovanligt som en grävande miljöreporter – en som tar reda på fakta och rapporterar om de ofta vansinniga beslut som fattas under förevändning av att rädda miljön.

I gårdagens tidning kunde vi läsa om en av de utan tvekan mest bisarra effekterna av EU:s klimatpolitik, som har slagit fast bindande mål för medlemsländerna att framställa en viss del av sin energi från så kallat förnybara källor senast 2020. I Storbritanniens fall handlar det lagstadgade målet om 30 procent förnybar energi, varav en tredjedel ska komma från biomassa – alltså ved.

Energigiganten Drax, Storbritanniens största energiproducent, är en av de anläggningar som nu byggs om för att drivas med biomassa. Några brittiska skogar som kan bistå med de gigantiska volymer som krävs finns dock inte, därför tvingas man importera pellets från USA.

Nu huggs därför miljontals ton skog ner på andra sidan Atlanten, träd som mals ner till flis och skickas med fraktfartyg till Yorkshire för att eldas upp – detta för att rädda klimatet.

Skövlingen sker i North Carolina, där oändliga skogsarealer kalhuggs i jakten på den ”hållbara” energiråvaran. En gigantisk utskeppningshamn har byggts i Virginia, varifrån pelletsen fraktas de 600 milen till Storbritannien i specialbyggda lastfartyg. Lokala miljöorganisationer är förkrossade över skövlingen av den amerikanska skogen och förlusten av naturvärden och fågelliv – som alltså görs i miljöns namn.

Kostnaden för att konvertera det tidigare kolkraftverket till eldning med biomassa kommer att kosta i närheten av två miljarder kr – något som läggs på de brittiska skattebetalarna. Energin som produceras kommer i sin tur att bli dubbelt så dyr som det aktuella marknadspriset för el, drygt 1,10 kr/kWh (det svenska elpriset ligger på c:a 30 öre per kilowatt). Även detta tvingas förstås elkonsumenterna betala.

Vd:n för energibolaget erkänner utan omsvep att utan regeringens stöd hade företaget aldrig kommit på att framställa energin på detta extremt kostsamma sätt:

Mr Burdett admitted: ‘Our whole business case is built on subsidy, like the rest of the renewable energy industry. We are simply responding to Government policy.’

Hur mycket kommer då Storbritannien att sänka sina utsläpp av co2 som ett resultat av satsningen på biobränslen? Svar: ingenting. Tvärtom blir utsläppen högre, kanske med så mycket som 20 procent jämfört med att elda med kol. Detta beror dels på det lägre energiinnehållet i pellets jämfört med stenkol, dels på grund av de långa transporter som krävs.

De ökade utsläppen accepteras dock av politiker och ”miljöexperter”, eftersom det handlar om ett förnybart bränsle. Skogen som huggs ner och eldas upp växer ju upp igen, resomnerar man, och tar då upp koldioxiden som bildas vid förbränningen. Problemet är bara att just den skog som huggs ner tar väldigt lång tid på sig att växa upp igen, kanske mer än 100 år. Detta tolkas alltså av våra ledande politiker som ”hållbart”.

Hade Drax istället tillåtits ersätta stenkolen med billig skiffergas, hade inga subventioner behövts alls och utsläppen minskats med 30-40 procent direkt. Och den storskaliga skövlingen hade kunnat undvikas.

Skiffergas är dock något som EU:s miljöpolitiker skyr som pesten, eftersom den riskerar att slå undan benen på den gigantiska subventionsindustrin och den centralstyrda planekonomin som byggts upp under de senaste decennierna.

Vad vi ska vara på det klar med är att denna galenskap är en fullt logisk följd av EU:s politik. Just kravet på bindande mål för enskilda EU-länder för hur den förnybara energin ska framställas – ett delmål som EU-kommissionen och dess ordförande Barroso föreslagit en uppmjukning av – är det som har försatt oss i detta läge.

Och stödet för dessa bindande mål är stark, framför allt hos svenska politiker.  När Anna-Karin Hatt, Lena Ek, Åsa Romson och Stefan Löfven samtliga propagerar för att EU ska stå fast vid – och gärna skärpa – dessa bindande mål för energiproduktionen, innebär det också att vi ger vårt tysta stöd för en industriell skövling av vår natur idag, för att möta en eventuellt skadlig temperaturstegring om 50-100 år.

Samtidigt lägger vi ner vår industrisektor, tvångsbeskattar de fattiga och fördelar pengarna bland de välbeställda.

Detta är definitionen på vansinne. Läs David Rose.

Intressant?

Andra bloggar om , , , , ,

Tyskland på väg att backa från energiomställningen

Tyskland, som av de flesta mp- och c-politiker i Sverige ses om det stora föregångslandet, håller så sakteliga på att inse att de senaste tio årens exempellösa utbyggnad av så kallad förnybar energi varit allt annat än hållbar. Satsningen har gjort arbetarklassen fattigare, och allt fler har hamnat i “energifattigdom”, vilket innebär att mer än tio procent av lönen används till att betala el och uppvärmning. Samtidigt har en förmögenhetsöverföring till välbeställd husägare och landägare skett från de fattiga i en skala som aldrig någonsin tidigare skådats.

Totalt betalar nu tyska skattebetalare 280 miljarder euro för att framställa energi som har ett värde på marknaden motsvarande två miljarder. Samtidigt har satsningen inte uppnått något av sina mål, vilket en tysk expertgrupp slog fast nyligen. Koldioxidutsläppen har ökat istället för att minska, och några gröna “innovationer” har inte materialiserat sig. De frikostiga subventionerna har nämligen – tvärtemot vad som var tanken – motarbetat ny teknik. Eftersom marknadens aktörer har garanterats frikostiga intäkter, har inget tryck funnits på att ta fram nya, billigare och effektivare produkter. Alltså precis det som händer i alla planekonomier där politiker inbillar sig att de kan beställa fram uppfinningar genom att gödsla med skattebetalarnas pengar.

Det tyska energifiaskot är så enormt att det nu istället används i normalfungerande delar av världen som avskräckning för vad som händer när man lägger för mycket makt i händerna på dogmatiska gröna politiker utan uns av kunskap vare sig om energi, ekonomi eller arbetsmarknad. Det vill säga, precis det som vi gjort i Sverige.

I Tyskland verkar nu polletten i alla fall ha trillat ner, och Die Energiewende hånas till och med i humorprogram på tv. Och så sent som igår deklarerade de tyska socialdemokraternas ledare, vice förbundskanslern Sigmar Gabriel, att subventionsvansinnet måste upphöra. Risken är annars att Tysklands industri går under, tyngda av de självförvållat skyhöga energikostnaderna. Citat (översatt av NoTricksZone):

Germany and all of Europe are facing a huge challenge. The price of electricity in Germany is twice as high as it is in the USA. If we fail to at least provide some relief to our industry, then we are threatened with deindustrialization. This isn’t just crude propaganda from business, but rather it is bitter reality. Indeed here in Europe we have to think about how to reduce the state-induced burdens. I know how difficult this is.

Detta är ord som jag och många med mig skulle vilja se yttras av Gabriels svenska partikollega, Stefan Löfven. Alla vet att han innerst inne har ett hjärta som klappar för den svenska industrin, men sossarnas spinndoktorer har  satt munkavle på honom, för att till varje pris stoppa honom från att görs,det enda vettiga: att föra upp energifrågan som en av de viktiga framtidsfrågorna i valet. Och gärna deklarera att han vill modernisera de svenska kärnkraftverken och gärna kommer överens med moderater, kd och fp i frågan.

Det skulle förstås innebära,att bägge blocken tvingades att kasta sina gröndogmatiska stödpartier under bussen.

Vilket i alla fall för mig låter som en ganska attraktiv tanke.

Intressant?

Andra bloggar om , , , ,

Putin släpper aldrig kontrollen över Ukrainas gasledningar

Det har gjorts ett otal analyser av vad Rysslands till synes irrationella ockupation av Krimhalvön egentligen bottnar i. Många menar att det är Putins egen prestige som ligger bakom, andra Rysslandskännare menar att det är ett återupprättande av Sovjetunionen i ny tappning som är det yttersta målet.

ukraina_gasledningar

Ukraina är genomkorsat av dussintals gasledningar, som transporterar den ryska gasen till Väst. (Karta från N.Y TImes.)

Utan att på något sätt utge mig för att vara expert i ämnet, tror jag att de flesta bedömare bortser från vad som verkligen står på spel: kontrollen över Rysslands främsta utrikespolitiska maktmedel – oljan och gasen.

Kartan ovan publicerades i ett reportage i New York Times i förrgår och illustrerar hur extremt beroende Ryssland är av gasledningar och pipelines på ukrainskt territorium. Mer än hälften – 53 procent – av den ryska gasexporten sker via dessa ledningar. Att tappa kontrollen över dem till en allt mer ryssfientlig regim i Kiev, skulle innebära inget mindre än en ekonomisk katastrof för Ryssland och Putin. För trots att den ryska militären må vara starkare än på länge, är det mest kraftfulla vapnet som ryssarna har i sin arsenal just gasen, och det ständiga hotet om att den kan upphöra att flöda när ett

Samtidigt pågår en målmedveten satsning från USA på att få igång export av billig skiffergas – för att försvaga det ryska inflytandet i Central- och Östeuropa.

Detta vill Putin givetvis inte se hända, och även om det inte är den primära orsaken till ockupationen av Krim, är halvön en av insatserna i det höga spel som den ryske presidenten spelar just nu.

Vad vi har är i praktiken en slags gisslansituation, där Putin kidnappat en del av Ukraina. Han har ännu inte nämnt något om storleken på lösensumman – men räkna med att en sådan kommer efter helgens riggade folkomröstning på Krim. (Putin har via sin utrikesminister faktiskt redan låtit antyda att Ryssland har ett förslag till EU om hur krisen ska lösas.)

Ingen vet som sagt vad som rör sig i huvudet på den ryske despoten, men att han skulle tolerera att förlora makten över den ryska gasexporten — och därmed en avgörande del av Rysslands exportinkomster – till ett allt mer fientligt sinnat grannland, det kommer aldrig  att ske. Därför kommer den ryska interventionen sannolikt inte att stanna vid Krim – med mindre än att Ryssland ges garantier för att gasen får fortsätta att flöda fritt västerut.

Frågan är ju om inte Putin dragit det storpolitiska maktspelet ett varv för mycket den här gången. Invasionen av Ukraina har redan påskyndat flykten från den ryska energin. Det byggs terminaler i för flytande naturgas (LNG) både Polen och Holland, som ersätter den ryska gasen med leveranser från Norge och Qatar.

Intressant?

Andra bloggar om , , , , ,

Putins egen MC-boss ”kirurgen” ska se till att Krim blir ryskt

Den som vill ha en tydlig och objektiv bild av vad som händer på marken just nu i Krim, gör klokt i att följa Vice News och den orädde rysktalande journalisten Simon Ostrovsky. I en serie reportage visar han exakt vad som händer på den belägrade halvön just nu, och det fula maktspel som Putin ägnar sig åt, som gör gamla vänner och allierade till bittra fiender. Bland annat lyckas Orlowsky genom mod och hög svansföring ta sig igenom avspärrningarna till den ukrainska flottbasen, där landets största krigsskepp ligger för ankar utan att kunna lämna hamn, hotat av prickskyttar från lokala ”självförsvarsstyrkor” som de kallar sig (fast alla vet förstås att det är ryska specialstyrkor som gömmer sig bakom de svarta balaklavorna).

Den ”folkomröstning” som utlysts av det lokala parlamentet i Krim till mitten av mars, kommer inte ens att ha som alternativ att stanna kvar inom Ukraina – utan enbart två val: självstyre eller återgång till Ryssland. Krims parlament befolkas sedan ockupationen av lokala ”självförsvarsstyrkor” uteslutande av Moskvatrogna politiker, och ”premiärministern” tillhör det nazistiska partiet Rysk enhet som fick endast 3 av 100 mandat i regionparlamentet vid de senaste verkliga valen. Resultatet av detta skenval kommer sedan att användas av Moskva för att bryta loss Krim från den Ukrainska republiken – eller också så kommer Putin, som den maktfullkomlige despot han är, att i en gest av statsmannaskap låta Krim stanna kvar som en del av Ukraina. Men då kommer det förstås att bli på Rysslands villkor…

Putin och ”kirurgen” på MC-semester sommaren 2012. Bild från Kyiv Post.

En intressant detalj som tydligt visar att Putin har mer än ett finger med i spelet på Krim, är närvaron av presidentens ”eget” Hell’s Angels, MC-klubben Nattvargarna med 5.000 medlemmar. MC-klubben ”skyddar” nu parlamentet i Krims regionhuvudstad Simferopol. Klubben är extremt rysknationalistisk, och dess motto är att var helst Nattvargarna befinner sig, ska betraktas som ryskt territorium. Klubbens ledare Alexander Zaldostanov, som går under smeknamnet ”kirurgen”, är sedan flera år personlig vän med Vladimir Putin. Den ryske presidenten kom exemplvis fyra timmar för sent till ett möte med Ukrainas numera avsatte president Viktor Yanukovitj – för att han var ute på en MC-cruising med ”kirurgen”.

Zaldostanov intervjuas i den tredje delen av Vice News reportageserie (som finns inbäddad ovan).

Det är svårt att se hur det här skulle kunna sluta väl, med en tilltagande extremism och vapenskrammel både i Kiev och på Krim.

Intressant?

DN 1, 2, 3, 4, 5, 6, SvD 1, 2, 3, Aftonbladet

Andra bloggar om , , ,

Sifo: Majoritet av svenskarna vill betala miljarder för att ge bort el gratis till Tyskland

Opinionsundersökningar är tyvärr ofta trubbiga verktyg om man vill skaffa sig beslutsunderlag i komplicerade frågor. Få svenskar hade till exempel svarat nej på frågan om vi borde upphöra med allt utvecklingsbestånd – däremot hade svaret sannolikt blivit ett annat om frågan istället varit om vi bör fortsätta stödja homohatande och korrupta makthavare som stoppar pengarna i egen ficka.

För så är det ju tyvärr i ett stort antal politiska dagsfrågor: allmänheten förväntas dels kunna besvara en komplicerad fråga med ett enkelt ja eler nej, dels sitta på alla de bakgrundskunskaper som behövs för att ta ställning.

När det gäller frågan om vi ska fortsätta att subventionera vindkraften, som SIFO gjort på uppdrag av SVT, hamnar vi precis i ett sådant läge. Energiförsörjning, förnybart, subventioner och elcertifikat är ett ohyggligt komplicerade frågor, där medborgarna i allmänhet har ganska små kunskaper. I princip tror folk att ju mer vindkraft, desto lägre koldioxidutsläpp och därmed en räddning undan klimathotet. Så det är knappast förvånande att de flesta svarar ja på frågan om de vill fortsätta stödja den förnybara energin.

Problemet är bara att verkligheten ser väldigt annorlunda ut. Sverige har redan så gott som 100 procent koldioxidfri energiproduktion, vilket Annie Lööf slog fast så sent som igår. Oavsett hur många vindkraftverk vi smäller upp, sänker de alltså inga utsläpp det är något som till och med lobbyorganisationen Svensk vindenergi nu erkänner – istället motiveras miljardrullningen numera med att den export av vindenergi som vi gör sänker utsläppen i våra grannländer.

Vindkraft kan dessutom inte ersätta produktion av baskraft (dvs vatten- eller kärnkraft) eftersom den är intermittent, dvs bara fungerar lite då och då. I snitt levererar vindkraftverk el en eller två dagar i veckan, övriga måste det finnas reservkraft som backup eftersom folk skulle bli lite griniga om de bara kunde tvätta, laga mat och se på tv lite då och då under veckorna. Denna kraftbackup räknas förstås aldrig in i notan för vindkraftens kostnader, inte heller den gigantiska notan för att bygga om elnäten så att de kan ta emot 20-30 GWh el från vindkraft. Svenska Kraftnät och IVA uppskattar denna kostnad till mellan 55 och 73 miljarder – pengar som vi förväntas betala för att möjliggöra elproduktion som vi inte behöver. Som en aktuell jämförelse kostar hela det svenska försvaret 40 miljarder per år (siffror från 2010). 75 miljarder hade också räckt till en faslig massa höghastighetsjärnvägar och utbyggd kollektivtrafik.

Hade de svenskar som besvarade enkäten vetat om dessa fakta, och att Sverige har ett rekordstort överskott av vindel som nästan uteslutande exporteras med miljardförlust, kanske villigheten att betala för kalaset svalnat ytterligare.

Så. Här är några tips på frågor som SIFO kan ställa nästa gång de vill pejla svenskarnas villighet att subventionera den förnybara energin via sin elräkning:

  • Är du beredd att betala ett högre elpris för att vi ska kunna skänka bort vår vindkraftsel till Tyskland varje gång det blåser?
  • Är du för eller emot att bygga om det svenska elnätet för 55-75 miljarder för att effektivare kunna skänka bort vårt elöverskott till Tyskland när det blåser?
  • Är du för en högre ambitionsnivå i elcertifikatssystemet, så att en effektivare förmögenhetsöverföring från vanliga elkonsumenter kan ske till skånska adelsmän, storbönder, utländska riskkapitalbolag, stenrika tidigare Volvodirektörer och Maud Olofsson?
  • Är du för en utbyggd vindkraft i Sverige, och därmed även ny reglerkraft i form av gaseldade turbiner, med bränsle som importeras från Putins Ryssland?

Detta är som sagt viktiga frågor att besvara för en liten en nation nära polcirkeln, en nation med 0,02 0,2 procent av världens koldioxidutsläpp och en status av ständigt självspäkande världssamvete att upprätthålla.

Risken med att diskutera sånt här öppet är givetvis att man hamnar ordentligt på sned i åsiktskorridoren och klumpas ihop med Sverigedemokrater och förintelseförnekare. Fast det är väl en risk man får ta, antar jag.

Intressant?

Andra bloggar om , , , , ,

Centern och jakten mot nollpunkten

Härom veckan, ungefär samtidigt som Ryssland gick in med militär på Krim och världens ledare febrilt försökte hitta en lösning på den största krisen sedan Sovjets inmarsch i Tjeckoslovakien 1968, noterade jag följande overkliga dialog utspela sig på Twitter.

akhatt

Det handlar alltså Centerpartiets energiminister Anna-Karin Hatt, som råkat i  Twitterdebatt med ett antal miljöpartister, miljölobbyister och enstaka vänstersossar om vem som är bäst på att bränna miljarder av skattebetalarnas pengar på verkningslösa symbolhandlingar för att ”gå före” och rädda klimatet.

Dialogen är talande. Detta är alltså den fråga som Centern, Miljöpartiet och ett antal andra religiöst klimathotstroende tror att svenska väljare går igång på: om EU ska bindande mål för andelen förnybar energi eller inte. På fullt allvar. En känsla av overklighet infinner sig.

Uppenbarligen befinner sig såväl Anna-Karin Hatt, Per Bolund och de andra debattörerna så långt från vanliga väljares vardag att de inte förstår hur de framstår. Men så är de sannolikt också politiska broilers, infödda och uppfödda på spinn och triangulering som de är.

Att förstå självklara ekonomiska samband – som till exempel det mellan energipriser och antal jobb inom industrin – kommer de aldrig nånsin att förstå. Ett aktuellt exempel på denna oförmåga är dagens centerkrav på SvD Brännpunkt om att genast upphöra med import av kärnbränsle från Ryssland.

Export av kärnbränsle utgör en mindre del av den ryska exporten – betydligt effektivare vore att långsiktigt arbeta för att eliminera det europeiska (och svenska) beroendet av rysk olja och gas, vilket skulle kunna skada Ryssland oändligt mycket mer.

Men istället gör Centern allt för att sätta käppar i hjulet för utvinning av skiffergas, som på sikt skulle kunna göra Västeuropa oberoende av rysk fossilimport. Med nuvarande centerpolitik – vilket går ut på att avskaffa kärnkraften till förmån för en kraftig utbyggnad av vindkraft – innebär det att även Sverige kommer att behöva bygga gasdrivna kraftverk för att balansera den högst osäkra vindkraftsproduktionen.

Centern är på inget sätt unikt i denna gravt dysfunktionella syn på energiproduktionen, men inget parti har varit lika framgångsrikt som just C när det gällt att kortsluta Sveriges energipolitik sedan slutet av 70-talet. Idag bestämmer Centern – med knappa fyra procent av väljarnas röster – genom sina strategiska energi- och miljöministerposter även stora delar av den svenska industripolitiken.

Till sin hjälp har de sin egen statligt avlönade lobbyorganisation, Energimyndigheten, som nyligen aviserat kraftigt höjda kostnader för vindkraften, något som kommer att drabba landets elkunder med uppåt tusenlappen årligen (ett besked som smögs ut i tysthet på myndighetens hemsida).

Tyvärr lär det inte bli bättre med en S-märkt regering, där Miljöpartiet tar över från Ek och Hatt i höst.

Hur vi än röstar, är vi dömda att drunkna i grönt flum.

Intressant?

Andra bloggar om , , , ,

« Äldre inlägg

© 2019 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: