Fröjdhpunktse

And The Band Played On

Månad: mars 2014 (sida 2 av 2)

Rysslands ”gasvapen” vrids ur händerna på Putin

Samtidigt som Rysslands nya tsar flexar musklerna på Krim, ska man vara medveten om att det är helt nytt geopolitiskt läge som stormakten befinner sig i idag jämfört med för några år sedan, då Ryssland invaderade Georgien. Då kunde Putin hota med indragna gasleveranser för att sätta grannländer som Ukraina på plats – något som också skedde så sent som 2009. Idag är den typen av hot betydligt mindre verkningsfulla.

Det ryska ”gasvapnet” har idag till stor del spelat ut sin roll – och att bedriva utpressning genom höga energipriser fungerar alltså inte längre för Kreml, allra minst när det gäller Ukraina där Putin jobbat aktivt för att skaffa sig ett 30-tal miljoner nya dödsfiender.

Orsaken är – även här – USA:s storsatsning på skiffergasutvinning, som drivit ner de amerikanska energipriserna till bottennivåer. Den billiga gasen i USA har gjort att gasimporten i princip upphört, samtidigt som kolgruvorna inte längre kan sälja till amerikanska kraftverk. Det innebär att de amerikanska kolföretagen nu dumpar sitt kol på den europeiska marknaden – något som har inneburit inte bara en renässans för tysk kolkraft – som nu byggs ut i snabb takt för att kompensera för stängningen av landets kärnkraftverk – utan också att Östeuropa fått ett billigare alternativ till de ryska gasledningarna, som tidigare gav Putinkontrollerade energiföretag som Gazprom i det närmaste monopol på energiförsörjningen i Ukraina. Från Washingon Post:

The boom in U.S. shale gas has left gas-exporting countries shopping for other customers. Europe, as it adds terminals to handle liquefied natural gas, will be able to offset its own declining production with supplies from countries such as Qatar. And in 2012, Norway’s Statoil sold more gas to other European nations than Russia’s Gazprom.

gazprom_stocks

Ryska oljebolaget Gazproms aktiekurs. Senast Ryssland använde gasvapnet mot Ukraina var 2009, sedan dess har det bara gått utför. Källa: MSN Money.

En titt på Gazproms aktiekurs bekräftar bilden. Den ryska energisektorn, som i allt väsentligt finansierat Putins snabba upprustning av den ryska militärmaskinen på senare år, är visserligen långt ifrån en krisbransch, men den närmsta framtiden ser inte heller särskilt ljus ut. Och i ett Ryssland som i princip saknar exportsektor – med undantag av vapenindustrin – innebär uteblivna gas- och oljeinkomster att statskassan dräneras.

Därför är en europeisk satsning på skiffergasutvinning – det finns även fyndigheter i Ukraina – extremt viktig för Putin att stoppa. Tanken på att Europa skulle bli självförsörjande på gas och olja, och att miljardinvesteringar som Nordstream därmed blir värdelösa, skrämmer förmodligen Rysslands nya tsar betydligt mer än alla de fördömanden som strömmar in från västvärldens ledare som svar på invasionen av Krim.

Och alla de miljöaktivister och politiker som kämpar med näbbar och klor för att Europa ska säga blankt nej till ”fracking”, tar samtidigt ställning för rysk gas, och ett fortsatt beroende av diktatorn i Moskva. Det är väl inte helt osannolikt att det finns ryska intressen bakom de våldsamma protesterna mot till exempel skiffergasutvinning i Storbritannien och bland lobbygrupper inom EU. Det vore i så fall inget nytt för Kreml, som under modern tid utnyttjat till exempel fredsrörelsen i väst som nyttiga idioter för att driva fram krav på ensidig nedrustning.

Och kom ihåg: vind och sol kommer aldrig att göra oss självförsörjande på energi, utan bara driva oss längre ner i fattigdom – och ännu mer beroende av den ryske tsaren. Det är förståeligt att länder som Polen och Tjeckien högaktningsfullt struntar i EU när det gäller energiproduktionen.

Intressant?

Andra bloggar om , , , , ,

DN 1, 2, 3, 4, 5, SvD 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, Aftonbladet

Putindoktrinen: Bor det en ryss hos dig skickar vi fallskärmstrupper

Med uppemot 15.000 boots on the ground på Krimhalvön har nu Vladimir Putin de facto förklarat krig mot grannlandet Ukraina. Charmoffensiven under OS i Sotji är definitivt slut, och Putin visar sitt rätta ansikte – en maktfullkomlig diktator som inte tvekar att ta till våld för att uppnå sin dröm om ett nytt Storryssland. Där Putin naturligtvis tänker sig själv som en slags modern tsar vars upplysta despoti ska garantera att inga perverterade västliga idéer slår rot i den ryska myllan.

Frågan är bara om Putin inte bränt en bro för mycket den här gången. Att invadera Krimhalvön med hänvisning till säkerheten för ”ryska intressen” innebär nämligen att presidenten tillämpar en doktrin som i praktiken ger Ryssland rätt att ingripa militärt i vilket land som helst där det råkar befinna sig ryska medborgare eller ekonomiska intressen – däribland Sverige.

lidingo

Inte Krim – utan Lidingö. Här finns ryska intressen som kan komma att behöva försvaras, enligt den nya Putindoktrinen. Klicka för större karta.

Det är inte många dagar sedan Ryssland i skarpa ordalag varnade Sverige för att tvångsförsälja ett hyreshus på Kostergatan 5, Lidingö, där ryska diplomater och företag håller till. Enligt Putindoktrinen kan detta agerande av Sverige alltså tolkas som en ”risk” för ryska medborgare, vilket då öppnar för luftlandsättning av VDV-soldater på Kostergatan – som sedan upprättar en säkerhetszon runt byggnaden. Denna zon måste av säkerhetsskäl vara ganska stor – sannolikt kommer hela Lidingö att spärras av genom vägspärrar och stridsvagnshinder vid Lidingöborns fäste.

Svenska politiker som inte hyllar de fredsbevarande, maskerade och anonyma specialstyrkorna kan förstås bli ett problem. Därför måste också Riksdagshuset på Helgeandsholmen ockuperas. Riksdagsledamöterna kastas ut och ersätts med nya representanter för Kommunistiska partiet (kanske Sven Wollter?) som omedelbart kommer att rösta för att Ryssland kommer och återställer ordningen – inte bara på Lidingös gator utan i hela huvudstaden.

Ovanstående är förstås delvis långsökta spekulationer, men i princip är detta vad som hänt på Krim, där Ryssland började med att skicka in ”oroselement” – däribland Putins egen MC-klubb, Nattvargarna – för att provocera fram ett ingripande. Parlamentet intogs av ryska specialstyrkor och en Moskvatrogen lydregim installerades.

Men återigen: frågan är om Putin inte överskattat gränserna för vad hans imperium kan företa sig. Vad Ryssland gör är att skaffa sig fler och fler fiender längs sin södra gräns. Hatet mot allt ryskt bubblar sedan decennier i Kaukasus, där den islamistiska terrorn får extra bränsle från Syrienkriget. Hatet är stort även i Georgien efter den ryska ockupationen av delar av det lilla landet 2008 – även den försvarades med att säkerheten för ryska medborgare var hotad.

Och nu har Putin alltså sett till att skaffa sig tiotals miljoner nya fiender i Europas största land. Ryssland kan mycket väl ta kontroll över ukrainskt territorium, men att detta skulle fungera över en längre period är tveksamt. Någonstans finns gränsen för hur glest en stormakt kan sprida sina trupper – Hitlers invasion av Sovjet, som tog slut strax öster om Krim, vid Stalingrad (idag Volgograd) visade om inte annat hur illa det kan gå om man förlitar sig på blixtkrig och en tekniskt överlägsen armé.

Och i Afghanistan misslyckades den överlägsna ryska krigsmakten under tio års tid att besegra en bristfälligt organiserad armé av beväpnade bönder.

Spåren borde förskräcka, men Rysslands nya diktator verkar inte ha lärt sig något alls av historien. Vi andra borde fundera på en eller två gånger på om det verkligen är en bra idé att ta emot ryska turister längre…

Intressant?

SvD 1, 2, 3, 4, DN 1, 2, 3, 4, Aftonbladet 1, 2, 3

Andra bloggar om , , , ,

Nyare inlägg »

© 2019 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: