Fröjdhpunktse

And The Band Played On

Månad: juli 2014

Jorden blir grönare, skördarna slår rekord – då larmar public service om hotande missväxt


Det vi kallar public service och tvingas finansiera med ett par tusen spänn varje år, missar sällan chansen att berätta om snaskiga nya hot mot mänskligheten som kan drabba oss någon gång i framtiden – som missväxt, svält och flyktingkatastrofer i spåren av de hotande klimatförändringar som sägs pågå för fullt – trots att temperaturen stått stilla i snart 18 år – och om kanske bara några decennier kommer att leda till en katastrof framför allt för fattiga i Asien och Afrika. Redan nu sägs det varmare klimatet hota livsmedelsproduktionen i stora delar av världen, och värre kommer det (eventuellt) att bli, enligt en ny studie. Som inte oväntat plockas upp av SR:s vetenskapsredaktion.

Sådana där domedagshistorier dyker upp med jämna mellanrum, senaste larmet kom i mars då bland andra The Guardian kunde avslöja att  klimatförändringarna slår redan mot livsmedelsförsörjningen.

Samtidigt med dessa dystopier når oss emellertid den betydligt gladare nyheten att årets spannmålsskördar – I USA, Ryssland, Ukraina och Europa (inklusive Sverige) kommer att bli rekordstor. Det innebär i sin tur lägre matpriser, och alltså färre av världens fattiga som behöver gå hungriga.

I Sverige anges en mild höst och vinter vara orsaken, men detta är knappast förklaringen i till exempel USA, där vintern var den kallaste och längsta på flera decennier – i Michigansjön flöt isberg omkring så sent som i slutet av juni.

Trenden mot större och bättre skördar har istället pågått under många år –  och till stor del beror tillväxten på den tusendel i ökad koldioxidhalt i atmosfären som vi har idag jämfört med några decennier sedan (den har stigit från från 0,3 till 0,4 procent av atmosfären). För många kanske detta kommer som en chock – koldioxid är ju en förorening som hotar allt liv på Jorden?

Knappast. För som de flesta vet som inte bara lyssnar till domedagsprofeter och Åsa Romson, är koldioxid livsviktig för allt liv på Jorden. Den är näring för alla växter – och ju högre halt, desto bättre växer det, vilket alla växthusodlare är väl medvetna om. Dessutom gör den högre co2-halt att växter även blir bättre på att klara perioder av torka – något som lett till att världens ökenområde minskat rejält på senare år. Mellan 1982 och 2011 blev 20,5 procent av Jordens yta grönare, medan bara 3 procent blev torrare. (Titta gärna på filmen med Matt Ridley (ovan), så förklarar det i mer detalj.)

Fakta som dessa skulle emellertid aldrig tas upp av Sveriges radio eller SVT, eftersom det förstör den på förhand regisserade berättelsen om den antågande domedagen.

En domedag som bara kan förhindras om vi genast underkastar oss planekonomi, slutar köra bil och flyga på semester, upphör med att äta kött och går över till insekter, avskaffar kärnkraften och börjar jobba med självhushållning alternativt reperara varandras cyklar.

Fast det blir en allt svårare konst att följa kartan och totalt ignorera verkligheten.

Intressant?

Fler om , , ,

Putins lakejer utför massmord på civila – Moskva lägger beslag på bevisen

Visserligen ska man som journalist undvika ryktesspridning, men det verkar nu nu stå bortom allt rimligt tvivel att ryska separatister – eller rättare sagt terrorister – i ”Folkrepubliken Donetsk” ligger bakom neskjutningen av Malaysian Airlines MH17, med 295 personer ombord – varav ett 100-tal framstående Aids/HIV-forskare. Antingen av separatister med tillgång till och utbildning på avancerade luftvärnssystem – eller ryska operatörer som avfyrat missilen på uppdrag från separatisterna, i tron att det var ett ukrainskt transportflyg som sköts ned.

Oavsett vilket som är fallet, visar separatisternas skryt i sociala medier i går eftermiddag om att ett flygplan skjutits ner – en statusuppdatering som snabbt raderades (skärmdumpen ovan sparades innan uppdateringen togs bort) när det stod klart att det var ett civilt flyg som träffats, med hundratals döda som följd. Att notera i sammanhanget är att det inte var ryska separatister som stod för skrytet, utan den ryske medborgaren och agenten ”Igor Strelkov”, som tidigare var inblandad i invasionen av Krim och ledde de ”gröna männen” i samband med Rysslands maktövertagande där.

Dessutom vittnar inspelningar av avlyssnad radiotrafik på att planet otvetydigt sköts ner av separatisterna. Kyiv Post har en engelsk översättning av samtalet.

Som vanligt skyller Vladimir Putin på Ukraina, och att landet är ansvarigt för vad som händer på dess territorium. Problemet är bara att Ukraina inte har kontroll över hela sitt territorium längre – eftersom Moskva tillåtit och understött att ryska stridande och vapen hela tiden förs in via gränsen till de östra delarna av landet. Av de stridande i Donetsk utgörs nu allt fler av ryska ”frivilliga” – till exempel tjetjenska legosoldater – med tillgång till avancerade ryska vapensystem.

Och som vanligt ligger den nye tsaren i Moskva, hästlängder före väst i propagandakriget. Enligt uppgift lade separatisterna/terroristerna  redan igår beslag på flygplanets svarta låda, som innehåller svaret på vad som egentligen hände med MH17, samtidigt som de döda kropparna plundras och lämnas att ruttna i sommarhettan. Detta eftersom ukrainska räddningstjänsten inte tillåts komma fram till det ockuperade området där vraket finns – någon haveriutredning kan därför inte påbörjas. Och snart är det för sent att säkra bevis.

Samtidigt är den svarta lådan enligt uppgift redan på väg till Moskva, där de ryska haverimyndigheterna efter grundlig undersökning givetvis kommer att lägga fram övertygande bevis för att det var ukrainska fascister som höll i avtryckaren.

Precis som Jakob Ljungman vid tankesmedjan Frivärld skriver i SvD, behövs en kraftig nysatsning på ett psykologiskt försvar. Putins lakejer tillåts desinformera närmast ostört i sociala medier och komma undan med det oemotsagda. Vad värre är – desinformationen verkar ha letat sig in till och med i public service, som i gårdagens nyhetssändningar upprepade gånger lät sin Moskvakorrespondent okritiskt förmedla den huvudlösa konspirationsteorin om att Ukraina låg bakom nedskjutningen av planet i tron att det var Putins flyg – samtidigt som inget nämndes om det faktum att rebellerna själva skrutit om att de skjutit ner ett plan: Något som Carl Bildt informerade om i sändningm, men som möttes med kompakt misstro av programledaren.

Det är faktiskt rätt illa.

Intressant?

Fler om , , , ,

Partiernas Facebooksiffror är hårdvaluta – därför borde de granskas kritiskt

fi_1

Populära i Turkiet. Efter det senaste nytillskottet av följare är nu drygt var femte av FI:s fans på Facebook från Turkiet. Källa: Socialbakers.com

För några veckor sedan avslöjade bloggen Cornucopia att Feministiskt initiativ (FI) över en natt fått hela 10.000 nya följare från Turkiet på sin Facebooksida. Detta stora tillskott gjorde att FI snabbt drog ifrån de andra partierna i sociala medier och gick över den magiska gränsen 100.000 gillanden. Feministiskt initativ firade sin Facebook-succé med att deklarera att partiet vuxit till en ny folkrörelse på nätet – en rörelse på väg med stormsteg mot Riksdagen.

Problemet var att dessa turkiska följare knappast klickat på FI:s gillaknapp av solidaritet med den feministiska kampen eller ens var intresserade av sidan. Det handlade istället om fejkanvändare från en turkisk så kallad klickfram – alltså ett företag som säljer annonsklick eller fans i sociala medier. Detta är förstås rent annonsfusk, men ifall FI själva betalt för sina fejkanvändare eller inte, är fortfarande oklart. (På Cornucopia hävdade visserligen ett annonsföretag att det förmedlat de turkiska följarna till FI – och att ytterligare 35.000 följare hade levererats via köpta kampanjer tidigare, men källan till detta ifrågasattes av flera bedömare.)

fi_2

Men feministiskt initiativ förnekade kategoriskt att några pengar över huvud taget var inblandade i partiets framgångar på Facebook. ”Vi har inte ens råd med reklam”, försvarade sig  FI:s sociala medier-ansvariga. Sedan rann affären ut i sanden, ingen tidning brydde sig om att granska det faktum att FI:s Facebookframgångar delvis byggde på luft. Dessutom tog partiet kontakt med Facebook som rensade bort de turkiska fansen från sidan.

Men nu, bara några veckor senare, har Feministiskt Initiativ återigen tagit ett stort kliv i antalet FB-följare – och har nu nära 124.000 följare, enligt siffror från analysföretaget Social Bakers. Av dessa har en stor del tillkommit sedan förra veckan – och återigen är det just i Turkiet som partiet har sin stora tillväxt. Var femte Facebookfan som gillar FI, kommer nu alltså från Turkiet.

Att  detta skulle röra sig om organisk tillväxt – alltså människor som går in och gillar sidan av eget fritt val – får anses som uteslutet. Det handlar antingen av följare som är bottar eller härstammar från klickfarmer – men om FI själva betalt för dem är naturligtvis omöjligt att svara på.

Det finns fyra olika förklaringar till denna plötsliga anstormning av turkiska följare:

  1. FI själva har köpt användarna men vågar inte säga det rakt ut.
  2. En finansiellt välbemedlad anhängare till den feministiska kampen har betalt för följarna, utan att informera partiets ledning.
  3. 3. En motståndare till FI beställer ett stort antal fejkade följare, för att på så sätt kompromettera partiet och utmåla det som oseriöst. Vad som talar emot detta är att ingen över huvud taget uppmärksammat det hela förutom en privat blogg. (Om man vill dra någon i smutsen borde det i konsekvensens man sammanfalla med en maffig medial kampanj.)
  4. Den turkiska anstormningen är en del av en köpt annonskampanj, där det ansvariga annonsnätverket i sin tur köpt klick (eller gillanden) från en botfarm/klickfarm för att leverera det önskade resultatet.
  5.  Det är inget fuffens alls – utan bara Facebooks affärsmodell som havererat. Tomas Wahlstedt, rådgivare på IT-säkerhetsbolaget Sentor, varnade i en debattartikel så sent som förra månaden att så kallad click fraud nu är så omfattande att det är ett hot mot hela nätannonseringen. 61 procent av världens Internettrafik, alltså mer än hälften, är idag botgenererad – alltså fejk, och Facebook är bland de värst utsatta. Det är spamnätverk, klickfarmer i Asien eller Egypten – eller botnätverk som levererar klick till betalande annonsörer, som köper sidvisningar och klick i tron att de når riktigt människor med sina kampanjer.


Som filmen ovan visar (h/t Cornucopia) behöver det alltså inte röra sig om medvetet fusk – de stora klickfarmerna går nämligen in och gillar alla möjliga sidor, för att på detta sätt dölja spåren av sin egentliga verksamhet.

Baksidan av att få in 27.000 fejkade följare är att de verkliga, engagerade fansen på FI:s Facebooksida späds ut. Och eftersom ett Facebookinlägg bara visas för en del av sidans följare (exakt hur många styrs av Facebooks algoritmer) når uppdateringarna allt färre verkliga följare.

Eller i klartext: Facebook-annonsering är inte bara bortkastade pengar – det är direkt kontraproduktivt och leder till att allt färre verkliga följare nås av de buskap man betalat för att distribuera.

Och, som Jack Werner i Metro skrev i en kommentar till händelsen förra månaden , är det egentligen ointressant om det är FI själva som betalt för följarna, eller någon annan.

Men händelsen sätter fingret på ett annat problem: Vilken beredskap har vi som journalister när det gäller att granska de olika partiernas styrkeförhållanden i sociala medier? Problemet med uppblåsta siffror är inte unikt för FI,  även SD har anklagats för att förbättra Facebooksiffror på konstgjord väg.

I en tid när en allt mer anemisk press får allt mindre tid åt kritisk granskning – samtidigt som närvaro i sociala medier blir en allt viktigare valuta – leder bara misstanken om fusk till att vi har ett verkligt problem. Idag kan Facebookföljare vara ett lika viktigt mått på framgång som opinionsundersökningar, och framgångar i social medier kan därmed påverka hur mycket partiet uppmärksammas i medierna. Många följare på Facebook ger alltså utdelning i form av fler inbjudningar till TV-soffor och debatter.

Därför är det synd att nyheten om FI:s fejkföljare inte verkar intressera journalistiskt. Det logiska vore att kräva öppenhet och transparens från alla partier – inte bara när det gäller partibidrag utan också ifall någon betalat för framgångarna på Facebook eller Twitter.

Detta särskilt som sociala medier sägs bli den viktigaste kommunikationsplattformen för partierna i höstens val.

Intressant?

Fler om , , ,

Svårigheten att förhandla med nån som bara vill se dig död

Det finns knappast någon konflikt som, trots sin relativt begränsade omfattning, lockar fram så starka känslor som det till synes eviga kriget mellan Israel å ena sidan och palestinska grupper som Fatah och Hamas på den andra.

För att använda ett lite finare ord brukar Israel anklagas för att bedriva assymetrisk krigföring – genom att till exempel attackera civilbefolkning istället för stridande trupp. Men så är det ju inte – även om man kan få det intrycket om man följer svenska mediers rapportering. Konflikten är minerad mark i ordets alla bemärkelser, och den som uttrycker en åsikt som kan tolkas som det minsta Israelvänlig riskerar hudflängning i sociala medier, något som Stefan Löfven nu fått erfara. Framför allt upprörs många debattörer av att det saknas proportionalitet i antalet döda civila på de båda sidorna i konflikten. Resultatet blir att Hamas, som dels gör sitt bästa för att spränga israeliska civila i bitar, dels använder den egna civilbefolkningen som mänskliga sköldar för sina avskjutningsramper och vapendepåer – legitima militära mål – vinner omvärldens sympatier. Medan Israel, som skyddar sina civila med skyddsrum och sofistikerade anti-robotsystem, utmålas som den part som begår krigsbrott.

Ett problem är att de återkommande striderna mellan Hamas och Israel över huvud taget beskrivs som ”konflikter”. För det är det inte. Det här rör sig om terrorhandlingar, eftersom den ena sidan (Hamas) vill utrota den andra. Därför finns det heller inga utsikter att förhandla sig fram till någon varaktig fred, eftersom det är utsiktslöst att förhandla med någon som bestämt sig för att döda en.

Låt oss gå igenom vad det hela handlar om, punkt för punkt:

För det första: Israel ockuperar inte Gaza, en missuppfattning som upprepas gång på gång av organisationer som Ship to Gaza,men som inte blir mer korrekt för det. Israel utrymde Gaza och alla bosättningar 2005, och sedan dess har palestinierna själva styrt den smala fyra mil långa landremsan med 1,8 miljoner invånare. Däremot upprätthåller Israel en omfattande kontroll av allt gods som förs in till Gaza, via flyg, båt eller landvägen via två de gränsövergångarna från Israel, en i norr och en i söder där 100-tals lastbilar med förnödenheter passerar dagligen, trots konflikten.

Att denna kontroll – som kallas blockad av Israels kritiker – behövs är dessvärre tydligt. Hamas, Islamiska jihad och andra extremistigrupper som verkar i Gaza gör sitt bästa för att smuggla in allt större raketer för att användas i attacker mot Israel. Så sent som i mars bordades ett fartyg på väg till Sudan av den israeliska underrättelsetjänsten med ett stort antal syrisktillerkade långdistansraketer av typen M-302 ombord. Dessa skulle efter avlastning i Sudan smugglas via Sinai till Gaza. Till skillnad från tidigare, då Hamas endast haft tillgång till mindre raketer, hotar dessa vapen Israels själva hjärtland, storstäderna Tel Aviv/Haifa och Jerusalem, vilket gör denna omgång betydligt värre än tidigare raketattacker från Hamas. På bara en vecka har nära 1.000 raketer skjutits från Gaza mot Israel.

För det andra: Det är inte bara Israel som bedriver blockad mot Gaza. Även Egypten har i princip stängt hela sin gräns mot Gazaremsan, eftersom islamistiska terrorgrupper i Gaza även hotar stabiliteten på Sinaihalvön. Den nuvarande militärregimen i Kairo avskyr innerligt Hamas, som är en del av Muslimska brödraskapet – rörelsen vars president Muhammed Mursi avsattes i en militärkupp förra sommaren. Men trots att Egypten alltså bedriver exakt samma blockad som Israel, skjuts det inga terrorraketer mot egyptiska städer.

(Egypten har dessutom förstört ett stort antal av de smuggeltunnlar mellan Sinai och Gaza som använts för att föra in vapen och stridande till Gaza. Uppenbarligen har detta arbete inte varit tillräckligt, med tanke på det stora antal långdistansraketer som Hamas skjutit iväg de senaste dagarna mot Tel Aviv, Jerusalem och nu senast Eilat.)

För det tredje: Gazaremsan har inte varit vare sig israeliskt eller palestinskt område. Området ockuperades av Egypten 1948, då staten Israel bildades och krig utbröt med de arabiska grannländerna. I Sexdagarskriget 1967 intogs Gazaremsan av Israel, som ockuperade området fram till 2005, då premiärminister Ariel Sharon beslöt att ensidigt utrymma de israeliska bosättningarna  och lämna över kontrollen till palestinierna (Egypten var inte intresserat av att ha tillbaka marken).

2005 fanns alltså för första gången någonsin – genom Israels försorg –  ett landområde där palestinierna hade full självständighet. Alltså en början till palestinsk stat. Visst, befolkningen var fattig, men de fabriker, drivhus, konstbevattningsanläggningar och annan infrastruktur som israeliska bosättare hade lämnat efter sig, fungerade fortfarande. Dessutom erbjöd de milslånga stränderna stora möjligheter till turism. Framtiden för Gaza verkade trots allt ganska ljus just då, efter 2005. Jeffrey Goldberg skriver bra i The Atlantic om Gazas historiska chans och hur den slarvades bort:

In the days after withdrawal, the Israelis encouraged Gaza’s development. A group of American Jewish donors paid $14 million for 3,000 greenhouses left behind by expelled Jewish settlers and donated them to the Palestinian Authority. The greenhouses were soon looted and destroyed, serving, until today, as a perfect metaphor for Gaza’s wasted opportunity.

Vid de första fria palestinska valen året efter, röstades islamistiska Hamas fram till makten – kanske mest som en protest mot det korrumperade maktpartiet Fatah. Hamas, som stämplats som terrorister av såväl EU som USA (dock inte Sverige) har sedan dess ägnat all sin energi  åt att förvandla  Gaza till en tungt militariserad bas, istället för att försöka få ekonomin på fötter och göra något åt den skyhöga arbetslösheten. I snart 10 år har Hamas, tillsammans med andra och ännu mer extremistiska rörelser, så gott som dagligen låtit raketerna regna över södra Israel, i hopp om att de ska döda någon – vem som helst – eftersom varje israel enligt Hamas logik är en legitim måltavla. Istället för satsningar på infrastruktur, bostäder och arbetstillfällen har Hamas lagt allt på att nå organisationens övergripande mål: Att utplåna Israel.

Som tur är har Hamas så här långt haft minst sagt begränsad framgång i detta projekt. Den israeliska civilbefolkningen har motvilligt tvingats anpassa sig till den dagliga terrorn, och lever med vetskapen att det när som helst kan komma ett raketlarm. Då gäller det att snabbt som ögat hitta ett skyddsrum – ofta har man bara 15 sekunder på sig att sätta sig i säkerhet. Det gäller även dagisbarn, som får lära sig hur de skyddar sig mot palestinska raketer ungefär samtidigt som de lär sig gå. Dessutom har IDF, den israeliska försvarsmakten, utvecklat sitt eget missilförsvar – Järnkupolen – som skjuter ner många av de inkommande raktererna innan de når sina mål.

Israel har alltså satsat enorma resurser på att skydda sin befolkning från raketterrorn från Hamas, vilket gör att de civila förlusterna på den israeliska sidan är ganska små, jämfört med hur många civila som dödats i Gaza i samband med IDF:s bombningar av raketramper och vapenförråd.

Hamas å sin sida struntar i hur många som dör av den egna befolkningen. I Gaza har det därför inte byggts några skyddsrum – pengarna har gått till raketer istället.


Militära anläggningar förläggs medvetet i bostadsområden, där de skyddas av mer eller mindre ofrivilliga mänskliga sköldar. När Israel förvarnar de boende om en förestående bombattack, går Hamas ut och beordrar dem att återvända till sina hus – något som organisationen själv har bekräftat. Ett 40-tal av de raketer som skjuts mot Israel hittills har dessutom landat inne i Gaza, däribland en som slog ut en kraftledning som levererar el till 70.000 gazainvånare. (Det israeliska energibolaget som äger verket vågar inte skicka någon att reparera ledningen som ligger på Hamaskontrollerat område.)

Som Israels premiärminister uttryckte skillnaden mellan de bägge sidorna: Israel använder anti-missilsystem för att skydda sin befolkning. Hamas använder civilbefolkning för att skydda sina raketer.

pmisrael

Det är framför allt detta förhållande som gör att de palestinska dödstalen blir så stora, jämfört med Israels. Och Hamas vet mycket väl, att ju fler civila som dör, desto större blir det internationella trycket på Israel att avsluta sin offensiv. Denna ”proportionalitetsprincip” används tyvärr alltmer flitigt även i den svenska debatten: Eftersom många fler palestinier än israeler dör, måste Israel alltså vara den mest onda parten i konflikten och huvudansvarig för att få slut på dödandet.

Detta är precis vad Hamas vill uppnå – och därför har man ingen som helst brådska att gå med på vapenvila. Det är ett grymt och cyniskt spel med den egna befolkningens liv som insats.

Och för det fjärde: Hamas raketterror mot Israel har ingenting med fredsförhandlingar eller kampen för en själständig palestinsk stat att göra. Hamas är en extrem, antisemitisk rörelse med medeltida värderingar, vars själva stadga slår fast att alla judar ska fördrivas eller dö –  och det gäller inte bara på Västbanken utan i hela det område som idag utgör staten Israel. Hamas struntar i hur många bosättningar Israel bygger – organisationen har gång på gång förklarat att man aldrig kommer att erkänna Israels rätt att existera någonstans.

Som SvD:s Benjamin Katzeff Silberstein skriver:

Organisationens mest välkända ideologiska mål må vara att utrota staten Israel, men det är knappast det enda målet. Parallellt med Hamas krig mot Israel strider de också mot självklara mänskliga rättigheter. De som främst får utstå konsekvenserna av Hamas politik är inte Israel, med sina skyddsrum och sitt missilförsvarssystem, utan Gazas civila.

Och så länge Hamas sitter kvar vid makten, kommer det aldrig någonsin att bli varaktig fred mellan Israel och palestinierna – än mindre en palestinsk stat.

Ändå finns det ganska många i den svenska debatten, till och med representanter från statsbärande partier som socialdemokraterna, som på allvar vill att Israel ska fredsförhandla med Hamas. En motpart vars främsta ambition alltså är att döda så många israeliska civila som möjligt – ett soklart krigsbrott – samtidigt som den egna befolkningen tvingas agera mänskliga sköldar – något som är ett minst lika allvarligt brott mot krigets lagar.

Med ett lite finare uttryck skulle man kunna beteckna det som assymetrisk opinion.

Intressant?

Fler om , ,

Hur mycket hat klarar Sverige?

Gemensamt för flera av 1900-talets största mänskliga tragedier är att de varit förankrade i ideologier som gått ut på att ställa grupper mot varandra – framför allt minoriteter. Och utan att förfalla till Godwins lag, är det därför  olustigt att Miljöpartiets Åsa Romson, i en slags panikartad reaktion på framgångarna för Feministiskt initativ, nu går till fradgande attack mot alla vita medelålders män som språkröret hävdar ligger bakom det mesta eländet i världen.

Denna minoritet – om vi tolkar begreppet som män i åldersspannet 45-64 år – utgör enligt SCB cirka 10 procent av befolkningen (män med utländsk härkomst, c:a 250.000 st, är här frånräknade). Detta kollektiv är enligt Åsa Romson ansvarigt för de flesta problem vi har. Det är medelålders män som flyger från Bromma, och därmed stoppar unga kvinnliga studenter från att få studentrum. Det är uteslutande medelålders vita män som vräker i sig kött och därmed är ansvariga för klimatförändringar och svältande kvinnor i Sudan.

Jag tror inte att Romson själv inser vilka krafter hon spelar med genom att generalisera och stigmatisera en grupp på det här viset – visserligen en ganska ofarlig grupp som aldrig protesterar och är van sedan åratal vid att ta skit. Men vi är ganska många som både är män och medelålders, och inte känner igen oss ett dugg i Romsons hatiska utfall och börjar känna en slags trötthet för de ständiga attackerna mot vår själva existens. För vad är alternativet till att vara vit, medlålders och heterosexuell om man är man i 50-årsåldern, med fru och barn och inte känner någon dragning till andra män?

Själv använder jag i princip aldrig bil, utan slåss på cykelbanor eller trängs i t-banan precis som de flesta stockholmare som försöker få vardagen att gå ihop mellan hämtningar och lämningar – en livsstil jag delar med de flesta av mina medelålders, heterosexuella, manliga vänner.

Samtidigt flyger Romsons partiledarkollega Gustaf Fridolin (som förvsso har några år kvar innan han drabbas av det institutionella MP-hatet för medelålders vita män) till New York för att inviga ett lokalkontor för Miljöpartiet och ”inspireras” av atmosfären i det Stora äpplet. Företrädaren på språkrörsposten, Maria Wetterstrand, flygpendlade  från jobbet i Stockholm till maken i Helsingfors varje vecka. Och Ywonne Ruwaida, tidigare ekonomiskpolitisk talesman för MP,  satte rekord i att ta taxi på skattebetalarnas bekostnad – hon slog till och med Gudrun Schyman i denna gren – när hon unnade sig att åka bekvämt från och till Riksdagen förbi de överfulla bussarna och t-banetågen.

Kanske styrdes de i sina handlingar av de strukturer som generationer av vita medelålders män skapat?

Själv anser jag att Åsa Romson igår passerade en slags anständighetens gräns genom sitt tal, med vilket hon sällade hon sig till extrempartier som Sverigedemokraterna – som för övrigt kritiseras av samma MP just för att ”ställa grupper mot varandra”.

Vi kan ju ta följande utdrag ur Romsons tal, där hon lyckas extra bra med att spela ut vitt skilda grupper och problem mot varandra:

Mycket förenklat kan man säga att klimatförändringarna orsakas av rika män, men drabbar fattiga kvinnor. Det är samma mönster oavsett om vi tittar i Sverige, Europa eller världen. Dagens passiva klimatpolitik är att sätta lata mäns intressen framför kvinnor och barns. Det måste ifrågasättas. Vad är det som säger att mannen som sitter ensam i sin stadsjeep ska prioriteras högre än kvinnan som tar tunnelbanan in till jobbet varje dag? Vad är det som säger att mannen som flyger på affärsresa måste få en egen flygplats mitt inne i centrala Stockholm medan den kvinnliga studenten inte har nånstans att bo? Och vad är det som säger att den svenske mannens rätt att äta kött varje dag går före den sudanesiska kvinnans rätt att slippa klimatkatastrofer som förstör hennes skörd?

Själv är jag övertygad om att den sudanesiska kvinnan fruktar betydligt mer för att bli kidnappad eller dödad av unga arga män från  Boko Haram än oroar sig för hur svenska mäns köttkonsumtion kommer att påverka jordbuksproduktionen söder om Sahara fram till 2100.

Att anmäla MP för hets mot folkgrupp, som Cornucopia föreslår, tror jag dock bara är kontraproduktivt. Däremot borde alla politiker som tror på ett samhälle där alla inkluderas, ta starkt och tydligt avstånd från Romson. (Fortfarande har jag dock inte sett något i de stora tidningarna som ens kan tolkas som kritik mot språkröret, men det är ju som det brukar när det handlar om MP. )

Stefan Löfven, medelålders, vit, heterosexuell man och därmed måltavla för Åsa Romsons hat, bör i alla fall ta konsekvenserna och omgående ta avstånd från allt tilltänkt samarbete med MP – och istället bilda regering med demokratiska partier som respekterar alla svenskar, oavsett hudfärg, sexuell läggning, ursprung eller ålder.

Att samarbeta med ett parti som hatar en lär vara dömt att misslyckas från start.

Intressant?

Läs även: Ledarsidorna.se

Fler om , ,

Kungen och WWF kräver att vi ska satsa våra pensionspengar i skräpaktier

kung_carl_xvi_gustaf

Kung Carl XVI Gustaf, Sveriges statschef. Hans apanage påverkas inte av utvecklingen på börsen. Foto: Wikimedia Commons

Världens största och mäktigaste miljölobbyist, Världsnaturfonden, bildad av europeiska kungligheter, finansierad av oljejätten Shell och sydafrikanska tobaksmiljardärer, är en global jätte som omsätter flera miljarder och vars amerikanske ordförande tjänar mer än USA:s president.

I Sverige företräds WWF av bland andra Sveriges konung, Karl XVI Gustaf, vår statschef och tillika hedersordförande i Världsnaturfondens förtroenderåd. I denna position ställer han sig därmed bakom de långtgående krav som WWF ställer på hur förvaltningen av de svenska pensonsplaceringarna måste förändras i framtiden.

I rapporten Du äger. Placeringar för en levande planet?, som debatteras på ett seminarium i Almedalen i morgon den 3 juli, har WWF gått igenom vilka fonder som placerar sina pengar i den traditionella energisektorn – dvs kol, olja och gas. Fossila bränslen, som står för mer än 80 procent av världens energibehov, måste enligt WWF motarbetas finansiellt, genom de placeringar som enskilda stater förfogar över – däribland våra framtida pensioner – styrs bort från dessa sektorer och istället satsas på grön tillväxt. Därför kräver WWF att AP-fonderna, som förvaltar 4.000 miljarder, ”avinvesterar” från dessa bolag, som anses sätta käpps i hjulen för det globala klimatarbetet.

renixx_vs_stoxx

Utvecklingen för fossilaktier respektive gröna placeringar under en 12-årsperiod. Det är den gröna kurvan vi alltså ska satsa våra pensioner på.

Nu finns det ju som alltid ett smärre problem i sammanhanget – nämligen att gröna investeringar på börsen så här långt varit långt mindre lönsamma än placeringar i den traditionella energisektorn. Eller rättare sagt – samtliga satsningar på grön energi har varit rena förlustaffärer, något jag berört i tidigare inlägg:

Renixx är världens första och äldsta globala index över företag verksamma inom den förnybara energisektorn, och startades 2002. Den som då investerade 1000 kr i förnybar energi, har idag bara 280 kr kvar – en nedgång med 72 procent. Samma pengar investerade i  den traditionella olje- och gassektorn har mer än fördubblats och är idag värda 2400 kr.

Den danske miljöekonomen Björn Lomborg har varnat för detta upprepade gånger, och har dessutom i dagarna släppt en ny film via Bill Gates Foundation, där han går till attack mot dem som vill förvägra fattiga människor i tredje världen tillgång till billig och tillförlitlig energi –alltså  precis det vi tar för givet. Människor som i brist på el dör i tusental för att de tvingas elda inomhus med ved och dynga.

Det enda realistiska sättet att lyfta levnadsstandarden hos denna den fattigaste delen av befolkningen är att låta dem få tillgång till billig fossil energi – något som motarbetas aktivt av den uppburna eliten i bland annat WWF. Och ett effektivt sätt att stoppa utvecklingen är, enligt WWF, att vi sätter våra framtida pensioner på spel i organisationens privata korståg mot oljan.

Det finns ett uppenbart moraliskt dilemma här som någon faktiskt borde diskutera med Hans Majestät, kung Carl XIV Gustaf. Det är dock inget vi nånsin kommer att få uppleva i public service.

Intressant?

Fler om , , ,

Bevisat: Grön energi är bortkastade pengar

renewables_scr

De flesta som nöjer sig med att få sina nyheter från det den allt mer anorektiska dagspressen, eller så kallad public service, tror sannolikt att vi räddar världen genom att slösa bort våra skattepengar och framtida pensioner på investeringar i grön energi.

Sanningen är precis den motsatta – de närmast osannolika belopp som plöjts ner i den ”förnybara” sektorn har kostat Europa tusentals miljarder, drivit bort jobb och förstört miljön. För dessa pengar kommer vi – förutsatt att IPCC:S prognoser stämmer – att skjuta upp den den förväntade klimatkatastrofen år 2100 med en dag. Beräkningarna kommer från den kände miljöekonomen Björn Lomborg. Men även en annan dansk, Per Wimmer, har i sin nya bok Den gröna bubblan belyst det idiotiska i att byta ut stabil elförsörjning mot  dyra, ineffektiva och opålitliga energiformer som vindkraft och solceller. Även denna bok har givetvis förbigåtts med total tystnad.

Infografiken ovan (h/t Bishop Hill) borde egentligen säga allt. Ändå är den politiska klassen i Sveriges riksdag överens om att det är ännu mer av samma recept som vi behöver.

Vad var det nu definitionen av galenskap var nu igen?

Intressant?

Fler om , , , ,

© 2019 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: