Fröjdhpunktse

And The Band Played On

Månad: september 2014

Det bästa nu vore att välja ett nytt folk


Eftervalsanalyserna duggar tätt från de olika partierna, framför de två  inom alliansen som förlorade mest: Moderaterna och Folkpartiet. Och efter noggrant övervägande och studier av väljarströmmar på härsan och tvärsan kan partistrategerna andas ut.

Det var nämligen inget som helst fel på den förda politiken. Det var folket som visade sig vara lågpannade idioter, för dumma för att förstå hur bra den var.

Moderaterna å sin sida betecknar  till och med valet som en framgång – eftersom det var det fjärde bästa i modern tid. Vilket är ett annat sätt att förklara ett åttaprocentigt tapp, en partiledning som lämnat skeppet och formligt lämmeltåg av gamla M-väljare över till Sverigedemokraterna. Men som tur är har Kent Persson och de andra övermänniskorna i M-ledningen analyserat även detta tapp och kommit fram till att det inte var RIKTIGA moderater som gick till SD, utan gamla sossar! Vid valet 2010 lockade moderaterna nämligen till sig en massa fabriksarbetare och andra småkorkade medlemmar ur LO-kollektivet, som gick på Fredrik Reinfeldts prat om Det nya arbetarpartiet. Nu visade det sig att de inte bara var lågbegåvade lantisar som jobbade på fabrik, de var dessutom rasister. Så det var lika bra som skedde att de lämnade partiet ifred att koncentrera sig på den upplysta delen av Sveriges befolkning. Den som vi främst återfinner i de välbärgade storstäderna, där solidariteten och mångfalden blomstrar, särskilt i de mest metropolitiska smältdeglarna runt Mariatorget och Åsögatan på Södermalm.

Folkpartiet, som blev av med var fjärde väljare,  varav en stor del till SD, har också kommit fram till att partiet gjorde allt rätt. Man drev rätt frågor, hade rätt partiledare och agerade helt rätt i valdebatterna. Att partiet nu är mindre än någonsin, är därför inget som bekymrar Jan Björklund och hans inre krets. Det väljare som lämnade folkpartiet var förmodligen för dumma och otacksamma för att inse vad Björklund gjort för Sverige.

Allt tyder alltså på att det blir business as usual inom de forna allianspartierna. De behöver inte lära sig något av valfiaskot, inte ändra på sin politik och absolut inte förhålla sig till den stora övergödda elefanten i rummet: Att deras väljare i allt högre grad verkar föredra Sverigedemokraterna, ett brunt parti med nazistiska rötter, framför att rösta på Björklund eller Reinfeldt.

I mina ögon är det ett tecken på ett missnöje som kokar, ett missnöje som bara kommer att eskalera fram till valet 2018.  Det borde tas på yttersta, yttersta allvar.

Jag drar mig återigen till minnes Bertolt Brechts poem Die Lösung, som skrevs  efter arbetarupploppen i Östberlin i juni 1953.

The Solution (Die Lösung)
After the uprising of the 17th of June
The Secretary of the Writers’ Union
Had leaflets distributed in the Stalinallee
Stating that the people
Had forfeited the confidence of the government
And could win it back only
By redoubled efforts. Would it not be easier
In that case for the government
To dissolve the people
And elect another?

Intressant?

Fler om , , , ,

Apple bestämmer att du och en halv miljard andra gillar U2

songs_of_innocence

Gratis – för en halv miljard!

Under tidsdagens väckelsemöte i Church of St Jobs, till vardags kallat Apple, framträdde de gamla stadionrockarna U2 live på scen, och passade på att släppa ett helt oannonserat nytt album – på Itunes.

Det lite ovanliga i sammanhanget var dels att U2 släppte sitt album via Itunes och inte på plastskiva – bandet har ju trots allt ett stort antal medelålders och äldre fans som antagligen fortfarande köper sin musik i skivbacken på Statoil – dels var skivan gratis för samtliga Itunesanvändare i hela världen. Och Apple stod för fiolerna.

Den nya U2-plattan placerar sig därmed som världens genom tiderna största skivsläpp – det finns ungefär en halv miljard Itunesanvändare i världen, och alla dessa fick alltså det nya U2-albumet, ”Songs of innocence”, till sitt konto inom ett par sekunder efter lanseringsbeskedet. Det historiska rekordet satte U2 och Apple via det något drastiska draget att helt sonika lägga in skivan på samtliga Itunesanvändares konto. (Albumet räknas av förklarliga skäl inte in i officiella försäljningssiffror.)

Så när jag gick in i förrgår för att tanka hem skivan – som jag för övrigt inte imponerades så väldigt av musikaliskt – märker jag till min förvåning att det inte går. För den fanns redan i min Iphone. Och i min surfplatta. Och på alla mina andra Iprylar för den delen: det enda som behövs är ett klick på molnsymbolen för att föra över musiken, den finns alltså redan på mitt konto.

Naturligtvis kan det kännas lite surmagat att klaga när man får en hel U2-platta gratis, men beteendet ger ändå upphov till en del frågor. Ska jag verkligen inte själv få avgöra vilken musik som jag har i min samling – köpt eller ej? Är min musiksamling och köphistorik något som jag bör acceptera att ett multinationellt företag går in och ändrar i lite som det vill? Och är det verkligen upp till Apple att tvångsrekrytera mig till U2:s fanclub? Hela affären påminner lite om när Amazon gick in på sina Kindle-läsarnas konton och fjärraderade alla exemplar av George Orwells 1984. (Och just denna titel, av alla Jordens böcker…)

Det är fler än jag som funderat i dessa banor, till exempel  Ars Technicas Andrew Cunningham, som dessutom kommit fram till att det är näst intill omöjligt att bli av med albumet från din Iphone eller Ios-enhet som är kopplad till ditt Ituneskonto. Det går visserligen att  radera musikfilerna rent fysiskt från iprylen, men albumet stannar för evigt kvar i din lista över köpt musik. Den som av olika skäl absolut inte vill se några spår av ”Songs of innocence” på sitt konto måste kontakta Apples kundtjänst och begära att de handgripligen tar bort den. (Det är dock oklart om ens detta går, enligt Ars.)

Välkommen till 2014, året då du inte längre själv bestämmer över din musiksmak.

Resistance is futile. Church of St Jobs kommer att assimilera dig.

Intressant?

 

Fler om , , ,

Annie Lööfs dubbelspel om kärnkraften

130211_Annie63

Annie Lööf. Foto: Wikipedia

Annie Lööfs smarta provokation av Stefan Löfven – det så kallade knuffbråket – vid torsdagens partiledardebatt i TV4 har skapat stora rubriker i alla medier. Lööfs mening var förstås att tvinga s-ledaren att en gång för alla ta ställning i frågan om han är för eller emot att tillåta nya reaktorer i Sverige, något som han tidigare i rollen som Metallordförande propagerat för.

Samtidigt kan Alliansen genom den ”historiska” överenskommelsen 2009, då Centern efter decennier av kärnkraftsmotsånd gick med på att ge tillstånd för att ersätta befintliga reaktorer med nya, berömma sig av att förespråka en gemensam och trovärdig energipolitik.

Men inget kan vara mera fel. Centern är fortfarande hårda motståndare till allt vad kärnkraft heter, och partiets yttersta mål är fortfarande att den svenska kärnkraften ska läggas ner. Centerntaktiken, som den formulerades av dåvarande partiledaren Maud Olofsson, var dock att nedläggningen ska ske på marknadsmässiga grunder – genom att göra det olönsamt för energibolagen att investera i nya svenska kärnkraftverk.

För någon annan anledning finns det sannolikt inte för att den statliga Energimyndigheten inrättades, som en följd av energiöverenskommelsen. Ett av den nya myndighetens huvuduppgifter blev att påskynda omställningen till ett så kallat hållbart energisystem,framför allt genom en massiv utbyggnad av vindkraften i Sverige. Ett uppdrag som gjort att vi idag har en historiskt hög överproduktion av el – som måste exporteras med förlust.

Nuvarande överproduktion på nära 20 GWh bidrar till att driva ner elpriset på spotmarknaderna, och med dagens elpriser finns det ingen affär i att bygga ny kärnkraft – med mindre än att staten garanterar intäkterna för ägarna  under decennier framöver. Det gjorde Storbritannien nyligen, när man gav grönt ljus till ett konsortium, lett av franska EDF Energy att bygga ny reaktor vid kärnkraftverket i Hinkley Point. Ett beslut som fått många att gå i taket – Camerons regering tvingades nämligen garantera EDF ett pris på runt 1 krona per kilowatt, dvs mer än tredubbelt mot marknadspriset för elen i Sverige idag.

Det är förmodligen någonstans där som kostnaden skulle hamna även i Sverige, och subventioner till ny kärnkraft kommer ingen politiker med en gnutta självbevarlsedrift någonsin att våga föreslå.

Dessutom kan givetvis kärnkraftsmotståndarna – både inom och utanför Alliansen – hänvisa till det stora elöverskottet som en anledning till att både säga nej till nya reaktorer och att stänga befintliga.

Centerns trojanska häst – Energimyndigheten – ser alltså ut att ha lyckats med sin uppgift: Att för all framtid göra det ekonomiskt oförsvarbart att bygga ny kärnkraft i Sverige.

Det största hindret för ny kärnkraft i Sverige är och förblir Centern, inte Stefan Löfven och socialdemokraterna. Något man ska ha i bakhuvudet nästa gång Annie Lööf kommer och viftar med en hög papper.

Intressant?

 

DN, DN, SvDTV4, GP, SVT

 

Fler om , , , ,

Spartips: Flykten från Radiotjänst

svtplay_atv

Både Tv4 och Svt finns nu i Apples mediespelare.

I dessa tider av ständigt nya krav på höjda skatter, kan det vara värt att tipsa om ett sätt att faktiskt spara några tusenlappar om året. Jag talar alltså om den obligatoriska tv-avgiften, som måste betalas av alla som innehar en tv-mottagare – men som efter en dom nyligen undantar datorer och surfplattor från avgift, något som redan kostat Radiotjänst 53 miljoner i kostnader för återbetalning och administration.

Nyligen släppte SVT sin Play-app även på Apple TV, och i och med detta finns det faktiskt ingen bärande anledning längre för någon att betala tv-avgift. Eftersom Apple TV saknar tv-mottagare och i grunden är en liten dator för att streama rörlig bild via nätet, omfattas inte heller denna av tv-avgiften. Sedan tidigare finns också TV4 Play på plattformen, vilket innebär att större delen av det svenska tv-utbudet som är något att ha nu finns tillgängligt gratis – utan avgiftskrav.

Vad som komplicerar det hela lite är att det är din tv som är avgiftspliktig – oavsett om du drar ur sladden och bara använder den som monitor för din Apple TV (eller varför inte Chromecast om man vill komplettera med en utmärkt liten pryl utanför Apples universum).

Lösningen: Sälj din tv och köp en stor bildskärm utan inbyggd tv-mottagare och koppla in den med en hdmi-kabel till din streamingenhet. Vips så har du tillgång till SVT:s hela utbud, och kan med gott samvete ringa Radiotjänst och säga upp ditt abonnemang, som så många andra redan har gjort (närmare bestämt 45.000). Betona gärna att du köpt en Apple TV och en ny högupplöst bildskärm och nu tänker ta del av public service-utbudet utan att betala en krona, eftersom SVT själv valt att distribuera sina program på icke-avgiftsbelagda apparater. Bara för att verkligen gnida in budskapet och förstärka det PR-mässiga haveriet för det norrländska indrivningsföretaget.

prisjakt_tv

En snabb sökning på Prisjakt visar att det går att få tag på en 40-tums monitor – utan tv-mottagare – för under 5.000 kr, så tillsammans med en Apple TV poch en hdmi-kabel landar  investeringen under 6.000 kr. Lägg till detta att du lätt kan få 2.000-3.000 spänn på Blocket för din gamla tv, om den är hyfsat modern, och du har tjänat in tv-avgiften på bara lite drygt ett år. (Kom ihåg att lämna kvitto och ta kopia på det, ifall indrivarna i Kiruna kräver bevis för att avsluta ditt ”abonnemang”.)

Alternativet – att fortsätta betala tv-avgift – vore ju att public service började leverera nyheter och program som faktiskt tar tittarna på allvar, istället för att behandla oss som idioter.

Fast det lär ju knappast hända innan grisar flyger.

Intressant?

Fler om , , , ,

Tre års väntan på Kalendermannen är äntligen över

calendarman_achievment

Läderlappen studerar de inringade datumen på kalendern utanför mördarens cell.

Jag ska villigt erkänna det – jag är en achievement junkie. Alltså en sådan som inte nöjer sig med att bara ta mig igenom ett dator- eller tv-spel från start till mål; mestadelen av tiden går åt till att upptäcka alla dolda troféer som gömmer sig i koden. Ibland innebär det att jag blir tvungen att spela om ett spel både två och tre gånger, och i sällsynta fall kan en speltitel åka fram åratal senare för ytterligare ett försök att casha in en svårfångad trofé.

Jag gillar särskilt när speltillverkarna lägger ner energi på att hitta på intelligenta achievments/troféer, sådana där det inte bara handlar om att skjuta 10 fiender i huvudet på mindre än fem sekunder utan kräver lite mer tankemöda eller uthållighet.

Calendar_man

Kalendermördaren, The Calendar Man.

Just en sådan trofé av det klurigare slaget finns i Batman: Arkham City, ett spel med snart fyra år på nacken. Jag började spela det hösten 2011, för tre år sedan, och plockade snabbt hem de allra flesta storydrivna utmärkelserna. Men det var en jag missade – den som heter Storyteller, och som vid en närmare anblick kan tyckas ganska simpel. Det handlar om att man ska besöka Kalendermördaren, The Calendar Man, som sitter nere i källaren under Solomon Wayne Courthouse och ruttnar bort i sin cell. Kalendermördarens specialitet är spektakulära mord utförda på särskilda högtidsdagar, och nu när han sitter bakom lås och bom berättar han bara om dem just på dessa datum. Det handlar om att komma och lyssna på Kalendermördaren på tacksägelsedagen, halloween, juldagen, nyårsdagen, påsk, St Patrick’s Day och ett antal andra mer eller mindre kända amerikanska högtider och helgdagar.

Det speciella med denna achievement är alltså tidselementet – den sätter spelarens uthållighet och planeringsförmåga på prov, snarare än hens reflexer.

Jag har slutat spela Arkham City för åratal sen, men vissa av de där datumen har jag lyckats missa när jag varit iväg på semester – och då har det bara varit att vänta ett år till tillfället kommer tillbaka.

Den allra sista berättelsen fick jag höra idag den 1 september, som är arbetarnas dag i USA, Labor Day. Denna dag infaller på olika datum från år till år, så jag hade dubbelkollat med flera källor för att vara säker på att var just idag den inföll.

10murderousdates

Äntligen!

Tidigt i morse bar det åter ner i källaren – och visst hade Kalendermannen ännu en blodisande bekännelse att dela med sig av.

10 nya achievementpoäng var mina – en bedrift som bara tog futtiga tre år.

Intressant?

Fler om , , ,

© 2019 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: