Fröjdhpunktse

And The Band Played On

Datum: 06 november 2014

Hej demokrati!


Gustav Fridolin är regeringens eget svar på PewDiePie. Han har börjat använda tjänsterummet för att spela in små peppfilmer till Sveriges lärare och lägga upp på YouTube – som den här ovan – och kan därigenom dryga ut den snålt tilltagna ministerlönen med lite sköna annonskulor från Google Adwords.

Men Fridolin är inte bara Youtubestjärna, han är dessutom skolminister – med ansvar för att den svenska skolan kravlar sig upp ur det hål där den kunskapsmässigt befunnit sig de senaste decennierna. I detta sammanhang är det värt att uppmärksamma att Fridolin själv verkar ha bristfälliga kunskaper i samhällskunskap, och då i synnerhet hur svensk demokrati fungerar. För när han i en intervju tidigare idag ombads att kommentera Alliansens skolbudget, med flera förslag som Sverigedemokraterna ställer sig bakom, var hans korta kommentar: ”vi får titta på dem”.

Gustav Fridolin verkar alltså ha missat grundkursen i demokrati: Att det är Riksdagen som har den yttersta lagstiftande makten i Sverige – inte den minoritetsregering där han själv ingår. Om Alliansens budget för stöd av SD i Riksdagen, är det den som går igenom och Fridolin kan antingen välja mellan att sitta kvar och genomföra Alliansens politik, eller avgå tillsammans med resten av regeringen. Det finns alltså inget alternativ som heter ”vi får titta på det”.

Fast det är klart, Fridolin är ju företrädare för samma parti som så sent som i våras ville förbjuda anonyma bloggar och vars mediepolitiske talesperson nu vill lösa den svenska tidningsbranschens kris genom att avgiftsbelägga länkar på webben.

Vi kan säkert se fram emot en ny Youtubefilm inom kort, där Fridolin rätar ut alla frågetecken.

Intressant?

Fler om , , ,

En omvänd skönhetstävling

Migrationsverket släppte i dagarna sin uppdaterade prognos, som pekar på att fler flyktingar än nånsin kommer att söka sig till Sverige kommande år. En mottagningorganisation som redan är mycket ansträngd, kommer att få ännu större problem – och kostnaderna kommer givetvis att bli ännu ett antal miljarder högre än vad finansminister Magdalena Andersson prognosticerade i sin två veckor gamla budget.

Och den stora och brännande frågan för Stefan Löfvens regering just nu är om han alls kommer att få igenom denna budget i Riksdagen. (Själv är han, och finansministern Magdalena Andersson, av någon anledning övertygade om att de borgerliga riksdagsledamöterna nog ändrar sig och väljer den gröna knappen för att ”unga ska få jobb” istället för att gå arbetslösa.)

Problemet för Andersson och Löfven är att allianspartierna sedan länge deklarerat att de kommer att lägga fram en gemensam budget – med start kl 09.30 idag – något som onekligen vore ganska meningslöst om de inte själva tänkte rösta på den. Därför kommer allianspartierna att säga nej till Löfvens budget, som alltså bara kan överleva ifall Sverigedemokraterna gillar den. Och med tanke på de senaste veckornas uttalanden från partiets företrädare, verkar SD redan ha beslutat sig för att rösta ner Löfven när det blir dags att rösta om budgeten i december.

Så långt verkar ju allt enkelt, men i dagens politiska situation är emellertid det som inte sägs ofta mer intressant än det som kommuniceras. För snart två veckor sedan uppmärksammades det lite i förbigående att den nya budgeten innehåller ett område där kostnadsökningen inte överraskande är mycket kraftig – migration och integration. Jämfört med 2014 hamnar kostnaderna  runt 12 miljarder högre nästa år, eller nära hälften av de budgetförstärkningar på 25 miljarder som aviserats. (Siffror som alltså redan är inaktuella.)

Denna budgetbomb har inte nämnts annat än i förbigående, eftersom Voldemortdoktrinen råder. Istället har fokus riktats mot i sammanhanget rena felräkningspengar som dragits in från Medelhavsinstitut, eller några miljoner som satsas på förortskultur.

Ingen ska dock inbilla sig att Sverigedemokratierna och Åkessons vikarie inte håller full koll på budgeten – krona för krona som det brukar heta på modern politikerprosa. Det som driver kostnaderna är framför allt de rekordstora flyktingströmmarna från Syrien och Irak, och de platser på anläggningsboenden som Migrationsverket tvingas hyra av diverse välfärdsoligarker, som genom att ta ut hotellpriser just nu tjänar miljarder på desperata människor på flykt undan mördarband och terrorister.

För SD bygger som bekant hela partiets politik på att stoppa flyktingströmmarna, därför kommer partiet givetvis att nagelfara alliansens stundande skuggbudget. Kommer M, FP, C och KD att satsa mer eller mindre på migrationspolitiken än regeringen? Och kommer de att bryta sig loss från den tidigare migrationsuppgörelsen med Miljöpartiet, som slöts av Fredrik Reinfeldt som ett sätt att stoppa SD från att få inflytande, men som samtidigt innebar en avsevärt generösare migrationspolitik än tidigare s-regeringar bedrivit?

En överenskommelse till vilken Socialdemokraterna nu anslutit sig, och med tanke på arkitekterna bakom densamma – regeringspartnern MP – ges det knappast utrymme för ändringar i liggande S/MP-budget.

Vad som stundar är alltså en slags bisarr omvänd skönhetstävling där det block som satsar minst på migration kan räkna med SD:s röst. Inget av partierna kommer att prata öppet om denna politiska gisslansituation, men vi kan vara säkra på en det blir en högljudd svekdebatt där brun gegga i monumental mängd kommer att kletas på det block vars budget går segrande ur striden.

Om Alliansen i sin budget som det spekulerats däremot skulle lägga sig på samma nivå som S/MP-regeringen – eller högre – för att på så sätt desarmera SD:s möjlighet att bedriva utpressning, kan vi konstatera att Alliansen fortsatt hedrar Miljöpartiöverenskommelsen, trots att den nya regeringen kastat de flesta andra blocköverskridande uppgörelser överbord.

I praktiken innebär det att väljarna får bekräftat att det endast finns två alternativ att välja mellan på:  MP:s närmast nyliberala migrationspolitik, eller Sverigedemokraternas nollvision för flyktingar. Det finns ingen alternativ plan C, D eller E, eftersom både Stefan Löfven och Allianspartierna bestämt sig för att just denna mycket komplicerade fråga – hur vi ska kunna få fram utbildning, jobb och bostäder till nära 100.000 nyanlända – ska lämnas till Riksdagens två ytterlighetspartier att hantera.

Den vettskrämda tystnaden från partierna, där ingen politiker från vare sig alliansen eller vänsterblocket verkar vågar ta i frågan med tång, gör att vi har en situation där en liten minoritet bestämmer Sveriges politik i en av våra verkligt stora frågor. Och just nu är det MP med 6,9 procent av rösterna, som styr. Svansen vajar på hunden.

Detta är det nog ganska många väljare hos både S och M som har en del synpunkter på. Samtidigt som de bägge statsbärande partiernas ledare hoppas att problemet ska försvinna om de bara tiger tillräckligt länge.

De närmaste veckorna kommer att bli intressanta.

Intressant?

Fler om , , , ,

© 2018 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: