Att kröka rygg kan med visst fog sägas vara en klassisk svensk nationalsport. I modern tid har vi som nation gjort mer än de flesta för att hålla oss utanför konflikter; Andra världskriget med de tyska permittenttransporterna och censurerade tidningar är bara ett av de historiska exempel på hur vi under hot om våld funnit det bäst att vika ner oss.

Det är dock tydligt att både det politiska och kulturella Sverige fortfarande är fast beslutet om kämpa om VM-titeln i ryggradslöshet. I gårdagens specialinsatta Agenda diskuterades – till synes på fullt allvar – frågeställningen om yttrandefriheten gått för långt. Ett ämne som den ena av debattörerna, författaren Ann Heberlein, gick all in på (46:30 in i programmet). Enligt Heberlein var det både onödigt och kränkande att reta upp minoriteter genom att rita rondellhundar –istället skulle det goda samtalet  lösa problemen med beväpnade radikala jihadister som mördar på våra gator. Alltså – bara vi kröker våra ryggar tillräckligt långt bakåt och inte gör något som kan uppfattas stötande, då slipper vi nog massakrer på svensk mark. PEN-klubbens ordförande – den andre av de två inbjudna debattörerna – nickade förbluffande nog instämmande åt detta resonemang.

Jag funderar lite på hur alla de svenska och danska judar, som kränker ett antal radikala jihadistiska dödskulter bara genom att finnas till, ska förhålla sig till denna tankebana. Har deras själva existens kanske gått för långt? Missbrukas den på ett sådant sätt att de själva får skylla sig när en beväpnad galning kommer och skjuter dem på öppen gata? Det skulle varit intressant om programledaren Camilla Kvartoft hade följt upp det Heberleinska spåret just i detta avseende, men i public service ska det ju helst inte riskera att bli dålig stämning.

Men Heberlein är i gott sällskap av våra politiker, som kulturministern Alice Bah Kunkhe. Kulturministern som ännu inte med ett ord yppat sitt stöd för en svensk konstnär som utsatts för upprepade mordförsök av den enda anledningen att han tecknat på ett sätt som retat upp extremister. Istället för att ge sitt helhjärtade stöd till yttrandefriheten och Lars Vilks rätt att rita vad f-n han vill, även om det är fult som stryk, utan att få en kula i huvudet, väljer Kunkhe enligt Heberleinsk modell det goda samtalet – med representanter för organisationer som gjort sig kända bland annat för sitt stöd till de terrorister som försökte mörda journalister på Jyllands-Posten. I detta sammanhang ekar statsministerns högtidliga ord om att stå upp för demokratin aningen tomma.

Dessa exempel på undfallenhet förbleknar i jämförelse med vår egen utrikesminister, som ifall Expressens uppgifter idag verkligen stämmer, vikt ner sig för kravet från Rysslands president Vladimir Putin om att hålla Sveriges jaktplan borta från estniskt territorium under den stundande övningen med Nato.

Här talar vi i så fall om ryggkrökande i en klass för sig själv – frågan är om Wallström inte har en lysande framtid i det svenska gymnastlandslaget.

Få klarar att vika sig i denna U-form och ta sig upp igen.

Intressant?

Fler om , , , ,