Fröjdhpunktse

And The Band Played On

Månad: mars 2015

Födelsedagsfunderingar på perrongen vid spår 17

gleis17_03

En av de sista tågen avgick från spår 17, den 27 mars 1945. Min födelsedag.

Ett av det moderna Berlins mest kända konstverk är det så kallade Förintelsemonumentet, ett kvarter söder om Brandenburger Tor. Ett minnesmärke som varje år ses av 100 000-tals turister. Betydligt mindre känt är ett annat monument, betydligt mera lågmält, som döljs i grönskan runt S-tågsstationen i Grünewald, en gammal välbärgad villastad ungefär halvvägs till Potsdam. Här bodde många av Berlins bättre bemedlade under det tidiga 1900-talet, däribland många ur stadens framgångsrika judiska befolkning, som fick se sina ägodelar och hus konfiskeras av nazisterna – innan de sattes på godsvagnarna till koncentrationslägren.

För en gång i tiden, närmare bestämt för 70 år sedan, var järnvägsstationen Berlin Grünewald betydligt större än idag. Och den användes inte bara för lokaltågen till och från Potsdam. Grünewald var dessutom stationen varifrån deportationen deportationen av den judiska befolkningen i Berlin med omnejd skedde. Härifrån rullade godsvagnarna österut till de ökända mål som vi idag känner under namn som Lodz, Treblinka, Sobibor, Theresienstadt och Auschwitz-Birkenau. Godsvagnar fulla av människor på väg mot arbetsläger – eller utrotning. Många dog på vägen dit.

Och som ett resultat av nazisternas närmast patologiska intresse för att dokumentera allt, bokfördes även samtliga tågtransporter i officiella register. Datum, antal judar och destination – uppgifter som idag finns instansade i tunga stålplattor på perrongen till Gleis 17 (spår 17) – bildar idag en minneslund som genom sin obönhörliga saklighet inte lämnar någon oberörd. Till skillnad från minnesmärket vid Brandenburger Tor, möter man här knappast några andra besökare alls. Däremot vittnar de många kvarlämnade ljuslyktorna med hebreisk text att överlevare och släktingar fortfarande kommer hit för att hedra sina nära och kära, som mördades av nazisterna.

gleis17_01

Betongplattorna täcker perrongerna vid stationen i Grünewald.

 

Själva den industriella skalan av utrotningen blir här smärtsamt tydlig när man promenerar längs de i igenvuxna perrongerna. Stålplattorna täcker inte bara en utan flera perronger, var och en med uppgift om datum, antal passagerare och slutdestination.

Ett av de sista tågen lämnade Grünewald idag för precis 70 år sedan, den 27 mars 1945, bara några få veckor före Tredje rikets fall. Målet för denna resa var Theresienstadt. För så fixerad var Hitler av sitt projekt att utrota Europas judar, att han beordrade transporterna till dödslägren att rulla ända in i det sista, när fienden stod utanför ett par mil utanför Berlin. Till och med trupptransporterna – som var livsviktiga för wehrmacht som höll på att förlora kriget på Östfronten – fick stå tillbaka för att det skulle finnas kapacitet att frakta judar till dödslägren.

Den 27 mars – min födelsedag. Något som får en att reflektera lite extra. I en tid när Europas judar återigen befinner sig under attack endast för att de är judar,  borde alla göra ett besök vid Spår 17.

Kanske lugnet och tystnaden här kan stämma till lite eftertanke, i en allt vansinnigare värld.

Intressant?

WWF har fått en hel generation att tro på domedagen och nu ger det utdelning

Var tredje svensk lider av klimatångest, meddelar DN idag. Bakom denna larmrapport står inte helt oväntat Världsnaturfonden, WWF, som låtit undersöka – bland mycket annat – svenskarnas nivå av skräck inför den hotande apokalypsen, den katastrof som endast kan avvärjas om vi alla gör som WWF föreskriver.

Mätningen och rapporteringen av densamma är tajmad för att bilda upptakt till det årliga jippot Earth Hour, som hålls på lördag kväll. Då ska vi släcka lamporna gemensamt för att sända en signal till världens beslutsfattare om att ta hotet mot klimatet på allvar.

Vad som är intressant med undersökningen är dock inte att den landar i de redovisade slutsatserna. Det förvånande är att inte fler drabbats av klimatångest efter decennier av skräckpropaganda från godhetsentreprenörer som WWF, Greenpeace och Naturskyddsföreningen. Vi har nu en hel generation som vuxit upp med Världsnaturfondens domedagsprofetior om ständigt ökande temperaturer, stigande havsnivåer, hot om massutrotning av söta djur och galopperande extremväder. Och budskapen inriktas i hög grad på de minsta  – redan på förskolan tillåts WWF driva kampanjer om klimat, miljö och hållbarhet, trots att utbildningsmaterialet inte har mycket med vetenskap att göra, utan påfallande ofta landar i politisk aktivism. Förra året utnyttjades skolbarnen för att sätta press på politikerna för att investera AP-fondernas pengar i förnybar energi och sluta äta kött.

Så här kommer ett par av landets skolor att högtidlighålla Earth Hour i år, enligt Världsnaturfondens hemsida (mina fetningar):

Nordgärdets förskola, Ale kommun. 60 barn. Under vecka 13 kommer förskolan att ha Earth Hour-tema, samtal om hur man kan hjälpa till att minska energiförbrukningen, räkna strömbrytare och sätta upp stoppskyltar för att komma ihåg att inte tända. Förskolan kommer också att ha ficklampor på toaletterna och laga klimatsmart soppa utomhus en dag.

Broholmskolan i Lidköping, 260 elever från förskola till årskurs 9. Eleverna får dokumentera sin egen nedsläckning hemma, ger lämpliga hemuppgifter för att engagera hemmet, tittar på pandafilmerna och den internationella Earth Hour-filmen, som visar att frågan är stor och global.

WWF har till och med ett program med särskilda modellskolor – idag 10 stycken – där eleverna drillas i att leva helt efter den ideologi som bestämts av en stenrik, toppstyrd och multinationell sekt. Som jag har bloggat om ett flertal gånger: WWF är en av världens mäktigaste miljölobbyister med en omsättning på flera miljarder årligen, och vars amerikanske vd har högre lön än USA:s president. Någon egentligen insyn i verksamheten finns inte, med mindre än att WWF själva väljer att vara ”transparenta”. Denna miljöjätte tillåter vi utan närmare tanke komma i våra förskolor och klassrum utan att någon, allra minst Skolverket, reflekterar närmare över det. Denna superrika samling av kungligheter (vår egen kung är ordförande i Världsnaturfonden), oljebolagschefer och samhällstoppar som aldrig nånsin behövt vända på slantarna, tar sig den moraliska rätten att komma med synpunkter på hur vi vanliga svenskar ska leva våra liv. Vi ska avstå från ”onödig konsumtion” och välja bort resan till Thailand. Detta kommer alltså från samma människor som svischar runt världen i förstaklass till olika klimatmöten.

Reflektera lite över det där i mörkret på lördag.

Hur som helst. När WWF då lyckats med konststycket att få en hel generation att känna klimatångest, gör samma organisation en undersökning som mycket riktigt visar att indoktrineringen haft effekt. På fredag släcks ljuset därför på förskolor runt om i Sverige, en aktion som framför allt lär svenska barn att el är farligt för naturen. 3-4-åringarna får också lära sig lösningen på detta problem: Att producera egen el med hjälp av solceller. (Vad som ska hålla ljuset på de nio dagar av tio som solcellerna inte levererar lämnas till framtida generationer att lista ut.)

Vad som är extra stötande är att Sverige har världens mest stabila och rena elproduktion, med en mix av framför allt vattenkraft och kärnkraft som tillsammans står för mer än 90 procent av effekten. Denna stabilitet har tjänat Sverige väl och länge gjort det möjligt att ha en stor och framgångsrik tillverkningsindustri, trots vårt relativt höga löneläge och generösa välfärdssystem. Och framför allt – vi har redan en massiv överproduktion, som en konsekvens av den stora utbyggnaden av förnybart, och att spara el sänker därför inga svenska utsläpp alls.

Vår stabila energiproduktion vill alltså WWF slå undan benen för, till förmån för att ställa om till småskalig solenergi, det som i Tyskland kallats energiewende. Erfarneheten av denna satsning förskräcker – den tyska storsatsningen på solenergi kommit att leda till kraftigt höjda elpriser och ett distributionsnät ständigt på gränsen till kollaps. Skattebetalarna har fått punga ut med tusen miljarder i subventioner till solenergin, ändå är branschen i kris och kräver ständigt mer statligt stöd för att hålla nästan över vattenytan.

Stefan Löfvens socialdemokratiske kollega i Tyskland, Sigmar Gabriel, har offentligt gått ut och förklarat att satsningen på sol och vind varit total galenskap. Men eftersom definitonen av galenskap är att göra om samma sak och förvänta sig ett annat resultat, måste vi även i Sverige strö miljarder över villägare och fastighetsbolag som smäller upp solceller på taken. Eftersom det säkert kommer att gå bättre här. Och trots att det inte sänker våra co2-utsläpp överhuvudtaget – snarare motsatsen eftersom solcellerna kräver reglerkraft som står redo när solen inte lyser. Och oftast kommer denna reglerkraft från kol- eller gaskraftverk.

Detta är ytterligare en insikt som skolbarnen lämnas att upptäcka på egen hand.

Exakt varför WWF driver denna agenda vet vi inte så mycket om, mer än att det är en internationell satsning. Samma krav på att satsa pensionsfondernas pengar på förnybart och avinvestera från bolag med ”höga co2-avtryck” drivs vad jag kan se av Världsnaturfonden i samtliga västländer. Vilka ekonomiska intressen som ligger bakom kan vi inte veta, eftersom WWF är en organisation där vi saknar insyn. Vi vet helt enkelt inte vad som styr dess agenda.

Däremot vet vi att det varit och är lukrativt att hota med den kommande domedagen i skolan, för inget annat land har nämligen uppnått samma grad av klimatångest som vårt. Dessutom låter såväl politiker som media dem hållas utan någon som helst granskning.

Det är något vi borde diskutera när vi sitter där i mörkret på lördag och lajvar medeltid.

Intressant?

Fler om , , , ,

Helt bäng om dengue

I ett inslag i SVT varnar forskare för att Sverige inom bara ett par år kan drabbas av den fruktade denguefebern – en svår virussjukdom som sprids via myggbett ochhärjar framför allt i asiatiska länder som Thailand. I värsta fall kan sjukdomen leda till döden. Och i ett mera tropiskt klimat, menar forskarna, kan sjukdomen få fäste även i Sverige. Detta mer tropiska klimat, som sägs vara på väg, känns kanske just i dessa dagar ganska avlägset. Men det kommer att ändras, och snabbt kommer det att gå om man ska tro Anders Björkman på Karolinska Institutet i Solna. I inslaget slås det nämligen fast:

Med en temperaturhöjning på två grader skulle de smittbärande myggornas geografiska spridning kunna utökas med 30 procent de närmaste 15 åren.

Nu finns det ett par problem här, framför allt med fakta. Dels har den globala medeltemperaturen bara ökat med c:a 0,8 grader på de senaste dryga hundra åren. Dels har temperaturen stått och stampat på samma fläck de senaste 18 åren. Utan att på något sätt förringa risken för kommande temperaturhöjningar som ett resultat av skyhöga koldioxidutsläpp, krävs det någon typ av närmast apokalyptisk händelse för att medeltemperaturen ska hinna klättra med två grader celsius på bara 15 år. Med nuvarande uppvärmingstakt på 0,08 grader per decennium skulle detta innebära en nära 17-faldig ökning av uppvärmningstakten från och med idag. Möjligen hade planeten snabbt kunnat värmas upp på detta sätt ifall en gigantisk asteroid träffat Jorden och knuffat den i en ny bana runt solen. Eller om någon plötslig Day after tomorrow-händelse dramatiskt skiftat jordaxelns lutning. I bägge dessa fall hade vi dock haft betydligt större problem att ta hand om än denguemyggor i Sverige.

Nyheten påminner dock lite om de klimatlarm vi brukade höra för ett par år sedan. Då det var framför allt risken för malaria som klimatforskarna skrämde med. Denna tropiska sjukdom, varnades det för, skulle komma att bli allt vanligare i Sverige i takt med stigande temperaturer. Vad få som brydde sig om att nämna då var att malaria inte alls är någon tropisk sjukdom. I 1800-talets Fattigsverige var malaria, eller ”frossan” som sjukdomen kallades då, tvärtom en ganska vanlig dödsorsak, och anledningen till att viruset spreds var framför allt fattigdom, bristande hygien och trångboddhet. I de små, fuktiga och smutsiga statarstugorna, där dussintals människor trängdes med varann, trivdes myggorna finfint. Med högre levnadsstandard, bättre bostäder och storskalig utdikning av kärr och våtmarker – där myggorna kläcktes – utrotades sjukdomen i Sverige i början av 1900-talet.

Risken för att det svenska klimatet skulle orsaka en ny våg av vare sig malaria eller denguefeber får därför anses som osannolik. Däremot håller vi som bäst på att återintroducera exakt de riskfaktorer som spred malarian på 1800-talet. Runt om våra tätorter breder just nu överbefolkade kåkstäder ut sig, där varken rent vatten eller avlopp finns att tillgå. Och i flyktingförläggningarna trängs allt fler in – uppåt sex personer tvingas idag dela på ett litet rum på 12 kvadratmeter. Detta är tyvärr perfekt grogrund inte bara för malaria utan även andra sjukdomar. Och vad jag kan läsa mig till om denguefeber, verkar ungefär samma faktorer ligga bakom de senaste årens utbrott i Asien.

Lägg till detta EU:s i många avseenden helgalna vattendirektiv, som i delar handlar om att återställa svenska våtmarker och kärr som de var en gång på 1800-talet, innan de dikades ur och malaraiamyggan försvann. Och eftersom det handlar om regler som EU-byråkraterna beslutat om, måste Sverige som alltid vara bäst i klassen. Räkna alltså kallt med att vi om några år har återintroducerat även den svenska malariamyggan i vår fauna – ungefär samtidigt som det sista jordbruket läggs ner i brist på lönsamhet.

Sådana unintended consquences är givetvis alldeles för jobbiga att ta tag i för våra politiker, och därför är det enklast – och garanterat ofarligt – att skylla på klimatet. Dessutom garanterar det att forskningspengarna fortsätter att rulla in.

Intressant?

Fler om , , , ,

Vad är lite hämndporr och IS-rekrytering mot att fildela en Beckfilm?

De svenska filmbolagen har dragit igång en stor våroffensiv, skriver DN, på jakt efter vad som – med härledning av utdömda straff – är ett värre brott än väpnat rån, misshandel eller deltagande i Isis folkmord – tillsammans. Jag talar förstås om piratkopiering och fildelning, dessa flagranta och återkommande övergrepp mot den immateriella äganderätten som hotar en hel värld. Det är givetvis förståeligt att detta oskick till varje pris måste stävjas, innan epidemin ödelägger civilisationen som vi känner den och störtar oss tillbaka ner i medeltiden, för att anknyta till ett aktuellt begrepp.

Enligt DN-artikeln har sex personer, som det senaste året dömts för fildelningsbrott, i efterhand krävts på sammanlagt  dryga 53 miljoner i skadestånd. Ett fall har redan avgjorts, där en man i 30-årsåldern dömdes att betala 4,3 miljoner för att ha fildelat filmen ”Beck – Levande begravd”. Nivån på skadestånden utgår från Pirate Bay-domen 2009, där de fyra åtalade dömdes att betala 46 miljoner i skadestånd – en dom som trots sina uppenbara brister inte togs upp av Högsta domstolen. Alltså blir det möjligt att dra människor inför rätta för ”medhjälp till fildelning” – och i efterhand döma ut närmast astronomiska summor i skadestånd.

Därför anser nu filmbranschen och dess samarbetsorgan Rättighetsalliansen, att det nu är fritt fram att stämma brallorna av fildelande svenskar. Och de beräkningar som organisationen och dess företrädare Henrik Pontén baserar sina krav på, verkar ha inspirerats betydligt mer av den organiserade brottsligheten än svensk rättspraxis. Rättighetsalliansen räknar inte bara med en ”hypotetisk licenskostnad” för filmen som delats ut, även en uppskattad summa av hur många missade exemplar som teoretiskt skulle sålts till fullpris ligger i underlaget. Samt – och här blir det riktigt overkligt – en avgift för skada på filmens anseende, som ett resultat av att den kan ha visats på mindre skärmar än den var tänkt för från början.

Vilket innebär att filmbolagen på fullt allvar anser att en film kan kränkas – om man ser den på sin Iphone eller surfplatta. Fundera ett tag på detta.

Ju mer man sätter sig in i filmbranschens krav, desto tydligare blir det att denna rättighetsindustri hotar samhället  mer än Sveriges alla fildelare tillsammans. Denna upphovsrättsmaffia verkar ännu så länge kunna härja fritt i våra svenska så kallade rättsvårdande instanser, och de tillåts ödelägga unga människors liv för en typ av småbrottslighet som förr i tiden hade slutat med dagsböter. Med skadeståndskrav på flera miljoner blir det förstås omöjligt att någonsin betala tillbaka, och det enda som återstår är personlig konkurs och mångårigt utanförskap med ett liv på existensminimum.

Man hade ju kunnat önska att vi hade haft en justitie- eller kanske kulturminister som haft modet att sätta branschen på plats Men idag hör jag ingen från politiskt håll som har något att säga alls om det bisarra faktum att det anses 57 gånger mer allvarligt att dela en Beckfilm på nätet än att lägga ut smygfilmat sex på sin exflickvän. Det senare brottet har nämligen av Högsta domstolen ansetts vara värt 76.000 kr i skadestånd för den drabbade. Och terrorturister, som reser till Syrien för att skära huvudet av civila, slipper hamna inför rätta över huvud taget när de kommer hem för att vila upp sig från det jobbiga mördandet – de får istället gratis sjukvård och en gräddfil in på arbetsmarknaden.

Jag är helt och hållet för att vi ska ha en upphovsrätt, och det är långtifrån en mänsklig rättighet att få allt gratis. Men vi kan ju fundera lite med vad sådana här domar gör med det allmänna rättsmedvetandet? Inte minst som det visar sig att filmbolagen själva beter sig som skurkar gentemot rättighetsinnehavare.

Intressant?

Fler om , , , ,

Därför storsatsar Sverige på handel med medeltiden

Egentligen hade jag ju tänkt att skriva ett betydligt längre blogginlägg om regeringens havererade Saudiavtal, eftersom det finns så många bottnar i den här affären som inte kommer fram i den svenska debatten.

Men vad jag reflekterar över när jag läser uttalandena från Stefan Löfven när han närmast desperat försöker krishantera och konstaterar att förutom de militära samarbetsavtalen som sägs upp, vill statsministern ha goda diplomatiska relationer och göra fler affärer med Saudiarabien.

Varför det? Med tanke på att det uppsagda avtalet dels inte innehöll några offensiva vapen (utan mest spanings- och övervakningsteknik, sådant som bland annat krisdrabbade svenska Ericsson sysslar med) dels att Saudiarabien inte befinner sig i krig, borde det inte vara särskilt mycket mer kontroversiellt att exportera dessa varor än låt oss säga svenska mejeriprodukter.

För om vi nu på allvar anser att Saudiarabien är det medeltida, förtryckande och brutala skäggvälde som utrikesministern säger – varför ska ens den civila handeln med denna skurkstat gynnas? Varför inte bojkotta allt, precis som vi gjorde med Sydafrika en gång i tiden? Apartheid kan ju sägas vara lika utbrett i det saudiska kungadömet som i 80-talets Sydafrika, med skillnaden att det är främst den kvinnliga delen av befolkningen som förvägras mänskliga fri- och rättigheter. Och alla asiatiska gästarbetare, förstås, som jobbar i landet under ofta slavliknande förhållanden.

Den saudiska säkerhetstjänsten klarar sig nog finfint utan våra spaningssystem när de förtrycker och torterar sitt eget folk. De kan säkert framgångsrikt använda sig av Ramlösa vid waterboarding om de skulle vilja det – eller varför inte bygga om Ikeas Kallax till en praktisk sträckbänk? Möjligheten finns även att sakta strypa oliktänkare med en rejäl näve av Malacos lakritssnören.

Skämt åsido, det handlar förstås i slutändan om pengar,  och vi ska vara medvetna om att Sveriges välstånd idag är byggt på export till ett stort antal gamla och nya diktaturer runt om i världen – Kina, Vietnam, Kuba, Östtyskland, för att bara välja ett par exempel. Vi har till och med sålt kronjuveler som Volvo personvagnar till en skurkstat som stryper informationsfriheten och regelbundet avrättar sina medborgare med nackskott, när de inte kör över sovande demonstranter med stridsvagnar.  Och bara för någon dag sedan presenterade näringsminister Mikael Damberg regeringens nya exportstrategi med en lista på 26 länder som han vill storsatsa på, däribland Thailand, Egypten, Förenade arabemiraten, Qatar. Och Saudiarabien…

Bakom de stora, svulstiga deklarationerna råder alltså samma gamla realpolitik. Oavsett vad man tycker moraliskt om att handla med diktaturer och skrukstater så är det ett sorgligt faktum att vi inte hade haft mycket till exportintäkter utan dem. Eller industrier heller för den delen.

Vi hade varit lite mera Grekland, helt enkelt.

Därmed inte sagt att det var fel av Margot Wallström att kalla medeltidsmännen i Riyadh för just det – medeltida. Men det gynnar inte direkt konsumtionen av svensk yoghurt i området mellan Röda havet och Persiska viken.

Intressant?

Fler om , , ,

Regeringen och FI pumpar upp bostadsbubblan

Den svenska bostadsmarknaden befinner sig på kokpunkten. Folk budar som galningar på hus och lägenheter, och trots varningar pumpas bubblan upp mer och mer – pådriven av historiskt låga räntor och en total brist på politisk insikt om hur många års planekonomisk hyresreglering skapat till en närmast permanent bostadsbrist och skyhöga priser i den fritt handlade delen av marknaden. Unga  i storstadsområden som vill flytta hemifrån, får nöja sig med att hyra i andra, tredje eller fjärde hand, om de inte har turen att ha välbeställda föräldrar med ett par miljoner på fickan som kan köpa dem en biljett förbi den stelfrusna bostadskön. Jag själv, med två snart vuxna barn, börjar inse att ingen av dem kommer att flytta före 30 (om de inte tänker smart och skaffar partner med försthandskontkrakt).

Efterfrågan på bostäder är nu 30 procent större än utbudet, och var femte lägenhet säljs före visning. I februari låg slutpriserna för lägenheter på söder i snitt 17 procent över utrop, enligt Mitt i Stockholm. En liten 18-kvadratare i Finntorp, Nacka, gick i veckan för rekordpriset 1,5 miljoner – 84.000 kr per kvadratmeter.

Och ändå är det bara början. För nu, när Finansinspektionen gett besked om hur det kommande amorteringskravet – som är tänkt att införas från den 1 augusti – ska se ut, pumpas bubblan upp till enorma proportioner. För vad som händer är att det är just amorteringskravet – som bara ska gälla nya lån tagna efter den 1 augusti – kommit att fungerar som en blåslampa, tvärtemot intentionerna. På en redan överhettad marknad där utbudet är rekordlågt och behovet av bostad gigantiskt, har sträckan fram till augusti blivit ett veritablt sprinterlopp där det gäller att till varje pris säkra bostadsaffären innan amorteringskravet klubbas igenom. Ett amorteringskrav som många av dagens bostadsköpare – speciellt de som är nya på marknaden och inte har en miljon till kontantinsats – inte kommer att ha råd med.

Därför gäller det att köpa nu, och buda som det inte fanns någon morgondag.

Själv bor vi ganska bra i stor lägenhet, men hade gärna flyttat till hus med lite mer utrymme för tonåringarna, eftersom de nu måste bo kvar även som vuxna (eller till de hittar en rik partner med förstahandskontrakt). De senaste årens prisrally gör det dock omöjligt att hitta något objekt som vi ens är i närheten av att ha råd med – och då tjänar vi ändå bra. Och det är till stor del denna inlåsningseffekt – med exempelvis äldre par med låga inkomster och utflugna barn som sitter kvar i sina stora villor, eftersom det är för dyrt att flytta till mindre lägenhet – som gör att utbudet blir skralt. En brist som i sin tur driver på priskarusellen ytterligare.

Och nu eldas alltså priserna på  ännu mer, denna gång av regeringen och Finansinspektionen. För istället för att fungera dämpande på priserna, blir löftet om amorteringskrav som att hälla bensin på brasan. Bra gjort där.

Så där går det när politiskt välmenande beslut får diametralt motsatt effekter, eftersom ingen bemödat sig riktigt om att tänka först. Risken är nu att den megabubbla som blir resultatet växer sig så stor att den hotar att sänka ekonomin när den spricker. Och därmed kan regeringen tvingas backa – från amorteringskravet. För med nedgångar på 25 procent, som Finansinspektionen själv bedömt bli resultatet av  de nya reglerna, riskerar många av de som budar som dårar idag att sitta med bostäder som de kommer att göra brakförluster på. Om de tvingas att sälja.

Det här kan gå åt h-e i en handväska, som amerikanerna säger.

Fast enligt finansmarknadsministern fungerar Sveriges bostadsmarknad finfint. Inga problem, cirkulera!

Intressant?

Fler om , , ,

Tecken på att Apple är på väg att bli modeföretag

Amerikanska pengamaskinen Apple höll igår ännu ett av sina återkommande väckelsemöten, en tradition som startades av den numera helgonförklarade Steve Jobs. Och precis som förhandsryktena gjort gällande presenterades den nya, men redan kända Apple Watch – men även en helt ny och supertunn bärbar MacBook i guld, silver eller ”rymdgrått”. Det speciella med denna nya MacBook – som varken är en Air eller Pro utan snarare något mittemellan Ipad och bärbar dator, är dels att den är utrustad med en ynka port – som används både för laddning och eventuell inkoppling av extratillbehör som skärm – dels att den saknar fläkt.

macbook

Ny supertunn Macbook, finns även i guld. Fullkomligt faaab till den lyxiga handväskan.

Som flera analytiker varit inne på, kan detta möjligen ses som en ompositionering – bort från Apples trogna bas av ”powerusers”, tekniknördar och IT-proffsen som köpt Apple för datorernas prestanda, design och driftsäkerhet – till en ny och pengastinn publik. En modemedveten, urban medelklass som väljer snygga teknikprylar som kan fungera som hi-techaccessoarer, men som inte bryr sig ett dugg om datorn har en eller tre USB-portar eller hur många Gigahertz klockfrekvensen är.

Att Apple har siktet inställt på en ny, köpstark målgrupp som bryr sig mer om design än gigaflops, visas tydligt av att företaget aktivt rekryterat nyckelpersoner från modebranschen. Så sent som för ett år sedan anställdes Angela Ahrendts från Burberry, som enligt The Guardian fått uppgiften att förnya Apples butikskoncept. Tidningen drar slutsatsen att Apple nu är på väg med stormsteg in i modebranschen.

applewatch

Tim Cook visar en ovanligt dyr klocka som kräver laddning varje dag. Foto: Apple

Jonathan Ive, Apples designchef, anställde nyligen industriformgivaren Marc Newson för att jobba med Apple Watch. Newson är väl förtrogen med modebranschen – hans fru Charlotte Stockdale är stylist för bland andra Victoria’s Secret. Under modeveckan i Paris i september förra året, presenterade han klockan för formgivare och modejournalister. I en intervju med Women’s Wear Daily sa Newson:

“The fashion industry has an enormous amount to offer in what we do in industrial design because fashion is fast, fashion has its finger on the pulse. There are very few creative industries that work on that rhythm.”

Apples nya fokus beror givetvis på att bolaget vill försvara möjligheten att ta snuskigt betalt för sina produkter, och slippa från den mördande konkurrensen i det tekniksegment där de idag tjänar de stora pengarna. Samsungs smarttelefoner är lika bra prestandamässigt och går ofta att få billigre än Iphone, och då är det givetvis bättre att röra sig ”upmarket” och designa produkter för en publik där pengar inte är något problem – i ännu högre grad än idag.

Apple Watch är just en sådan produkt. Den billigaste kommer sannolikt att kosta runt 3.000 kr när den landar i Sverige senare i år (inget datum är satt ännu) medan den dyraste med  boett i 24-karats guld går loss på 150.000 närmare 100.000. Med tanke på att klockan bara sägs ha 18 timmars batteritid och – i alla fall så här långt – funktioner av ytterst tveksam nytta, är det tydligt att den vänder sig till dem som redan har allt.

Apple håller alltså på att bli världens första modeföretag i teknikbranschen. Haute Couture-teknik till och med.

Som av ett slags ödets ironi lanseras Apples smartklocka och den nya Chanel-anpassade Macbooken samma dag som Sony – för inte så länge sedan marknadsledare inom mobiltelefoni under varumärket Sony Ericsson – varslar 1.000 anställda i Lund. Vilket väl är ett bevis som gott som något på hur snabbt det kan bära utför för den som inte anpassar sig eller vågar förändras.

(Själv kommer jag tyvärr garanterat att slanta upp pengar för en Appleklocka, oavsett om jag har råd eller inte, och trots att den kraschade svenska kronkursen gjort att Church of St Jobs prylar chockhöjts i pris med i genomsnitt 16-19 procent dyrare.)

Intressant?

SvD 1, 2, 3, DN, Macworld 1, 2, Aftonbladet (Plus)

Fler om , , , ,

Offentligfinansierat näthat i Sveriges radio

Lagom till Internationella kvinnodagen fann redaktionen på Sveriges radios humorprogram Tankesmedjan det lämpligt att ”granska” GP:s nya politiska chefredaktör Alice Teodorescu och hennes bakgrund. Teodorescu har med sin uttalade högerprofil – hon kallar sig liberalkonservativ istället för socialliberal – fått stora delar av det åsiktsindustriella komplexet i Sverige att krevera. Två ledarskribenter på G-P har sagt upp sig i protest mot att få Teodorescu som chef,  den tredje har sjukskrivit sig.

Att de tre programledarna, Johannes Finnlaugsson, Dilan Apak och Petrina Solange, alla står väldigt långt till vänster om Alice Teodorescu råder det knappast någon tvekan om när man lyssnar på podden. (Hur dominerande vänstersympatierna i Sveriges radios så kallade humorprogram är skrev Magasinet Neo om i senaste numret.)

Men den så kallade granskningen av Teodorescu är så långt från humor – eller satir – som man kan komma. Istället utvecklas programmet snabbt till fullfjädrat karaktärsmord, där redaktörerna utan någon egentlig anledning läser upp vad anonyma troll på flashback skriver om exempelvis om Alice Teodorescus bröst och vad de skulle vilja göra med henne. De fnittrar åt hennes ursprung – hon kom som barnhemsbarn från Rumänien – och spekulerar i att hennes framgångar och högeråsikter är en slags överkompensation för de rumänska barnhemsrötterna – ungefär som en annan invandrare, ”Lasermannen” John Ausonius, ”överkompenserade” genom att skjuta invandrare.

Höhö. Dråpligt, eller hur?

Programledarna lyckas också stämpla Teodorescu med epitetet ”husblatte, eftersom det i bokstavs- och identitetsvänsterns värld inte är möjligt att både vara invandrare och hysa högersympatier. Har man ändå det är man bara en nyttig idiot, en Onkel Tom som är för dum för att förstå att hen går den vite mannens ärenden.

Denna inverterade rasism slår fast att en riktig invandrare (eller svenskfödd med annat etniskt ursprung) antingen måste vara vänster – eller förd bakom ljuset. Fast eftersom det är vänstern som står för den klassificeras detta som identitetspolitik, och blir då allt det unkna plötsligt rumsrent.

Nästan exakt samma sorts smutskastning råkade moderaten Hanif Bali – med iranskt ursprung –ut för förra sommaren, då han kallades husneger i en SVT-debatt av Miljöpartiets Mikael Trolin. Och i Dala-Demokraten beskrevs  Bali som ett “[o]ffer i den bemärkelsen att han hjälper moderaterna med att bedriva en politik som slår mot sådana som han själv.”

Det sista alltså med klar hänvisning till Balis hudfärg och etnicitet. Samma metod som användes av Tankesmedjans ”satir” mot Teodorescu.

Jag följde chatten med Alice Teodorescu på gp.se i torsdags, och det som slog mig var att nästan alla var närmast lyriska i sitt välkomnande av henne. Många återkom med kommentaren att det kanske ”äntligen” skulle bli ett friare debattklimat på G-P, något som hon själv återkom till i sin programförklaring dagen efter:

“Som född i ett kommunistiskt land, utan fri åsiktsbildning och yttrandefrihet, har jag alltid fascinerats av ordets makt över tanken. […] Trots vår grundlagsstadgade yttrandefrihet räds vi den fria tanken – den som på ett ögonblick kan försätta oss i det absoluta utanförskapet. Personligen är jag mer rädd för vad som händer med en människa när hon bär på tankar som hon inte vågar sätta ord på, liksom vad som händer i ett samhälle där orden inte längre är bärare av tankar.”

Jag tror alla normalt funtade människor är beredda att skriva under på detta. En fri debatt är en förutsättning för att det demokratiska samhället ska kunna fortleva – ändå är det något som gång på gång motarbetas, ofta av dem som kallas näthatare. De som med hot och hån försöker tysta dem som tycker ”fel”.

Man må ha helt andra politiska åsikter än Alice Teodorescu – jag håller långt ifrån med henne i allt – men det borde vara ett krav att bemöta just åsikterna, inte utseende och ursprung. Men uppenbarligen hittade Tankesmedjan inget komprometterande som de kunde sätta dit henne för, därför fick det bli personangrepp, rasism och unken sexism istället.

Teodorescu verkar förvisso tuffare än de flesta, och jag hoppas verkligen att hon orkar fortsätta sitt jobb. Den hatkampanj hon utsatts för – av inget annat skäl än att hon är ung kvinna och höger – går faktiskt utöver det mesta vi upplevt av avarter i den så kallade åsiktskorridoren.

En annan detalj värd att nämnas är att G-P:s ledarsida just nu är Sveriges enda som består till 100 procent av  personer med utomnordisk bakgrund – ett lysande exempel på den mångfald som vänstern så hett eftertraktar alltså. Förutom Teodorescu arbetar Landskronas kulturnämndsordförande Czaba Bene Perlenberg halvtid på ledarredaktionen. Han avfärdas för övrigt som ”vikarien” av humorgenierna på SR.

Själv funderar jag på var alla Teodorescus medsystrar är idag, på kvinnodagen? Var är den berättigade vreden från exempelvis Schyman, Ohlsson, Lööf eller Sahlin mot att vårt offentligfinansierade public service bedriver näthat i nivå med de värsta Avpixlat-trollen?

Vi kan också notera att det idag är betydligt mer kontroversiellt att Tina Nordström lagar mat i Jerusalem än att Sveriges radio kallar en kvinnlig svensk chefredaktör för husblatte. Det förra inslaget togs bort av TV4 efter protester från palestinagrupper, det andra ligger dock kvar utan att någon verkar bry sig.

Vad säger det om vår tid?

Intressant?

Fler om , , , ,

© 2019 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: