Fröjdhpunktse

And The Band Played On

Månad: oktober 2015

Parkeringskoll i parallellsamhället


Det började sommaren 2014. Plötsligt började de dyka upp på parkeringsplatsen i Stockholm City – en samling rostiga och nedgångna skåpbilar. Vissa svenskskyltade, andra från Bulgarien och Rumänien, någon enstaka från Tjeckien. Ett par av bilarna stod parkerade i princip dygnet runt,  med tiden blev de fler. Det blev snart tydligt att de åtminstone tidvis användes som sovplatser – vilket i praktiken innebar en parkeringskostnad per bil på flera hundra per dygn (just denna p-plats har dessutom Stockholms högsta parkeringsavgifter).

Några p-avgifter betalades sannolikt aldrig, och vissa morgnar då jag passerade satt de gula p-böterna  i drivor på framrutorna. Men eftersom skåpbilarna antingen var registrerade utomlands eller ägdes av svenska ”målvakter” kom parkeringsbolaget gissningsvis till slutsatsen att det var lönlöst att försöka driva in vare sig avgifter eller böter. Tiden gick och allt färre gula lappar syntes på bilarna. Idag ser jag dem aldrig, inte heller att någon p-vakt längre bryr sig om att lappa bilarna.

Detta kan ses som ett exempel i det lilla på när samhället ger upp. Stockholms stad har i praktiken släppt kontrollen över en central del av City och accepterar att denna yta styrs av två parallella uppsättningar regler: en för fattiga EU-medborgare, en annan för de bilister som har inkomster  och en  adress i landet – och därmed går att nå med påminnelser, inkassokrav och hot om utmätning. De andra är det inte lönsamt att jaga, kostnaderna överstiger sannolikt de potentiella intäkterna.

Också i Borås har också samhället gett upp, i alla fall i en del av staden som heter Norrby. Här har parkeringsvakterna beslutat att sluta lappa bilar sedan de blivit både hotade och beskjutna. Vilket ger effekten att det numera är fritt fram att parkera var och hur man vill  i ytterligare ett av de parallellsamhällen som nu etableras runt om i landet.

Det har också getts upp längs de stora europavägarna, framför allt runt storstäderna. Efter att flera av landets rastplatser tagits över av EU-migranter, väljer myndigheten i frågan – Trafikverket – att stänga dem. I praktiken kapitulerar myndigheten, då det varken finns personal eller pengar tillräckligt för att garantera säkerheten – till exempel har städerskor knivskurits när de försökt städa toaletterna av folk som bosatt sig i dem. Jerry Steen, säkerhetsansvarig på Trafikverket, är oroad av utvecklingen som accelererat på senare tid.

”Ytterst får det konsekvenser för samhället. Kan inte yrkestrafiken ta sina lagstadgade kör- och vilotider så blir det riktiga bekymmer för åkerinäringen. Och fungerar inte transportapparaten funkar ingenting.”

Samtidigt, i ett parallellt universum där människor knegar på och försöker ta sig till jobbet för att klara av att betala de allt högre skatter och pålagor vi har ålagts, har Skatteverket inga problem med att kräva 1470 procent i ränta när trängselskatten kommer in en dag för sent – även om det är myndigheten själv som misslyckas med att ta betalt.

I Landskrona kräver Miljöförvaltningen att KF fastigheter städar upp och ställer ut toaletter på bolagets mark – där det vuxit upp tältläger  – annars väntar böter. Märk väl, inte för dem som ockuperar marken och skräpar ner, utan ägaren. Någon hjälp av myndigheterna med att avhysa dem som ockuperar får bolaget dock inte – det problemet får markägaren själv lösa.

Listan kan göras längre, men vad exemplen vittnar om är framväxten av flera olika parallellsamhällen, med lagar och regler som gäller olika beroende på dels vem du är, dels om det är samhällsekonomiskt och/eller identitetspolitiskt motiverat att upprätthålla dem.

Ännu befinner sig Sverige långt ifrån vad som kallas failed state, alltså en statsbildning där de styrande inte har kontroll över landets territorium (exempel på sådana länder är till exempel Irak och Syrien).  Däremot börjar vi röra oss i samma riktning som Mexiko, Columbia eller för all del europeiska länder som Frankrike, där staten förvisso fortfarande har kontroll över landet, men väljer att överge fler och fler områden där det kostar för mycket att upprätthålla ordningen, både i pengar och polisresurser. Dessa platser tillåts glida ner i våld och laglöshet, de blir no-go-zoner, där våldsmonopolet upprätthålls av helt andra krafter än svensk polis.

Det riskfyllda med att tillåta denna utveckling att fortsätta, är vad de dubbla måttstockarna ställer till med i det allmänna rättsmedvetandet. Förr eller senare börjar folk fundera på varför i hela friden de ska betala skatter och följa lagar och förordningar – sådant som ju helt uppenbart är frivilligt för andra.

Ju fler undantag som våra makthavare och myndigheter beviljar, desto fler kommer att dra slutsatsen att samhället inte längre går att lita på. Att de inte har någon hjälp att hämta den dagen de behöver. Samt agera därefter.

Och ännu en bit av samhällskontraktet smulas sönder.

Intressant?

Fler om , ,

Löfvens gränslösa Sverige i gungning

Det är nästan så att man fysiskt kan ta på den oroskänsla som råder i Sverige just nu. Flyktingkrisen har, trots riksdagspolitikers och ansvariga myndigheters försäkran om att vi har gjort det förut och vi kommer att klara det igen – senast manifesterat vid Stefan Löfvens pepp-gala igår som gick under namnet Sverige tillsammans – fått många att på allvar ifrågasätta om regeringen verkligen har en plan för vad som sker.

Dessvärre tyder det mesta på att så inte är fallet.

Kanske trodde Löfven på fullt allvar att EU skulle fixa problemet för honom. Han deltog ju för bara ett par veckor sedan på möten med framstående ledare som Tysklands Angela Merkel och EU:s ledning, som har flyktingkrisen överst på dagordningen. Kanske hoppades han på att tillströmningen av migranter skulle ebba ut, när Ungern stängde sina gränser – eller i och med avtalet med Turkiet, som framöver kommer att husera gigantiska ”ankomstcenter” där EU ska registrera flyktingar och bedöma ifall de har skäl att få asyl. Detta drar emellertid ut på tiden, samtidigt som inflödet nu ligger på flera tusen dagligen. Och det gäller inte bara asylsökande: minst lika många oidentifierade befaras ta sig in i landet dagligen, människor som myndigheterna inte har någon kontroll på. Redan i vintras slog polisen larm om att brottslingar släpps in i landet på grund av migrationsverkets slappa kontroller av de asylsökande, och sedan dess har det alltså blivit mångdubbelt fler.

Idag hinner gränspolisen inte på långa vägar med sitt jobb – för att upprättahålla Schengenavtalets så kallade inre utlänningskontroller är kåren alldeles för liten för det stora antal som nu anländer dagligen med färjor och tåg. För att skyla över detta misslyckande har vi därför infört ett nytt begrepp, transitflyktingar. Dessa kan förvisso vara migranter som tror det är enklare att söka asyl i andra länder, men det kan lika gärna vara till exempel albaner som försöker ta sig via Sverige med containerfartyg till England. Det kan vara desertörer från irakiska armén (som nu Finland slutat att ge asyl) eller ensamkommande barn och unga som försvinner från ankomstboenden innan de hinner registreras. För att i värsta fall hamna i utanförskap och brottslighet – ungefär som de marockanska gatubarnen i Stockholm. Vi vet helt enkelt inte vilka de är, eftersom våra gränser läcker som såll.

Samtidigt larmar allt fler kommuner och myndigheter om att verksamheten håller på att haverera under trycket. Kommuner – både borgerliga och s-styrda – varnar för en  förestående kollaps. Polisen larmar om att den tappat kontrollen. SKL, Sveriges kommuner och landsting varnar för skattechock och en hotad välfärd i spåren av en åldrande befolkning, kraftig befolkningstillväxt och bemanningsproblem. Migrationsdomstolarnas verksamhet håller på att bryta samman. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. MSB, konstaterar att läget redan är svårt och ansträngt.

Gigantiska tältläger väntar nu asylsökande, med allt vad detta kommer att föra med sig av potentiell oro, konfliker och ökade krav på bevakning. Polisresurserna räcker inte till för detta, återstår då att kalla in militär eller hemvärn (vi kan föreställa oss hur detta uppfattas av människor som flytt från krigsområden). Och skolorna i Norberg planerar på allvar för undervisning av eleverna utomhus. Detta i ett land där vintern nalkas och temperaturen redan krupit ner under nollpunkten. Sveriges socialsekreterare larmar om sammanbrott.

Utan att måla fan på väggen, ser det onekligen ut som flera viktiga delar av samhället snabbt är på väg mot sammanbrott. Det är en mycket oroande utveckling, oavsett vad man i grunden har för åsikt om migration. Själv har jag aldrig sett det som något problem att låta människor komma hit och skapa sig nya liv, oavsett ursprung, Men vad som händer nu är att myndigheterna helt verkar förlorat kontrollen och inte längre har svar på hur de stora samhällsutmaningarna ska tacklas, inte ens på några veckors sikt.

Och det skrämmer mig.

Det finns en amerikansk militär term som heter Overcome by events, eller OBD, som beskriver en situation där planering och strategier, oavsett hur bra de verkar på papperet, snabbt kan bli inaktuella när verkligheten tränger sig på med full kraft – man blir OBD:d.

Det är nog det som hänt statsministern och regeringen. Överkörd av verkligheten står han kvar med sin gamla plan, manifesterad i gårdagens väckelsemöte på Münchenbryggeriet, ett möte vars kontenta blev att ett par hundra flyktingar ska rensa sly i skogen. Mötet avslutades med att de församlade tillsammans stämde upp i allsång.

Från oppositionen saknas det likaledes svar på hur krisen ska tacklas. Det käbblas om RUT-avdrag, sänkta ingångslöner och enklare regler för bostadsbyggande. Detta kan naturligtvis vara välkomna reformer, men i det läge vi befinner oss idag är det jämförbart med att debattera vilket märke de nya brandbilarna ska ha, samtidigt som huset står i lågor.

Löfven skulle givetvis kunna visa ledarskap och besluta om att temporärt stänga landets gränser – som Johan Westerholm skriver finns denna möjlighet till undantag i lagen vid kriser som kan påverka landets säkerhet. Även Schengenavtalet tillåter att vi återinför gränskontroller, något som flera EU-länder också gjort redan.

Det enda som saknas är politisk vilja. Ängsligheten, rädslan för att få rasistkortet mulat i ansiktet – och en fortsatt förhoppning om att någon annan ska komma och lösa problemet gör att vi sannolikt har att se fram emot en fortsatt och accelererad kris.

Det kan vara på sin plats att påpeka att det efter Decemberöverenskommelsens fall inte längre finns något som hindrar en majoritet i Riksdagen från att fälla regeringen Löfven. Det kan också vara lämpligt att varna för det faktum att det i värsta fall bara står ett misstroendevotum mellan Jimmie Åkesson och makten över svensk politik.

Det scenariot borde Löfven, Kinberg Batra och alla vi andra känna en mycket stor oro för.

Intressant?

Fler om , , , ,

Beviset för att flyktingkrisen är klimatförändringarnas fel

Professor James Hansen, tidigare anställd av Nasa och mannen som ”uppfann”  det vi idag kallar klimathotet, var nyligen på besök i Stockholm. Under besöket passade han förtjänstfullt på att berätta hur extremt galet det är för ett land som Sverige att lägga ner sin kärnkraften och därmed tvinga fram en ökning av fossila kraftkällor. Dessutom, hävdade han, är det lokala klimatförändringar som ligger bakom den förödande Syrenkonflikten och tillhörande flyktingkris.

Beviset för detta, enligt Hansen, är ett inbördeskriget föregicks av en mångårig torka, då 85 procent av boskapen i landet dog och miljoner bönder flydde till städerna. Att det finns ett samband är enligt Hansen tydligt.

 ”Att lokala klimatförändringar har bidragit till Syrienkrisen är gans­ka uppenbart. Huruvida den långa torkan i Syrien under 00-talet beror på mer koldioxid i atmosfären är dock något som forskare är mer försiktiga att konstatera. Men sannolikheten är hög”.

Nu finns det för all del andra orsaker till Syrenkonflikten än enbart torka, något som bloggaren Henrik Flute varit inne på. Framför allt det faktum att Syriens befolkning på bara 30 år växte från 4,5 till över 22 miljoner. Därför drabbade den svåra torkan 2006-2011 landet betydligt hårdare än tidigare torrperioder, eftersom det fanns betydligt fler munnar att mätta. Samtidigt steg matpriserna kraftigt på världsmarknaden, vilket utlöste kravaller i många delar av Mellanöstern. Att den ”arabiska våren” eldades på av torka, hunger och skyhöga spannmålspriser må vara ett faktum – däremot är det betydligt mera vanskligt att attribuera de gigantiska flyktingströmmarna till klimatförändringarna. Att människor flyr Syrien beror nog snarare att  en medeltida mördarsekt tagit kontroll över stora delar av landet, medan diktatorn Bashar al-Assad gör sitt bästa för att medelst tunnbomber och ryskt krigsflyg driva ut de sista invånarna från landet.

Men så råkar jag se Migrationsverkets generaldirektör Anders Danielsson, som håller en panikinkallad presskonferens i Malmö tillsammans med migrationsministern Morgan Johansson. De båda förklarar att flyktingtrycket på Sverige nu är exceptionellt högt, något som de aldrig kunnat förvänta sig. Bakom dem visas en graf över antalet flyktingar till landet, en hockeyklubba som verkar märkligt bekant.

flyktingklubban

Flykting-hockeyklubba.

tempklubban

Temperatur-hockeyklubba

För vi har ju sett den förr – hockeyklubban i Al Gores klimatskräckis En obekväm sanning, en närmast identisk kurva som sades visa temperaturutvecklingen under modern tid.

Men även om det nu skulle finnas ett samband mellan de bägge graferna, skiljer sig åtgärderna markant åt när det gäller hur utvecklingen ska hanteras. I det ena fallet propagerar våra politiker med Stefan Löfven i spetsen för krafttag och uppoffringar för att vända utvecklingen. Vi måste sluta köra bil, chockhöja skatten på bensin och diesel, lägga av med att äta kött och avstå från att flyga på semester på det sätt som vi har vant oss.

I det andra fallet… är det ingen som riktigt har en plan. Allra minst vår statsminister.

Intressant?

Fler om , , ,

Erdogans cyniska spel med flyktingarna

Recep_Tayyip_Erdogan

Recep Tayyip Erdogan, Turkiets hårdhänte ledare.

För några år sedan skrev jag om hur Libyens diktator, Moammar Gaddafi utnyttjade sig av det så kallade  flyktingvapnet för att tvinga EU att bjuda in honom till de diplomatiska finrummen igen. Dessutom fick han ett antal miljarder, som tack för sitt förtjänstfulla arbete med att skydda Europa mot båtflyktingar som försökte ta sig över Medelhavet. Under ett antal år lyckades den libyske despoten extremt bra med detta projekt, och knappt en enda flykting sågs gå i land på vare sig Malta eller Sicilien – till stor glädje för såväl Gaddafis gode vän Silvio Berlusconi, men även för övriga EU (även om uppgörelsen aldrig riktigt tålde att diskuteras i fullt dagsljus).

Att flyktingarna istället placerades i formliga koncentrationsläger i den libyska öknen, där de misshandlades och levde under omänskliga förhållanden, var det ingen som riktigt ville kännas vid.  Alla vet vi vad som hände efter att Gaddafi störtades (och mördades) 2011, med benägen hjälp från EU och Nato. Flyktingsmugglarna kunde verka fritt igen, och idag är smuggeltrafiken i full gång.

Gaddafi är dock inte ensam om att använda flyktingarna för att deala och wheela med ett allt mer desperat EU, som nu dignar under bördan av tiotusentals nyanlända flyktingar varje dag. Den allra största delen av dem tar idag sjövägen från Turkiet till den grekiska ö-världen, och sedan vidare norrut via Balkan.

Att denna dörr mot Europa öppnats på vid gavel sker naturligtvis med Turkiets president, Recep Tayyip Erdogans, goda minne. (Tidigare patrullerade Turkiet sina kuster och sköt till och med mot emigrantbåtar för att få dem att vända om.)

Det är inte helt klart vad Erdogan – som just nu befinner sig i Bryssel för ett möte med EU-ledarna – har i kikaren. Det står dock klart att det inte bara är pengar han är ute efter – även om EU har lovat ett antal miljarder som kompensation för att Turkiet sätter upp ”migrant reception centers” i landet och ser till att återuppta patrulleringen längs kusten, för att  stoppa de fullpackade gummibåtarna från att nå Grekland.

Men förmodligen är det något annat Erdogan vill ha av EU-ledarna: Grönt ljus för att gå in i Syrien och kämpa ner sina svurna fiender, kurderna. De kurdiska självförsvarsstyrkorna i i PKK och YPJ/YPG har det senaste året varit mycket framgångsrika i att driva ut IS från gränsområdena mot Turkiet, och därmed etablerat vad som blivit ett sammanhängande kurdiskt område i norra Syrien och Irak, ett område som effektivt täppt till gränsen mellan Syrien och Turkiet – och därmed leveranser till och från IS-styrkorna längre söderut.

Vid mötet i Bryssel propagerade Erdogan för ”säkra zoner” inne i Syrien, enligt EU Observer:

The idea is for the Turkish military to establish a buffer zone in northern Syria to stem the flow of migrants and to repatriate some refugees. The operation would require a UN blessing and the EU is reluctant to give support.

Erdogan also used his EU visit to demonise Kurdish groups.
He said Kurdish rebels in the region, such as the PKK or YPG factions, are also terrorists even if they are fighting the jihadist Islamic State.

Dessa så kallade ”säkra zoner”  kommer – om de blir verklighet – högst sannolikt att etableras just i de kurdkontrollerade områdena. Vad Erdogan vill nu är att EU ger honom grönt ljus för att övervaka dessa med turkisk trupp – givetvis med argumentet att garantera säkerheten för civilbefolkningen.

Det skulle i sin tur innebära att Erdogan fick ytterligare en chans bekämpa sina huvudfiender, som alltså inte är vare sig IS eller Assad, utan kurderna.

Jag är förvisso ingen expert på geopolitik, men jag skulle vara förvånad om Erdogan – som alltmer börjar anta skepnaden av en maktfullkomlig ottomansk sultan – denna historiska chans till en cynisk kohandel med ett allt mer desperat EU. Hans förslag, i korthet:

Flyktingströmmen upphör – i gengäld får mala ner kurderna under våra pansarvagnar utan en massa tjafs och gnäll från Europa.

Har vi en deal?

Tänkte väl det.

Intressant?

Fler om , , , ,

© 2019 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: