Fröjdhpunktse

And The Band Played On

Kategori: bistånd

Låser fackets rättvisemärkning fast människor i fattigdom?

Uppsalas röd-rödgröna majoritet vill göra staden till en så kallad Fairtrade City – något som den borgerliga oppositionen protesterar mot. Varför ska en offentlig verksamhet enskilt stödja en enskild organisation – om än en som säger sig göra gott för fattiga bönder Tredje världen – när det finns andra så kallade rättvisemärkningar att välja mellan? undrar debattörerna.

Detta är en högst berättigad fråga, särskilt med tanke på de långtgående förpliktelser det innebär att bli en Fairtrade-stad. Bland annan måste kommunen verka för att ett stort antal butiker och kommunala verksamheter marknadsför Fairtrade-märkta produkter – de gynnas alltså på andra varors bekostnad. Som de borgerliga allianskommunalråden i Uppsala skriver:

För Uppsalas del skulle detta innebära att vi politiker ansvarar för att minst 80 Fairtrade-produkter skulle finns i minst åtta butiker, att minst 15 hotell, kaféer och restauranger har ett utbud av Fairtrade-produkter samt att minst 50 arbetsplatser erbjuder Fairtrade-produkter varav minst tio stycken ska ha mer än en Fairtrade-produkt.

Vid sidan om det faktum att detta känns som ett brott mot konkurrenslagstiftningen – och knappast heller är en kommunal angelägenhet – finns det mer som skaver.

För vad alliansråden inte skriver, kanske av någon slags kommunal anpassning till Decemberöverenskommelsen, är att detta enskilda gynnande även kommer S till godo – via dess fackliga gren Landsorganisationen i Sverige. LO äger varumärket Fairtrade Sverige, tillsammans med Svenska kyrkan, och tjänar pengar när producenter, företag och kommuner använder varumärket Fairtrade – eller utropar sig till Fairtrade City.

Vid sidan om bolaget finns det en ideell organisation med likartat namn,  som samlar in bidrag – därav en stor del skattemedel. Rebecka Weidmo Uvell har granskat detta upplägg på sin blogg (och ja, vi vet att hon ÄR högermänniska).

I vilket fall. Detta innebär det att när Uppsalas s-politiker utser staden till Fairtrade City, gynnas svenska LO – och i förlängningen Socialdemokraterna – där det blir klirr i kassan när de enskilt gynnade rättvisemärkta produkterna säljs.

Däremot klirrar det inte så mycket i fickorna på de fattiga bönderna i Afrika som programmet är tänkt att hjälpa. Tvärtom visar studier att Fairtradeanslutna odlare tjänar mindre än jämförbara bönder i samma områden. I en stor kartläggning (källa) utförd under en fyraårsperiod, slog Londonbaserade School of Oriental and African Studies fast så sent som förra året:

What did surprise us is how wages are typically lower, and on the whole conditions worse, for workers in areas with Fairtrade organisations than for those in other areas.

Careful statistical analysis allowed us to separate out the possible effects of other factors, such as the scale of production. Still, the differences were in most cases, and especially for wages, statistically significant. Explaining why it should be that workers in areas dominated by Fairtrade organisations are so often worse off than workers in other areas is a complex and challenging task. Our full report explores some possible reasons.

It was also surprising to learn that many people do not benefit from the “community” projects supported with funds generated by the “social premium” consumers pay for Fairtrade products. Researchers at London’s School of Oriental and African Studies (Soas) found that many of the poorest are unable to use these facilities. In one Fairtrade tea co-operative the modern toilets funded with the premium were exclusively for the use of senior co-op managers.

(Att notera är att Soas är en institution med ganska uttalade VÄNSTERSYMPATIER.)

Grundproblemet verkar ligga i att Fairtrades regler aktivt förhindrar mekaniserade jordbruksmetoder – enbart fattiga bönder som brukar marken småskaligt, med enkla handverktyg, får del av pengarna. Och alla som sysslar med jordbruk, eller all annan produktion för den delen, vet att högre intäkter hänger ihop med högre produktivitet. Utan effektiva verktyg och mekanisering – låg produktivitet och fortsatt fattigdom. Och även om de fattiga bönderna via Fairtrade får tillgång till nybyggda, fina toaletter, så är de fortfarande fattiga.

Det är alltid vanskligt när politiker bestämmer sig att vara solidariska med andra människors pengar, något som brukar vara ett säkert recept på att offentliga medel slösas bort. För på vägen till småodlarna i Kenya finns det oändligt många vd:ar, marknadschefer och mellanhänder som ska ha sitt, innan det anländer ett fjäderlätt kuvert med pengar till kaffeodlaren i Afrika.

I ett större perspektiv drivs denna nya industri av rättvise- och hållbarhetsmärkning i mångt och mycket helt under radarn, utan kritisk granskning. Det gäller förvisso inte bara Fairtrade utan även den aktuella fiskcertifiering som ASC och MSC bedriver. Eller WWF:s alla lukrativa program för att certifiera allt från palmolja till soja och timmer.

En boomande miljardindustri nästan helt utan insyn.

Intressant?

Fler om , , , , ,

Svenskt bistånd rakt ner i fickorna på ekovandaler

Crowd breaking through fence in prior to destroying field of gol

Militanta aktivister till attack mot försöksodlingarna för gyllene ris på Filippinerna. Foto: Philippine Department of Agriculture Regional Field Unit 5

I dagarna gick ett antal forskare ut med ett öppet brev – postat bland annat på den brittiske miljöjournalisten Mark Lynas blogg – till svenska UD, i en protest mot att biståndsorganet Sida via Svenska naturskyddsföreningen finansierar den filippinska miljöorganisationen Masipag med ett antal miljoner årligen.

Tidigare i år saboterade Masipag, som är tätt knuten till Greenpeace, en försöksodling för så kallat Golden Rice, en genmodifierad version av matris. Vad som är speciellt med denna GMO-gröda är att den genom genteknik fåtts att producera högre halter av betakaroten, som innehåller A-vitamin. Och just A-vitaminbrist är ett gigantiskt hälsoproblem i fattiga länder i Asien, där riset är stapelvara i kosten – och brist på detta vitamin ligger bakom ett stort antal dödsfall hos barn. En annan risk med a-vitaminbrist är att att barnen blir blinda.

Därför skulle det gyllene riset, som tagits fram i ett forskningsprojekt finansierat av bland andra Bill Gates, kunna rädda livet på miljontals barn årligen. Dessutom ska det efter slutförda tester delas ut fritt till bönder på Filipinerna och i andra asiatiska länder. Det är alltså utvecklat under en slags GMO-variant av open source, och ägs inte av någon stor och ond multinationell kemijätte. Inga tester har heller visat på vare sig hälso- eller miljörisker med den nya grödan.

Men för de så kallade miljöaktivisterna är allt som är ”genmanipulerat” av ondo och måste bekämpas, också om det sker till priset av människoliv. Framför allt gäller detta extrema organisationer som Greenpeace, vars ledning hyllat attacken mot den filippinska Golden rice-odlingen.

Vilket visar på ett mycket tydligt sätt hur delar av miljörörelsen radikaliserats. Från att ha utkämpat en rättfärdig kamp för utrotningshotade arter och stopp för kärnvapenprov – till att perverteras till en allmänt misantropisk domedagslobby som ser människan själv som det stora problemet.

Samma sak kan vi skymta när Mikael Karlsson, vars organisation alltså stödjer aktivisterna som förstörde Golden rice-fälten, i en debattartikel propagerar för att Sverige ska ställa om till ekologiskt jordbruk. Väl medveten om att denna typ av odling tar mycket större arealer i anspråk än konventionellt jordbruk. Om världen följt hans råd skulle det innebär skyhöga livsmedelspriser och massvält.

För de gröna misantroperna är ju förstås detta bara önskvärt. För oss andra, som inte ser världen på samma inskränkta sätt, vore det hög tid att sluta finansiera ekovandaler som Greenpeaces kompisar på Filippinerna med våra skattepengar.

Intressant?

Andra bloggar om , , ,

Haiti: USA agerar, EU-byråkraterna sover vidare

Det är precis som vanligt. Medan EU (och FN också för den delen) snart en vecka efter jordbävningskatastrofen fortfarande sitter i möten för att bestämma hur mycket pengar som organisationerna ska satsa på att hjälpa katastrofdrabbade Haiti, ligger människor och dör under rasmassor, är svårt skadade, lider desperat brist på mat och rent vatten och saknar tak över huvudet. Folk gräver till och med upp gravar i jakt på kistor att begrava de tusentals kroppar i som fortfarande ligger kvar på gatorna efter skalvet.

I sådana lägen ska världen vara tacksam för att USA finns. I Christopher Bookers blogg läser jag att redan inom ett par timmar efter att Port-au-Prince förvandlades till ruiner, hade USA:s försvarsmakt sänt iväg ett hangarfartyg med 19 helikoptrar, fältsjukhus och attackfartyg, tillsammans med 3,500 soldater från 82:a luftburna divisionen och hundratals sjukvårdare, kirurger och läkare. Styrkan öppnade snabbt landets lilla flygplats, livsviktig att ha kontroll över för att kunna flyga in förnödenheter och hjälppersonal – och soldaterna behövs givetvis för att försvara civilbefolkningen mot plundring och anarki. Och president Obama utlovade omgående 100 miljoner USD i katastrofhjälp.

Samtidigt, i Bryssel, händer det minsann också saker.  EU:s nya “utrikesminister”, baronessan Catherine Ashton, kallar till presskonferens för att framföra “sina kondoleanser” till FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon. Därefter avslöjar hon att EU lyckats skrapa ihop 3 miljoner Euro för att hjälpa offren, och att en kommissionär ska försöka ta sig till Haiti via Dominikanska republiken för att rapportera vad som egentligen händer. Och för att verkligen understryka allvaret kommer Ashton att kalla till en internationell konferens. Allt medan de döda kropparna ligger och ruttnar på Haitis gator.

Vi bör dagar som denna känna djup tacksamhet för att det finns ett land i världen som frivilligt tar sig an svåra humanitära uppdrag. USA ställde upp i Bosnien och stoppade folkmord – medan EU-byråkraterna satt i konferenser. USA förhindrade ett blodbad i Kosovo – medan ett splittrat Europa diskuterade vem som skulle göra vad, om något alls. Och efter tsunamin julen 2004, vem skickade sina hangarfartyg till undsättning – medan EU-byråkraterna som vanligt var upptagna med konferenser och yrade om samordning (och Sverige tvingade strandsatta sönderslagna familjer i sorg att betala för sin egen hemresa)?

You bet. USA den gången också.

Europas politiska dvärgar kan lugnt sova vidare, tillsammans med FN. Världens enda supermakt räddar dem ännu en gång.

Andra om , , , ,

Intressant?

© 2019 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: