And The Band Played On

Kategori: cyberpunk

Voight-Kamppf-testa din partiledare!

Den svenska politikerklassens eget sommarkollo i Almedalen drar igång på söndag, och under veckan som kommer kan vi förvänta oss formliga bombmattor av utanförskap, stupstock, arbetslinjen, utförsäkring, jobbskatteavdrag, RUT, ROT och en uppsjö av andra begrepp som ingen vanlig människa orkar engagera sig i. Faktum är att jag ofta ställt mig frågan om våra politiker över huvud taget är mänskliga – eller om de egentligen är maskiner; replikanter med närmast övernaturliga förmågor att hantera siffror och beräkningar, men i total avsaknad av empati.

Det enda sättet att ta reda på om företrädarna för just ditt parti inte är maskiner, förklädda till politiker, är Voight-Kampff-testet.  En avancerad futuristisk lögndetektor som används för att avslöja brist på medkänsla, och alltså skilja ut människor från maskiner. Den sågs senast i Ridley Scotts kultfilm Blade Runner, där den hanterades av androidjägaren Rick Deckard. I testet fick den misstänkte androiden svara på ett antal frågor, vars svar analyserades tillsammans med testsubjektets ögonrörelser, tonfall och andning.

Själva maskinen kan vara svår att få fram numera, men här är frågorna från testet. Om du är journalist och befinner dig i Almedalen i veckan som kommer – gör då en insats för mänskligheten och ställ dem till Fredrik, Mona, Maud och de andra partiledarna. (Och glöm för all del inte Thomas Bodström och Beatrice Ask, som baserat på sina senaste utspel beter sig märkligt likt de avancerade Nexus 7-modellerna.)

Då startar vi. Reaktionstid är en viktig faktor i detta test, så försök att koncentrera dig på frågorna. Svara så snabbt du kan.

1. Det är din födelsedag. Någon ger dig en plånbok av kalvskinn. Hur reagerar du?
A. Stackas kalv. Djurskydd är viktigt, och jag kommer att arbeta för skärpta regler för uppfödning och slakt, givetivis samordnade inom EU.
B. Kalvskinn, det låter dyrt. Jag vågar nog inte ta emot den ifall det kan uppfattas som en muta.

C. Jag kollar om det finns några pengar i den.

2. Du har en liten son. Han visar dig sin fjärilssamling, inklusive burken där han dödar dem. Vad gör du?
A. Vilken fruktansvärd fritidssysselsättning. Jag skulle försöka få honom intresserad av något mindre vålsamt, som origami.
B. Uppmuntrar honom att fortsätta – ungar sitter alldeles för mycket inomhus framför datorer numera!
C. Jag kastar ett öga som hastigast på samlingen, och fortsätter sedan titta på Agenda.

3. Du ser på TV. Plötsligt blir du medveten om att en geting kryper på din arm.
A. Jag använder en tidning för att försiktigt ta bort den från armen, och släpper sedan ut den genom fönstret.
B. Jag skakar av mig getingen och krossar den med skon
C. Vad är detta för typ av fråga? Jag bara undrar, vad är detta för typ av fråga.

4. Du vandrar ensam genom en öken, när du plötsligt ser en sköldpadda som kryper emot dig. Du böjer dig ner, och vänder sköldpaddan på rygg. Där ligger den hjälplös, med solen som steker på den oskyddade magen, vilt kämpande för att komma på fötter igen. Men det kan den inte, inte utan din hjälp. Men du hjälper inte sköldpaddan. Varför inte?
A. Vadå inte hjälper? Klart jag skulle hjälpa den! Eller vänta lite, jag skulle aldrig vända den på rygg över huvud taget!
B. För att jag är en sköldpadda själv.
C. Jag har svårt att förstå frågans relevans, jag kom hit för att prata om vår ekonomiska politik.

5. Beskriv med enstaka ord endast de positiva minnen som du har. Av din mamma.
A. En fantastisk kvinna, alltid en fast punkt i tillvaron, och som jag har att tacka för allt.
B. Din mamma? Muckar du eller?
C. Jag föredrar att inte svara på frågor om mitt privatliv. Men jag berättar gärna om vårt nya jobbavdrag!

Så här analyserar du politikernas svar:

Flest C: Definitivt ingen maskin, bara en normal, introvert politiker som vill lägga beslag på dina pengar.
Flest B: Förmodligen människa, men risken finns att han/hon är ett skin job. Ytterligare analys av retina röstläge krävs för att bli säker.
Flest A: Definitivt en replikant, med uppenbart inplanterade minnen och programmerad med avancerade empatifunktioner  – förmodligen en Nexus 7.

(Det enda positiva i sammanhanget är att dessa modeller bara fungerar i fyra år innan de självdestruerar…)

Fotnot: I augusti 2003 ställde Silicon Valley-tidningen The Wave Magazine Voight-Kampff-frågorna till kandidaterna i det lokala borgmästarvalet. En av kandidaterna kände igen testet från Blade Runner, en annan, Angela Alioto, blev upprörd av frågorna från journalisten och svarade: “Let me ask you, John, how does this fit in to the bigger picture when you ask me about the dying tortoise and the dead butterflies?” Varpå intervjuaren svarade exakt som Blade Runnern Leon i filmen: ”They’re just questions, Angela. In answer to your query, they’re written down for me. It’s a test, designed to provoke an emotional response. Shall we continue?”

Aftonbladet (2) , DN, SvD 1, 2, 3, Expressen

Andra röster om , , , ,

Intressant?

Framtiden var bättre förr

Deckard, till höger, i Voight-Kampff-tagen.

Det är mörka tider för gamla science fiction-nördar som jag. Det var åratal sen det producerades nån riktigt bra, dystopisk framtid i bokform eller på film. Annat var det på 80-talet, då cyberpunken stod på sin absoluta topp. Det var ett par år innan Internet slog igenom och datorer var mans egendom, så skildringar där man jackade in eller interfacade kändes verkligen som en ganska möjlig framtid, där vi smälte samman med maskinerna, à la Robocop, Total Recall eller Universal Soldier. Cyberpunkförfattare som Bruce Sterling och Willian Gibson uppfann världar där människors hjärnor användes som gigantiska hårddiskar för att transportera hemliga uppgifter, eller där man kunde ladda upp hela medvetanden i cyberrymden – och på så sätt skaffa sig ett evigt liv efter döden, som en construct. I Blade Runner, Ridley Scotts absoluta mästerverk, fick vi även stifta bekantskap med odödligt teknonördiga uttryck som Voight-Kampff; ett test som användes av prisjägare som Rick Deckard för att avslöja replikanter; genetiskt framställda soldater som var till hälften människor och till hälften maskiner.

Alla dessa berättelser skrevs i en tid när vi fortfarande levde under kärnvapenhotet – verkligt eller ej – och en hel generation var mer eller mindre övertygad om att Jorden skulle gå under i ett tredje världskrig, efter vilket de få överlevarna skulle köra omkring i gamla skrotbilar i en australisk öken och slåss med spikklubbor.

Idag är framtidsbranschen i ett bedrövligt skick. Det närmsta vi kommer nån slags science fiction är såsiga katastroffilmer byggda på klimathotet, som The Day After Tomorrow2012 eller Dan Browns Änglar och demoner där Vatikanens forskare (!) har hittat antimateria. Och på TV får de sci-fi-svultna hålla till godo med Lost och Star Wars som tecknad sitcom. Det säger en del över hur illa det är ställt.

Ingenting som skrivs ger oss ens en antydan av framtidens värld – vad som kan bli nästa steg i människans utveckling. Finns det nåt efter Internet, eller är vi nöjda med att twittra eller uppdatera vår Facebook-status? Hur ser vår framtida transporter ut, hur kommunicerar vi om hundra år? Vart tog lusten att kolonisera universum vägen? Var finns morgondagens Robert A Heinlein, Philip K Dick, Ray Bradbury och Isaac Asimov?

Att sci-fi-branschen är i kris påverkar dessutom forskningen och i förlängningen vårt framtida välstånd. För vi kan vara säkra på en sak: de stora innovationerna har inte fötts i laboratorium av män i vita rockar, utan av fritänkare – som ofta varit författare. Arthur C. Clarke skrev om ett världsomspännande nät av kommunikationssatelliter redan på 50-talet, något som blev verklighet 20 år senare och som idag är förutsättningen för att vi ska kunna GPS-positionera exakt var vi dricker latte just nu. Kapten James T. Kirk och hanse besättning i Star Trek använde redan på 60-talet det som skulle bli världens första mobiltelefon – Motorolas ”mussla” – och det går förmodligen inte att överskatta betydelsen av Neuromancer, Count Zero och Mona Lisa Overdrive för utvecklingen av Internet. Efter Matrix – som i mångt och mycket bara var omtugg av Gibson och cyberpunken – har det varit bedrövligt tunt med sci-fi.

Sverige lägger ner mångmiljardbelopp  varje år på universiteten och forskningsvärlden. Men var finns satsningarna på de riktigt vilda idéerna? Var hittar man en science fiction-högskola?

Framtiden var nog bättre förr.

Soundtrack: Billy Idol: Adam in Chains (från albumet Cyberpunk)

Andra om , , ,

Intressant?

© 2020 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: