Fröjdhpunktse

And The Band Played On

Kategori: e-handel

Klarna och risken med att tvinga på kunderna ett affärsförhållande

Till min glädje ser jag att Cdon är på väg att kasta ut betalförmedlaren Klarna och ta själva ta hand om sina nätbetalningar. Jag gillar Cdon, och har handlat där massvis med gånger och varit hur nöjd som helst med sajtens låga priser, snabba leveranser och högklassiga kundtjänst.

Det är egenltigen bara en gång som det gått riktigt fel vid en beställning, och inte helt oväntat var Klarna djupt involverat i strulet. Förra sommaren nappade jag på ett erbjudande om att boka två kommande Xboxspel för bara 799 kr, vilket är en mycket bra deal (i butik hade spelen kostat nära 1200 kr). Jag valde att betala med kreditkort, vilket gjordes med Klarna som betalförmedlare. På detta sätt lyckades Klarna komma över mina mejl- och adressuppgifter, som detta företag – som här bara agerade betalväxel – egentligen inte hade något att göra med. Men jag tänkte inte mer på det då.

Ett halvår senare, i februari i år, damp det ner en faktura på 399 kr i mejlen (jo, Klarna skickar faktiskt ut fakturor via mejl, trots vittnesmål om motsatsen) som gällde betalning för ett av spelen som jag beställt i augusti föregående år, och som jag alltså redan betalt. Jag kontaktade Klarnas så kallade kundtjänst, som förhöll sig relativt kallsinnig till min ovilja att betala ett redan betalt spel ännu en gång. Jag hänvisades istället till Cdons kundtjänst, som direkt såg felet och rev betalningskravet.

Men det räckte inte för Klarna. Fakturan låg kvar i systemet, och skulle betalas, hette det. Ny kontakt med Cdon, som efter ett par timmar återkom och mer eller mindre ursäktade sig för att de inte kunde göra något åt Klarna. Cdon krediterade därför mitt kreditkort med 399 kr till mitt kreditkort, och bad mig betala fakturan till Klarna. Cdon gav mig 100 kr i rabatt som plåster på såren. Jag är säker på att jag var långt ifrån ensam om att råka ut för detta problem, vilket antagligen gjorde hela denna förbokningskampanj till en dyr affär för Cdon.

Med ovanstående i åtanke, är det fullkomligt naturligt om Cdon tar över betalningarna själv. Företag som Klarna och Payex, som för ett par år sedan var pigga startups, har med tiden utvecklats till att bli ett slags finansiella parasiter som åker snålskjuts på ett affärsförhållande mellan köpare och säljare. Därefter gör de allt för att kapa åt sig hela kundförhållandet – och sälja på oss diverse ”tjänster” som vi aldrig har efterfrågat. Ett exempel är delbetalning av småsummor som via fakturaavgifter snabbt blir mångdubbelt högre. Och kommer betalningen in en enda dag sent, så tjänar mellanhänderna ännu mer.

Häromdagen köpte jag ett par nya träningsskor på nätet, och vid utcheckningen i kassan fick jag välja betalningssätt. Jag fyllde i min mejladress i tron att jag behövde skapa ett konto på sajten, men istället tog Klarna – som alltså visade sig hantera även Sportamores betalningar – över. Ett klick senare möttes jag av det korta meddelandet tack för ditt köp, en faktura skickas till din mejladress. Ingen kontrollfråga om jag verkligen ville ha faktura – jag hade faktiskt tänkt betala med kort.

Detta sätt att bygga upp en kunddatabas är inte bara oetiskt utan dessutom problematiskt vad gäller integriteten. Jag ska inte gå in på detaljer, men i praktiken är det möjligt att på ett enkelt sätt vaska fram personnummer för alla som någon gång handlat på faktura i någon webbutik som är ansluten till Klarna.

Det, om något är ett bra sätt att bojkotta betaltjänsten. Numera undviker jag därför medvetet alla butiker som jobbar med Klarna.

Intressant?

Andra bloggares åsikter om , , ,

Bottar och fejkkonton driver Facebooks annonsintäkter?

Hej, jag är en T-800 och har kommit för att gilla din sida. (Bild från Terminator Wiki.)

För en tid sedan skrev det lilla e-handelsföretaget Limited Run (tidigare Limited Pressing) ett uppmärksammat inlägg på sin Facebooksida, där bolaget berättade om sina erfarenheter av att annonsera på Facebook. I inlägget, publicerat på företagets numera raderade Facebooksida, beskrev Limited Run hur de köpt Facebook-annonser men inte fick statistiken att gå ihop: antalet annonsklick var mångdubbelt fler än antalet besökare som de genererade. Företaget tog hjälp av ett eget verktyg för att analysera trafiken, och kom då fram till att så många som 80 procent av annonsklicken kom från bottar – dvs automatiserade script. När bolaget kontaktade Facebook för att fråga vad som pågick, blev svaret tystnad:

Bots were loading pages and driving up our advertising costs. So we tried contacting Facebook about this. Unfortunately, they wouldn’t reply. Do we know who the bots belong too? No. Are we accusing Facebook of using bots to drive up advertising revenue. No. Is it strange? Yes. But let’s move on, because who the bots belong to isn’t provable.

Limited Run är alltså noggranna med att inte anklaga Facebook för att ligga bakom klickfusket, men företaget är långt ifrån ensamt om ifrågasätta värdet i att annonsera på Facebook. Misstankar har förekommit tidigare om att stora delar av annonsklick och ”gillningar” egentligen inte kommer från vanliga Facebookanvändare, utan spamnätverk och klickrobotar.

BBC:s teknikreporter Rory Cellan-Jones gjorde ett experiment för några veckor sedan, då han startade en sida på Facebook för ett påhittat företag – Virtual Bagel Ltd. Han lade också 10 dollar på annonsering, och kunde därmed få koll på vilka som gillade sidan med hans påhittade företag. Det dröjde bara minuter innan det började trilla in hundratals ”likes”. På 24 timmar hade sidan, som inte innehöll något över huvud taget, fått mer än 1.600 gillanden.

Men vilka var det då som klickade? Analysen visade att det uteslutande var Facebook-konton från Egypten, Indonesien och Filippinerna som låg bakom de många gillningarna. Ett ”fan” av bagelsidan bodde i Kairo, kallade sig Ahmed Ronaldo och arbetade för Real Madrid. Hans profilbild visade sig vara närmast identisk med en kollega i Real Madrid – fotbollsstjärnan Christiano Ronaldo. Naturligtvis var detta ett fejkkonto, kanske startat i syfte att agera ”klickbot”. Om det är ett annonsnätverk (som säljer utrymme för Facebooks räkning) eller spammare som ligger bakom fejkanvändarna är oklart, men kontentan är att kvaliteten på många gillningar är kraftigt överdriven. Annonsören tror att de når en stor publik, och betalar för denna räckvidd. I verkligheten kan en stor del av klicken eller gillningarna alltså komma från fejkade konton och i princip vara värdelösa.

BBS:s resultat bekräftas av Michael Tinmouth, konsult inom marknadsföring i sociala medier. Han har identifierat samma mönster där gillanden för kunders sidor kom just från dessa länder. Tinmouth identifierade också att flertalet av dessa användare var mellan 13 och 17 år gamla och hade gillat 3.000, 4.000 och till och med 5.000 sidor vardera.

Facebook erkänner självt att det existerar ett stort antal luftkonton – nära nio procent av användarna, eller 83 miljoner, är antingen dublettkonton eller andra typer av ”oönskade” användare, enligt företagets senaste statistik. Frågan är bara hur mycket dessa – framför allt de ”oönskade” – hjälper upp Facebooks annonsintäkter?

För även om Facebook och dess säljbolag inte sysslar med annonsbedrägeri – det vore osannolikt om så var fallet – ställer det återigen obekväma frågor om Facebooks framtida intjäningsförmåga – som bygger nästan helt på annonsförsäljning. Och framför allt: hur kommer Facebooks annonsörer att reagera på uppgifter som de här?

Luften fortsätter att pysa ur Mark Zuckerbergs sociala nätverksimperium. Och det går snabbt nu.

Intressant?

Mer läsning:
Kairay Media: More reports Facebook ad clicks are actually bots
Daily Dot: Facebook ”Likes” boosted by bots, study claims
Msn Money: How real are Facebook ads and likes
Searchengine Journal: Facebook ads: What are you really paying for?
N.Y Times Technology: Bots raise their heads again on Facebook

Andra bloggar om , , , ,

SvD Näringsliv, DN 1, 2, 3, 4, Aftonbladet

Facebook, Boo.com och Internetbubblan 2.0

Facebooks aktiekurs var nere på 31 dollar vid Nasdas stängning igår, den 22 maj. Frågan är – kommer någon att kunna tjäna pengar på den här aktien?

Ingen verkar ha uppmärksammat det intressanta faktum att Facebook börsintroducerades på exakt samma dag som det kanske mest hajpade Internetbolaget genom tiderna, Boo.com, begärdes i konkurs. Det var den 18 maj 2000 som det svenska ehandelsföretaget, vars idé var att sälja sportmode på nätet, slutligen kastade in handduken efter åratal av ohämmad expansion, bland annat öppnades kontor i New York, München, Paris, Amsterdam, Madrid och Stockholm. När tjänsten väl lanserades, efter åratal av förseningar, var det dock ett försvinnande litet antal som faktiskt köpte något på Boo.com, jämfört med de storstilade affärsplanerna. Bolaget kostade nära 30 miljoner i veckan att driva, medan intäkterna bara kom upp i ynka 700.000.

När korthuset föll samman innebar det dåtidens största och mest spektakulära krascher i Internetbranschen, och början till slutet på dåtidens svenska Internetbubbla. Konkursförvaltaren konstaterade att skulderna uppgick till 178 miljoner brittiska pund, medan tillgångarna uppgick till 19 miljoner pund. Investerarna – bland dem den (ö)kända bubbelbanken Goldman Sachs – förlorade 125 miljoner dollar (900 miljoner kr) i Boo.coms konkurs.

Varför är det då intressant att jämföra hajpen kring IT-bolag 12 år senare – och då framför allt Facebook? Jo naturligtvis för att det är ett utmärkt exempel på att vi aldrig lär oss något av historien. Trots att det inte var särskilt många år sedan vi upplevde den förra kraschen, då aktier i bolag som värderats till mångmiljardbelopp blev mer eller mindre värdelösa över en natt. Icon Medialab, Framfab, Spray, Scandinavia Online – listan kan göras lång.

Men den här gången skulle ju allt vara annorlunda. Internet är en mogen marknad, Facebook har fler användare än världens största länder tillsammans  – vad skulle rimligtvis kunna gå fel? Möjligen det enkla faktum att antalet användare stagnerat och intäkterna fallit. Värderingen av bolaget på dryga 100 miljarder dollar är i detta sammanhang rena science fiction – inte ens om samtliga Jordens invånare blev tvångsanslutna som medlemmar på Facebook och klickade som tokiga på annonser, skulle Facebooks intäkter komma i närheten av att betala sig för investerarna. (Se för övrigt Zerohedges analys av Facebook-aktien.)

Men så är det naturligtvis ingen som räknat med Facebook-aktien som en långsiktig investering. När banker som Goldman Sachs och Morgan Stanley – som för övrigt är i blåsväder för att ha mörkat viktig information inför introduktion för investerare – är med i båten, kan man vara mer eller mindre säker på att det är en bubbla som är under tillverkning. Meningen var givetvis att hajpen skulle ta aktien långt över introduktionskursen på 42 dollar, och att någon annan skulle sitta med Svarte Petter när luften började pysa ur ballongen. Nu blev det inte så – Facebooks har för länge sedan passerat toppen på sin formkurva. Var det slutar är det knappast nån som vet, men det lär vara många amerikanska pensionssparare som återigen fått se sina sparpengar gå upp i rök i ännu en internetbubbla.

För övrigt har placerarna bara på ett par dagar förlorat 130 miljarder kronor på sina Facebook-aktier. Det är dryga 130 gånger mer än vad Boo.com-kraschen kostade.

Intressant?

DN 1, 2, Aftonbladet, Expressen, IDG.se 1, 2, SvD 1

Tillägg: Facebooks aktiekurs är i skrivande stund nere på 31 dollar (dvs en nedgång på nästan nio procent).

Andra bloggar om , , ,

Blocket och Tradera fortsätter blunda för bedragarna

Så här veckorna före jul är det högtryck på köp- och säljsajterna Blocket och Tradera. Och tyvärr är det också högkonjunktur för nätbedragarna. Alltså alla de som vill få dig att tro att de har en attraktiv dator att sälja rena vrakpriset – ofta i en avlägsen del av landet – och när en köpare nappar på annonsen skickar säljaren snabbt uppgifter om vilket bankkonto pengarna ska sättas in på, kanske tillsammans med en kopia av sitt körkort Som givetvis är fejk, liksom namnet på säljaren.

Trots att det här är det absolut vanligaste sättet att bli blåst på Blocket, så fortsätter folk att agera som godtrogna fån. Driften att göra ett klipp är starkare än förnuftet, som säger att det är för bra för att vara sant. Ofta är det ungdomar – kanske barn – som blir av med sina sparpengar på detta sätt.

Och  Blocket och Tradera gör väldigt lite åt problemet, trots att de är medvetna om hur utbrett bluffandet är. Dessutom finns det sätt att komma tillrätta med problemet, men sajterna struntar ändå totalt i att höja säkerheten. Förmodligen för att det skulle innebära färre annonser och därmed lägre intäkter.

En till synes legitim annons, om det inte varit för priset och den kopierade annonstexten.

Här är ett aktuellt exempel från Blocket. En Macbook Pro 2.6 GHz inköpt i somras för 5700 kr. Rena rånet – den är värd mer än det dubbla! Dock börjar varningsklockorna ringa inte bara för att priset är påfallande lågt. Säljaren befinner sig desutom i Ydre, Östergötland…

Klicka för att se bilden i större format.

Hur som helst, en snabb googling på annonstexten visar att den är identisk med en annan Blocket-annons från Älmhult, där datorn annonseras ut för 13.000 kronor (kanske lite dyrt, men ändå en mer realistisk prisnivå). Detta är ett relativt nytt grepp hos bluffmakarna, och kallas annonskapning – bilder och text från riktiga annonser används i fejkannonser. Blocket är medvetna om problemet, och uppmanar folk att anmäla misstänkta bluffannonser.

– Det är till stor hjälp för oss. Då kan vi direkt ta bort annonsen och skicka vidare informationen till polisen. Vår generella uppmaning är att aldrig sätta in pengar på ett konto i förskott, säger kundsäkerhetsansvarige Thomas Bäcker till Expressen.

Igår kväll vid 22-tiden anmälde jag annonsen till Blocket. I skrivande stund, mer än 13 timmar senare, ligger den fortfarande kvar. Och förmodligen har lurendrejaren redan fått napp flera gånger om.

Som jag skrivit tidigare så finns det relativt enkla sätt att få bort annonsbluffar av detta slag. Här är – återigen – ett par förslag som kan användas rakt av.

  • Kräv att säljare använder säkra betallösningar, som Payson eller Internetgirot, när en vara är dyrare än 500 kr. Då kan köparen få tillbaka hela beloppet om varan inte dyker upp. Tillåt alltså inga annonser där säljaren inte valt någon av dessa betallösningar.
  • Låt inte säljaren kommunicera med köparen direkt, endast via formulär på sajten. På detta sätt kan all kommunikation kring en affär lagras, och potentiella köpare upplysas om att en annons är skum när det kommer till annonssajtens kännedom.
  • Inför obligatorisk köp- och säljförsäkring när varans värde överstiger en viss summa.
  • Utbilda annonsgranskarna bättre: att googla inkommande annonstexter är en bra början.

Exemplen ovan gäller datorer, men bluffmakarna är minst lika aktiva när det gäller andra kapitalvaror, som bilar, båtar och hemelektronik.

Jag har inte nämnt något om Tradera den här gången. Men där är det ännu värre – granskningen av annonser verkar helt ha upphört, och trots upprepade anmälningar av uppenbara bluffannonser tillåts de ligga kvar. Däribland ett flertal auktioner där samma dator dyker upp gång på gång. Samtidigt.

Rådet till alla som tänker fynda julklappar på Blocket och Tradera: låt bli. Det är helt enkelt för riskabelt just nu – och sajterna verkar strunta totalt i om du blir blåst.

Intressant?

Andra bloggar om , , ,

Datorskojarna i högform igen

Macbook på Blocket för 8.000.

För några veckor sedan bloggade jag om den undermåliga kontrollen av datorannonser på Blocket och Tradera. Efter samtal med Traderas representant på Twitter, vekade auktionssajten strama säljsajten upp sina kontroller  – bland annat kunde man märka att betydligt fler lade in egna foton på datorerna som var till salu, istället för att komma undan med bara en produktbild från Apple.com.

Nu börjar det dock bli riktigt tjockt med fejkannonser igen. Och denna gång har datorskojarna hittat ett nytt sätt att gå förbi Traderas kontroller och lura folk på pengar – de plockar helt enkelt annonsbilder från riktiga annonser och stoppar in i sina egna.

Samma Macbook på Tradera – eller?

Problemet är bara att den som betalar in 5500 spänn i förskott till johankangas87, som säger sig bo i Luleå och har noll säljbedömningar garanterat inte kommer att göra ett fynd.

Trist att Tradera fortfarande inte tar problemen på allvar, utan låter bedragarna hållas. För oss vanliga dödliga gäller som vanligt den gamla devisen; om något låter för bra för att vara sant, så är det förmodligen också det.

Intressant?

Expressen, Aftonbladet

Andra bloggare om , , , ,

Tänk om Ipad blir döden för tidningshusen?

Sedan i vintras har det rått något som närmast kan beskrivas som eufori i de krisande printmedierna. Efter åratal med stadigt dalande upplagor och den unga bortskämda generation som vägrar betala för att få döda träd i brevlådan, kom äntligen frälsningen.  Översteprästen Steve Jobs förkunnade att en läsplatta hade utveckats – en produkt som givet Apples track record naturligtvis skulle kommas att säljas i mångmiljonupplaga. Och så här långt har det onekligen gått bra, även om paddan ännu inte släppts i Sverige.

Brittiska Telegraph på Ipad. Noll interaktivitet.

Men det sker i november kommer det äntligen att vara slut på 15 års ökenvandring genom Internet, med sin gratiskultur, fildelning och allmänt jobbiga människor som lägger sig i alla viktiga saker som vi journalister skriver om. Nu kan tidningsutgivarna lugnt gå tillbaka till tiden före 1995, då en tidning var en tidning, och alla fortfarande betalade för att få läsa rewrajtade TT-nyheter eller produktbilder från exklusiva köksföretag i svindyra inredningstidningar.

Jag är förstås ironisk. Problemet är att beslutsfattarna i de stora mediekoncernerna faktiskt verkar tänka i dessa banor. Det är just därför det riskerar att gå åt helvete för alla dessa gamla papperskramare och branschorganisationer som på fullt allvar tror att det automatiskt kommer att skapas en stor och lukrativ marknad för “E-papper” bara för att det släpps en bärbar pekdator som det går att läsa nyheter på.

Wired – tidskriften för den uppkopplade generationen. Ipad-versionen är dock totalt nedkopplad.

Alla mediehus har idag iPad-projekt i olika utvecklingsstadier – Bonniers har redan lanserat en produkt, Mama+ (som kostar lika mycket som tidningen att köpa via App Store) och fler är på gång. Jag har inte kunnat motivera ett köp av just denna app, men av de beskrivningar av den som gavs under Internetdagarna nyligen, är den snarlik i princip alla andra magasins-appar som man ser i Apples onlinebutik. Alltså som tidningar. Och som ser nästan exakt ut som sina pappersförlagor. Bildkvaliteten är givetvis suverän – ett  exempel är National Geographic – och text och rubriker kan sättas med de typsnitt som redigeraren väljer, vilket gör att tidningsdesignen får en framträdande roll igen.

”Utvecklingen” av dessa tidningsappar leds, läser jag med viss oro, av Adobe, som tagit fram en plattform för att enkelt kunna skapa iPad-upplagor av fysiska magasin, något som spar både tid och pengar i produktionsledet.

Och det är alltså här som det riskerar att gå riktigt fel. Förutom det uppenbart tveksamma draget att låta Adobe ansvara för produktutvecklingen (jämförbart med att låta Grekland styra Europeiska Centralbanken) är det exempel samma feltänk som de stora tidningarna gjorde i mitten av 90-talet. Då försökte teknikbolagen också sälja på oss plattformar för att underlätta ”flerkanalspublicering”. Papperet och webben var ju ändå bara olika kanaler för att prångla ut samma budskap. Trodde de.

Idag har de flesta av oss insett att publicering på Internet är helt väsensskild från tryckta tidningar och TV-kanaler. De bägge senare är främst envägskanaler med liten eller obefintlig interaktivitet, medan webben allt mer går mot att vara en plattform för gemensamma upplevelser, samtal och kollaboration. Man kan till och med säga att publicering av en artikel på nätet bara är början på en dialog. (Att få journalister tar själva tar del i den påföljande diskussionen är ju en helt annan sak.)

Flipboard – nyhetsvärdering från det personliga nätverket, istället för en tidningsredaktör.

Det har vuxit upp en hel generation sedan Internet fick sitt genombrott för 15 år sedan, och vi är många fler som vant oss vid webben som det primära  mediet för att ta till oss ny information. Och givetvis – att kunna dela, kommentera, facebooka, skratta tillsammans åt, mikroblogga eller Hitlerhåna det vi läser och ser.

Men när man bläddrar genom medieutbudet på iPad, ser man obefintliga exempel på sådana appar. Tidningarnas R&D-avdelningar verkar på fullt allvar tro att de miljoner svenskar som idag finns på Facebook och läser Aftonbladet, SvD, DN och Expressen på nätet, gladeligen skulle betala för att få gå tillbaka till ett 20 år gammalt sätt att läsa nyheter – i en statisk, stängd miljö, utan kontakt med resten av webbuniversum. För när man väl kör en applikation så sitter man fast i den. Läser man New York Times eller The Telegraph eller en artikel i Wired på sin Ipad, finns det inget enkelt sätt att samtidigt hålla koll på sitt Twitter- eller Facebook-flöde utan att stänga nyhetsappen.

Att göra flera saker samtidigt, som de flesta under 35 idag gör utan egentligen reflektera så mycket över det, är en omöjlighet i de tidningsappar som jag testat (New York Times, National Geographic, Wired, Newsweek, The Telegraph). Inte ens Mashable erbjuder något mer interaktivt än en ganska lam kommenteringsfunktion.

Pulse – rena drömmen för att hålla koll på nyhetsflödet i Ipaden. Sannolkt rena mardrömmen för annonssäljarna, förstås.

Jag tror tyvärr att tidningarna kan vara inne i ännu en återvändsgränd, som denna gång kan slå ännu hårdare mot lönsamheten än vad webben gjorde – eftersom alla i sin iver att sälja prenumerationer går på i samma spår. Det verkar inte finnas någon plan B för vad händer med trafiken och intäkterna om läsarna vägrar betala. Vad händer när de börjar använda nya verktyg som Pulse, där de kan enkelt kan hålla koll på en uppsjö av nyhetskällor på en och samma gång? Eller om de vänder på begreppet nyheter – och börjar utgå från vad det egna nätverket på Twitter eller Facebook anser vara de viktigaste frågorna för tillfället, som med appar som Flipboard? Vad händer i en värld där nyhetsförmedlare inte längre äger distributionskanalerna.

Det är sådana frågor som tidningarna kanske borde ägna sig åt, istället för att prångla ut överprisstta PDF-filer på App Store och kalla det för utveckling. Just nu är det betydligt obetydligt dyrare att köpa Angry Birds HD än ett nummer av Wired.

Själv behöver jag inte fundera vad jag skulle lägga pengarna på.

Andra bloggare om , , , ,

Intressant?

Skolfotomaffian

Varje år i september tvingas man som förälder till plågsamma möten med företag som Kungsfoto, Svenskt Skolfoto, Photomic och ett antal andra bolag som ingen vettig människa hade gjort affärer med – om det inte varit för att de släppts in på skolan där ens barn går för den årliga skolfotgraferingen. Företagens affärsidé är att tjäna pengar på föräldrars dåliga samvete – och på vårt dåliga minne.

Jag har precis skickat tillbaka årets ”erbjudande” från ett av de ledande bolagen i denna ljusskygga bransch, Kungsfoto. Till skillnad från förr i tiden, då fotopaketen levererades hem i brevlådan och man hade möjligheten att bli 500 spänn fattigare direkt, har Kungsfoto numera gått över till att använda Internet för beställning av bildpaketet.

Så numera loggar man in på Internet med personlig kod, delar med sig av alla sina kontaktuppgifter (för att göra det billigare för Kungsfoto att spamma) och beställer hem ett personligt bildpaket.

Eller rättare sagt – man kan välja mellan att få hem det kompletta bildpaketet (som innehåller fler foton på barnet än vad man någonsin kommer att behöva ens om ens familj tillhör en religiös sekt som förbjuder preventivmedel och uppmuntrar till månggifte). Eller kan man lägga till ett par ytterligare bilder.

Att bara välja de bilder man verkligen vill ha; en porträttkarta och en gruppbild, går inte – vilket bekräftas av ett samtal med bolagets ”kundtjänst” som förklarar att de inte arbetar så. Alltså så skickas hela rasket hem till mig med snigelpost – och jag ska sedan skicka tillbaka det jag inte vill behålla.

Förutom att ovanstående är exempel på monumentalt usel e-handel, är planen givetvis att när fotona väl landat i brevlådan, kommer det att vara för sent och komplicerat att klippa och klistra returetiketter, räkna om totalsumman som ska betalas in – till vilken kommer expeditionsavgift om man inte tar det rabbaterade ”erbjudandet”. Eller också glömmer man bort alltihop i nån av de pappershögar som alla barnfamiljer har någonstans i hemmet.

Om man trots allt paketerar allt korrekt och skickar iväg returen, och denna råkar ”komma bort” i posthanteringen blir man ändå skyldig att betala helt. Och pröjsar man en dag för sent gäller inga rabatter – då smälls det snabbt på höga förseningsavgifter, och ärendet lämnas till inkasso. Och då kan bilderna snabbt bli mer än dubbelt så dyra.

Ovanstående gäller alltså för Kungsfoto (numera ägt av Fujicolor), men liknande metoder möter man också hos de andra skolfotonasarna som Photomic, Svenskt Skolfoto, Fototajm och allt vad de heter.

Egentligen är detta ju en bransch som genom digitaliseringen av fotografin, borde kunna leverera sina tjänster billigare och enklare än någonsin. Istället kör man upp föräldrar på tusentals kronor varje höst (och vår om man har barn på dagis), pengar som i många familjer behövts till andra saker – som mat och kläder.

Men istället för att konkurrera med lägre priser och bättre tjänster (varför kan jag inte få köpa loss bilderna digitalt?) gör bolagen allt för att lägga så många hinder som möjligt i vägen för den som vill komma billigt undan. Bildpaketet skickas oftast med b-post och kommer ofta hem bara dagar innan senaste returdatum. I Photomics fall (förra hösten) fick jag hem bilderna dagen sista ångerdatum.

Jag har inget emot om mitt barn plåtas, jag får hem inloggningsuppgifter till en webbsida där jag kan gå in och beställa exakt de bilder jag vill ha, och betala direkt via Internetbank eller kreditkort. Enklare, miljövänligare – men det skulle antagligen innebära döden för en stor del av skojarbranschen.

Att de här katalogskojarnafotofirmorna tillåts fortsätta, har jag svårt att förstå. Möjligen beror de på att de gör fleråriga ”avtal” med skolor, som i gengäld får något i utbyte – oklart vad. I Finland uppdagades det nyligen att fotofirmor mutade skolor med 10.000-tals kronor för att säkra avtal, men i Sverige sägs det inte gå till på detta sätt.

Yeah right.

(Tillägg: Glädjande nog verkar det finnas några kommuner som arbetar för att stoppa skolfotomaffian.)

Intressant?

Andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Tomma datorpaket – storsäljare på nätet

Efter förra veckans drapa om skojarna på Blocket och Tradera, har jag taggat ner lite på sökandet – hittade en välskött tjejkörd MacBook på Söder som jag hämtade upp mot kontant betalning.

MacBook-kartong till salu, 52 kr bjudet så här långt.

Däremot har jag inte kunnat undgå att fortsätta bevaka marknaden. Och man ser onekligen en del underliga beteenden. Som det här med folk som lägger ut sina MacBook-kartonger på auktion. Och får bud på dem – ibland riktigt höga.

Efter lite googlande kan jag konstatera att även detta har hållit på i många år. Det är nämligen så att en MacBook (eller iPhone, iPad eller vad det nu kan röra sig om för Applepryl) inbringar förstås ett högre pris om den kommer i originalkartong än om den säljs utan ursprungsförpackningen. Så visst finns det skäl för den som ska sälja sin lagligt inhandlade MacBook att försöka få tag på en låda – ifall man nu varit oförsiktig nog att slänga den.

Ännu en MacBook-kartong. Samma budgivare leder.

Dessvärre kan man nog konstatera att de flesta lådor som säljs på Tradera (de verkar inte finnas på Blocket) används för att kränga datorer med annat ursprung. Jag kan enkelt konstatera att samma Tradera-säljare som lägger ut nya MacBookar varje vecka också är högsta budgivare på de lådor som finns till salu för tillfället.

Att få tag i en tomlåda är inte så svårt, företag slänger dem oftast direkt när de köpt in eller leasat sina Macar (så är det här på jobbet). Så den som har lite insikt i återvinningskedjan kan göra sig en rejäl hacka på att samla in tomlådorna från papperscontainern. Ju dyrare MacBook, desto värdefullare låda. Så nästa gång som firman får påhälsning av tjuvar och alla datorer stjäls, är det inte omöjligt att de säljs vidare i sina egna originalkartonger.

För den som är spekulant på en Mac i originalkartong, borde en befogad fråga till säljaren vara om serienumret på dator och låda matchar varandra. Om de inte gör det behöver det för all del inte betyda att datorn är stulen, men det kan mycket väl vara en FrankenMac – en dator som reparerats eller satts ihop av delar från olika håll (flera säljare på Tradera verkar ha små datorverkstäder hemma). En sådan Mac kan och bör inte betinga samma pris som en oskruvad i originalskick.

Själv tycker jag det är obegripligt att branschen – polis, försäkringsbolag, tillverkare och återförsäljare – fortfarande efter alla dessa år inte har något publikt register över serienummer på elektronikprylar, där man snabbt kan kolla ifall prylen man köper är stulen.

Andra som bloggar om , , ,

Intressant?

Storskojarna på Blocket – därför får de hållas

Det finns påfallande många nya fina MacBookar i Pajala, kan man konstatera. Förskottsbetalning till bankkonto senast två dagar efter auktionsslut – säljaren ska åka bort. Alla varningsklockor borde ringa för fullt, men Tradera släpper glatt igenom auktionen – och bara minuter efter listningen finns redan två budgivare. (Observera – annonsen kan givetvis vara legitim, men alla som bjuder borde ta reda på mer om säljaren först, kräva nytagna bilder och serienummer.)

Jag har köpt och sålt grejer på Internet i mer än 10 år, och hittills varit förskonad från några mer dyrköpta erfarenheter (det värsta som hänt är väl att en köpare inte löst ut ett postförskott).  Detta trots att jag både använt kreditkort och betalat i förskott till både europeer och amerikaner.

Men så kan man också vara ganska trygg när man handlar på sajter som ebay. Anledningen är dels att sajten har ett eget betalsystem – Paypal – som säljare är mer eller mindre tvingade att ha som betalalternativ. Dels eftersom transaktioner via Paypal är försäkrade – om varan uteblir kan pengarna betalas tillbaka och säljarens kreditkort debiteras av Paypal. Det är inget perfekt system, men det funkar i de allra flesta fall.

På de stora svenska köp & sälj-sajterna råder dock rena medeltiden. På Blocket, en av Sveriges största och lönsammaste Internetbolag, är det fritt fram att lura ovana nätshoppare på pengar. Visst finns det alibin som varningstexter, och alternativ till säkra betalningar via något som kallas Internetgirot uppmuntras,  men det är på tok för dyrt och omständligt för att fler än ett fåtal ska använda det. Dessutom är det frivilligt för säljaren att välja bort.

Stoffes annons låg uppe i c:a 10 minuter. Det räckte förmodligen för att få napp.

Under ett par veckors tid har jag letat begagnad Macbook, och har därför lagt upp bevakningar på Blocket och Tradera. Det ramlar in ett 10-tal nya datorer per dag i annonsflödet, flera av dem fullt legitima varor. Men emellanåt dyker det upp riktiga fynd. Till exempel en MacBook Pro Unibody, inköpt i April som slumpas bort för bara 4.050 kr!

Det låter nästan för bra för att vara sant – och är det säkert. De senaste dagarna har jag sett ungefär samma dator till salu 4-5 gånger, och trots att olika orter och säljare anges, är jag  övertygad om att det ofta är samma person (eller grupp) som ligger bakom.

Här är ett par tecken som får mig att dra slutsatsen att att detta endast är bluff och båg –  någon dator existerar med största sannolikhet inte.

  1. Bilden på datorn är en produktbild från Apples hemsida –  aldrig den dator som sägs vara till salu.
  2. Priset är mycket lågt – trots att datorn är nästan ny. En begagnad MacBook Pro inköpt i april säljs lätt för minst 8000 kr, varför då släppa den mycket billigare?
  3. Säljaren bor påfallande ofta i någon mindre ort i Norrland – som exempel Pajala, Strömsund eller Storlien. Det är alltså för långt för de flesta spekulanter att åka och hämta datorn, och frågar man trots allt om det går så är alltid säljaren ”bortrest” eller har andra förhinder.
  4. Annonsen ligger sällan uppe längre än någon halvtimme. Det brukar räcka – på denna tid har försäljarenskojaren fått tillräckligt många leads för att gå vidare,  och annonsen ligger inte längre uppe så att den kan bli anmäld till granskning.

Jag svarade faktiskt på en av dessa Blocket-annonser, som var inlagd av en Andreas Karlsson från Vemdalen. Han mejlade snabbt tillbaka och förklarade att han gärna skickade datorn mot förskottsbetalning till bankkonto i SEB. När jag frågade om varför han redan tagit ner annonsen, svarade han att det var för att visa att han var seriös. Som extra säkerhet kunde han dessutom skicka en kopia av sitt körkort.

Så långt allt väl, men om man googlar lite på begreppet ”blåst på Blocket” visar det sig att just detta är ett etablerat tillvägagångssätt sedan flera år tillbaka. Det kopierade körkortet tillhör någon annan, och det bankkonto som anges går givetvis inte att kolla.

När jag kollade personnumret på den Andreas Karlsson som fanns på körkortet, visade det sig att han bor i en helt annan del av Sverige, och har ett helt annat telefonnummer.

Därför föreslog jag att vi skulle använda oss av Internetgirot istället – jag erbjöd mig att betala de 200 extra som det kostade i avgift. Sedan blev det märkligt tyst i mejlboxen.

Men det fanns säkert andra köpare på tur – villiga att göra ett fynd.

Det finns alltid nya Macbookar till salu på Blocket och Tradera. Här tre stycken med exakt samma bild, tagen från Apples hemsida.

En annan billig dator såldes av en person i Årsta, på promenadavstånd från mitt jobb. Men det var ändå omöjligt att hämta upp den och betala kontant – säljaren var bortrest på obestämd tid och endast förskottsbetalning kom ifråga. Dagen efter auktionen avslutades kontaktade han mig via mail och frågade om jag fortfarande var intresserad – vinnande budgivare hade hoppat av. Denna gång var “fastpriset” nere i 4.500 för en ny 15-tums MacBook Pro…

Och så håller det på – i snitt verkar närmare var tionde MacBook som annonseras ut på Blocket vara rena bedrägeriförsök. Och på Tradera är det ännu värre – där är majoriteten av MacBook-auktioner av den typ som syns här i bloggen: det vill säga rena blåsningar. Trots detta ligger de kvar vecka efter vecka (om man inte anmäler dem för granskning) och det saknas verkligen inte budgivare som tror att de kan göra klipp.

Säljaren till den här fina MacBooken ”vann den på jobbet”, men hade en likadan hemma. Ett sånt jobb skulle jag också vilja ha!

Om man har varit med ett par år så ringer naturligtvis alla varningsklockor när man stöter på sånt här. Men det är tyvärr väldigt många som trillar dit, och betalar tusentals kronor till lurendrejarna som kan agera mer eller mindre ostört på Blocket, Tradera och andra köp- & säljsajter. Ofta är det ungdomar som kanske gör slut på hela sitt sparade kapital och tror de ska få en iPhone, Mac eller PS3 – men när de väl betalat in pengarna och ingen vara kommer, går det varken att kontakta ”säljaren” via mejl eller telefon. Och Polisen utreder inte småbrott av denna typ, trots att de tillsammans sannolikt omsätter miljoner varje år. Så ärendena läggs ner, och banken lämnar aldrig ut kontonummer om det inte är polisen som ber om det.

Ännu en som vunnit en fin dator på jobbet. Var jobbar alla dessa vinnare egentligen?

Ansvaret för detta faller helt och hållet på den slappa – eller helt obefintliga – kontroll som Blocket och Tradera gör av inkommande annonser och auktioner. Det hade varit ganska enkelt att få bort majoriteten av alla lurendrejare dels genom att ha lite grundläggande koll på marknaden (Blocket förhandsgranskar ju dessutom alla annonser) och genom att vidta ett par enkla steg för att göra det tryggare för köparen. Här är några tips.

  • Tvinga säljare att använda säkra och betalningar som Paypal, Payson eller Internetgirot vid betalning av varor över ett visst värde (t ex 500 kr).
  • Säkerställ att användarens uppgifter verkligen stämmer. Detta kan göras på flera sätt – till exempel e-legitimation eller verifiering av kontokort som Paypal gör.
  • Kräv att säljare skapar en profil på sajten, så att han/hon kan betygsättas av de kunder som säljaren handlar med. En profil med många positiva omdömen har dessutom sällan problem att få förskottsbetalt.
  • När det gäller elektronikprodukter som datorer – kräv nytagna bilder av objektet och att produktens serienummer anges i annonsen.
  • Ta kontroll över betygssystemet. Tradera ”lägger sig inte i” vilka omdömen köpare och säljare sätter på varann, vilket innebär att ingen vågar sätta negativa omdömen av rädsla att få ett negativt betyg som hämnd. Det gör att betygssystemet i dagens Tradera egentligen inte är värt något alls.
  • Kräv att säljare som lägger upp dyrare varor, t ex datorer, bilar etc registrerar ett kreditkort som kan debiteras vid eventuella tvister.
  • Inför en obligatorisk köp- och säljförsäkring som täcker samtliga köpare och säljare som säljer varor över ett visst värde.

På detta sätt hade Blocket (och kanske även Tradera) blivit av med merparten av de falska annonserna. Tyvärr kommer det nog aldrig att hända, eftersom det skulle slå mot annonsvolymerna och därmed sänka lönsamheten. Så därför fortsätter sajterna obesvärat att kasta godtrogna köpare till vargarna.

I frånvaro av vettiga säkerhetsrutiner kan därför datorskojarna i Norrland ostört fortsätta att blåsa oss på pengar. Även om Blockets ansvariga säger att allt polisanmäls (anmälningar som i 99, 9 procent av fallen läggs ner), borde de kunna göra betydligt mer för att skydda sina kunder. Med ett par hundra miljoner i vinst varje år borde man faktiskt kunna kräva det.

Någon som har en vettig begagnad MacBook till salu förresten? Gärna billig…

Andra bloggare om , , , , ,
Intressant?

Till New York: Internetbokningen från helvetet

Så enkelt att komma till. Inte.

En gång i tiden, när man blev sugen på semester, tog man ledigt från jobbet, gick ner till den lokala resebyrån, stod i kö ungefär en halv dag och kom förhoppningsvus ut från butiken med en bunt biljetter till det önskade resmålet.

Idag är allt så mycket enklare. Att boka en vecka i New York komplett med hotell är inte svårare än att logga in på Resfeber, Travelstart, Destination, MrJet

Enkelt. I teorin alltså.

I praktiken visar det sig vara ett närmast omöjligt uppdrag att boka in en resa för tre personer till New York en vecka i början av augusti. Jag är en van Internetanvändare, och har nog handlat mer än de flesta på nätet – men detta visade bli en uppgift där jag gick bet.

Schibstedanställd som jag är, började jag med Destination.se, och fick fram ett superbra pris till New York via Expedia.se. Problmet var bara att mina barn (12 och 14) inte längre var barn när min bokning skickades vidare från Destination till Expedia. Efter att ha suttit i en halvtimme och valt bland hotell och slutligen valt ett ser jag att jag plötsligt reser med två 11-åringar. Korrigering av denna felaktighet leder till skyhögt högre pris. #fail.

Så jag börjar om på Expedia istället, denna gång med tre vuxna (alla över 11 räknas som det här). Hittar ett bra hotell, Hilton Manhattan East, frukost ingår, direktflyg till och från Arlanda, oslagbart pris. Vid utcheckningen får jag veta att rummet endast är för rökare, men vi får väl köpa ett köpa ett paket Lucky Strike och ha liggande framme om det blir kontroll. Inga problem – förrän jag försöker betala. Ett fel har inträffat, blir svaret efter att ha fyllt i persondata, passnummer, adresser och och kontokortsuppgiter. (I och för sig inte alldeles oväntat, med tanke på ägaren Microsoft.) Dock visar det sig senare att 18.000 kr har reserverats på mitt kontokort efter den fallerade bokningen, vilket jag just nu är lyckligt ovetande om. Men det kommer att få stora konsekvenser.

Efter haveriet är klockan nära midnatt och jag har redan ägnat ett par timmar åt att boka min resa, men skam den som ger sig. Jag försöker med MrJet, lyckas hitta nästan samma flygkombination, även om hemresan denna gång går via Dûsseldorf. Bra pris, hotell i samma klass – taget. Det är bara ett problem – vid utcheckningen visar det sig att priset egentligen är 5. 000 kr högre än vad som angivits tidigare. #fail.

Hur som helst, eftersom jag inte orkar mer så bokar jag ändå, trots att det svider. Bara för att få reda på att min bank inte godkänner transaktionen.

Ger upp med MrJet, och testar ännu en nätresebyrå. Får ”okänt fel” när jag försöker byta hotell. Episkt #fail.

Arg och frustrerad går jag och lägger mig. Ligger vaken länge.

Dagen efter: kapitulerar och traskar iväg till Forum Nacka och resebyrån Ticket. Inga problem att boka vare sig flyg eller hotell över disk som förr i tiden, och inte blev det dyrare heller.

Vid betalning med Visa-kort blir det dock stopp igen – banken nobbar uttaget. Arrrgh.

Får en webblänk av resebyrån där jag kan gå in och betala när jag har fått ordning på finanserna. Efter en timme i telefon med banken visar det sig till sist att problemet är:

1): Att någon har reserverat 18.000 kr på kreditkortet, och att det därför inte finns utrymme att köpa en resa för 40 lax. Och:

2): Att banken kan inte se vem som reserverat pengarna, och inte kan ta bort bokningen. Det kan ta upp till en vecka innan den försvinner. Vilket innebär att jag alltså inte har pengar nog att betala resan…

Slutligen kommer jag på lösningen – jag höjer min kredit på kortet till 100.000. Det borde göra susen! Skit samma om jag måste gå igenom ytterligare en kreditprövning.

Loggar in och betalar på Ticket.se – och tänka sig, det lyckas.

Efter att ha betalt 40 kalla rakt ut i cyberrymden möts jag av följande förtroendeingivande meddelande: Tekniskt fel.

Jag hatar att verka teknikfientlig, men vissa saker var faktiskt bättre förr.

Vi får se om vi nånsin kommer till New York…

Andra bloggar om , , , ,

Just nu i NYC: SvD, DN, DN, Aftonbladet

Intressant?

© 2019 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: