And the band played on

Kategori: ekonomi

Politikens besynnerliga försvar av roffarkapitalismen på elmarknaden

Norpool spotpris

En helt normal dag i Sverige 2022, med ett elpris på tre kronor – trots stor export. Bild: Kontrollrummet/SvK

Det kan tyckas länge sedan som den stora politiska stridsfrågan var ifall någon skulle få göra vinst på att äga och driva en skola. Noterbart är att raseriet från en enig vänster i sammanhanget oftast handlade om att några tiotals miljoner plockades ut i vinst av ägarna till någon privatägd skolkoncern. OK, i något sammanhang var det säkerligen mer, men även enstaka miljarder i vinst förbleknar i jämförelse med vad elbolagen håller på med idag.

Elmarknaden, som sägs vara ”avreglerad” sedan mitten av 1990-talet, ger idag upphov till bisarrt höga vinster för producenterna av en basvara som ingen av oss kan vara utan. Något som kostar ett par ören att producera säljs till hundrafalt högre pris på en ännu bisarrare marknad där inrikespolitiska beslut i Tyskland och Belgien hotar att driva fram massarbetslöshet, fattigdom och recession i Sverige – trots att vi slår det ena rekordet efter det andra när det gäller elexport. Vi har massiva överskott på el, men har ändå inte råd att använda den och villaägare tvingas redan nu börja elda med ved – som också den rusar i pris – i ett desperat försök att slippa gå från hus och hem.

Samtidigt rakar elbolagen dagligen in miljarder i vinst på allas vår olycka. Den norska ägaren av Baltic Cable har tjänat flera miljarder i år bara på så kallade flaskhalsavgifter – utan att ha behövt lyfta ett finger. En av de största förmögenhetsöverföringarna i Sveriges historia pågår i detta nu, från de minst bemedlade till de redan stormrika (och staten förstås).

Trots detta hör vi inte ett knyst från vare sig vänster eller höger. Den fria marknaden där priset på el sätts av börshandlare försvaras med näbbar och klor, trots att den just nu håller på att skapa ett nytt Fattigsverige. Miljöpartister och socialdemokrater fortsätter sjunga Marknadens lov – det är ju den som dömt ut kärnkraften som en lösning på våra problem eftersom den är för dyr och tar tid att bygga. Samtidigt, till höger, puttrar regeringsförhandlingarna på i sakta mak samtidigt som extrasaltade elräkningar börjar trilla in. Det drabbar ju ingen fattig i Rosenbad.

Jag vet inte varifrån detta närmast patologiska ointresse för den kanske värsta ekonomiska kris som vi upplevt i modern tid kommer. Men det kommer att stå oss alla dyrt.

Det hade ju inte behövt vara så här. Sverige använder inte naturgas, vår elproduktion är fortfarande stabil, fossilfri och billig. Vi hade kunnat reformera den dysfunktionella elbörsen och –  som flera länder på kontinenten redan gjort – valt att skydda våra medborgare – men inget händer. Eftersom elmarknaden är en del av EU:s inre marknad, måste vi givetvis visa oss bäst i klassen även här. 

Kosta vad det kosta vill.

Masstestning är enda någorlunda snabba vägen ur krisen

Ett av de största problemen med coronavirusutbrottet är att den statistik vi har inte är i närheten av att vara trovärdig. I Sverige testas sedan ett par veckor endast ett fåtal fall – de som läggs in på sjukhus med symptom – och därmed missar vi alla som går ute i samhället och bär runt på smittan, medvetet eller omedvetet. Det gör i sin tur att vi inte vet exakt hur dödligt viruset är och hur rädda vi egentligen ska vara. Denna osäkerhet skapar ångest och rädsla, och leder redan nu till att olika delar av landet ställs mot varandra i en uppflammande provinsialism som på allvar hotar sammanhållningen i Sverige.

Ett nästan lika stort problem är att om vi är sjuka eller har varit det och blivit friska hemma på egen hand, så vet vi inte ifall det varit covid-19 eller något annat. Alltså fortsätter de flesta som kanske redan haft sjukdomen att gå runt och vara livrädda fast de egentligen är immunusierade.

Om vi hade haft masstestning av sydkoreansk eller isländsk modell – något som nu även Norge kommer kommer att göra – blir det plötsligt möjligt att se vilka som har haft sjukdomen. Tänk om detta hade gjorts med personalen inom äldrevården, en sektor som mer och mer ser ut att kunna bli ett av de största riskområdena för smittspridning. Kommunernas äldrevård och hemtjänst bemannas ofta av unga människor som är ute i svängen och festar – och vittnesmål om äldre som möter 15-20 olika hemtjänstpersonal på en månad ger en fingervisning om var vi kommer att få den riktigt allvarliga smittspridningen om inget görs.

Med masstestning på plats hade detta inte varit ett problem. Den som inte har smittats kan gå och jobba jobba som vanligt, liksom den som redan haft sjukdomen. Medan de som bär på smittan kan fångas upp innan de för den vidare till de gamla och sjuka.

Alltså – vi skulle kunna sätta in åtgärderna där de behövs istället för att famla i mörkret som vi gör nu. Hjulen skulle kunna börja snurra igen i de flesta samhällssektorer. Men idag sätter vi alla i karantän istället för att inrikta sig på det fåtal som verkligen är sjuka eller behöver skyddas.

Detta är ohållbart i längden. Ju snabbare vi börjar med masstestning, desto snabbare kan vi ta oss ur det djupfrysta läge som vi befinner oss i. Sydkorea, Island och Norge har visat vägen – visst borde vi som ett av världens mest högteknologiska och bäst organiserade länder kunna göra detsamma?

Sedan finns det givetvis komplicerande faktorer som behöver hanteras. I avsaknad på ett effektivt vaccin kommer till exempel testerna att behöva göras regelbundet – framför allt hos vårdpersonal som inte tidigare haft covid-19.

Med masstestning i denna skala öppnar vi dessutom för en ny nivå av massövervakning. För den som är testad och ”godkänd” kommer ju att behöva kunna visa detta på något sätt.  Kommer vi att behöva ”legitimera” oss som smittofria framöver för att tillåtas resa till jobbet, till sommarstugan eller på semester? Kommer sjukdomshistorik – däribland immunitet för covid-19 men även andra sjukdomar – att komplettera de biometriska data som redan sparas om oss för snabb åtkomst av myndigheter runt om i världen? Kommer våra mobiler att fungera som elektroniska fotbojor när de kan användas för att se hur vi rör oss?

Det kan tyckas som science fiction, men i den dystopi som just nu utspelas runt omkring oss kommer vi förstås gladeligen att kasta de sista resterna av motstånd mot övervakningssamhället överbord. Och vi är snabbt på väg dit.

Men det är en senare fråga. Det är hög tid att besluta om inköp av tio miljoner testkit – och det borde ha gjorts igår.

Länkar:

Moderaterna vill ha masstester av corona

Is Our Fight Against Coronavirus Worse Than the Disease?

The U.S. faces two disastrous scenarios. There’s a third option

© 2022 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: