Fröjdhpunktse

And The Band Played On

Kategori: hem och trädgård

Sista natten i Pleasantville

En vis man sa en gång: när du läser i Aftonbladet att fyra av de tio rikaste i din kommun bor på samma gata som dig – då är det dags att dra.

Så. Efter snart 15 år i villa; år kantade av ständigt dåliga samveten, fasader som borde målas, staket som ska byggas, metervis med snö som måste skottas, värmepannor som havererar, grundmurar som kräver fuktskydd, översvämningar, myrinvasioner, getingbon – och detta ständigt jävla gräs som ska klippas i tid och otid, så ger vi upp. Vi passade aldrig som egnahemsägare – den efterlängtade idyllen infann sig inte, och vi har fortfarande aldrig haft tid att sitta och njuta i de svindyra utemöblerna från Grythyttan på den omsorgsfullt designade altanen med det handbyggda växthuset. All ledig tid har gått åt till att förvalta och administrera en ouppnåelig dröm.

Beslutet var inte enkelt, och i mångas ögon uppfattas det säkert som ett misslyckande att lämna ett stort hus med tusen kvadratmeter tomt för en lägenhet närmare Stockholm. Men när jag ser tillbaka på mitt liv som det var i mitten på 90-talet, kan jag se en klar gräns: före och efter villalivet.

Innan vi köpte hus fanns tid att träna på gym, spela gitarr, ägna sig åt datorspel, gå på krogen.

Efter husköpet – all tid och alla pengar gick till det stora projektet – villan.

De senaste tre åren har villadrömmen utspelats på en av Värmdös mest välbärgade gator, där varannan familj har barnflickor (som kan hämta ungarna på dagis klockan tre som det anstår framgångsrika föräldrar), där häckar, altaner och uteplatser anläggs i rasande takt och där de nyinköpta utegrillarna alla kvalar in i Solsidan-serien. Det går inte att konkurrera med sådant, så därför lämnar jag walk-over. Jag inser att jag uppnått min egen inkomptensnivå i villakarriären. Jag lyckades klänga mig kvar i ett och ett halvt decennum, men nu är det slut.

I morgon kl 08 går flyttlasset till civilisationen. Det här blir sista natten i Pleasantville.

Over and out.

Intressant?

Här ska det odlas

Växthus

Ingen kan precis anklaga mig för att vara född med gröna fingrar. Jag avskyr egentligen det mesta som har med trädgårsskötsel att göra. Gräset har plötsligt blivit två decimeter för långt för att tukta med vanlig gräsklippare, och gårdagen ägnade jag åt det totalt meningslösa jobbet att dra upp drygt 200 maskrosor ur gräsmattan.

Hur som helst, det här växthuset hamnade pÃ¥ baksidan av huset mest för att det var sÃ¥ snyggt. Närproducerat i trä och glas av den lokale glasmästaren som själv fraktade hit och monterade upp hela klabbet. Nu ska det inredas med växter, ett litet kafébord och tvÃ¥ olivträd. Och kanske en lagom kitchig kristallkrona. (Mira, 3, har dock sina egna Ã¥sikter om vad som fÃ¥r vara där inne…)

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Här ska det odlas

Växthus

Ingen kan precis anklaga mig för att vara född med gröna fingrar. Jag avskyr egentligen det mesta som har med trädgårsskötsel att göra. Gräset har plötsligt blivit två decimeter för långt för att tukta med vanlig gräsklippare, och gårdagen ägnade jag åt det totalt meningslösa jobbet att dra upp drygt 200 maskrosor ur gräsmattan.

Hur som helst, det här växthuset hamnade på baksidan av huset mest för att det var så snyggt. Närproducerat i trä och glas av den lokale glasmästaren som själv fraktade hit och monterade upp hela klabbet. Nu ska det inredas med växter, ett litet kafébord och två olivträd. Och kanske en lagom kitchig kristallkrona. (Mira, 3, har dock sina egna åsikter om vad som får vara där inne…)

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

© 2019 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: