Fröjdhpunktse

And The Band Played On

Kategori: Konspirationer (sida 1 av 3)

Den manchuriske statsministern

Den Manchuriske kandidaten – och statsministern

Stefan Löfven och Raymond Shaw (Liev Schreiber). Foto: Joella Marano och Frankie Fouganthin / Wikimedia Commons (CC BY-SA 2.0 resp. CC BY-SA 4.0)

Nuförtiden kommer jag allt oftare att tänka på den drygt tio år gamla amerikanska scifi-thrillern ”The Manchurian Candidate”, med Denzel Washington i huvudrollen och Liev Schreiber som hjältesoldaten Raymond Shaw som återvänder i triumf från Gulfkriget 1991 efter att ha räddat livet på hela sitt kompani. Eller det är i alla fall den officiella bilden av vad som hänt – i verkligheten är det mesta påhittat, soldaterna har hjärntvättats och har aldrig varit med i något irakiskt bakhåll överhuvud taget. Allt är istället en mycket sofistikerad och ondskefull komplott för att lansera Raymond Shaw som vicepresidentkandidat – och när denne väl är på plats är på plats i Vita huset är han programmerad att mörda presidenten och ta över makten, som ett verktyg för en ljusskygg grupp av makthavare som konspirerar för att ta makten över USA.

Jag reflekterar kring denna film varje gång jag ser eller hör Stefan Löfven tala numera. Inte för att jag på något sätt tror att han  skulle vara är en hjärntvättad mördare, eller plötsligt – som reaktion på ett hemligt kodord viskat i örat av Åsa Romson – skull dra fram ett pumphagel och börja meja ner riksdagsledamöter. Det handlar snarare om motsatsen – i det fall Löfven fjärrstyrs av någon eller några, måste det istället vara att få honom att framstå så förvirrad, obeslutsam och velig som det över huvud taget är möjligt. Om det existerar en konspiration är det alltså inte för att ta makten – den har han ju redan, åtminstone i teorin – utan för att få honom att framstå som Sveriges sämst förberedde statsminister i modern tid. Vem som skulle tjäna på det är oklart, men någonstans gynnar det givetvis den nya hårda vänstern, med Sjöstedt och Romson i spetsen, att statsministern bara lallar, sluddrar och allmänt beter sig osammanhängande oavsett vilken fråga han förväntas besvara.

Och att något har hänt med Löfven sedan hans tillträde 2012 råder det knappast någon tvekan om, något som s-bloggaren Johan Westerholm återkommit till ett flertal gånger i sina inlägg. Den starke, rakryggade fackföreningsbasen Stefan Löfven som vi lärde känna strax han tog över som s-ledare efter haveriet med Håkan Juholt var både öppen kärnkraftsförespråkare, stark näringslivsvän och sågs som en garant för ordning och reda i statsfinanserna och schyssta villkor på arbetsmarknaden. Dåtidens Löfven skulle aldrig göra något som riskerade industrins konkurrenskraft, och därmed jobben och välfärden. Som att låta sin vice statsminister lägga ner kärnkraften på egen hand, utan att ens ha ett ord att invända.

Men så, efter valet till s-ledare, åkte han på en veckas konditionering kurs vid Socialdemokraternas kursgård, Bommersvik. Och återvände som något… helt annat.

Försvunnen var den tydlige Metallordföranden, och i hans ställe inträdde någon som flummade iväg i floskler som ”ingångsvärden” och ”låt mig vara tydlig” – uttalanden följda av en kavalkad av rena motsatsen till tydlighet. Plattityder, motsägelser och uteblivna ställningstaganden har blivit de förväntade icke-svaren på nästan samtliga frågor. Samordnare tillsätts på löpande band – för att statsministern till varje pris ska undvika beslut – och själv trasslar han in sig i definitioner om vad som är diktaturer eller inte. Av de utlovade jobbsatsningarna och löftet om Europas lägsta arbetslöshet har det istället blivit en formlig skattehöjarkavalkad, där allt utom själva luften beläggs med högre skatter (detta arbetas det säkerligen på inom FInansdepartementet). Löfven chockhöjer bensin- och dieselskatter och straffskattar konstgödsel, väl medveten om att det blir dödsstöten för den svenska landsbygen och drabbar transportsektorn hårt. Därutöver vankas nya skatter på arbete,  på elektronik och ett bantat rot- och rutavdrag. Och när Löfven får frågan om varför S nu bryter sina vallöften, sitter den manchuriska konspirationen någonstans i bakgrunden och trycker på fjärrkontrollen, så att det enda som undslipper statsministern är ”det spelar ingen roll”.

Det finns givetvis en mera jordnära förklaring till Löfvens genomklappning, något som tidskriften Fokus är inne på i sitt senaste nummer där Stefan Löfven porträtteras i ett stort reportage. Fokus förklaring, om man läser mellan raderna, är att Löfven helt enkelt är har uppnått sin egen inkompetensnivå och inte klarar jobbet som statsminister. Inte för att han saknar hjärta eller hjärna – han är bara en vanlig hygglig kille som vill vara kompis med alla och van att genom kompromisser och handslag komma överens om allt. I politikens värld går det dessvärre inte att komma överens om allt, här måste man ibland välja sida och stå för den. Det går till exempel inte att lägga ner kärnkraften lite grann – antingen har vi kärnkraft, som Löfven och en majoritet av svenskarna vill, eller stänger vi alla reaktorer som V, MP och C föredrar. Och vill regeringen nå målet att komma ner till EU:s lägsta arbetslöshet, är det kontraproduktivt att kompromissa sig fram till en politik som leder till den raka motsatsen.

Själv föredrar jag emellertid att fortsätta odla konspirationsteorin om Den manchuriske statsministern, och spekulera i vem som egentligen håller i fjärkontrollen eller har tillgång till det hemliga kodordet. Och vad det sinistra slutmålet kan vara…

Intressant?

Fler om , , , ,

Putins lakejer utför massmord på civila – Moskva lägger beslag på bevisen

Visserligen ska man som journalist undvika ryktesspridning, men det verkar nu nu stå bortom allt rimligt tvivel att ryska separatister – eller rättare sagt terrorister – i ”Folkrepubliken Donetsk” ligger bakom neskjutningen av Malaysian Airlines MH17, med 295 personer ombord – varav ett 100-tal framstående Aids/HIV-forskare. Antingen av separatister med tillgång till och utbildning på avancerade luftvärnssystem – eller ryska operatörer som avfyrat missilen på uppdrag från separatisterna, i tron att det var ett ukrainskt transportflyg som sköts ned.

Oavsett vilket som är fallet, visar separatisternas skryt i sociala medier i går eftermiddag om att ett flygplan skjutits ner – en statusuppdatering som snabbt raderades (skärmdumpen ovan sparades innan uppdateringen togs bort) när det stod klart att det var ett civilt flyg som träffats, med hundratals döda som följd. Att notera i sammanhanget är att det inte var ryska separatister som stod för skrytet, utan den ryske medborgaren och agenten ”Igor Strelkov”, som tidigare var inblandad i invasionen av Krim och ledde de ”gröna männen” i samband med Rysslands maktövertagande där.

Dessutom vittnar inspelningar av avlyssnad radiotrafik på att planet otvetydigt sköts ner av separatisterna. Kyiv Post har en engelsk översättning av samtalet.

Som vanligt skyller Vladimir Putin på Ukraina, och att landet är ansvarigt för vad som händer på dess territorium. Problemet är bara att Ukraina inte har kontroll över hela sitt territorium längre – eftersom Moskva tillåtit och understött att ryska stridande och vapen hela tiden förs in via gränsen till de östra delarna av landet. Av de stridande i Donetsk utgörs nu allt fler av ryska ”frivilliga” – till exempel tjetjenska legosoldater – med tillgång till avancerade ryska vapensystem.

Och som vanligt ligger den nye tsaren i Moskva, hästlängder före väst i propagandakriget. Enligt uppgift lade separatisterna/terroristerna  redan igår beslag på flygplanets svarta låda, som innehåller svaret på vad som egentligen hände med MH17, samtidigt som de döda kropparna plundras och lämnas att ruttna i sommarhettan. Detta eftersom ukrainska räddningstjänsten inte tillåts komma fram till det ockuperade området där vraket finns – någon haveriutredning kan därför inte påbörjas. Och snart är det för sent att säkra bevis.

Samtidigt är den svarta lådan enligt uppgift redan på väg till Moskva, där de ryska haverimyndigheterna efter grundlig undersökning givetvis kommer att lägga fram övertygande bevis för att det var ukrainska fascister som höll i avtryckaren.

Precis som Jakob Ljungman vid tankesmedjan Frivärld skriver i SvD, behövs en kraftig nysatsning på ett psykologiskt försvar. Putins lakejer tillåts desinformera närmast ostört i sociala medier och komma undan med det oemotsagda. Vad värre är – desinformationen verkar ha letat sig in till och med i public service, som i gårdagens nyhetssändningar upprepade gånger lät sin Moskvakorrespondent okritiskt förmedla den huvudlösa konspirationsteorin om att Ukraina låg bakom nedskjutningen av planet i tron att det var Putins flyg – samtidigt som inget nämndes om det faktum att rebellerna själva skrutit om att de skjutit ner ett plan: Något som Carl Bildt informerade om i sändningm, men som möttes med kompakt misstro av programledaren.

Det är faktiskt rätt illa.

Intressant?

Fler om , , , ,

Carl Bildt och Bilderbergfamiljen

Årets Bilderbergkonferens, som hålls i Köpenhamn, har fått ovanligt stort genomslag i traditionella medier – både Aftonbladet och Expressen (och DN) skriver om evenemanget där 140 av världens mäktigaste möts – och där en av deltagarna återigen heter Carl Bildt, Sveriges utrikesminister. För oss som följt dessa sammankomster, som omgärdas av stor sekretess och allmänt hysch-hysch –gruppen styrs av ett slags Fight Club-regler, börjar det bli alltmer tydligt att Bildt faktiskt är en av de verkliga höjdarna i Bilderberg. Så här skrev jag för fyra år sedan om det märkliga faktum att Bildt dykt upp på inte oväsentligt antal Bilderbergträffar genom åren:

Just Carl Bildts närvaro är lite intressant, och hans flitiga deltagande på Bilderbergarnas möten får honom nästan att framstå som en av organisationens verkliga stammisar. Enligt en artikel i DN har Bildt har varit med på mötena 1992, 1993, 1996, 1997, 1999, 2000 – och alltså i år. Och vid Bilderbergmötet 2006 flög Bildt in med den nye moderatledaren Fredrik Reinfeldt, tre månader före valet. Betalade gjorde Jacob Wallenberg, som ställde sin privatjet till moderathöjdarnas förfogande. (Investor försökte senare dra av resekostnaden på 1,1 miljoner i deklarationen, men fick nobben av Skatteverket…)

Sedan dess har det alltså tillkommit ytterligare tre sammankomster, vilket gör att utrikesministern nu deltagit i inte mindre än 12 konferenser (jag missade 2009 i min sammanställning då). Detta ständiga frotterande med Bilderberggruppen innebär naturligtvis inte att han konspirerar med globalister, bankirer och diverse andra förespråkare för New World Order, men det börjar kanske bli dags att ställa sig frågan exakt hur involverad Bildt egentligen är i gruppens inre arbete – och hur det rimmar med hans uppdrag som folkvald politiker?

För ett par år sedan diskuterade jag frågan med en av de mest kunniga journalisterna i ämnet, och han svarade då att han inte trodde att Bildt var med i den inre, organisatoriska delen av Bilderberg – men att hans återkommande närvaro pekade mot att han ändå måste ha någon speciell funktion i gruppen, som annars gör strikt åtskillnad mellan fasta medlemmar och inbjudna gäster, varav de senare väljs ut år för år. I styrgruppen, som alltid är med, återfinns industrimagnater som Jacob Wallenberg och expolitiker som Henry Kissinger. Men var Carl Bildt befinner sig i denna hierarki är fortfarande en gåta. Och vi lär inte få veta det heller, eftersom ingen nånsin skvallrar – Fight Club-reglerna är strikta och ingen bryter mot dem utan konsekvenser.

Det man kan konstatera är att årets Bilderberg är tomt på svenska politiker (med undantag för Bildt då) Kanske är arrangörerna försiktiga i år, efter incidenten i fjol när Löfvens presstab råkade läcka detaljer om mötet i förväg. Eller också är de svenska politikerna helt enkelt är för bleka och ointressanta för att kvalificera sig…

Vad som däremot är en ögonbrynshöjare är de många medierepresentanterna som bjudits in detta år. Förutom chefredaktörerna från Financial Times, The Economist, franska Le Monde och italienska RAI News samt en turkisk journalist, deltar även Svenska Dagbladets politiska chefredaktör Tove Lifvendahl.

Nu kommer Lifvendahl förstås inte att skriva eller blogga något om sin träff med maktens män i Köpenhamn, eftersom hon skrivit på ett Fight Club-kontrakt om att inte yppa något inifrån mötet, varken för sin redaktion, sin familj, sin hund eller någon annan levande organism utanför Bilderbergsfären.  Som alla andra närvarande chefredaktörer, har hon alltså valt att nedprioritera den egna tidningens läsares behov av information, till förmån för sekretessen för de mäktiga männen och kvinnorna som träffas bakom stängda dörrar i Köpenhamn.

Det är inte bara staten och kapitalet som sitter i samma båt – även medierna är med och ror.

Huruvida Lifvendahl får lift av Bildt eller Wallenberg ner till den danska huvudstaden får vi tillfälle att återkomma till.

Intressant?

Andra bloggar om , , ,

Bildt gör comeback när Sverige toppar Bilderberglaget

1024px-Carl_Bildt

Carl Bildt vid World Economic Forum i Davos 2010, ett högnivåmöte där utrikesministern är en flitig gäst, precis som hos Bilderbergarna. I år blir det 12 eller 13 gången som han deltar. Foto; Wikimedia Commons

Arrangörerna bakom årets Bilderbergkonferens, som kör igång på lyxhotellet The Grove i engelska Watford nu på torsdag, har uppenbarligen beslutat sig för att köra med transparens och öppenhet i år (om man nu kan tala om sådant i en samling som bilderbergarna).  Men faktum kvarstår: årets Bilderbergmöte är förmodligen det mest välkommunicerade någonsin.

Kanske beror det på den jobbiga mediebilden från tidigare års träffar, där tungt beväpnad polis och paramilitära vaktstyrkor spöat upp både demonstranter och press. Eller också handlar det om damage control, efter den olyckliga händelsen tidigare i vår när Stefan Löfvens pressekreterare råkade avslöja både mötets plats och datum för pressen.

Hur som helst har nu den kompletta listan över deltagare publicerats på den officiella Bilderbergmeetings.org, vilket bland annat uppmärksammats av The Telegraph och Zero Hedge. Och till och med Regeringen.se har idag lagt ut Bilderbergmötet i statsrådens kalendrar – första gången någonsin det också.

The-Grove-photos-Exterior-Exterior-View

Lyxigt och avskilt – The Grove hotel är precis vad de hemlighetsfulla bilderbergarna letat efter.

Vad som är tydligt är att Sverige skickar ett starkt lag till Watford för att delta i maktmyset med 120 av världens mäktigaste finansmän, politiker och företagsledare. Som tidigare meddelats tillhör S-ledaren Stefan Löfven de speciellt inbjudna (något som av de mer konspiratoriskt lagda tas som intäkt för Löfven redan har valts till Sveriges nästa statsminister av den internationella NWO-eliten).

I inbjudningslistan framgår det emellertid att både Carl Bildt – som gör comeback efter fjolårets frånvaro – och finansminister Anders Borg hänger på till Bilderbergmötet, tillsammans med Investors vd Jacob Wallenberg. Den senare ingår förvisso i gruppens mäktiga styrkommitté och är därför alltid med – han har dessutom makten över vilka som ska bjudas in till den exklusiva diskussionsgruppen.

Frågan som står högst på agendan vid årets möte är hur nya jobb ska kunna skapas, både i Europa och USA. Kanske inte så konstigt, eftersom den långa recessionen och galopperande arbetslösheten i framför allt Europa hotar grundvalarna för både Euron och EU. Och i denna fråga har ju Borg och Löfven, trots att de representerar olika partier, numera i många avseenden en gemensam syn på vad som behöver göras.

Så om man skulle vilja dra på sig den stora foliehatten, borde Bilderbergmötet utmynna i fler uppgörelser än den om friskolorna över S&M-barriären de kommande åren. Framför allt i frågor som handlar om energin – t ex kärnkraften – och industrins konkurrenskraft har stora delar av S en hållning som ligger avsevärt närmare Moderaterna än blockens olika stödpartier. Och ett bättre tillfälle att prata klarspråk än hos Bilderbergarna finns inte – här kan Borg och Löfven säga vad de vill, utan att riskera att det läcker ut. Alla deltagare har nämligen skrivit på en försäkran i samband med inbjudan att inte berätta om något som sägs på mötet.

What happens at Bilderberg, stays at Bilderberg.

Och för att avdramatisera det hela: Bilderbergarna är inte inblandade i någon stor konspiration och jobbar inte på att införa en Ny världsordning. Det är helt enkelt ett informellt möte där världens mäktigaste träffas bakom låsta dörrar för att ta en bärs och snacka. De gnäller säkert om jobbiga väljare, analyserar samhällsomvälvningarna och diskuterar lösningar på de stora knäckfrågorna. Inga anteckningar förs, ingen får yppa något av vad som sägs till vare sig regerings- eller partikolleger. Och minst av allt till sina väljare.

Och för att dramatisera det hela: att förvänta sig att Bildt, Borg och Löfven inte skulle påverkas av denna miljö, och kanske inspireras av vad världens mäktigaste män och kvinnor säger, vore ganska naivt att tro. Och det är just det som utgör den verkliga faran med alla dessa så kallade högnivåmöten, där samma globala maktelit träffas och bekräftar sin egen världsbild. Som dessutom backas upp av de största bankerna och de största företagen.

Återstår då att se hur det svenska laget tar sig till London. Blir det charter med statsflyget igen, precis som 2009, måntro?

Intressant?

Andra bloggar om , , , , ,

Råkade Löfven precis tjalla på Bilderberg?

bilderberg_watford

Grove Hotel, Hertfordshire, norr om Watford. Den som längtar efter att få stryk av tungt beväpnad brittisk kravallpolis, försöker förslagsvis ta sig in på hotellet den 6-9 juni i år.

Det drar ihop sig till ännu ett möte i Hemliga klubben – och denna gång är en av de svenska maktspelare som bjudits in ingen mindre än socialdemokraternas partiordförande Stefan Löfven. För inbjudan står Investors Marcus Wallenberg, som sitter i den kommitté som beslutar vem som ska få delta på de årliga mötena med Bilderberggruppen, av konspirationsteoretikerna utsedd till den sammankomst som arbetar mest målmedvetet med att införa New World Order, alltså en ny världsordning.

Stefan_Löfven_26_jan_2012_1

Stefan Löfven, ny spelare i maktens centrum.

Hur det står till med den saken, är något som ständigt debatteras. Men oavsett om de inbjudna sitter och NWO-konspirerar eller inte, är en av Bilderberggruppens främsta signum dess närmast totala hemlighetsmaeri när det gäller detaljer kring de årliga mötena. Inbjudningarna till Bilderbergkonferenserna, där runt 120 av världens mäktigaste inom politik, media, näringsliv och ekonomi deltar, är omgärdade av storsekretess. De inbjudna omfattas en slags Fight Clubregler – av vilka den första regeln om Bilderberg är att man inte talar om Bilderberg. Man berättar alltås inte att man blivit inbjuden, var mötet ska hållas, eller några detaljer om vad det pratas om på mötet, när man väl kommit hem igen.

Efteråt publiceras en kommuniké på den officiella hemsidan, Bilderbergmeetings.org, där även deltagarförteckningen läggs ut. Denna är dock inte alltid komplett – deltagarna kan själv välja att inte få sina namn publicerade.

Det allra viktigaste är dock att hålla tid och plats för kommande möten hemligt in i det sista – detta för att i görligaste mån försvåra för demonstranter och aktivister, som Occupy Bilderberg och Alex Jones, att störa träffarna med sin närvaro. Och fram till i fredags fanns det egentligen bara lösa spekulationer om var sommarens Bilderbergmöte skulle hållas. Förhandsspekulationer har pekat både mot Virginia i USA (där förra årets möte hölls) och engelska Watford utanför London, men även Tyskland har funnits med som möjliga mötesplatser.

Ända till i fredags, då Stefan Löfvens pressekretare bekräftade för SvD att partiledaren hade bjudits in av industrimagnaten Jacob Wallenberg att delta i årets träff i London den 6-9 juni. Alltså uppgifter som ingen vare sig bekräftat eller dementerat tidigare.

Historien verkar alltså upprepa sig. Samme Marcus Wallenberg som tog med sig blivande statsministern Fredrik Reinfeldt till Bilderbergmötet i Ottawa valsommaren 2006, har nu beslutat att det är Stefan Löfvens tur att presentera sig inför den globala herrklubben. Löfven kan ju mycket väl bli Sveriges nästa statsminister, och Bilderbergarna är förstås nyfikna om det är en man som går att göra biznizz med.

Fast nu har Löfven alltså redan brutit mot Bilderbergs Fight Clubregel nummer 1: att aldrig tala om Bilderberg.

Ingen bra start det där.

Intressant?

Andra bloggar om , ,

Uppdatering 7 maj: Nu har nyheten om att Löfvens stab avslöjat årets Bilderbergmöte nått fram till Alex Jones och Infowars, som nu planerar för fullt för årets ockupation…

Finns det en mullvad hos Radiotjänst?

Det stora bråket om Radiotjänsts färska beslut att börja driva in tv-avgift från dator-, mobil- och surfplatteägare har vuxit till en formlig lavin. Mitt i allt står företagets vd och informationschef och försvarar hårdnackat sitt beslut – trots att de fått åthutningar av sin egen uppdragsgivare offentligt och tung juridisk expertis har ifrågasatt lagligheten i att ta ut en avgift.

Avgiftsbråket har nu svällt till sådana proportioner att det på allvar hotar legitimiteten för avgiftsfinansierad public service, i och med att allt fler sätter likhetstecken mellan den SVT och den gnidna upphovsrättslobbyn. Detta underminerar på sikt hela SVT:s existens.

Vi är nu i den extremt ovanliga positionen att Internetoperatörer som Bahnhof aktivt filtrerar bort innehåll från Internet, för att på så sätt hjälpa sina kunder att slippa avgiften. Räkna med att flera bredbandskunder kommer att kräva samma sak från operatörer som Telia, Com Hem och Bredbandsbolaget. Det paradoxala här då att censur av det fria Internet uppfattas som en konkurrensfördel. Därför borde Microsoft och dess användare sluta att rasa mot SVT för att den nya live-tjänsten inte funkar i Windows-mobilerna – det är ju för sjutton ett säljargument! Snacka om att missa en gyllene chans.

Och allt detta på grund av Carl-Gustav Johansson och hans informationschef  Johan Gernandt. Två män som helt på egen hand på rekordtid kan lyckas med det politikerna gått bet på i decennier – att avskaffa licensavgiften (och därmed jobben för de 165 anställda i det privatägda aktiebolaget Radiotjänst i Kiruna, som alltså inte är en myndighet som många tror).

Man behöver inte vara särskilt konspiratoriskt lagd för att fråga sig om det inte är en enda stor False flag-operation vi ser. Vem jobbar egentligen Johansson och Gernandt för? Är de egentligen mullvadar planterade inom Radiotjänst för att sabotera verksamheten från insidan? Och därmed plöja väg för en avskaffad public service-avgift, till folkets stora jubel?

När sedan förslaget om en ny och mycket kostsammare tv-skatt klubbas igenom, har mediedrevet redan rört sig vidare mot nya jaktmarker och avgiftshöjningen kan ske i smyg.

En konspiration är vad det är – I tell you!

Intressant?

Andra bloggar om , , ,

Uppdatering: Professor i SvD: Det kan kännas som en bluffaktura

Palmemordet: en konspiration i en konspiration

heard-you-like-dreams-e1280242797220Palmemordet har blivit ett nationellt trauma, ett öppet sår i samhällskroppen, precis som amerikanerna egentligen aldrig kommit över skotten i Dallas.

Likheterna mellan mordet på president John F Kennedy i Dallas 1961 och skotten som föll på Sveavägen sent på kvällen den sista februari 1986 har dock en avgörande likhet: bägge har gett upphov till en mängd konspirationsteorier. Det har gjorts en rad filmatiseringar om Kennedymordet, där allt från maffian till CIA/NSA eller nån annan ljusskygg organisation styrd av dolda makthavare hållits ansvarig för beställningen av själva mordet.

Också Palmemordet visade sig relativt omgående vara fullt av frågetecken som aldrig reddes ut ordentligt. Som att makarna Palme enligt vittnen verkade känna mördaren; att poliser hade hörts diskutera mordet i förväg och sedan låtit gärningsmannen få gott om tid att komma undan innan man utlyste rikslarm. Palmes anteckningsbok försvann även den mystiskt, och det ena spåret efter det andra lanserades i pressen.

Nu, nära 27 år senare, är det dags igen. Företagsledaren ”Johan” träder fram anonymt och erkänner för en journalist att han ombetts av en polis att skjuta statsministern. Samtidigt återlanserar Inga-Beritt Ahlenius, tidigare medlem av Palmekommissionen, det gamla ”militärspåret”, denna gång med den extra twisten att det skulle vara en hemlig motståndscell från Andra världskriget, den så kallade Stay Behind-rörelsen, som höll i puffran.

Bägge dessa teorier är naturligtvis kittlande och skulle funka fint som filmmanus. Men de bär samtidigt alla de kännetecken som vi brukar förknippa med konspirationsteorier. De flesta sådana brukar man kunna avfärda ganska snabbt, helt enkelt genom att bedöma rimligheten och komplexiteten i själva konspirationen. När det gäller Stay Behind-spåret, som i sig själv får betraktas som en konspiration, innebär det att vi här har att göra med en dubbel konspirationsteori, dvs en konspiration i en konspiration. Rena rama Inception.

I exemplet Johan torde det som talar mest emot hans berättelse vara det faktum att han fortfarande lever. En stor konspiration där delar av polisen och/eller militären var inblandad hade aldrig någonsin låtit företagsledaren springa runt som en loose cannon och peka ut sina uppdragsgivare för journalister.

Om det varit på riktigt hade ”Johan” stått stadigt på botten av Riddarfjärden redan för 26 år sedan – alternativt gjort en baklängessaltomortal ner på t-banespåren.

Precis som en viss vapeninspektör vid namn Carl-Fredrik Algernon

Intressant?

Andra bloggare om , , , ,

Bankslav vid sju års ålder

Ingen kan ha undgått att de stora bankerna som bäst håller på att flytta fram sina positioner – och viktigast i arbetet med att förslava oss är att avskaffa det som vi kallar pengar, dvs sedlar och mynt. Värdeinstrument som kontanter, guld och silver måste bekämpas – sådant innebär nämligen att människor är fria att fatta egna ekonomiska beslut utan att banken tjänar på transaktionen. Dessutom ser de inte hur man använder sina stålar, vilket alltid är misstänksamt.

För några veckor sedan lanserades mobiltjänsten Swish, som ska få oss att använda smartfånen för att betala småskulder till varandra, till exempel efter en middag på restaurang där en i sällskapet använder kreditkort. Fördelen är att man slipper springa iväg till en uttagsautomat och hämta cash, till glädje framför allt för bankerna som slipper kostnaden för att transportera kontanter och dessutom kan tjäna en slant på varje liten transaktion. Till skillnad från att ta ut kontanter, kostar det nämligen en ”avgift” för varje överföring som görs via Swish. Banken sparar massor med pengar och eliminerar samtidigt rånrisken och kostnaden för att hyra vaktbolag för att ladda bankomaterna.

Som tack för detta får du alltså betala. Visst är det fantastiskt med ny teknik.

Hur som helst. Det finns en attraktiv grupp av konsumenter som ännu inte tvingats in i det kontantlösa samhället, och som i stor utsträckning får pengar varje vecka eller månad. Farliga, subversiva KONTANTER som barn springer omkring och handlar för helt oövervakat, långt bortom bankernas kontroll. Detta missbruk måste givetvis stävjas, och därför lanserar nu Handelsbanken idén att även barn under 10 år ska kunna få betalkort.

Man behöver inte vara penningsystemshaverist för att känna oro för det kontrollsamhälle som storbankerna via sitt oligopol är på väg att bygga upp, finansierat av oss kunder och ivrigt påhejat av bland andra EU, vars pengatvättsdirektiv inneburit att man numera tvingas till förnedrande korsförhör varje gång man vill sätta in en tusenlapp på sitt konto. (När jag sålde bilen i våras, var jag till och med tvungen att visa upp ett försäljningsavtal i original, underskrivet av köparen, för att tillåtas sätta in pengarna på min bank.) Och på ICA (en annan viktig spelare i övervakningssamhället) i Nacka måste jag visa legitimation om jag vill lösa in pantkvitton för mer än 100 kr.

En av de mest revolutionära aktiviteter man kan ägna sig åt idag är alltså att klippa bankkorten och envisas med att fortsätta använda kontanter. Och så långt det nånsin är möjligt vägra att ”registrera sig som kund” när man handlar. Framför allt borde barnen slippa att bli övervakade när de köper sitt lördagsgodis.

Intressant?

Andra bloggar om , , ,

Riskerna med att bo på 13:e våningen

Hotel Pennsylvania, New York, i korskningen Sjunde avenyn och 33 gatan.

Vidskepelser kan sitta djupt. Eller hur ska man annars förklara det faktum att nära nog samtliga höga byggnader i USA (men även i andra delar av världen) saknar just den 13:e våningen?

Vanlig syn i amerikanska hissar.

Otis, ett av världens ledande hisstillverkare, vittnar om att hela 85 procent av de hissar som installeras kommer utan några knappar för våning 13. Ibland kallas våningen istället för 12A, ibland våning M (där M är den 13 bokstaven i det latinska alfabetet, men även kan stå för ”maintenance”) eller också hoppar man över den helt och hållet. I delar av Kina utelämnas även fjärde våningen, eftersom ”fyra” på kinesiska ligger nära ordet för ”döden”.

Ingen vet riktigt hur det började, och varför vi i vår upplysta tid fortsätter att bygga hus där det fattas en eller flera våningar. Sannolikt började det med att fastighetsägare, byggföretag och hotell var oroliga för att gästernas vidskeplighet skulle få dem att vägra bo på just denna våning – och med tiden blev det en etablerad del av byggreglerna.

Det finns dock undantag. Ett hotell som faktiskt har en 13:e våning är anrika Pennsylvania, ett gigantiskt men lite slitet hotell på Sjunde avenyn i New York City.Det byggdes 1919, och fyller i princip ett helt kvarter med sina 1700 rum fördelade på tre huskroppar.

1953 hette det emellertid Hotel Statler, och just detta år föll den svenskättade CIA-agenten Frank Olson, 43, mot döden efter att ha kastat sig ut från fönstret på sitt hotellrum. Spekulationer om att Olson drogats med LSD-preparat av CIA, förnekades länge av underrättelsetjänsten, men bekräftades 1975. Nu stämmer spionens sentida ättlingar CIA för att ha orsakat Olsons död.

Och som av en slump bodde Frank Olson på – just det – den 13 våningen när han kastade sig mot döden. Se där hur det kan gå!

För den som vill utmana ödet, är det relativt billigt att bo på Statler, eller Pennsylvania som det återigen heter. I alla fall med New York-mått. Och så är det bara att gå över gatan till Penn Station när man ska ta flygtåget till Newark.

Själv bodde jag där en vecka sommaren 2010. Dock på våning 12.

Intressant?

Andra bloggar om , , ,

Lyxcharter med statsflyget till Bilderberg

Sakta men säkert börjar så kallat vanliga medier att skriva om Bilderberg, exempelvis publicerade Aftonbladet i måndags en artikel om helgens möte. Tyvärr fokuserar skribenten som så ofta när det gäller Bilderberg på de mångakonspirationsteorierna, vilket är synd. Det finns massor av andra trådar att bena i – exempelvis de felaktiga uppgifterna om att medier skulle vara portade från mötet. Som Flute skriver, var inte mindre än 11 skrivande journalister inbjudna (och sex höga mediechefer) vid helgens möte. Varför har det då inte rapporterats någonting alls infrån mötet?

Jo – för att Bilderbergarna styrs av ett slags Fight Club-regler: den första regeln om Bilderberg är att man inte pratar om Bilderberg. Så när Gunilla Carlsson, biståndsminister och vice ordförande i Moderaterna, fick sin inbjudan till Bilderbergmötet redan i januari i år – hur inbjudan ser ut visas här – agerade hon exakt efter regelboken; höll tyst. Inbjudan diarefördes säkerligen inte såsom normalt är när post skickas till en riksdagsledamot, och datumet för mötet hölls även det hemligt. Resan fördes heller inte in i Riksdagens kalendarium, eftersom detta hade röjt tid och plats för mötet – något som de inbjudna lovar att inte yppa för någon utanför gruppen. Fight Club!

Under själva mötet omges likaså alla diskussioner av sekretess, och deltagarna förbinder sig att inte yppa något om vad som sagts utanför gruppen. Det kan tyckas rimma illa med ett förtroendeuppdrag att hålla tyst om världspolitiska diskussioner man deltagit i – för att inte tala om vilken dålig smak det är för en journalist att först bli inbjuden till ett hemligt möte med världseliten, och sedan lova att inte berätta för sina läsare om vad som sagts.

Inbjudna potentater, inklusive politiker, brukar försvara hemlighetsmakeriet med att de bjuds in som privatpersoner, och alltså inte är där i egenskap av sitt ämbete. Något som finska finansministern Jutta Urpilainen hamnat i blåsväder för. Förra året, när hon deltog i Bilderbergmötet i S:t Moritz, menade hon på en direkt fråga från oppositionen att det hela handlade om ett privat möte. Dessutom hävdade Urpilainen att hon själv betalat resan – något som senare visade sig vara en lögn. I år var finansministern på plats igen, och på en fråga i riksdagen tvingades Urpilainen pudla och erkänna att skattebetalarna visst hade betalat resan. (Uppehället för gästerna betalas som alltid av Bilderberggruppen.)

Om Gunilla Carlsson fick sin resa betald eller lade ut pengar ur egen ficka, har jag ännu inte kunnat få bekräftat. Jag har ställt frågan till ministern via hennes pressekreterare, men ännu inte fått något svar (och skulle nog bli förvånad om det kom något).

Däremot var det sannolikt svenska skattebetalare som betalade för kalaset 2009, när Carl Bildt och Jan Björklund åkte till Aten för att närvara vid Bilderbergmötet detta år. Då användes nämligen statsflyget, alltså ett av de Gulfstreamplan som regeringen har till sitt förfogande, för att frakta mötesdeltagarna från Stockholm till Aten. Enligt passagerarlistorna, som jag begärt ut från F7 i Skaraborg, den flygflottilj inom försvaret som ansvarar för statsflygsverksamheten, lyfte planet på morgonen den 14 maj 2009 på väg mot Helsingfors med Björklund och Bildt ombord. I Helsingfors mellanlandade planet och plockade upp Finlands dåvarande statsminister Matti Vanhanen och finansminister Jyrki Katainen – även dessa herrar var inbjudna till Bilderbergmötet.

Passagerarlistan för regeringsflyget den 17 maj 2009, då statsflyget tog Jan Björklnd och Jacob Wallenberg m fl till Stockholm. Klicka för större bild.

Tre dagar senare hämtade statsflyget upp Jan Björklund i Aten, medan Carl Bildt fortsatte ut i vida världen. Intressant är att notera att  Investors Jacob Wallenberg också är med på planet hem till Bromma. Huruvida industrimagnaten betalade för denna resa har jag ännu inte lyckats ta reda på, men det ligger nära till hands att tro att staten betalade. Carl Bildt och Fredrik Reinfeldt hade ju trots allt fått lift i Wallenbergs privatplan till Bilderbergmötet i Ottawa våren 2006, några månader före valet. En resa som gick loss på 1,1 miljoner och som Investor försökte dra av i deklarationen (men som nobbades av skattemyndigheten). Tjänster och gentjänster. Moderaterna betalades för Reinfeldts resa, medan Carl Bildt fortfarande inte svarat på frågan om han åkte gratis.

Att skattebetalarna plockar upp notan för Bilderbergresorna är således ganska troligt. (Vad gäller Jan Björklund har ju hans användning av statsflyget ifrågasatts fler gånger.)

Jag ser att Gunilla Carlsson har frågestund i riksdagen i morgon, den 7 juni. Det vore ett utmärkt tillfälle för oppositionen att följa det finska exemplet och fråga ministern dels om hon besökte Bilderbergmötet i egenskap av politiker eller privatperson, dels vem som stod för resekostnaderna. Och framför allt – vad handlade diskussionerna om?

Vågar någon plocka upp bollen?

Intressant?

Andra bloggar om , , ,

Äldre inlägg

© 2018 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: