And The Band Played On

Kategori: miljö (Sida 2 av 17)

Beviset för att flyktingkrisen är klimatförändringarnas fel

Professor James Hansen, tidigare anställd av Nasa och mannen som ”uppfann”  det vi idag kallar klimathotet, var nyligen på besök i Stockholm. Under besöket passade han förtjänstfullt på att berätta hur extremt galet det är för ett land som Sverige att lägga ner sin kärnkraften och därmed tvinga fram en ökning av fossila kraftkällor. Dessutom, hävdade han, är det lokala klimatförändringar som ligger bakom den förödande Syrenkonflikten och tillhörande flyktingkris.

Beviset för detta, enligt Hansen, är ett inbördeskriget föregicks av en mångårig torka, då 85 procent av boskapen i landet dog och miljoner bönder flydde till städerna. Att det finns ett samband är enligt Hansen tydligt.

 ”Att lokala klimatförändringar har bidragit till Syrienkrisen är gans­ka uppenbart. Huruvida den långa torkan i Syrien under 00-talet beror på mer koldioxid i atmosfären är dock något som forskare är mer försiktiga att konstatera. Men sannolikheten är hög”.

Nu finns det för all del andra orsaker till Syrenkonflikten än enbart torka, något som bloggaren Henrik Flute varit inne på. Framför allt det faktum att Syriens befolkning på bara 30 år växte från 4,5 till över 22 miljoner. Därför drabbade den svåra torkan 2006-2011 landet betydligt hårdare än tidigare torrperioder, eftersom det fanns betydligt fler munnar att mätta. Samtidigt steg matpriserna kraftigt på världsmarknaden, vilket utlöste kravaller i många delar av Mellanöstern. Att den ”arabiska våren” eldades på av torka, hunger och skyhöga spannmålspriser må vara ett faktum – däremot är det betydligt mera vanskligt att attribuera de gigantiska flyktingströmmarna till klimatförändringarna. Att människor flyr Syrien beror nog snarare att  en medeltida mördarsekt tagit kontroll över stora delar av landet, medan diktatorn Bashar al-Assad gör sitt bästa för att medelst tunnbomber och ryskt krigsflyg driva ut de sista invånarna från landet.

Men så råkar jag se Migrationsverkets generaldirektör Anders Danielsson, som håller en panikinkallad presskonferens i Malmö tillsammans med migrationsministern Morgan Johansson. De båda förklarar att flyktingtrycket på Sverige nu är exceptionellt högt, något som de aldrig kunnat förvänta sig. Bakom dem visas en graf över antalet flyktingar till landet, en hockeyklubba som verkar märkligt bekant.

flyktingklubban

Flykting-hockeyklubba.

tempklubban

Temperatur-hockeyklubba

För vi har ju sett den förr – hockeyklubban i Al Gores klimatskräckis En obekväm sanning, en närmast identisk kurva som sades visa temperaturutvecklingen under modern tid.

Men även om det nu skulle finnas ett samband mellan de bägge graferna, skiljer sig åtgärderna markant åt när det gäller hur utvecklingen ska hanteras. I det ena fallet propagerar våra politiker med Stefan Löfven i spetsen för krafttag och uppoffringar för att vända utvecklingen. Vi måste sluta köra bil, chockhöja skatten på bensin och diesel, lägga av med att äta kött och avstå från att flyga på semester på det sätt som vi har vant oss.

I det andra fallet… är det ingen som riktigt har en plan. Allra minst vår statsminister.

Intressant?

Fler om , , ,

WWF har fått en hel generation att tro på domedagen och nu ger det utdelning

Var tredje svensk lider av klimatångest, meddelar DN idag. Bakom denna larmrapport står inte helt oväntat Världsnaturfonden, WWF, som låtit undersöka – bland mycket annat – svenskarnas nivå av skräck inför den hotande apokalypsen, den katastrof som endast kan avvärjas om vi alla gör som WWF föreskriver.

Mätningen och rapporteringen av densamma är tajmad för att bilda upptakt till det årliga jippot Earth Hour, som hålls på lördag kväll. Då ska vi släcka lamporna gemensamt för att sända en signal till världens beslutsfattare om att ta hotet mot klimatet på allvar.

Vad som är intressant med undersökningen är dock inte att den landar i de redovisade slutsatserna. Det förvånande är att inte fler drabbats av klimatångest efter decennier av skräckpropaganda från godhetsentreprenörer som WWF, Greenpeace och Naturskyddsföreningen. Vi har nu en hel generation som vuxit upp med Världsnaturfondens domedagsprofetior om ständigt ökande temperaturer, stigande havsnivåer, hot om massutrotning av söta djur och galopperande extremväder. Och budskapen inriktas i hög grad på de minsta  – redan på förskolan tillåts WWF driva kampanjer om klimat, miljö och hållbarhet, trots att utbildningsmaterialet inte har mycket med vetenskap att göra, utan påfallande ofta landar i politisk aktivism. Förra året utnyttjades skolbarnen för att sätta press på politikerna för att investera AP-fondernas pengar i förnybar energi och sluta äta kött.

Så här kommer ett par av landets skolor att högtidlighålla Earth Hour i år, enligt Världsnaturfondens hemsida (mina fetningar):

Nordgärdets förskola, Ale kommun. 60 barn. Under vecka 13 kommer förskolan att ha Earth Hour-tema, samtal om hur man kan hjälpa till att minska energiförbrukningen, räkna strömbrytare och sätta upp stoppskyltar för att komma ihåg att inte tända. Förskolan kommer också att ha ficklampor på toaletterna och laga klimatsmart soppa utomhus en dag.

Broholmskolan i Lidköping, 260 elever från förskola till årskurs 9. Eleverna får dokumentera sin egen nedsläckning hemma, ger lämpliga hemuppgifter för att engagera hemmet, tittar på pandafilmerna och den internationella Earth Hour-filmen, som visar att frågan är stor och global.

WWF har till och med ett program med särskilda modellskolor – idag 10 stycken – där eleverna drillas i att leva helt efter den ideologi som bestämts av en stenrik, toppstyrd och multinationell sekt. Som jag har bloggat om ett flertal gånger: WWF är en av världens mäktigaste miljölobbyister med en omsättning på flera miljarder årligen, och vars amerikanske vd har högre lön än USA:s president. Någon egentligen insyn i verksamheten finns inte, med mindre än att WWF själva väljer att vara ”transparenta”. Denna miljöjätte tillåter vi utan närmare tanke komma i våra förskolor och klassrum utan att någon, allra minst Skolverket, reflekterar närmare över det. Denna superrika samling av kungligheter (vår egen kung är ordförande i Världsnaturfonden), oljebolagschefer och samhällstoppar som aldrig nånsin behövt vända på slantarna, tar sig den moraliska rätten att komma med synpunkter på hur vi vanliga svenskar ska leva våra liv. Vi ska avstå från ”onödig konsumtion” och välja bort resan till Thailand. Detta kommer alltså från samma människor som svischar runt världen i förstaklass till olika klimatmöten.

Reflektera lite över det där i mörkret på lördag.

Hur som helst. När WWF då lyckats med konststycket att få en hel generation att känna klimatångest, gör samma organisation en undersökning som mycket riktigt visar att indoktrineringen haft effekt. På fredag släcks ljuset därför på förskolor runt om i Sverige, en aktion som framför allt lär svenska barn att el är farligt för naturen. 3-4-åringarna får också lära sig lösningen på detta problem: Att producera egen el med hjälp av solceller. (Vad som ska hålla ljuset på de nio dagar av tio som solcellerna inte levererar lämnas till framtida generationer att lista ut.)

Vad som är extra stötande är att Sverige har världens mest stabila och rena elproduktion, med en mix av framför allt vattenkraft och kärnkraft som tillsammans står för mer än 90 procent av effekten. Denna stabilitet har tjänat Sverige väl och länge gjort det möjligt att ha en stor och framgångsrik tillverkningsindustri, trots vårt relativt höga löneläge och generösa välfärdssystem. Och framför allt – vi har redan en massiv överproduktion, som en konsekvens av den stora utbyggnaden av förnybart, och att spara el sänker därför inga svenska utsläpp alls.

Vår stabila energiproduktion vill alltså WWF slå undan benen för, till förmån för att ställa om till småskalig solenergi, det som i Tyskland kallats energiewende. Erfarneheten av denna satsning förskräcker – den tyska storsatsningen på solenergi kommit att leda till kraftigt höjda elpriser och ett distributionsnät ständigt på gränsen till kollaps. Skattebetalarna har fått punga ut med tusen miljarder i subventioner till solenergin, ändå är branschen i kris och kräver ständigt mer statligt stöd för att hålla nästan över vattenytan.

Stefan Löfvens socialdemokratiske kollega i Tyskland, Sigmar Gabriel, har offentligt gått ut och förklarat att satsningen på sol och vind varit total galenskap. Men eftersom definitonen av galenskap är att göra om samma sak och förvänta sig ett annat resultat, måste vi även i Sverige strö miljarder över villägare och fastighetsbolag som smäller upp solceller på taken. Eftersom det säkert kommer att gå bättre här. Och trots att det inte sänker våra co2-utsläpp överhuvudtaget – snarare motsatsen eftersom solcellerna kräver reglerkraft som står redo när solen inte lyser. Och oftast kommer denna reglerkraft från kol- eller gaskraftverk.

Detta är ytterligare en insikt som skolbarnen lämnas att upptäcka på egen hand.

Exakt varför WWF driver denna agenda vet vi inte så mycket om, mer än att det är en internationell satsning. Samma krav på att satsa pensionsfondernas pengar på förnybart och avinvestera från bolag med ”höga co2-avtryck” drivs vad jag kan se av Världsnaturfonden i samtliga västländer. Vilka ekonomiska intressen som ligger bakom kan vi inte veta, eftersom WWF är en organisation där vi saknar insyn. Vi vet helt enkelt inte vad som styr dess agenda.

Däremot vet vi att det varit och är lukrativt att hota med den kommande domedagen i skolan, för inget annat land har nämligen uppnått samma grad av klimatångest som vårt. Dessutom låter såväl politiker som media dem hållas utan någon som helst granskning.

Det är något vi borde diskutera när vi sitter där i mörkret på lördag och lajvar medeltid.

Intressant?

Fler om , , , ,

Helt bäng om dengue

I ett inslag i SVT varnar forskare för att Sverige inom bara ett par år kan drabbas av den fruktade denguefebern – en svår virussjukdom som sprids via myggbett ochhärjar framför allt i asiatiska länder som Thailand. I värsta fall kan sjukdomen leda till döden. Och i ett mera tropiskt klimat, menar forskarna, kan sjukdomen få fäste även i Sverige. Detta mer tropiska klimat, som sägs vara på väg, känns kanske just i dessa dagar ganska avlägset. Men det kommer att ändras, och snabbt kommer det att gå om man ska tro Anders Björkman på Karolinska Institutet i Solna. I inslaget slås det nämligen fast:

Med en temperaturhöjning på två grader skulle de smittbärande myggornas geografiska spridning kunna utökas med 30 procent de närmaste 15 åren.

Nu finns det ett par problem här, framför allt med fakta. Dels har den globala medeltemperaturen bara ökat med c:a 0,8 grader på de senaste dryga hundra åren. Dels har temperaturen stått och stampat på samma fläck de senaste 18 åren. Utan att på något sätt förringa risken för kommande temperaturhöjningar som ett resultat av skyhöga koldioxidutsläpp, krävs det någon typ av närmast apokalyptisk händelse för att medeltemperaturen ska hinna klättra med två grader celsius på bara 15 år. Med nuvarande uppvärmingstakt på 0,08 grader per decennium skulle detta innebära en nära 17-faldig ökning av uppvärmningstakten från och med idag. Möjligen hade planeten snabbt kunnat värmas upp på detta sätt ifall en gigantisk asteroid träffat Jorden och knuffat den i en ny bana runt solen. Eller om någon plötslig Day after tomorrow-händelse dramatiskt skiftat jordaxelns lutning. I bägge dessa fall hade vi dock haft betydligt större problem att ta hand om än denguemyggor i Sverige.

Nyheten påminner dock lite om de klimatlarm vi brukade höra för ett par år sedan. Då det var framför allt risken för malaria som klimatforskarna skrämde med. Denna tropiska sjukdom, varnades det för, skulle komma att bli allt vanligare i Sverige i takt med stigande temperaturer. Vad få som brydde sig om att nämna då var att malaria inte alls är någon tropisk sjukdom. I 1800-talets Fattigsverige var malaria, eller ”frossan” som sjukdomen kallades då, tvärtom en ganska vanlig dödsorsak, och anledningen till att viruset spreds var framför allt fattigdom, bristande hygien och trångboddhet. I de små, fuktiga och smutsiga statarstugorna, där dussintals människor trängdes med varann, trivdes myggorna finfint. Med högre levnadsstandard, bättre bostäder och storskalig utdikning av kärr och våtmarker – där myggorna kläcktes – utrotades sjukdomen i Sverige i början av 1900-talet.

Risken för att det svenska klimatet skulle orsaka en ny våg av vare sig malaria eller denguefeber får därför anses som osannolik. Däremot håller vi som bäst på att återintroducera exakt de riskfaktorer som spred malarian på 1800-talet. Runt om våra tätorter breder just nu överbefolkade kåkstäder ut sig, där varken rent vatten eller avlopp finns att tillgå. Och i flyktingförläggningarna trängs allt fler in – uppåt sex personer tvingas idag dela på ett litet rum på 12 kvadratmeter. Detta är tyvärr perfekt grogrund inte bara för malaria utan även andra sjukdomar. Och vad jag kan läsa mig till om denguefeber, verkar ungefär samma faktorer ligga bakom de senaste årens utbrott i Asien.

Lägg till detta EU:s i många avseenden helgalna vattendirektiv, som i delar handlar om att återställa svenska våtmarker och kärr som de var en gång på 1800-talet, innan de dikades ur och malaraiamyggan försvann. Och eftersom det handlar om regler som EU-byråkraterna beslutat om, måste Sverige som alltid vara bäst i klassen. Räkna alltså kallt med att vi om några år har återintroducerat även den svenska malariamyggan i vår fauna – ungefär samtidigt som det sista jordbruket läggs ner i brist på lönsamhet.

Sådana unintended consquences är givetvis alldeles för jobbiga att ta tag i för våra politiker, och därför är det enklast – och garanterat ofarligt – att skylla på klimatet. Dessutom garanterar det att forskningspengarna fortsätter att rulla in.

Intressant?

Fler om , , , ,

Två hundradels grader varmare och paniken är nära

Jag har flera gånger varit inne på det bisarra förhållandet att vi svenskar, som lever i en del av världen där kyla och mörker råder stora delar av året, är närmast patologiskt oroade för att det ska bli för varmt. Senast i förra veckan kunde vi se ett utslag av denna oro för att klimatet löper amok, när TT publicerade en nyhet om att 2014 var det varmaste året globalt sedan temperaturmätningarna startade.  De stora dagstidningarna hängde givetvis på liksom radio och TV.

Källa till påståendet var amerikanska Nasa, som tillsammans med USA:s vädertjänst NOAA analyserat data från väderstationer Jorden runt – och kommit fram till att 2014 slog såväl 2010 som 2005 med hela 0,02 grader celcius.

Jo, just det: två hundradels grader. Bara denna siffra – som inte nämnts i någon av de artiklar som publicerats – gör att hela nyheten faller platt. Felmarginalen för mätinstrumenten ligger nämligen på +-0,1 C – alltså mångdubbelt högre än den påstådda temperaturökningen. Den enda seriösa slutsatsen att dra för klimatforskarna på Nasa vore därför att det inte skett någon märkbar förändring över huvud taget och att temperaturen ligger stilla, precis som den gjort de senaste 18 åren.

Samtidigt utgör denna uppvärmningspaus ett ständigt förtret för det klimatindustriella komplexet. I år ska det nämligen drivas igen nytt globalt avtal i Paris för att ersätta det så kallade Kyoto-protokollet – och då behövs det mer än någonsin larmrapporter om stigande temperaturer, extremväder och värmeböljor. Tyvärr vägrar verkligheten att anpassa sig till larmen, vilket kan tänkas driva fram kreativitet med siffrorna för att inskärpa allvaret i de enligt uppgift allt allvarligare konsekvenserna av klimatförändringarna.

Vad vi därför också kan observera är en slags ompositionering bland forskarna, som i allt väsentligt börjat förlika sig med tanken att den så kallade klimatkänsligheten är betydligt lägre än man tidigare trott. Istället för att det blir 2-3 grader varmare vid en fördubbling av koldioxidhalten i atmosfären, landar temperaturökningen sannolikt betydligt lägre. Därför kan vi nu se exempel på experter som försöker sälja in budskapet att redan dagens blygsamma temperaturökning på 0,8 C leder till mer extremväder som översvämningar, stormar och skogsbränder. I den observerade verkligheten finns det dock inget som tyder på detta.

Efter att ha dragit på sig hård kritik verkar nu dock Nasa och Noaa backa från sitt besked om att 2014 var rekordvarmt. I ett nytt uttalande är man nu endast 38 procent säkra på att det faktiskt var varmast (det vill säga, det är troligare att det inte var det). Dessutom visar satellitmätningar på ett helt annat resultat – där är 2014 betydligt svalare än flera tidigare år på 2000-talet. Satellitmätningarna får anses betydligt mer rättvisande än landbaserade termometrar, som ju bara täcker 29 procent av jordytan – de 71 procent som utgörs av hav har ganska glest med mätutrustning.

uah_temperatures

Globala medeltemperaturer, uppmätta med satellit vid UAH, Universitetet i Atlanta-Huntsville.

Den verkliga nyheten här är alltså inte att det är varmare än någonsin – utan att ingen hänt. Den globala temperaturen har stått stilla i snart två decennier, det är fortfarande inget konstigt med vädret och vi drabbas inte oftare av extrema  väderhändelser.

Det enda som vi drabbas av i allt högre utsträckning är extremt opportunistiska och makthavare, som aldrig missar chansen att utnyttja ett bra hot för att införa nya regleringar, pålagor och skatter – för att finansiera dyra och verkningslösa symbolhandlingar som varken gör till eller från för det globala klimatet. Som att stoppa förbifarter eller lägga ner Bromma.

Personligen är jag innerligt tacksam för varje dag som det är några grader varmare än normalt för årstiden. Jag inser att jag är ganska ensam om detta.

Intressant?

Fler om , ,

Miljöpartiet och chocken när pressen plötsligt gör sitt jobb

Socialismen har alltid haft betydande svårigheter när det gällt att få sina företrädare att leva som de lär. I exempelvis DDR (omhuldat och uppskattat av många av dåtidens vänsterpolitiker) hade exempelvis höjdarna inom SED, socialistiska enhetspartiet, sina egna butiker att handla i, där de hade tillgång till alla de västvaror som befolkningen förvägrades och dessutom slapp köerna som var vardag i det socialistiska mönsterlandet. Detta eftersom de, som det brukade heta, var främst bland jämlikar.

I socialismens värld var det sällan någon som ifrågasatte detta öppet, eftersom det aldrig rapporterades. Medierna var nämligen en integral del i socialistiska kampen, och journalisterna skulle aldrig drömma om att beskriva hur Erich Honecker levde lyxkliv i sin datja, alltmedan landet stod på randen till bankrutt och medborgarna fick köa i timtal för en toarulle.

Hur som helst. Utan att på något sätt jämföra Romson med Honecker (förutom den gemensamma tron på planekonomi som ett överlägset sätt att organisera samhället) tror jag att en del av denna inställning till pressen finns inbakad i Miljöpartiets dna. Efter åratal av gullande med det gröna lite krejjsy uppstickarpartiet och en närmast total avsaknad av kritisk rapportering, hade partiet invaggats i tron att det stod över normal journalistisk granskning. Eller rättare sagt – MP hade börjat se medierna som en allierad i kampen för det gröna drömsamhället, och släppte ner garden.

Därför har Romson kanske utgått från att hon även i regeringsställning riskfritt kan fortsätta att instruera andra i hur de ska leva sina liv, samtidigt som hon själv gör precis tvärt om. När partiet i sitt program vill förbjuda giftiga marinfärger för att de dödar livet i Östersjön, väljer Romson sålunda att bevilja undantag för sig själv, och avfärdar det hela som en privatsak.

Miljöpartiet har i åratal drivit kravet på att all olja för uppvärmning ska vara borta redan 2015 – samtidigt värmer Romson upp sin egen husbåt, ankrad vid Skeppsholmen mitt i Stockholm, med en 270-hästars dieselmotor från 70-talet utan avgasrening (vilket inte spelar nån som helst roll för klimatet, däremot bullrar det och avgaserna kan vara skadliga för närboende). Hon brännmärker vita, medelålders män för att de äter kött och flyger från Bromma, men har själv inga problem att använda samma flygplats för att hoppa ombord på statsflyget – regeringens privatplan som kostar 100.000-tals kronor i timmen – för att skydda sig till ett miljömöte i Italien.

Och när hon så konfronteras med alla dessa diskrepanser mellan den privata moralen och vad hon förväntar sig av befolkningen – av en journalist som agerar precis som journalister ska – kommer Romson ur balans. Först påpekar hon att bilderna han visar är ”skyddade av copyright”, sedan försöker hon vifta bort allt med att det är en privatsak, att båten är ”kulturarv” (den är byggd 1951), för att till slut landa i att det var hennes makes fel. Själv var hon givetvis helt utan skuld.

Det är inte första gången Romson är i blåsväder. I våras ville hon på fullt allvar förbjuda anonyma bloggare, och efter sitt Almedalstal om medelålders vita, heterosexuella svenska män som skyldiga till både klimatkris och fattigdomen i södra Afrika, var det säkert ett antal av partiets sympatisörer som funderade en extra gång på sin politiska hemvist.

MP tvingas nu motvilligt att anpassa sig till ett nytt läge. En situation där de inte längre kan leva på sin image som utmanare till etablissemanget: De är nu makten, och kommer att behandlas därefter. Och inställningen gör som jag säger, inte som jag gör fungerar inte att köra med när man är både miljöminister och vice statsminister.

Jag misstänker att många miljöpartister börjar fråga sig hur många procent partiet kommer att skrapa ihop efter ett par år i regeringsställning, med Romson vid rodret.

Fotnot: Att vänta sig att det går att stoppa en publicering med hänsyn till copyrightskydd – som ett förtäckt hot om att vidta juridiska åtgärder – är i högsta grad okunnigt. Citaträtten ger tryckta tidningar rätten att visa även  upphovsrättsskyddade verk, om det är befogat för den journalistiska granskningen.

Intressant?

Fler om , , ,

Jorden blir grönare, skördarna slår rekord – då larmar public service om hotande missväxt


Det vi kallar public service och tvingas finansiera med ett par tusen spänn varje år, missar sällan chansen att berätta om snaskiga nya hot mot mänskligheten som kan drabba oss någon gång i framtiden – som missväxt, svält och flyktingkatastrofer i spåren av de hotande klimatförändringar som sägs pågå för fullt – trots att temperaturen stått stilla i snart 18 år – och om kanske bara några decennier kommer att leda till en katastrof framför allt för fattiga i Asien och Afrika. Redan nu sägs det varmare klimatet hota livsmedelsproduktionen i stora delar av världen, och värre kommer det (eventuellt) att bli, enligt en ny studie. Som inte oväntat plockas upp av SR:s vetenskapsredaktion.

Sådana där domedagshistorier dyker upp med jämna mellanrum, senaste larmet kom i mars då bland andra The Guardian kunde avslöja att  klimatförändringarna slår redan mot livsmedelsförsörjningen.

Samtidigt med dessa dystopier når oss emellertid den betydligt gladare nyheten att årets spannmålsskördar – I USA, Ryssland, Ukraina och Europa (inklusive Sverige) kommer att bli rekordstor. Det innebär i sin tur lägre matpriser, och alltså färre av världens fattiga som behöver gå hungriga.

I Sverige anges en mild höst och vinter vara orsaken, men detta är knappast förklaringen i till exempel USA, där vintern var den kallaste och längsta på flera decennier – i Michigansjön flöt isberg omkring så sent som i slutet av juni.

Trenden mot större och bättre skördar har istället pågått under många år –  och till stor del beror tillväxten på den tusendel i ökad koldioxidhalt i atmosfären som vi har idag jämfört med några decennier sedan (den har stigit från från 0,3 till 0,4 procent av atmosfären). För många kanske detta kommer som en chock – koldioxid är ju en förorening som hotar allt liv på Jorden?

Knappast. För som de flesta vet som inte bara lyssnar till domedagsprofeter och Åsa Romson, är koldioxid livsviktig för allt liv på Jorden. Den är näring för alla växter – och ju högre halt, desto bättre växer det, vilket alla växthusodlare är väl medvetna om. Dessutom gör den högre co2-halt att växter även blir bättre på att klara perioder av torka – något som lett till att världens ökenområde minskat rejält på senare år. Mellan 1982 och 2011 blev 20,5 procent av Jordens yta grönare, medan bara 3 procent blev torrare. (Titta gärna på filmen med Matt Ridley (ovan), så förklarar det i mer detalj.)

Fakta som dessa skulle emellertid aldrig tas upp av Sveriges radio eller SVT, eftersom det förstör den på förhand regisserade berättelsen om den antågande domedagen.

En domedag som bara kan förhindras om vi genast underkastar oss planekonomi, slutar köra bil och flyga på semester, upphör med att äta kött och går över till insekter, avskaffar kärnkraften och börjar jobba med självhushållning alternativt reperara varandras cyklar.

Fast det blir en allt svårare konst att följa kartan och totalt ignorera verkligheten.

Intressant?

Fler om , , ,

Kungen och WWF kräver att vi ska satsa våra pensionspengar i skräpaktier

kung_carl_xvi_gustaf

Kung Carl XVI Gustaf, Sveriges statschef. Hans apanage påverkas inte av utvecklingen på börsen. Foto: Wikimedia Commons

Världens största och mäktigaste miljölobbyist, Världsnaturfonden, bildad av europeiska kungligheter, finansierad av oljejätten Shell och sydafrikanska tobaksmiljardärer, är en global jätte som omsätter flera miljarder och vars amerikanske ordförande tjänar mer än USA:s president.

I Sverige företräds WWF av bland andra Sveriges konung, Karl XVI Gustaf, vår statschef och tillika hedersordförande i Världsnaturfondens förtroenderåd. I denna position ställer han sig därmed bakom de långtgående krav som WWF ställer på hur förvaltningen av de svenska pensonsplaceringarna måste förändras i framtiden.

I rapporten Du äger. Placeringar för en levande planet?, som debatteras på ett seminarium i Almedalen i morgon den 3 juli, har WWF gått igenom vilka fonder som placerar sina pengar i den traditionella energisektorn – dvs kol, olja och gas. Fossila bränslen, som står för mer än 80 procent av världens energibehov, måste enligt WWF motarbetas finansiellt, genom de placeringar som enskilda stater förfogar över – däribland våra framtida pensioner – styrs bort från dessa sektorer och istället satsas på grön tillväxt. Därför kräver WWF att AP-fonderna, som förvaltar 4.000 miljarder, ”avinvesterar” från dessa bolag, som anses sätta käpps i hjulen för det globala klimatarbetet.

renixx_vs_stoxx

Utvecklingen för fossilaktier respektive gröna placeringar under en 12-årsperiod. Det är den gröna kurvan vi alltså ska satsa våra pensioner på.

Nu finns det ju som alltid ett smärre problem i sammanhanget – nämligen att gröna investeringar på börsen så här långt varit långt mindre lönsamma än placeringar i den traditionella energisektorn. Eller rättare sagt – samtliga satsningar på grön energi har varit rena förlustaffärer, något jag berört i tidigare inlägg:

Renixx är världens första och äldsta globala index över företag verksamma inom den förnybara energisektorn, och startades 2002. Den som då investerade 1000 kr i förnybar energi, har idag bara 280 kr kvar – en nedgång med 72 procent. Samma pengar investerade i  den traditionella olje- och gassektorn har mer än fördubblats och är idag värda 2400 kr.

Den danske miljöekonomen Björn Lomborg har varnat för detta upprepade gånger, och har dessutom i dagarna släppt en ny film via Bill Gates Foundation, där han går till attack mot dem som vill förvägra fattiga människor i tredje världen tillgång till billig och tillförlitlig energi –alltså  precis det vi tar för givet. Människor som i brist på el dör i tusental för att de tvingas elda inomhus med ved och dynga.

Det enda realistiska sättet att lyfta levnadsstandarden hos denna den fattigaste delen av befolkningen är att låta dem få tillgång till billig fossil energi – något som motarbetas aktivt av den uppburna eliten i bland annat WWF. Och ett effektivt sätt att stoppa utvecklingen är, enligt WWF, att vi sätter våra framtida pensioner på spel i organisationens privata korståg mot oljan.

Det finns ett uppenbart moraliskt dilemma här som någon faktiskt borde diskutera med Hans Majestät, kung Carl XIV Gustaf. Det är dock inget vi nånsin kommer att få uppleva i public service.

Intressant?

Fler om , , ,

Bevisat: Grön energi är bortkastade pengar

renewables_scr

De flesta som nöjer sig med att få sina nyheter från det den allt mer anorektiska dagspressen, eller så kallad public service, tror sannolikt att vi räddar världen genom att slösa bort våra skattepengar och framtida pensioner på investeringar i grön energi.

Sanningen är precis den motsatta – de närmast osannolika belopp som plöjts ner i den ”förnybara” sektorn har kostat Europa tusentals miljarder, drivit bort jobb och förstört miljön. För dessa pengar kommer vi – förutsatt att IPCC:S prognoser stämmer – att skjuta upp den den förväntade klimatkatastrofen år 2100 med en dag. Beräkningarna kommer från den kände miljöekonomen Björn Lomborg. Men även en annan dansk, Per Wimmer, har i sin nya bok Den gröna bubblan belyst det idiotiska i att byta ut stabil elförsörjning mot  dyra, ineffektiva och opålitliga energiformer som vindkraft och solceller. Även denna bok har givetvis förbigåtts med total tystnad.

Infografiken ovan (h/t Bishop Hill) borde egentligen säga allt. Ändå är den politiska klassen i Sveriges riksdag överens om att det är ännu mer av samma recept som vi behöver.

Vad var det nu definitionen av galenskap var nu igen?

Intressant?

Fler om , , , ,

Miljörörelsen har vuxit till ett demokratiproblem

Gp-esso

Greenpeace som vi är vana att se dem. Foto; Wikipedia

Det har blåst ordentligt kring miljöorganisationen Greenpeace den senaste veckan. Först avslöjades det att en av organisationens anställda spelat bort  3,8 miljoner Euro genom valutaspekulation. Sedan uppdagades det att en av Greenpeaces högsta chefer flitigt använt privatflyg för att ta sig de 35 milen mellan hemmet i Luxemburg och högkvarteret i Amsterdam, Vilket naturligtvis rimmar ganska illa med organisationens krav på att kraftigt begränsa flygtrafik för den stora allmänheten. (Vilket återigen sätter fingret på den gamla socialistiska paradoxen;  alla är jämlika, men vissa är lite mer jämlika än andra.)

Det här kan man ju småle åt – en miljöjätte på höga moraliska hästar misslyckats kapitalt med att hålla rent framför egen dörr. Men bakom dessa nyheter döljer sig något viktigt. En gryende, om än senkommen, insikt om att stora globala miljöorganisationer, som Greenpeace och WWF, för länge sedan slutat vara gräsrotsrörelser. Istället har de med åren utvecklats till gigantiska, professionella lobbyister, som genom mångårigt arbete effektivt integrerat sig in i den politiska maktens innersta rum – där de har möjlighet att bakom kulisserna påverka stora delar av den politik som till exempel EU för.

Som brittiska NGO Monitor mycket riktigt konstaterar, är Greenpeace – med kontor i 40 länder och en omsättning på nära 700 miljoner årligen – knappast en liten underdog som slåss mot etablissemanget. De har istället blivit etablissemanget. Trots detta har Greenpeace ingen accountability, dvs ansvar, för de beslut som organisationen är med och driver fram. Beslut som i EU:s fall innebär ett benhårt motstånd mot genmodifierade grödor, men även förhalande om frågan om skiffergasutvinning – som på sikt kan göra flera Europeiska länder oberoende av Putins gas – och de flesta andra typer av investeringar i fossila bränslen. Beslut som oundvikligen innebär ekonomiska konsekvenser för medborgarna. Och oavsett om man tycker det är rätt eller fel, är det stora problemet att väljarna aldrig ens får ta ställning till dessa frågor – de görs upp i slutna rum, ofta utan insyn över huvud taget.

Detta är något som vi inte så ofta funderar över i Sverige. Förmodligen eftersom miljörörelsen – oavsett om det är Naturskyddsföreningen, WWF eller Greenpeace – allmänt åtnjuter en slags upphöjd expertstatus i medierna, och därför aldrig granskas på samma sätt som andra globala och välfinansierade makthavare.

Däremot har Greenpeace stött på plötsligt och hårt motstånd i Indien, där den nya regeringen under ledning av premiärminister Narendra Modi förbjudit miljöorganisationen från att ta emot kampanjbidrag från utländska givare. Detta eftersom Greenpeaces verksamhet i landet – genom sitt motstånd mot exempelvis nya kraftverk – hotar den ekonomiska utvecklingen, enligt Modi.

En läckt report från den indiska säkerhetstjänsten förklarar bakgrunden. Så här börjar den:

A significant number of Indian NGOs (funded by some donors based in US, UK, Germany and Netherlands) have been noticed to be using people-centric issues to create an environment, which lends itself to stalling development projects. These include agitations against nuclear power plants, uranium mines, Coal-Fired Power Plants (CFPPs), Genetically Modified Organisms (GMO), mega industrial projects (POSCO and Vedanta), hydel projects (at Narmada Sagar; and in Arunachal Pradesh) and extractive industries (oil, limestone) in the North East. The negative impact on GDP growth is assessed to be 2-3 % p.a.

Man kan naturligtvis tycka vad man vill om det demokratiska i att en stat går in och stryper finansieringen av en ideell organisation, men i grunden sätter den fingret på en viktig fråga: Vilka finansierar egentligen motståndet mot kol- och kärnkraftverk i Indien? Om detta vet vi inget, eftersom Greenpeace inte är en myndighet och därför inte behöver vara transparent med finansieringen. När det gäller exempelvis miljörörelsernas envisa – och i mångt och mycket obegripliga – kamp mot skiffergasutvinning, har det länge funnits misstankar om att Ryssland och Vladimir Putin slussar pengar till just anti-frackingrörelsen. Något som även Natochefen Anders Fogh Rasmussen hävdade häromdagen.

Men framför allt sätter den indiska underrättelserapporten för första gången en siffra på den ekonomiska effekten av Greenpeaces kampanjer: 2-3 procents lägre tillväxt årligen.

Denna siffra är inte riktigt överförbar till europeiska förhållanden, där vi har att göra med mogna ekonomier och låga tillväxttal. Men att miljörörelsen haft, och har, en stor inverkan på europeisk ekonomi är utom diskussion. Och till skillnad från i Indien, har miljörörelsen här vuxit samman till den grad med den politiska makten att det knappt går att separera dem  längre.

Den bästa bilden av hur stora och inflytelserika dessa så kallade NGOer har blivit, står Richard North på EU Referendum för. Han har vaskat fram siffror från EU och lagt samman hur mycket de 10 största miljölobbyisterna – även kallade Green 10 – fått i bidrag av EU mellan åren 2007 och 2012. Totalt har skattebetalarna finansierat dessa dolda makthavare med miljardbelopp, pengar som framför allt gått till lobbyarbete för hårdare miljölagstiftning inom EU. De får alltså betalt av EU för att bedriva lobbying mot EU. Vilket framför allt är ett sätt för makthavarna i Bryssel att få besluten som framstå som folkligt förankrade (denna metod med konstgjorda opinioner brukar kallas för astroturfing eller sock puppets, strumpdockor). Richard North:

There is, however, an even more sinister element. As we see the march of globalisation progress, the Green 10 (all of them funded by the EU, except Greenpeace – the WWF between 2007-2012 having grabbed a massive €53,813,343 for its services to itself and the EU empire), are supporting their paymaster, “promoting EU environmental leadership in the global political arena”, helping it act at a global level. 

Intressant i detta sammanhang är att just Greenpeace alltid nobbat denna typ av statliga bidrag. Däremot har man inga problem att arbeta tillsammans med sådana som gör det, till exempel WWF och Jordens vänner.

Att följa Indiens exempel är, som North skriver, sannolikt ett lönlöst företag. Till skillnad från Indien, som är en självständig nation, lyder Sverige och alla andra EU-länder under de lagar och förordningar som hamras fram av ovalda byråkrater i Bryssel – under påverkan av likaledes oansvariga miljölobbyister. 

Resultatet ser vi runt omkring oss. Vi har en skola där stora delar av naturvetenskapen ersatts av miljöaktivism,  framtagen av WWF. Vi har en havererad energimarknad, där 100-tals miljarder slösas på ineffektiv och helt onödig vind- och solenergi. Vi har ett jordbruk som hotas av nedläggning  – de ensidigt hårda miljölagarna slår ut svenska bönder och bidrar till att Sverige idag har en sämre självförsörjningsgrad än någonsin i modern tid. Jobbdödande energiskatter driver världens mest miljövänliga industrier till andra sidan Jorden, där de drivs med smutsigt billigt kol istället för ren svensk vattenkraft.

Det finns förvisso flera skäl till att massarbetslösheten bitit sig fast i Europa, inte minst den långa och vansinniga kampen för att försvara den gemensamma valutan. Men det är sannolikt att de hemliga beslutsfattarna i Greenpeace, WWF, Friends of the Earth, Naturskyddsföreningen och andra stora icke-valda makthavare har ett stort ansvar för att miljoner går utan jobb på kontinten.

För många år sedan fanns en myndighet, Styrelsen för Psykologiskt försvar. Denna myndighets verksamhet gick ut på att avslöja och förhindra desinformation som kunde skada Sveriges nationella intressen. Jag är övertygad om om att SPF hade kommit till en liknande slutsats som den indiska underrättelsetjänsten om den funnits kvar.

Men det var som sagt länge sedan. Idag har vi istället hela partier som bygger sina program på desinformation på en nivå som inte ens Vladimir Putin hade kunnat tänka ut.

Intressant?

Andra bloggar om , , ,

Den manliga cykelmaktordningen

Cykelmaktordningen i Stockholm: Övergångsställe.

Cykelmaktordning i vardagen: vem som har företräde vid övergångsställe avgörs av hur dyr cykel du har.

Egentligen borde jag varit igång sedan länge. Jag brukar plocka fram cykeln och byta ut resan med Saltsjöbanan mot en snabb 20-minutersfärd till centrala Stockholm redan i början av april, när frosten gett med sig och snön smält bort. Men i år har det varit motigare än vanligt. Inte för att jag ryggar för själva ansträngningen –jag är i bra form – utan för att det tar emot att ge sig ut i kriget på cykelvägarna. Ett krig där den med dyraste kolfiberhojen alltid har företräde framför andra, slipper stanna vid övergångställen, tillåts tränga sig före även om det innebär att medtrafikanter tvingas panikbromsa för att undvika krock. Och en oskriven regel är att aldrig nånsin använda ringklocka, oavsett allvaret i situationen.

Man skulle kunna kalla det för den manliga cykelmaktsordningen. Det vi ser är hur en grupp av män mitt i livet, sannolikt sprungna ur samma klientel som kryssar i 120 mellan filerna på infartsvägarna i BMW eller Audi, hittat ett nytt livsprojekt: att skaffa sig superkroppen genom att cykla till jobbet. Och då går det som det går: Cyklingen förvandlas till en svindyr prylsport där BMWn byts ut mot en ultralätt Specialized eller Scott för 60.000 (*), kostymen switchas mot tajt lycratrikå med minimalt luftmotstånd – och puls, tempo, och blodtryck kopplas upp via sensorer till smarttelefonen. Varje lopp till eller från jobbet blir en kamp om att sätta nytt Runkeeper-rekord. Det yttersta målet är att ställa upp i Klassikern – och vad kan väl vara ett bättre sätt att träna upp flåset än att göra jobbpendlingen till ett mini-Tour de France?

Det är dessa män jag möter varje morgon (fortfarande har jag aldrig stött på en kvinna med samma uppträdande) och som gör resan till jobbet till en veritabel skräckfärd längs de underdimensionerade och eftersatta cykelstråken. Det krävs att man hela tiden är på helspänn, aldrig slappnar av, eller stannar och släpper fram gående annat än i nödfall. Då blir man omkörd till både höger och vänster (se bilden överst på sidan som visar hur det brukar se ut). Vansinnesomkörningar, som hade kostat körkortet om de gjorts ute på bilvägarna, är mer regel än undantag i cykeltrafiken.

Cykelbanorna har utvecklats till laglöst land – och så länge de tillåts vara det, utan att polisen bryr sig om att sätta fast och bötfälla även dem som kör som dårar på två hjul – kommer olyckorna och irritationen bara öka (det händer bisarrt nog att människor dödas av cyklister i Stockholm).

Resultatet blir att ingen utanför kretsen av de mest fanatiska vågar sätta sig på sadeln i rusningstid. Sedan spelar det ingen roll hur många cykelmiljarder Centerns Per Ankersjö satsar på att få fler att ta cykel istället för bil. Så länge den manliga cykelmaktsordningen lämnas ifred att skapa lag och ordning på egen hand, kommer det aldrig att bli säkert att trampa runt i stan.

Allt detta sammantaget gör att jag faktiskt tvekar om jag över huvud taget ska fortsätta att ta cykeln till jobbet. Det är stressigt, farligt och man vet aldrig om man ska komma hem i ett stycke igen. En promenad genom Gamla stan är betydligt mer avslappnande, och ger vardagsmotion så det räcker.

Handen på hjärtat – när såg du en cyklande polis senast? Och framför allt – varför kan vissa människor, framför allt män, aldrig skaffa sig ett intresse utan att det går till överdrift och utvecklas till fanatism? Det är något för antropologerna att forska kring.

Jag ska nog ta mig en ordentlig funderare på om det verkligen är värt risken och stressen att att fortsätta ta cykeln till jobbet.

lockstock

Cykelmaktordning på jobbet: Lycramännen har paxat sina egna cykelställ – för att säkerställa att ingen annan kan ta just deras platser.

skap

Duschrevir. I duschrummet på jobbet. De här skåpen har varit paxade av samma cykelmän sedan de ställdes dit för snart fyra år sedan. Vissa har till och med inrett dem med lite galgar och en hylla för hygienprodukter. Från början var de menade att användas för tillfällig förvaring, medan man duschade, men den idén fick snabbt överges.

* Jag har naturligtvis inget belägg för att män med BMW väljer dyrare sportcyklar, men det skulle inte förvåna mig. Kanske borde sätta samman en poll för att kartlägga hur vissa bil- och cykelmärken hör ihop?

Intressant?

Fler om , , ,

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2021 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: