Fröjdhpunktse

And The Band Played On

Kategori: mobilt

Facebook Places – illusionen av det lyckade livet

I en artikel i E24 (som citerar Dagens Media som i sin tur fått uppgifterna från statistiksajten Socialbakers.com) får vi reda på att svenskarna helst checkar in på flygplatser, sportarenor, lyxkrogar och evenemang. Det handlar alltså om Facebook Places, och frågan är vad man ska dra för slutsatser av denna information. Är det kanske så att svenskarna är ett folk som ständigt är på resande fot, som har obegränsat med pengar – vilket tillåter dem att hänga på Riche medan de väntar på flyget till New York?

Knappast. Att checka in är mera att betrakta som ett slags statement, ett digitalt vykort som man kan använda för att forma en bild av sig själv. Via inloggningar när man står i begrepp att borda planet till New York, eller med mobila statusuppdateringar från regnskogen i Bali, blir bilden av ens person måhända lite mera spännande. Få checkar in i kontorslanskapet kl 08.30, på dagis, i kön till ICA-kassan eller hemma vid diskbänken – där vi ju trots allt tillbringar 51 av årets 52 veckor.

Det handlar alltså om att skapa en illusion om det goda livet. Och så länge vi alla vet att det just bara är en illusion, är det utmärkt att människor är medvetna om och tar kontrollen över sina digitala fotavtryck. Även om jag själv skulle tänka till både en och två gånger innan jag meddelade världen att lägenheten står tom ett par veckor…

Men som marknadsunderlag, eller ”business intelligence” i någon form är sådana här listor i det närmaste värdelösa. Och att folk ljuger om sina vanor är inget nytt.

När jag gick på journalisthögskolan för ett halvt liv sedan var en av våra första uppdrag att bege oss ut på stan och intervjua människor om hur de läste sin morgontidning. Alla grupper kom fram till ungefär samma resultat: nära nog samtliga plöjde ledar- och kultursidorna – dessa sidor var till och med populärare än sporten. I verkligheten visste vi ju att det var i bästa fall 5-10 procent som intresserade sig för dessa sektioner, men alla ville ju så gärna framstå som mera intellektuella än vad de egentligen var. Det var just detta övningen gick ut på – att få svart på vitt på att det långt ifrån alltid går att lita på vad folk säger. Och att undersökningar av denna typ i de flesta fall är totalt värdelösa för att få fram ett signifikativt beslutsunderlag.

En av mina Gowalla-kompisar hade länge som vana att checka in på olika toaletter ungefär fem gånger om dagen. På något sätt känns det mera genuint än att logga in på Arlanda och Riche ett par gånger om året.

Intressant?

Andra bloggare om , , , ,

Mer om Facebook: IDG, SvD, PC För Alla

Äntligen! Apple stäms för iPhone 3G-fiaskot

I somras släppte Apple sitt nya mobila operativsystem iOS 4. Resultatet: miljontals ägare av ”gamla” iPhone 3G – däribland jag – fann sig stå med nära nog oanvändbara telefoner. ”Uppgraderingen”  som pushades ut via iTunes gjorde 3G-modellen slö som sirap och att köra minneskrävande applikationer och spel på telefonen blev i princip omöjligt. Även basala telefonfunktioner som att ringa och skicka SMS blev ohanterligt långsamma.

Vissa förståsigpåare och Apple-fanboys ryckte naturligtvis ut till Steve Jobs försvar och hånade dumma iPhone 3G-användare som installerat uppdateringen – det borde ju alla förstå att denna bara var för de nya telefonerna. Och det kanske vi borde förstått – eller också kanske Apple borde låtit bli att installera iOS 4 i de gamla lurarna. För vi är ju trots allt rätt många som lärt oss att om det finns en rekommenderad uppdatering så installerar man den.

Hur som helst, problemet är att när man väl uppgraderat och insett att man nu äger en extremt dyr dörrstopp – dessutom ofta med löpande abonnemang – kan man inte på något enkelt sätt rulla tillbaka uppgraderingen och gå tillbaka till det gamla fungerande operativsystemet. I alla fall inte utan att ”jailbreaka” telefonen – och då gäller inte Apples garantier längre.

Därför är det ett bra besked att Apple äntligen dras inför rätta för sitt iOS 4-fiasko. En domstol i Kalifornien tar nu upp ett fall, där klaganden Biana Wofford stämmer Apple för att medvetet förstört prestandan hos iPhone 3G, för att på så sätt promota försäljningen av nya iPhone 4. Wofford hoppas att hennes fall ska kunna utvecklas till en grupptalan gentemot Apple, vilket inte alls är omöjligt med tanke på det stora antalet drabbade.

Det är faktiskt på tiden – frågan är varför det dröjt så länge innan någon reagerat. Möjligtvis beror det på Steve Jobs superstjärnestatus att Apple lyckats komma undan med iOS4-affären längre än något annat företag kunnat drömma om. Miljontals privatpersoner och företagsanvändare har fått sina fullt fungerande telefoner förstörda av Apples slappa kvalitetskontroll (att det är ett medvetet sabotage tror jag inte på). Dessa användare kan inte gå tillbaka till sitt gamla fungerande operativsystem, och det enda rådet Apple har är – köp en ny telefon.

Det skulle vara intressant att se hur dyrt det skulle bli för en biltillverkare som ”uppgraderade” sin programvara på samma sätt. Tänk att få tillbaka sin 2008 års BMW från service och märka att topphastigheten inte längre är 220 km utan bara 110. Och att det tog 25 sekunder att klara 0-100?

På något sätt tror jag inte verkstaden kommit undan med beskedet ”köp en ny BMW”.

I Apples fall kommer stämningen förmodligen bara att köra fast i ett juridiskt svart hål, men resultatet kanske kan bli att företaget tvingas ta fram stöd för att enkelt – och med bibehållen garanti – kunna avinstallera iOS 4 från iPhone.

Intressant?

Andra bloggar om , , ,

750.000 hackare i din iPhone

SvT:s Rapport har de senaste veckorna ägnat en del research åt att avslöja hur lätt det är för hackers och cyberbrottslingar att ”kapa” våra datorer via öppna trådlösa nätverk – eller nu senast genom så kallade smartphones som saknar brandväggar och antivirus-skydd och därför i teorin står vidöppna för angrepp.

”Det är lite grand som att kliva 20 år tillbaka när man använde datorer utan att ha några egentliga skydd, man förlitade sig på att den som skickade saker inte var ond eller hade någon avsikt”, säger André Rickardsson, IT-säkerhetsexpert till Rapport.

Säkerhetsexperten visar därefter hur denne anonyme hackare, utrustad med ”verktyg på nätet” kan ta full kontroll över en telefon – via infekterade mejl eller SMS eller genom att injicera skadlig kod via den hotspot som surfaren kopplar upp sig mot.

Allt detta är givetvis möjligt att göra i teorin. Men bara för att det är teoretiskt möjligt innebär det inte att någon faktiskt gör det – i alla fall inte i någon skala där det ens börjar att bli ett egentligt problem. Precis som det är ett icke-existerande problem att hackare sitter i bilar utanför våra hus och avlyssnar öppna trådlösa nätverk efter finansiell information. Visst går det att göra, men det är fruktansvärt tidsödande att få fram någon information av värde.

Så här kan en nätbrottsling ta över min telefon, enligt sagda säkerhetsexpert:

  • Hackaren skickar ett SMS till mig med en länk till ett ”fulprogram”, som när det installeras installerar någon typ av bakdörr till telefonen, genom vilken hackaren kan komma in. Detta kräver dock att telefonen (iPhone) är jailbreakad, i annat fall installeras endast granskade och godkända program som kommer från Apples App Store. Det gäller även för så kallad root-access; för att kunna få upp ett terminalfönster och använda ett stulet root-lösen krävs jailbreaking, en operation som ett relativt litet antal iPhone-användare ägnar sig åt.
  • Hackaren utnyttjar en öppen Wifi-hotspot. På detta sätta kan hackaren byta ut den webbsida där iPhone-användaren surfar till en där en skadlig kod exekveras och på så sätt installerar en bakdörr på användarens telefon. Detta är om möjligt ännu mer tidskrävande. Först ska hackaren hitta ett öppet nätverk, eller knäcka WEP-krypteringen på ett, och därefter sitta och övervaka nätet till dess användaren i fråga väljer att koppla upp sig med sin iPhone över sitt hemmanätverk – istället för som vanligt via 3G-nätet som är hårt krypterat – innan han eller hon kan dirigera om iPhonesurfaren till sin falska sida.

Ovanstående går teoretiskt sett att göra – även om jag är tveksam till att det funkar på en oknäckt iPhone som Rapport hävdar. Men hacket är beroende av att så många faktorer ska infalla samtidigt att det aldrig kommer att användas av cyberbrottslingar i någon större skala. Det finns oändligt många enklare sätt att få tag på kontokortsnummer och personuppgifter – det finns sajter och nätverk där sådana byts i bulk – och risken är oändligt mycket större att någon kommer över bankomatkoder där folk tankar bilen eller kortnummer från folk som lägger kreditkortet i baren. Och att lura folk på pengar behöver man inte kunna ett dugg om datorer för att lyckas bra med; det är bara att lägga in en annons på en ”Billig MacBook 17″ i5″ på Blocket och begära förskottsbetalning…

Vad Rapport visar upp i sitt inslag är egentilgen bara att visa det som alla vet – att inga system är 100-procentigt säkra, och att den som verkligen vill göra skada också kan göra det. Men vad reportern missade att fråga var förstås om det är rimlig. Hur många har drabbats? Hur många dokumenterade fall finns det i Sverige och världen där människor blivit av med känsliga uppgifter genom säkerhetsluckor i sina smarttelefoner?

Jag skulle tro att antalet är ganska litet – inte alls i närheten av de 750.000 pedofilerna som sägs husera på Internet vid varje given tidpunkt…

Men säkerhetskonsulterna skrattar förstås hela vägen till banken – det har säkert rullat in ett antal nya beställningar från företag som vill säkra sin IT-miljö.

Pressen: DN, Aftonbladet, Expressen (2), Sydsvenskan
Bloggar:
TkJ, Macken, Allt om Mac, Teknikkonsument

Fler om , , , ,

Intressant?

En Apple-fanboys bekännelser

Knappt är Steve Jobs klar med sitt keynote speech, förrän världens alla Apple-fanboys lagt beställningar på nya MacBook Air. Som nu är ännu smalare – lika tunn som Steve Jobs påstår vissa – än tidigare, och bäst kan beskrivas som en iPad med tangentbord. Devoterna hemma vid sina (nu uråldriga) MacBook Pro bambusar, livetwittrar och analyserar detta sällsynta tillfälle då den Store Ledaren visar sig och förmedlar sin senaste uppenbarelse direkt från Cupertino-bunkern till undersåtarna i Mackyrkan.

Trots att jag själv älskar det mesta som Apple gör (jag åkte ju skämmigt nog till New York och köpte en iPad i somras) så är det tydligt att kulten kring Apple och Steve Jobs börjar anta bisarra proportioner. Hans tal granskas och analyseras numera med samma noggrannhet med vilken forna tiders kremlologer bedömde tonfall och ordval i Sovjetledarnas tal – för att på så sätt gissa sig till kommande förändringar i ledargarnityret. Och visst ser han lite tunn ut, Steve. Är cancern tillbaka? Hans attack på konkurrenterna – indikerar det en störning i Kraften? Marknaden blir skakis, aktiekursen faller.

Det egentliga problemet med Apple är emellertid inte att företaget och Steve Jobs nått superstjärnestatus – vilket i flera avseenden är berättigat – utan att det inte finns någon som kommer bakom. Varken hos Apple eller konkurrenterna. Apple befinner sig i ett helt eget luftlager i atmosfären, och har egentligen varit ensamt om att definiera hur vi kommunicerar digitalt – från den första Macintosh-datorn 1984, som var först med ett ikonbaserad användargränssnitt, till dagens smartphones, iPod och pekskärmsdatorer – alla intimt sammanbyggda med tjänster som iTunes, som gör att mjukvara och hårdvara i princip blir omöjliga att separera. Detta på ett sätt som inget annat företag – som Microsoft – skulle komma undan med utan att riskera att dras inför domstol.

Resten av branschen svarar med att försöka – kopiera. Var finns de alternativa idéerna till Steve Jobs digitala världsbild?

Sporrade av sina ekonomiska framgångar de senaste åren, tar Apple ett allt fastare grepp om hela den digitala näringskedjan – från design och produktion till distribution av både egna och andras applikationer. För tio år sedan var Apple först med att avskaffa dåtidens vanligaste lagringsmedium – disketten. Och igår gav Steve Jobs dödskyssen till CD- och DVD-skivorna – i det nya Mac-universum kommer operativsystemet på USB-minnen och övrigt innehåll laddas ner från AppStore. Apple har som första mjukvaruföretag lyckats med konststycket att låsa in sina användare – under jublande applåder.

Ändå är alternativen – för visst finns de – långtifrån bra nog för att på allvar kunna hota Applekyrkan och pastor Jobs.

I senaste säsongen av Futurama (säsong 6, avsnitt 3) driver Matt Groening hejdlöst med Apple i Attack of the Killer App. Fast ju längre tiden går, desto mindre av parodi blir det.

Och vi frågar oss alla lite nervöst – vad händer efter Steve..?

SvD, SvD, E24IDG, ExpressenM3, SvD

Andra bloggare om , , , , ,

Intressant?

Peak iPhone

Jag är ingen Steve Jobs-fanb0y som campar i kön till butiken ett dygn före släppet av varje telefonmodell, men visst skulle det kännas lyxigt att uppgradera min gamla tröga iPhone 3G-lur som jag haft i ett och ett halvt år. Som efter ”uppgraderingen” till IOS 4 blivit närmast obegripligt slö, hänger sig, kraschar och i största allmänhet är mer eller mindre oanvändbar att jobba med. Vissa spel är närmast omöjliga att spela längre.

Problemet mitt i denna iPhone-hype är inte bara, som Anders Wijkman skriver i SvD idag, att det är ohållbar på alla upptänkliga sätt att byta mobiltelefon vart eller vartannat år. Framför allt eftersom vi snabbt närmar oss inte bara Peak oil utan även ”peak rare metals”. Jag brukar tycka att Wijkman är ute och cyklar med sitt klimatsvammel, men i det här fallet tycker jag han har helt rätt av flera skäl, inte bara miljömässiga, utan kanske främst ur konsumentperspektiv (vilket SvD:s förvirrade ledarblogg i ämnet inte riktigt förstår).

Utvinning, anrikning och tillverkning av olika typer av metaller kräver ofta ohyggliga energimängder, vilket i de flesta fall är det samma som eldning av fossilbränslen. Förr i tiden, innan elmarknaden avreglerades, framställdes t ex aluminium i smältverk nära stora vattenkraftanläggningar i norra Sverige och Norge, sedan blev det för dyrt och produktionen flyttades till Kina där man använder brunkol istället. Det är ju där våra iTelefoner byggs, i fabriker med usla arbetsvillkor och låga löner, för att sedan skeppas med flyg eller båt till konsumenter i USA och Europa. Där horder av miljömuppar använder dem för att blogga och twittra om hur vi uppnår ett hållbart samhälle genom att ockupera ett kolkraftverk i Värtan.

Ursäkta utvikningen. Åter till iPhone.

En telefon med bara drygt ett år på nacken borde utan problem kunna hålla åtminstone 4-5 år till. Särskilt idag, när allt fler applikationer är molnbaserade och alltså inte behöver särskilt mycket i hårdvaruväg för att fungera. Att Apple lyckats mobilisera sina sektmedlemmar (konsumenter) att hänga på låset varje gång Steve Jobs uppgraderar  en applikation – vilket påfallande ofta kräver vidhängande ny hårdvara – får väl med bolagets värdering på aktiemarknaden anses närmast genialt.

Inte desto mindre är det galet. Och vi har sett det förr.

För drygt 10 år sedan, när kriget mellan Intel och AMD (CPU) och Nvidia och ATI (grafikprocessorer) rasade som värst, var man i princip tvungen att uppgradera hårdvaran i sin PC – eller köpa ny – en gång om året om man var gamer och ville kunna köra de senaste PC-spelen. Det var en utveckling som under en period innebar en hälsosam symbios mellan mjukvaru- och hårdvaruutvecklare. Men i längden var det naturligtvis ekonomiskt självmord att släppa produkter som bara ett litet fåtal hade full glädje av; de som hade den absolut senaste hårdvaran.

Processorkrigen tog slut ungefär i samma veva som Xbox och Playstation 2 släpptes, och sedan dess har datorspelsutvecklarna förlagt sitt fokus på dess plattformar och dess uppföljare. Med en stor installerad användarbas, där man kan vara säker på att alla har samma hårdvara, blir det både enklare mera lönsamt att utveckla nya spel. Inga drivrutiner som måste uppdateras, inte dussintalet – minst – olika grafik- och ljudkort som kräver anpassning. Jag som har en snart sex år gammal Xbox 360, kan därför vara säker på att ett nytt spel funkar utan problem. Dessutom rullar mina snart tio år gamla Xboxspel fint på den.

Föga förvånande har PC:n, som var den dominerande spelplattformen för 15 år sedan, idag blivit en nischmarknad för dem som fortfarande lirar WoW eller Counter-Strike.

Jämförelsen är måhända inte helt överförbar till Apple, men risken finns att bolaget och applikationsutvecklarna överskattar kundernas beredvillighet att uppgradera till den senaste hårdvaran. Särskilt som iPhone – till skillnad från Apples stationära och bärbara datorer – mot alla odds gått och blivit Svennebanan-telefonen nummer ett.

Hur länge dröjer det innan de första iPhone 4-apparna kommer? Och vad händer då?

Intressant?

DN, E24, Aftonbladet, SvD, Expressen, Expressen

Andra bloggare om , , ,

Är vi redo för en dator utan tangentbord?

Ryktena har cirkulerat i månader om att Apple skulle släppa en slags läsplatta, och det var till och med väntat att den skulle få namnet iPad. Vad som däremot var oväntat – och framför allt glädjande – är att själva bokläsaren bara är en av många funktioner på iPad. Det är goda nyheter. Jag har konsekvent dissat satsningar som Amazon Kindle, en eboksläsare som bara är gjord för en enda sak – att läsa böcker eller papperstidningar i PDF-version. iPad har Stanza, eller nåt som är snarlikt, för att läsa böcker. En applikation av miljontals andra. Utmärkt!

Och om någon på allvar trodde att Apple skulle komma till undsättning för att rädda en döende tidningsbransch, så är det dags att tänka om. Apple har, precis som Anders Mildner skriver i SvD, aldrig varit intresserad av att hålla gamla affärer vid liv – tvärtom har Steve Jobs med stor framgång stått längst fram med släggan när det gällt att slå sönder gamla strukturer och affärsmodeller. Både iTunes och App Store är ju exempel på områden där Apple framgångsrikt gjort “applikatoner” av fysiska produkter som musik och mjukvara. I samband med iPad-lanseringen öppnas också en iBookStore, men det blir som sagt bara en i raden av tjänster som erbjuds.

Det  omvälvande med iPad är inte att man kan köpa och läsa böcker, surfa via 3G, att det går att se på film eller spela spel på den. Det riktigt revolutionerande är nog att det här är första gången sedan persondatorn uppfanns, som vi ser en fullfjädrad dator, med program som fungerar helt utan tangentbord och mus. Och vi vet redan hur man gör – eftersom vi vant oss vid iPhone. Alla iPhone-appar funkar – från Twitterklienter till Need For Speed. Om det sedan blir en framgång, eller om Apple är ute för tidigt denna gång, får framtiden utvisa.

Jag har nog bara en allvarlig invändning när det gäller iPaden – den verkar ganska klumpig att skriva på om man sitter ner. Man är i princip tvingad att hålla plattan med ena handen och skriva med den andra, ungefär som en gigantisk iPhone. Trots sin litenhet gör avsaknaden av stöd att den knappast blir särskilt praktiskt att sitta och blogga från i soffan eller på bussen.

Enligt Steve Jobs presentation kommer iPad dessutom att säljas helt utan några subventioner. Vilket innebär att man måste skaffa ett separat 3G-abonnemang för att kunna använda plattan på resande fot. Jag hoppas någon av operatörerna har vett nog att ta fram ett tvilling-3G-kort till sina iPhone-abonnemang. I så fall kan nog iPad bli ytterligare en framgångssaga för Apple. Instegsmodellen, med 16 GB och Wifi, tror jag dock är rätt ointressant för den svenska publiken.

Andra om , , , ,

Intressant?

Management by stämning

Ett tydligt tecken på att det håller på att gå åt helvete för ett företag, är när man börjar stämma sina konkurrenter. Historien är full av exempel på bolag, som startat som uppstickare, men som i takt med sin egen framgång successivt gått från att vara nyskapare till förvaltare. Istället för att attrahera de smartaste tänkarna och de vassaste utvecklarna, läggs en allt större del av bolagens budgetar på VD:ar med topplöner, i sin tur med en nästan lika välbetald kader av räknenissar, marknadskommunikatörer och jurister. Ett företag som är inne i denna fas kan möjligen vara marknadsledande, men kommer sällan eller aldrig att lansera några nya uppfinningar som riskerar att slå undan benen för befintliga produkter.

Det finns flera exempel på sådana bolag. Mest känt är kanske Santa Cruz Operations (SCO) som för snart 10 år sedan stämde ett antal företag (däribland IBM och ett antal av sina egna kunder) för att de använde ett antal rader Unixkod som SCO ansåg sig ha rätten till. En miljard ville de ha. Fem år senare var SCO bankrutt och begärde sig själva i konkurs.

Jag har ingen aning om vad som händer innanför dörrarna på Nokias huvudkontor, men det är onekligen en oroande utveckling när Nokia stämmer sin värsta konkurrent – av ungefär samma skäl som SCO gav sig på sina utmanare. Man får onekligen känslan av att den finländska mobiljätten lägger sig platt och erkänner att de förlorat kampen mot Apple

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Intressant?

Kärleks-SMS från tony…

phonyDrog fram en gammal mobiltelefon från backuphögen i nedersta byrålådan (kan vara bra att ha ett par halvantika kontantkortslurar för de tillfällen då ungarna – eller jag själv – slarvar bort mobilen), och vad hittar vi där. Ett kärleksmeddelande från en “tony”, skrivet med svenska ord men med en syntax som vittnar om att ett främmande språk som vevats genom ett översättningsprogram. Tittar man på telefonnumret så har det sitt ursprung i Malaysia, och givetvis är det meningen att man ska svara “vem är du” på SMS:et och därmed befrias från ett par hundringar. Om man nu har några pengar på kontantkortet alltså…

Tidigare i år cirkulerade det ju ett antal missade nummer som fungerade på samma sätt, men det här är faktiskt första gången jag ser ett mobilt phishing-SMS – på svenska dessutom. A rare find…

© 2019 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: