Fröjdhpunktse

And The Band Played On

Kategori: Ryssland

Polen stoppar Putins MC-klubb, krisen fördjupas mellan Ryssland och EU

Ночные_Волки_(1)

“Ночные Волки (1)” by www.volganet.ru. Licensed under CC BY-SA 3.0 via Wikimedia Commons

I helgen publicerades ett större reportage om Nattvargarna, Putins ”Hells Angels” i Aftonbladet skrivet av undertecknad (kräver Plus-abonnemang), och den planerade mc-karavanen i Röda arméns spår som klubben inledde i lördags. Planen var att Nattvargarna skulle göra en två veckor lång road trip – döpt till ”Mot Berlin” efter Röda arméns stridsrop – via Polen, Slovakien, Tjeckien, Österrike och Sydtyskland, för att slutligen landa i Karlshorst i den tyska huvudstaden den 9 maj, där Andra världskriget tog slut i och med Nazitysklands ovillkorliga kapitulation.

I en annan tid hade denna mc-utflykt säkert inte orsakat något större rabalder, men idag – med Putins ockupation och annektering av Krim och Rysslands  proxykrig i östra Ukraina – ivrigt understött av Nattvargarna och dess ledare, Alexander ”Kirurgen” Zaldostanov, har karavanen fått en helt annan, mörkare innebörd. Polen, som inte direkt såg Röda armén som några befriare, har stämplat crusingen som en öppen provokation, och i lördags tog såväl Polen som Tyskland beslutet att dra in klubbmedlemmarnas Schengenvisum.

Tidigare idag fick 10 av Nattvargarnas medlemmar vända om, när de försökte korsa gränsövergången vid Terespol, nära vitryska staden Brest. Journalistuppbådet var stort, och ryska medier har direktrapporterat längs karavanen, som alltså nu verkar ha fått ett abrupt slut.

Frågan är hur nu EU:s hårda linje gentemot Putins favorit-bikers tas emot i Moskva. I ett skarpt uttalande från det ryska utrikesdepartementet tidigare i kväll, kräver Ryssland en förklaring från Polen till att mc-klubben hindrades från inresa. Ryska  UD:s uttalande återgavs av nyhetsbyrån Tass:

”On April 27, a group of Russian motorcyclists who planned to pay tribute, shortly before the 70th anniversary of the Victory, to the memory of Soviet warriors who had died when liberating European states from fascism were denied entry to the Polish territory via the Brest-Terespol border crossing point,”

”We are demanding explanations from the Polish authorities and decisively condemn their actions testifying to the readiness to rewrite history and in essence blaspheme, for opportunistic reasons, over the feat of those who saved Poland and the world from fascism.”

Polen förklarar beslutet att stoppa mc-åkarna med att de utgjorde ett hot mot den nationella säkerheten. Under de senaste veckorna har ett upprop  på Facebook samlat 10.000-tals underskrifter för att stoppa Nattvargarna, och polska mc-klubbar har hotat att stoppa dem med våld ifall de korsar gränsen. Bland annat rörde ett planerat stopp vid krigskyrkogården i Braniewo, nära den ryska enklaven Kaliningrad, upp starka känslor bland polackerna.

Vad Europa minst av allt ville ha just nu var ett fullskaligt mc-krig på polsk eller tysk mark – särskilt ett krig mot en grupp som allt mer kommit att uppfattas som en paramilitär styrka direkt underställd Putin. Klubbens credo, ”Dit Nattvargarna åker, där är också Ryssland” har knappast lugnat ner stämningen i Polen. MC-klubbens medlemmar, däribland ”Kirurgen” själv, finns redan på USA:s och Kanadas sanktionslistor efter medverkan i Krimockupationen – där Nattvargarna var först på plats. Flera av klubbens medlemmar uppges även strida för ”folkrepublikerna” Donetsk och Luhansk i det krigsdrabbade östra Ukraina.

För Ryssland och Putin är det här naturligtvis en propagandaseger av stora mått, och vi kan vara säkra på att ryska statskontrollerade medier under de närmsta dagarna kommer att fyllas med indignerade rapporter om hur de nya fascisterna i Europa pissar på minnet av de sovjetiska befriarna som dog i kampen mot Hitler.

Och temperaturen sjunker därmed ytterligare några grader i de redan djupfrysta relationerna med Ryssland.

Intressant?

 

Fler om , , , ,

Putins hemliga finansiering av miljörörelsen

green_caribbean

Klicka för större bild.

Jag har skrivit ett par gånger om misstankarna att Ryssland har sitt finger med i spelet när det gäller motståndet mot skiffergasutvinning – en kamp som drivs parallellt av ett antal miljöorganisationer på båda sidor av Atlanten.

Anklagelser om att Putin försöker stoppa europeisk gasutvinning genom ekonomiskt stöd till miljöaktivister har framförts av bland annat förre Natochefen Anders Fogh Rasmussen, men hittills har det inte funnits några handfasta bevis på att Putins pengar faktiskt funnits i bakgrunden. Miljögrupper i Rumänien har dykt upp från ingenstans och drivit bort amerikanska företag som prospekterat för gas, medan ryska Gazprom av någon anledning kunnat borra ifred. Det här är förstås endast anekdotisk bevisföring – några kopplingar mellan Ryssland och miljöorganisationerna har inte kunnat avslöjas, ingen money trail har kunnat spårats till Kreml.

Inte förrän nu.

Webbtidningen Washington Free Bacon har fått ta del av en rapport som på ett mycket ambitiöst vis kartlagt miljardbeloppen som slussats via en obskyr företagsgrupp på Bermudas via bulvaner för att till sist dyka upp hos amerikanska miljörörelser. En av dessa är The Sierra Club, en anrik amerikansk miljöorganisation som aktivt motsätter sig gasutvinning genom fracking. Kartläggningen visar att Sierra Club fått stora belopp i 200-miljonersklassen – nära hälften av rörelsens intäkter – från en bidragsgivare vid namn Sea Change Foundation i Kalifornien.

Pengarna till Sea Change kommer i sin tur från företaget Klein Ltd, med adress på Bermudas. Ett företag styrs av peroner med nära kontakter till Rosneft, ett statsägt ryskt oljebolag som kontrolleras direkt av Kreml och ett verktyg i Rysslands utrikespolitiska arsenal.

Rapportförfattarna skriver:

One of those executives, Nicholas Hoskins, is a director at a hedge fund management firm that has invested heavily in Russian oil and gas. He is also senior counsel at the Bermudan law firm Wakefield Quin and the vice president of a London-based investment firm whose president until recently chaired the board of the state-owned Russian oil company Rosneft.

In addition to those roles, Hoskins is a director at a company called Klein Ltd. No one knows where that firm’s money comes from. Its only publicly documented activities have been transfers of $23 million to U.S. environmentalist groups that push policies that would hamstring surging American oil and gas production, which has hurt Russia’s energy-reliant economy.

Klein Ltd har som sagt en ganska begränsad verksamhet, enligt rapporten:

The only publicly available documentation of any business conducted by Klein Ltd. were two Internal Revenue Service filings by the California-based Sea Change Foundation, which showed that Klein had contributed $23 million to the group in 2010 and 2011. Klein Ltd. was responsible for more than 40 percent of contributions to Sea Change during those years.

Att slussa pengar via bulvaner på detta sätt är knappast något nytt eller ens oväntat – och frågan är varför det inte skulle vara lika vanligt förekommande på denna sida av Atlanten? I så fall – vilka är mottagarna? Hur långt in i EU:s korridorer sträcker sig Putins finansiella muskler?

(Samma adress på Bermuda listar för övrigt ett holländskt telekombolag som front för rysk penningtvätt.)

Frågan om Putins energipolitiska maskirovka blir extra aktuell i dessa dagar, när EU bestämt sig för att kasta sig in i ytterligare ett megalomaniskt projekt – en europeisk energiunion. Tanken med denna är att knyta samman de olika nationella elmarknaderna i Europa till ett enda gemensamt produktions- och frihandelsområde, där alla medlemmar kan köpa el av varandra utan tekniska, skatte- eller finansiella hinder.

På papperet låter det förstås bra, men med bakgrund av hur EU misslyckats med sina gränsöverskridande projekt tidigare bör man som elkonsument känna sig inte så lite oroad inför framtiden. Detta särskilt som ett av huvudsyftena till energiunionen är att skapa oberoende från Ryssland. En ambition som samma EU-politiker under många år aktivt motarbetat genom sitt motstånd mot gasutvinning parad med en närmast fatalistisk tro på ”förnybar energi” som lösning på alla energiproblem. Sol-  och vindenergi har byggs ut kraftigt, energikällor som kräver alltmer av redundant reglerkraft. Denna reglerkraft är i dagens Europa lika med naturgas, eftersom ingen vill ha kolkraft och ny kärnkraft blir för dyr att bygga.

De fyra dagar av fem som varken sol eller vind levererar, måste alltså all energi produceras på annat sätt – och under överskådlig framtid finns det i princip bara en rimligt miljövänlig storskalig lösning för detta. En resurs som Vladimir Putin idag har ett de facto leveransmonopol på till stora delar av Europa.

Att bli självförsörjande på gas borde alltså vara högsta prioritet för en europeisk energiunion, men samtidigt motarbetas alla sådana planer frenetiskt. Inom EU verkar mäktiga lobbygrupper – bland annat de stora miljörörelser som finansieras av EU och våra skattepengar – för att stoppa skiffergasen. Vi ser exempel på denna typ av motstånd även från svenska debattörer.

Det är ett känt faktum att det inte går att uppnå energisäkerhet enbart med elproduktion som levererar 1-2 dagar i veckan – ändå är det just detta namnkunniga organisationer som Greenpeace och WWF propagerar för. Och det är i mångt och mycket dessa organisationer som har politikernas öra – och därmed formar politiken på energiområdet.

Även om dessa organisationer säger sig vara fullt transparenta med sina bidragsgivare, är förstås frågan var donatorernas pengar kommer ifrån?  Eller donatorernas finansiärer?

Det kan ju vara en obskyr stiftelse på någon karibisk ö.

Intressant?

Fler om , , , ,

(Fotnot:  Energy Policy Alliance, som ligger bakom kartläggningen, kontrolleras av en omstridd lobbygrupp i Washington, vilket givetvis påverkar granskningens mål. Dock har ingen invänt mot de fakta som förs fram i rapporten.)

Med ryggradslösheten som ledstjärna

Att kröka rygg kan med visst fog sägas vara en klassisk svensk nationalsport. I modern tid har vi som nation gjort mer än de flesta för att hålla oss utanför konflikter; Andra världskriget med de tyska permittenttransporterna och censurerade tidningar är bara ett av de historiska exempel på hur vi under hot om våld funnit det bäst att vika ner oss.

Det är dock tydligt att både det politiska och kulturella Sverige fortfarande är fast beslutet om kämpa om VM-titeln i ryggradslöshet. I gårdagens specialinsatta Agenda diskuterades – till synes på fullt allvar – frågeställningen om yttrandefriheten gått för långt. Ett ämne som den ena av debattörerna, författaren Ann Heberlein, gick all in på (46:30 in i programmet). Enligt Heberlein var det både onödigt och kränkande att reta upp minoriteter genom att rita rondellhundar –istället skulle det goda samtalet  lösa problemen med beväpnade radikala jihadister som mördar på våra gator. Alltså – bara vi kröker våra ryggar tillräckligt långt bakåt och inte gör något som kan uppfattas stötande, då slipper vi nog massakrer på svensk mark. PEN-klubbens ordförande – den andre av de två inbjudna debattörerna – nickade förbluffande nog instämmande åt detta resonemang.

Jag funderar lite på hur alla de svenska och danska judar, som kränker ett antal radikala jihadistiska dödskulter bara genom att finnas till, ska förhålla sig till denna tankebana. Har deras själva existens kanske gått för långt? Missbrukas den på ett sådant sätt att de själva får skylla sig när en beväpnad galning kommer och skjuter dem på öppen gata? Det skulle varit intressant om programledaren Camilla Kvartoft hade följt upp det Heberleinska spåret just i detta avseende, men i public service ska det ju helst inte riskera att bli dålig stämning.

Men Heberlein är i gott sällskap av våra politiker, som kulturministern Alice Bah Kunkhe. Kulturministern som ännu inte med ett ord yppat sitt stöd för en svensk konstnär som utsatts för upprepade mordförsök av den enda anledningen att han tecknat på ett sätt som retat upp extremister. Istället för att ge sitt helhjärtade stöd till yttrandefriheten och Lars Vilks rätt att rita vad f-n han vill, även om det är fult som stryk, utan att få en kula i huvudet, väljer Kunkhe enligt Heberleinsk modell det goda samtalet – med representanter för organisationer som gjort sig kända bland annat för sitt stöd till de terrorister som försökte mörda journalister på Jyllands-Posten. I detta sammanhang ekar statsministerns högtidliga ord om att stå upp för demokratin aningen tomma.

Dessa exempel på undfallenhet förbleknar i jämförelse med vår egen utrikesminister, som ifall Expressens uppgifter idag verkligen stämmer, vikt ner sig för kravet från Rysslands president Vladimir Putin om att hålla Sveriges jaktplan borta från estniskt territorium under den stundande övningen med Nato.

Här talar vi i så fall om ryggkrökande i en klass för sig själv – frågan är om Wallström inte har en lysande framtid i det svenska gymnastlandslaget.

Få klarar att vika sig i denna U-form och ta sig upp igen.

Intressant?

Fler om , , , ,

Filmtajm: Putin och kirurgen diskuterar Ukraina

Jag har skrivit förut om Vladimir Putins osannolika bromance med MC-bossen Alexander ”kirurgen” Zaldostanov – bland annat gjorde jag en kort artikel om Kremls egen MC-klubb i gårdagens Aftonbladet.

Efter den artikeln fick jag tipsad om en Youtubevideo där ”kirurgen” dyker upp även vid en frågestund i TV för några dagar sedan med den ryske presidenten. Zaldostanov, som knappast kommit till tv-studion utan Putins personliga inbjudan, frågade om Ryssland klarat av att besegra nazisterna i Andra världskriget utan hjälp av Ukraina – som miste fler än 1,6 miljoner liv i det stora fosterländska kriget som det kallas i öst. Putins svar var kort och koncist: JA. Ryssland hade besegrat Hitler även utan hjälp av de ukrainska soldaterna, ”eftersom vi är en nation av vinnare”. Underförstått: Många av ukrainarna var ju ändå nassar innerst inne, enligt den nyryska offentliga historieskrivningen.

Vad vi ser här är hur den den ryska propagandan arbetar. Det gäller att till varje pris utmåla regimen i Kiev som ”högerextremister” och förrädare, infiltrerade av väst – och därmed kunna motivera framtida interventioner i Ukrainas inre angelägenheter. Inte ens den gemensamma historien, där folken slogs och dog vid varandas sida i kampen mot nazismen, är alltså fredad längre från Putins extremnationalistiska korståg.

I en annan film blir ”kirurgen” intervjuad under den så kallade folkomröstningen på Krim. Zaldostanov och hans MC-polare agerar här en slags paramilitära styrkor (det syns inte om de bär vapen) som vaktar en vallokal i Simferopol. I intervjun hörs ”kirurgen” dessutom säga ”vi börjar med Krim, och slutar i Kiev”.

Vi får se om han blir sannspådd.

Intressant?

Andra röster om , , , ,

Hur inblandad är Putin i motståndet mot Europeisk skiffergas?

Wien, Heldenplatz, Rede Adolf Hitler

Invånarna på Krim hälsar Putin välkommen efter befrielsen. Eller också kan bilden ha tagits i Wien 1938.

I spåren av Rysslands anschluss av Krimhalvön och den närmast nystalinistiska retoriken mot västvärlden, har EU nu långt om länge vaknat upp – ännu så länge ganska yrvaket – till det faktum att kontinenten befinner sig i ett minst sagt katastrofalt energipolitiskt beroendeförhållande med Vladimir Putin. Tyskland, Europas största industriland, importerar mer än 30 procent av sin gas från Ryssland, och Sverige får mer än 20 procent av sin bensin från den nya skurkstaten i öst.

Medvetna om att sanktionerna kan slå bakut om Putin väljer att ta till gasvapnet ännu en gång, som skedde mot Ukraina 2006 och 2009, vill nu tongivande näringslivsföreträdare inom EU ha en storsatsning på skiffergasutvinning inom unionen – så kallad fracking. Detta för att slippa beroendet av en stor och opålitlig granne, samtidigt som energipriserna kan pressas, vilket skulle gynna industrisektorn. Polen har kommit längst i arbetet med att borra efter egen gas, men även i andra delar av Östeuropa – inklusive Ukraina – står internationella olje- och gasbolag beredda att börja borra, enligt tidskriften Foreign Policy.

Det är i så fall en välkommen helomvändning från EU, om än en omvändning under galgen. För motståndet mot skiffergasen har varit och är massivt – framför allt i Frankrike och Storbritannien, där det förekommit svåra kravaller i samband med provborrningar efter skiffergas. Och för miljövänstern har fracking blivit ännu ett hot som måste bekämpas, vid sidan av kol, olja och kärnkraft.

Frågan som man måste ställa sig är om Ryssland haft sitt finger med i stenhårda motstånd mot den nya energin, som ju istället borde hälsas välkommen av såväl politiker som miljöaktivister. Att fasa ut kolkraften, som fortfarande är dominerande i Polen och Tyskland, hade omgående sänkt utsläppen med 30 procent, samtidigt som energipriserna kan sänkas och unionen bli delvis självförsörjande på energi. (En storskalig utbyggnad av vind- och solenergi, på det sätt som centern drömmer om, innebär ett fortsatt beroende av reglerkraft – och på kontinenten är detta detsamma som kol- eller gaseldade kraftverk.)

Det är ett i alla fall ett känt faktum att Putin är en stark motståndare till tekniken, och så sent som på en ekonomisk konferens vädjade han till deltagarna att tänka på miljön och säga nej till skiffergasen. Nu är det sannolikt inte omsorgen om djur och natur som driver Putins motstånd. Det ryska propagandaflaggskeppet Russia Today (RT) – Moskvas förlängda arm – har på senare år ägnat en stor del av sitt fokus åt just protester mot okonventionell gasutvinning och riskerna med denna utvinning (klippet är från förra veckan). Och i Businesss Insider uttalade sig Fiona Hill, rysslandskännare hos amerikanska tankesmedjan Brookings Institute, att Putin personligen är mycket engagerad i motståndet mot fracking:

Hill, of the Brookings think tank, heard President Vladimir Putin speak in late 2011 at a Moscow gathering of academics and media. She said in a blog post that “the only time I thought that he became truly engaged was when he wanted to explain to us how dangerous fracking was.”

Att Ryssland försöker lirka med väst på detta sätt är förstås långt ifrån nytt. KGB (numera FSB) var redan på 60-talet aktiva i att infiltrera fredsgrupper i väst, grupper som så sent som på 80-talet propagerade hårt för att västvärlden ensidigt skulle rusta ner sina kärnvapenarsenaler – däribland utropandet av Skandinavien som kärnvapenfri zon. Från Wikipedia:

According to the Danish Ministry of Justice, in the early 1980s the KGB promised to help finance advertisements signed by prominent Danish artists who wanted Scandinavia to be declared a nuclear-free zone. In November 1981, Norway expelled a suspected KGB agent who had offered bribes to Norwegians to get them to write letters to newspapers denouncing the deployment of new NATO missiles.

In 1983, MI5 and MI6 reported to British Prime Minister Margaret Thatcher on Soviet contacts with the peace movement, based on the testimony of KGB officer Oleg Gordievsky. According to Christopher Andrew’s official history of MI5, Gordievsky’s evidence indicated that there was little effective contact between either the KGB or the Soviet embassy and the peace movement. This evidence was consistent with previous intelligence assessments.

Det är inte heller någon hemlighet att många individer ur 80-talets fredsrörelse efter murens fall gick vidare till nya aktionsgrupper inom den då boomande miljörörelsen.

Är det då verkligen konspiratoriskt att tro att Ryssland fortsatt utnyttja sådana grupper för egna geopolitiska intressen? Det behöver ju inte ens handla om att medvetet gå i Putins ledband – det finns gott om nyttiga idioter, även här i Sverige, vilket en snabb titt i tidningarnas kommentarsfält just nu bevisar.

När man tänker efter lite, känns det som hela EU:s energipolitik på senare år verkar ha dikterats av Putin. För en politik som går ut på att ensidigt göra det olönsamt att driva företag, samtidigt som vi gör oss beroende av rysk olja och gas – inte kan väl normalt tänkande folkvalda på fullt allvar komma på något sådant?

Är det det något gott som kommer ut av Krimkrisen, är det att vi börjar diskutera frågor som faktiskt betyder något, som energisäkerhet och försvarspolitik.

Har vi riktig tur kanske dessa frågor också överlever fram till valet.

Intressant?

Andra bloggar om , , , ,

DN, SvD

Putin släpper aldrig kontrollen över Ukrainas gasledningar

Det har gjorts ett otal analyser av vad Rysslands till synes irrationella ockupation av Krimhalvön egentligen bottnar i. Många menar att det är Putins egen prestige som ligger bakom, andra Rysslandskännare menar att det är ett återupprättande av Sovjetunionen i ny tappning som är det yttersta målet.

ukraina_gasledningar

Ukraina är genomkorsat av dussintals gasledningar, som transporterar den ryska gasen till Väst. (Karta från N.Y TImes.)

Utan att på något sätt utge mig för att vara expert i ämnet, tror jag att de flesta bedömare bortser från vad som verkligen står på spel: kontrollen över Rysslands främsta utrikespolitiska maktmedel – oljan och gasen.

Kartan ovan publicerades i ett reportage i New York Times i förrgår och illustrerar hur extremt beroende Ryssland är av gasledningar och pipelines på ukrainskt territorium. Mer än hälften – 53 procent – av den ryska gasexporten sker via dessa ledningar. Att tappa kontrollen över dem till en allt mer ryssfientlig regim i Kiev, skulle innebära inget mindre än en ekonomisk katastrof för Ryssland och Putin. För trots att den ryska militären må vara starkare än på länge, är det mest kraftfulla vapnet som ryssarna har i sin arsenal just gasen, och det ständiga hotet om att den kan upphöra att flöda när ett

Samtidigt pågår en målmedveten satsning från USA på att få igång export av billig skiffergas – för att försvaga det ryska inflytandet i Central- och Östeuropa.

Detta vill Putin givetvis inte se hända, och även om det inte är den primära orsaken till ockupationen av Krim, är halvön en av insatserna i det höga spel som den ryske presidenten spelar just nu.

Vad vi har är i praktiken en slags gisslansituation, där Putin kidnappat en del av Ukraina. Han har ännu inte nämnt något om storleken på lösensumman – men räkna med att en sådan kommer efter helgens riggade folkomröstning på Krim. (Putin har via sin utrikesminister faktiskt redan låtit antyda att Ryssland har ett förslag till EU om hur krisen ska lösas.)

Ingen vet som sagt vad som rör sig i huvudet på den ryske despoten, men att han skulle tolerera att förlora makten över den ryska gasexporten — och därmed en avgörande del av Rysslands exportinkomster – till ett allt mer fientligt sinnat grannland, det kommer aldrig  att ske. Därför kommer den ryska interventionen sannolikt inte att stanna vid Krim – med mindre än att Ryssland ges garantier för att gasen får fortsätta att flöda fritt västerut.

Frågan är ju om inte Putin dragit det storpolitiska maktspelet ett varv för mycket den här gången. Invasionen av Ukraina har redan påskyndat flykten från den ryska energin. Det byggs terminaler i för flytande naturgas (LNG) både Polen och Holland, som ersätter den ryska gasen med leveranser från Norge och Qatar.

Intressant?

Andra bloggar om , , , , ,

Putins egen MC-boss ”kirurgen” ska se till att Krim blir ryskt

Den som vill ha en tydlig och objektiv bild av vad som händer på marken just nu i Krim, gör klokt i att följa Vice News och den orädde rysktalande journalisten Simon Ostrovsky. I en serie reportage visar han exakt vad som händer på den belägrade halvön just nu, och det fula maktspel som Putin ägnar sig åt, som gör gamla vänner och allierade till bittra fiender. Bland annat lyckas Orlowsky genom mod och hög svansföring ta sig igenom avspärrningarna till den ukrainska flottbasen, där landets största krigsskepp ligger för ankar utan att kunna lämna hamn, hotat av prickskyttar från lokala ”självförsvarsstyrkor” som de kallar sig (fast alla vet förstås att det är ryska specialstyrkor som gömmer sig bakom de svarta balaklavorna).

Den ”folkomröstning” som utlysts av det lokala parlamentet i Krim till mitten av mars, kommer inte ens att ha som alternativ att stanna kvar inom Ukraina – utan enbart två val: självstyre eller återgång till Ryssland. Krims parlament befolkas sedan ockupationen av lokala ”självförsvarsstyrkor” uteslutande av Moskvatrogna politiker, och ”premiärministern” tillhör det nazistiska partiet Rysk enhet som fick endast 3 av 100 mandat i regionparlamentet vid de senaste verkliga valen. Resultatet av detta skenval kommer sedan att användas av Moskva för att bryta loss Krim från den Ukrainska republiken – eller också så kommer Putin, som den maktfullkomlige despot han är, att i en gest av statsmannaskap låta Krim stanna kvar som en del av Ukraina. Men då kommer det förstås att bli på Rysslands villkor…

Putin och ”kirurgen” på MC-semester sommaren 2012. Bild från Kyiv Post.

En intressant detalj som tydligt visar att Putin har mer än ett finger med i spelet på Krim, är närvaron av presidentens ”eget” Hell’s Angels, MC-klubben Nattvargarna med 5.000 medlemmar. MC-klubben ”skyddar” nu parlamentet i Krims regionhuvudstad Simferopol. Klubben är extremt rysknationalistisk, och dess motto är att var helst Nattvargarna befinner sig, ska betraktas som ryskt territorium. Klubbens ledare Alexander Zaldostanov, som går under smeknamnet ”kirurgen”, är sedan flera år personlig vän med Vladimir Putin. Den ryske presidenten kom exemplvis fyra timmar för sent till ett möte med Ukrainas numera avsatte president Viktor Yanukovitj – för att han var ute på en MC-cruising med ”kirurgen”.

Zaldostanov intervjuas i den tredje delen av Vice News reportageserie (som finns inbäddad ovan).

Det är svårt att se hur det här skulle kunna sluta väl, med en tilltagande extremism och vapenskrammel både i Kiev och på Krim.

Intressant?

DN 1, 2, 3, 4, 5, 6, SvD 1, 2, 3, Aftonbladet

Andra bloggar om , , ,

Rysslands ”gasvapen” vrids ur händerna på Putin

Samtidigt som Rysslands nya tsar flexar musklerna på Krim, ska man vara medveten om att det är helt nytt geopolitiskt läge som stormakten befinner sig i idag jämfört med för några år sedan, då Ryssland invaderade Georgien. Då kunde Putin hota med indragna gasleveranser för att sätta grannländer som Ukraina på plats – något som också skedde så sent som 2009. Idag är den typen av hot betydligt mindre verkningsfulla.

Det ryska ”gasvapnet” har idag till stor del spelat ut sin roll – och att bedriva utpressning genom höga energipriser fungerar alltså inte längre för Kreml, allra minst när det gäller Ukraina där Putin jobbat aktivt för att skaffa sig ett 30-tal miljoner nya dödsfiender.

Orsaken är – även här – USA:s storsatsning på skiffergasutvinning, som drivit ner de amerikanska energipriserna till bottennivåer. Den billiga gasen i USA har gjort att gasimporten i princip upphört, samtidigt som kolgruvorna inte längre kan sälja till amerikanska kraftverk. Det innebär att de amerikanska kolföretagen nu dumpar sitt kol på den europeiska marknaden – något som har inneburit inte bara en renässans för tysk kolkraft – som nu byggs ut i snabb takt för att kompensera för stängningen av landets kärnkraftverk – utan också att Östeuropa fått ett billigare alternativ till de ryska gasledningarna, som tidigare gav Putinkontrollerade energiföretag som Gazprom i det närmaste monopol på energiförsörjningen i Ukraina. Från Washingon Post:

The boom in U.S. shale gas has left gas-exporting countries shopping for other customers. Europe, as it adds terminals to handle liquefied natural gas, will be able to offset its own declining production with supplies from countries such as Qatar. And in 2012, Norway’s Statoil sold more gas to other European nations than Russia’s Gazprom.

gazprom_stocks

Ryska oljebolaget Gazproms aktiekurs. Senast Ryssland använde gasvapnet mot Ukraina var 2009, sedan dess har det bara gått utför. Källa: MSN Money.

En titt på Gazproms aktiekurs bekräftar bilden. Den ryska energisektorn, som i allt väsentligt finansierat Putins snabba upprustning av den ryska militärmaskinen på senare år, är visserligen långt ifrån en krisbransch, men den närmsta framtiden ser inte heller särskilt ljus ut. Och i ett Ryssland som i princip saknar exportsektor – med undantag av vapenindustrin – innebär uteblivna gas- och oljeinkomster att statskassan dräneras.

Därför är en europeisk satsning på skiffergasutvinning – det finns även fyndigheter i Ukraina – extremt viktig för Putin att stoppa. Tanken på att Europa skulle bli självförsörjande på gas och olja, och att miljardinvesteringar som Nordstream därmed blir värdelösa, skrämmer förmodligen Rysslands nya tsar betydligt mer än alla de fördömanden som strömmar in från västvärldens ledare som svar på invasionen av Krim.

Och alla de miljöaktivister och politiker som kämpar med näbbar och klor för att Europa ska säga blankt nej till ”fracking”, tar samtidigt ställning för rysk gas, och ett fortsatt beroende av diktatorn i Moskva. Det är väl inte helt osannolikt att det finns ryska intressen bakom de våldsamma protesterna mot till exempel skiffergasutvinning i Storbritannien och bland lobbygrupper inom EU. Det vore i så fall inget nytt för Kreml, som under modern tid utnyttjat till exempel fredsrörelsen i väst som nyttiga idioter för att driva fram krav på ensidig nedrustning.

Och kom ihåg: vind och sol kommer aldrig att göra oss självförsörjande på energi, utan bara driva oss längre ner i fattigdom – och ännu mer beroende av den ryske tsaren. Det är förståeligt att länder som Polen och Tjeckien högaktningsfullt struntar i EU när det gäller energiproduktionen.

Intressant?

Andra bloggar om , , , , ,

DN 1, 2, 3, 4, 5, SvD 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, Aftonbladet

Abba, de missförstådda proggarna

Björn Ulveus, till vänster på bild, när regimkritiken var som hårdast.

Dryga 30 år efter Abbas glansdagar, släpper den gamle frontmannen Björn Ulveus bomben – den svenska supergruppen bedrev i största hemlighet regimkritik och hade en medveten politisk agenda. Avslöjandet görs i det kommande P4-programmet Pop och politik som sänds den 25 juli.

I programmet avslöjas det bland annat att Abba var kritiska mot det totalitära sovjetiska samhället under Brezjnev. Problemet var bara att bandets glättiga framtoning gjorde att ingen noterade deras budskap, enligt Ulveus.

Jag är själv en av de skydliga, som valde att blunda för Abbas samhällskritik under alla dessa år på 70- och 80-talet.  Och jag kan idag inte för mitt liv förstå hur jag kunde undgå den knivskarpa kritiken i låtar som t ex Ra Ra Rasputin:

(Jag vet att det där var galet och tar fram stora skämskudden – som ett par kommentatorer påpekat är det en gammal Boney M-dänga och inte en Abba-cover. Fast det verkar finns ett coverband som kallar sig Abba och spelar den.)

Hur som helst, i låten On And On And On, visar Björn & Benny upp sig från sin mest civilisationskritiska sida:

I was at a party and this fella said to me
“Something bad is happening, I’m sure you do agree
People care for nothing, no respect for human rights
Evil times are coming, we are in for darker nights”

I said, “Who are you to talk about impending doom?”
He got kinda wary as he looked around the room
He said, “I’m a minister, a big shot in the state”
I said, “I just can’t believe it, boy I think it’s great
Brother can you tell me what is right and what is wrong?”
He said, “Keep on rocking baby, ’til the night is gone”

Eller den svidande vidräkningen med den manliga könsmaktsordningen, som kom till uttryck i Money Money Money:

In my dreams I have a plan
If I got me a wealthy man
I wouldn’t have to work at all, I’d fool around and have a ball…
Money, money, money
Must be funny
In the rich man’s world
Money, money, money
Always sunny
In the rich man’s world
Aha-ahaaa

Jag erkänner dock att jag inte riktigt kan utläsa det politiska budskapet i texten till Honey Honey:

Honey honey, how you thrill me, ah-hah, honey honey
Honey honey, nearly kill me, ah-hah, honey honey
I’d heard about you before
I wanted to know some more
And now I know what they mean, you’re a love machine

Förmodligen finns det väl ett sublimalt buskap inbränt där någonstans i den glättiga discodängan. Jag får helt enkelt ägna midsommarhelgen åt att gräva fram de gamla Abba-skivorna från förrådet och spela dem baklänges.

Intressant?
Andra bloggare om , , ,

I döda despoters badkar

Längst in i vänstra hörnet, med ryggen mot väggen brukade han hålla till, kamrat Lenin. Säkrast så kanske.

Under mitt Varbergsbesök i förra veckan passade jag på att slinka in på Leninbadet, ett nybyggt spa i källaren på Hotell Gästis. Det är inte vilket spa som helst, utan en hommage till badanläggningen med samma namn i Smolnijpalatset i S:t Petersburg (tidigare Leningrad) som byggdes på Tsartiden men som den berömde massmördaren frekventerade flitigt under de tidiga revoliutionsåren. Numera är badet nedlagt, men enligt uppgift är den svenska versionen ganska trogen förlagan.

Massagebänkarna på Leninbadet ger onekligen helt andra associationer...

Men Leninbadet i Varberg har garanterat många fler byster av Lenin – jag slutade räkna vid ett femtiotal – och ovanpå detta pryder diverse affischer med revolutionspropaganda väggarna i omklädningsrum och biutrymmen. Allt gjort med en otrolig känsla för detaljer; skåpen i omklädningsrummen är till exempel handgjorda i ädelträ med ingraverade reliefer av diktatorn. Och för den som vill finns se snygg ut under spabesöket finns badmössor med Leninmotiv att köpa i receptionen.

För att känna sig som en riktig despot, beger man sig ner i själva hetbadsanläggningen – som på modernt spavis uppgraderats med bubblor – och sätter sig längst in i vänstra hörnet, med ryggen mot väggen. Det var Lenins egen favoritplats i det ursprungliga badet, oklart varför. Möjligtvis hade han nära till revolvern och uppsikt över ingångarna till badet. Kanske mindes han Grigorij Rasputins öde, en annan flitig badhusbesökare.

Det är naturligtvis lätt att skratta åt den galna idén att bygga ett helt spa på gammal rysk revolutionsromantik, men man får ändå beundra hotellets ägare för det ovanliga greppet. Lasse Diding heter han förresten, och är förmodligen den ende svensk som blivit utsedd till årets företagare, samtidigt som han är övertygad kommunist.

Och han är dessutom inte vilken kommunist som helst, utan mannen bakom det berömda (beryktade?) Jan Myrdalsällskapet, en stiftelse som varje år delar ut Leninpriset till ”olydiga författare”. Så varje sommar ökar rödvinskonsumtionen markant i Västkustmetropolen i samband med att stora delar av Sveriges kulturvänster checkar in på hotell Gästis.

Rysk propaganda-affisch där USA framställs som en bankir med kroknäsa. Antisemitismen var stark även i öst

Oavsett hur illa man tycker om gamla Sovjetdiktatorer, är Leninbadet är ett utmärkt exempel på innovation och entreprenörskap. Att göra verklighet av sina drömmar är något som många fler borde göra.

Men i det marxist-leninistiska samhälle som Diding och hans Lenin-kramande författarkamrater drömmer om, skulle det naturligtvis aldrig kunnat ske. Att driva med makten utan att drabbas av repressalier är en demokratisk lyx som vi vant oss vid i Sverige.

I Vladimir Lenins Sovjet hade ett liknande tilltag sannolikt mötts med deportation till ett väldigt kallt ställe. Eller nackskott.

Med detta sagt är Leninbadet väl värt ett besök. Och hotell Gästis är utan tvekan trevligast i stan.

Andra bloggare om , , , ,

Intressant?

© 2019 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: