Fröjdhpunktse

And The Band Played On

Kategori: Teknik (sida 1 av 4)

Det är kanske ingen bra idé att möta dagens problem med 1800-talsteknik

Tågtrafiken från Stockholm och norrut står stilla igen – för vilken gång i ordningen har de flesta nog tappat räkningen på. Är det inte nedrivna kontaktledningar, är det kopparstölder eller växlar som går sönder, som resultat av eftersatt underhåll kombinerat med allt högre utnyttjandegrad. Ju fler tåg, desto mer trängsel och slitage på det fåtal spår som löper genom Stockholm.

Och det är här hela problemet ligger. För trots den närmast oreserverade kärleksförklaringen från nära nog samtliga beslutsfattare, miljöpolitiker och trafikexperter, är tåget ett extremt sårbart trafikslag. Som exemplet Stockholm visar, räcker det med ett litet fel någonstans på sträckan mellan Solna och Älvsjö för att slå ut stora delar av persontransporterna i Mälardalen – något som påverkar 100.000-tals människor dagligen som inte kommer till jobbet när de ska.

Folk i min närhet som jobbar vid Friends Arena i Solna – dit man kommer framför allt via pendeltåg – har de senaste fyra veckorna förlorat tusentals kronor i utebliven fakturering (i det nya Sverige har vi som bekant ersatt tillsvidareanställning med ofrivilligt f-skatteslaveri, och därmed slipper arbetsgivare att betala sjuklöner, pensioner, semestrar och annat omodernt) när de kommit för sent till jobbet. Eller tvingats gå tidigare för att inte riskera att dagis stänger innan SL fått fram ersättningsbussar för att täcka upp för den gravt dysfunktionella spårtrafiken.

Problemet är alltså att tågtrafiken, så som den är konstruerad, bygger på flera så kallade single points of failure, förkortat SPOF. Detta betyder att ett i sig själv ganska begränsat problem – en krånglande växel, en avgrävd kabel, en nedriven kontaktledning – leder till att hela systemet bryter samman. I tågtrafikens fall finns sällan alternativa vägar att ta, det går oftast bara finns ett spår åt varje håll, i bästa fall. (Att jämföra med biltrafik, som ofta kan ledas om på alternativa vägar vid olyckor eller hinder.)

Ett sådant system kan inte med bästa vilja i världen kallas för hållbart, trots att det är just så som de inbitna tågälskarna motiverar de återkommande miljardsatsningarna på fler spår. Om man backar lite och ser nyktert på det hela från avstånd, vore det naturligtvis mera redundant att komplettera och/eller ersätta viss spårtrafik med vägburna transporter. Exempelvis matarbusslinjer som kunde gå i skytteltrafik under rusningstrafik.

Jag har bott i Stockholm i snart 30 år, och just spårtrafiken genom staden har aldrig fungerat som tänkt. Och det kanske börjar bli dags att ställa sig frågan om mer av samma verkligen är receptet för att få trafiken att någonsin fungera i huvudstaden?

För oavsett hur älskat tåget är bland våra politiker – framför allt Miljöpartiet – ska vi vara medvetna om att det är en 1800-talskonstruktion, byggd för en tid när kraven på att komma fram i tid inte var ens i närheten av dagens. Och framför allt var trängseln oändligt mycket mindre på spåren. Kanske vi behöver hitta nutida lösningar på dagens problem istället för att förlita oss på teknik med 200 år på nacken?

Samma sak kan förvisso sägas även om andra, misslyckade tekniklösningar från medeltiden och framåt – som givetvis hyllas av framför allt av Miljöpartiet. Till exempel vindkraft, som är oduglig på att producera el fem av sju dagar i veckan – och som när den väl producerar kräver att vi betalar för att bli av med den. Eller batteridrivna bilar, som trots miljarder i skattesubventioner fortfarande inte har längre räckvidd än när de lanserades i början av 1900-talet och därför förblir en dyr och skattesubventionerad leksak för de rika.

Eller idén att vi ska elda upp våra skogar och vår mat för att driva elverk, bussar, lastbilar och flygplan – istället för att använda den dyrbara marken för att mätta världens hungriga.

Det finns förmodligen flera slutsatser att dra av de ständigt återkommande tåghaverierna. Vilket kan vara nåt att fundera på, när man står där på perrongen i Märsta och svär över ytterligare ett tåghaveri.

Nu lär förvisso MP-företrädare aldrig stå där och förbanna SL – de tar istället statsflyget för att slippa stockholmsköerna, och väljer bort tåget för att det är för dyrt.

Intressant?

Fler om , , , ,

Tecken på att Apple är på väg att bli modeföretag

Amerikanska pengamaskinen Apple höll igår ännu ett av sina återkommande väckelsemöten, en tradition som startades av den numera helgonförklarade Steve Jobs. Och precis som förhandsryktena gjort gällande presenterades den nya, men redan kända Apple Watch – men även en helt ny och supertunn bärbar MacBook i guld, silver eller ”rymdgrått”. Det speciella med denna nya MacBook – som varken är en Air eller Pro utan snarare något mittemellan Ipad och bärbar dator, är dels att den är utrustad med en ynka port – som används både för laddning och eventuell inkoppling av extratillbehör som skärm – dels att den saknar fläkt.

macbook

Ny supertunn Macbook, finns även i guld. Fullkomligt faaab till den lyxiga handväskan.

Som flera analytiker varit inne på, kan detta möjligen ses som en ompositionering – bort från Apples trogna bas av ”powerusers”, tekniknördar och IT-proffsen som köpt Apple för datorernas prestanda, design och driftsäkerhet – till en ny och pengastinn publik. En modemedveten, urban medelklass som väljer snygga teknikprylar som kan fungera som hi-techaccessoarer, men som inte bryr sig ett dugg om datorn har en eller tre USB-portar eller hur många Gigahertz klockfrekvensen är.

Att Apple har siktet inställt på en ny, köpstark målgrupp som bryr sig mer om design än gigaflops, visas tydligt av att företaget aktivt rekryterat nyckelpersoner från modebranschen. Så sent som för ett år sedan anställdes Angela Ahrendts från Burberry, som enligt The Guardian fått uppgiften att förnya Apples butikskoncept. Tidningen drar slutsatsen att Apple nu är på väg med stormsteg in i modebranschen.

applewatch

Tim Cook visar en ovanligt dyr klocka som kräver laddning varje dag. Foto: Apple

Jonathan Ive, Apples designchef, anställde nyligen industriformgivaren Marc Newson för att jobba med Apple Watch. Newson är väl förtrogen med modebranschen – hans fru Charlotte Stockdale är stylist för bland andra Victoria’s Secret. Under modeveckan i Paris i september förra året, presenterade han klockan för formgivare och modejournalister. I en intervju med Women’s Wear Daily sa Newson:

“The fashion industry has an enormous amount to offer in what we do in industrial design because fashion is fast, fashion has its finger on the pulse. There are very few creative industries that work on that rhythm.”

Apples nya fokus beror givetvis på att bolaget vill försvara möjligheten att ta snuskigt betalt för sina produkter, och slippa från den mördande konkurrensen i det tekniksegment där de idag tjänar de stora pengarna. Samsungs smarttelefoner är lika bra prestandamässigt och går ofta att få billigre än Iphone, och då är det givetvis bättre att röra sig ”upmarket” och designa produkter för en publik där pengar inte är något problem – i ännu högre grad än idag.

Apple Watch är just en sådan produkt. Den billigaste kommer sannolikt att kosta runt 3.000 kr när den landar i Sverige senare i år (inget datum är satt ännu) medan den dyraste med  boett i 24-karats guld går loss på 150.000 närmare 100.000. Med tanke på att klockan bara sägs ha 18 timmars batteritid och – i alla fall så här långt – funktioner av ytterst tveksam nytta, är det tydligt att den vänder sig till dem som redan har allt.

Apple håller alltså på att bli världens första modeföretag i teknikbranschen. Haute Couture-teknik till och med.

Som av ett slags ödets ironi lanseras Apples smartklocka och den nya Chanel-anpassade Macbooken samma dag som Sony – för inte så länge sedan marknadsledare inom mobiltelefoni under varumärket Sony Ericsson – varslar 1.000 anställda i Lund. Vilket väl är ett bevis som gott som något på hur snabbt det kan bära utför för den som inte anpassar sig eller vågar förändras.

(Själv kommer jag tyvärr garanterat att slanta upp pengar för en Appleklocka, oavsett om jag har råd eller inte, och trots att den kraschade svenska kronkursen gjort att Church of St Jobs prylar chockhöjts i pris med i genomsnitt 16-19 procent dyrare.)

Intressant?

SvD 1, 2, 3, DN, Macworld 1, 2, Aftonbladet (Plus)

Fler om , , , ,

Dina svindyra Iphoneprylar blev just värdelösa

Bang & Olufsen Beosound 8. Har du betalt 8.000 spänn för en sån här anläggning nyligen är du rökt.

Nu när uppståndelsen runt Apples väckelsemöte i Cupertino igår lagt sig lite, kan det kanske vara läge att reflektera över vad det egentligen kommer att kosta att uppgradera till Iphone 5.

Förutom själva telefonen (som få lär köpa kontant) krävs det ett nytt skal för ett par hundralappar. Och så en sån där adapter för ytterligare ett par hundra som gör att den nya ”lightning”-kontakten funkar med gamla Iphone/Ipod-sladdar. Enligt New York Times är det klackarna i taket hos de stora tillbehörsmakarna, t ex amerikanska Griffin, som redan sparkat igång produktionen i sina kinesiska fabriker för att kunna möta den stora efterfrågan på nya skal, billaddare och andra Iphone 5-tillbehör.

Fast det där handlar ju bara om småpengar. Värre är det för alla dem som slantat upp grova pengar för nöjet att integrera sin Iphone i allt från bilen till hemmets ljudanläggning. Visst, det kanske kan funka med att plugga in adaptern mellan den nya itelefonen och ens Bose Sounddock, inköpt i fjol för 5.995 kr, men estetiskt kommer det förstås att bli plågsamt att se – bara att köpa nytt alltså.

En högtalare som garanterat inte funkar med Iphone 5 är iHome Boombox för 2.190 spänn – utrymmet där Iphonen är tänkt att pluggas in är för trångt för rymma den senaste modellen, även utan adapter.

Iphonehögtalare design Philippe Starck. Passar inte med nya Iphone.

Än värre är det för designfantasten som investerat 8.000 pix i en futuristisk Bang & Olufsen BeoSound 8. Även här kanske det funkar med Lightning-adatern, men den nya högre Iphonen står då och dinglar på en slags smal piedestal, vilket garanterat kommer att se apfult ut.

Nåväl, det drabbar väl ingen fattig.

Man får väl också anta att alla de som pyntat 15.000 spänn för ett par flådiga Zikmu Parrot, designade av Philippe Starck, sannolikt får finna sig i att designhögtalarna tappat en hel del i andrahandsvärde sedan igår. De är nämligen designade för Iphone 4/3GS och Ipod.

Det här är bara ett par exempel. Över en natt har Apple lyckats med konststycket att göra tusentals och åter tusentals tillbehör till Ipod/Iphone föråldrade. Tur att The International Church of S:t Jobs har en så devot skara följare.

Å andra sidan, den svenska tillväxten lär väl få en välbehövlig skjuts i höst – och för oss som klamrar oss fast vid en gammal Iphone 4 kan det bli fyndläge på Blocket framöver.

Intressant?

Andra bloggar om , ,

(OK, jag erkänner att rubriken är tillspetsad, men är man gammal murvel så.)

SvD 1, 2, DN 1, 2, 3, Macworld

Fadern, sonen och den heliga Iphonen

The International church of S:t Jobs, den som vi i dagligt tal kallar för Apple, håller direktsänd predikan från sitt högsäte i San Fransico, Kalifornien. Miljoner troende världen runt samlas i skenet från sina Macbookar och Ipaddar i spänd förväntan. Ska en ny Iphone förkunnas av översteprästen Tim Cook, den andlige ledarens efterträdare på Jorden? Tecken har synts i form av en suddig 12:a, något som fått Apple-troende världen runt att våga hoppas att en ny Iphone ska förkunnas oss just den 12 september, efter den stora besvikelsen i fjol då allt som församlingen fick var ett extra S.

Snart får vi se. Världen står redo att höra evangeliet. Till och med de stora tidningarna liverapporterar från ceremonin. Och så säger folk att svenskar inte är religiösa.

Uppdatering: Det blev en Iphone 5, med större 4-tumsskärm och en upplösning på 1136×640 pixlar.

Halleluja.

Intressant?

IDG, SvD 1, 2, 3, DN

Andra bloggar om , , ,

Time Capsule nummer två åker söderut

Apple gör erkänt snygga datorer, men nätverks-produkter som Airport och Time Capsule har alltid varit företagets sämsta gren.För snart ett och ett halvt år sedan, i april 2010, dog min backupdisk, en 500 GB Apple Time Capsule som jag köpt i mitten av 2008. Den blev nästan 18 månader gammal. Fabriksgarantin hade gått ut, men efter lite tjafs med Apple fick jag en ersättningsenhet. Jag var nämligen långt ifrån ensam; världen över dog Apples tidskapslar i drivor (de flesta gav upp andan runt 19-20-månadersstrecket), och Apple fick till slut krypa till korset och mer eller mindre motvilligt erkänna att designen av företagets ”server-grade” backupenhet var ett skämt. Kombinationen stor hårddisk, hög värmeutveckling, inbyggd transformator, litet chassi och obefintlig kylning har aldrig varit något lyckat recept för driftsäkra system. Trots det har Apple i allt väsentligt hållit kvar vid sin fallerade design (dock på senare tid med mindre värmealstrande hårddiskar).

Hur som helst, i helgen nästan exakt 19 månader efter att jag fått ersättningsenheten, gav även denna Time Capsule upp andan. Den lyser fortfarande grönt och fungerar som accesspunkt, men den inbyggda hårddisken står inte längre att finna. Inte heller går det att ansluta till den extra USB-disk som jag kopplat in. (Vis av skadan från förra Time Capsule-haveriet backar jag numera upp – backupdisken…) Det går inte heller att köra inställningsprogrammet, Air Port Utility, så sannolikt är hårddisk och/eller SATA-controllern rökt.

Oavsett vilket lär jag aldrig kunna reparera backupdisken, och som tur är är samtliga tre datorer som jag backat upp friska. Den äldsta av dessa är förresten en Macbook från 2007, som nu alltså har överlevt två backupdiskar. Borde det inte vara tvärtom?

Nu är då frågan vad jag ska skaffa för backuplösning istället för Time Capsule. Även om de nya modellerna håller bättre än de gamla, känns Apples backuplösning omständlig och tungrodd jämförd med andra backuplösningar på marknaden  – som t ex CrashPlan som jag kör både hemma och på jobbet och som kopierar mångdubbelt snabbare än Time Capsule. Jag har alltid retat mig på att det inte funnits några verktyg för att ställa in hur ofta TC-backuperna ska tas och att de är enormt stora. Även om jag inte ändrat något på min dator alls, har Time Machine gjort backuper på fler GB, timme efter timme, till skillnad från CrashPlan som går in ett par gånger om dagen, kollar om något ändrats och sedan bara kopierar de filer som ändrats.

Förmodligen blir det någon form av nätverksbaserad hårddisk nästa gång. En med bra kylning som går att ställa i en garderob utan att den brinner upp. Några bra förslag?

Intressant?

 Andra bloggar om , , ,

Hålldräkt für alle – är det framtiden?

Kyle MacLachlan och Sting i en svettig fajt i Dune. Hålldräkterna ser dock till att alla kroppsutsöndringar återvinns.

I Nordkorea säljs mänsklig avföring som gödsel. Så fattigt är alltså denna världens hårdaste diktatur, att människor tvingas återvinna sina exkrementer. Situationen förvärras av att all export av konstgödsel stoppats av Sydkorea som ett resultat av de allt mer spända förbindelserna med Nord.

Samtidigt är det kanske bara en förvarning om en situation som vi alla kan komma att stå inför inom en inte alltför avlägsen framtid. Just konstgödsel kräver råvaror som fosfor, kväve och kalium. Kvävet framställs syntetiskt, men både fosfor och kalium är ämnen som kommer från gruvor. Och just fosfat är en råvara som det kommer att bli allt större brist på i framtiden. Så i takt med att naturresurserna börjar ta slut, kommer priset på konstgödsel – och därmed maten vi äter – att skjuta i höjden. De kravaller vi sett i Nordafrika är kanske bara början på en ny global oro i takt med att allt fler slåss om allt färre av världens naturtillgångar. För det är inte bara fosfortillgångarna som är begränsade – metaller som koppar och titan är på upphällningen, och nästan samtliga av våra datorer, elbilar och vindkraftverk är beroende av übersällsynta metaller som snabbt är på väg att ta slut.

Så idén att återanvända mänsklig avföring är knappast särskilt kontroversiell. Snarare kommer vi nog att bli tvungna att återanvända betydligt mer än våra exkrementer i framtiden.  Det har redan rests förslag om att återvinna metaller ur döda kroppar, något som begravningsbranschen och trossamfunden hittills sagt nej till.

Vem vet, kanske vi tvingas utveckla hålldräkter, liknande de som befolkningen på planeten Arrakis i Frank Herberts scifi-epos Dune tvingades bära för att överleva i det karga ökenlandskap där bristen på vatten var så skriande att alla utsöndringar från kroppen måste återvinnas. Vilket man alltså hade hålldräkten till. Urin, svett och tårar återvanns och blev till dricksvatten igen. Och när någon dog, återvanns all vätska från den döda kroppen under en ceremoni där Bene Gesserit-präster återförde råvarorna som människan haft till låns till planeten igen.

(Resten av liket blev till käk för de stora sandmaskarna. Eller nåt.)

Hur som helst, i ett hållbart samhälle får man nog vara beredd att ta (i) lite skit.

Intressant?

Andra bloggare om , ,

Billigaste sättet att surfa på din Ipad

Vid midnatt släpps Apples überhajpade surfplatta, och gissningsvis kommer de flesta som säljs att vara 3G-modeller. Många kommer att använda paddan istället för bärbar dator, och vill förstås vara uppkopplade även på t-banan, bussen eller semesterresan.

Dock är de flesta abonnemang för mobilt bredband ganska dyra, och med tanke på Ipadens inbyggda Wifi, känns det i plånboken om man ska behöva punga ut med 199 kr i månaden (Telenor 6 Mbit) endast för att kunna använda paddan till och från jobbet.

Telia, Tele 2 och 3 har tagit fram särskilda Ipad-abonnemang, som tyvärr samtliga har begränsningar i mängden överförd data, eller är av kontantkortstyp som blir ganska dyra om man använder uppkopplingen dagligen.

Jag kör själv sedan i somras med Telenors billigaste mobilabonnemang, Telenor Rörligt, för 49 kr i månaden. Till detta väljer man tilläggstjänsten mobilsurf 1 Mbit/s för ytterligare 69 kr. Totalt 118 kr i månaden för fri Internetaccess i paddan, utan några begränsningar i datamängd. Hittills tycker jag denna hastighet räcker för mina behov, men vill jag gå upp till 3 Mbit/s landar månadsavgiften på 148 kr.

Billigare än så verkar det inte gå att surfa fritt med Ipad just nu. Eller har jag missat någon operatör?

Intressant?

Computer Sweden, Aftonbladet, SvD 1, 2, DN, Expressen, TkJ, Dagens Media, Sydsvenskan

Andra bloggare om , , , , , ,

Apple, Facebook och drömmen om att äga Internet

Steve Jobs på en reklamaffisch från den gamla goda tiden.

Före Internets genombrott på 90-talet var det vanligt med så kallade Walled Gardens, uppringda onlinetjänster där mycket av det som nu hittas öppet och gratis på Internet fanns tillgängligt mot betalning. De största tjänsterna var CompuServe och America On-Line (AOL), och kostnaderna för att vara uppkopplad var närmast astronomiska – men gav fett med klirr i kassan för bolagen, som var dåtidens stora vinnare på telekommarknaden. Dessutom hade tjänsterna ett fungerande system för mikrobetalningar, något som vi fortfarande kämpar med att få till på det öppna Internet.

Trots att bägge dessa tjänster sedan mer än ett decennium sidsteppats av Internet, har drömmen om att hägna in och kontrollera vad nätanvändarna gör aldrig lämnat styrelserummen hos Internetbolagen.

Apple har kommit längst. Genom smarta produkter som Ipad och Iphone , där hårdvara och mjukvara är tätt integrerade – har bolaget helt tagit kontroll över såväl betal- som distributionskedjan. Det enda sättet att installera program om man inte vill cracka sn padda eller Iphone (och därmed förlora rätten till garanti) är att hämta programmet från den enda tillåtna kanalen – App Store. Vad som läggs upp där bestämmer Apple – som alltså fungerar som ett slags moraliskt filter för vad användarna kan använda sina telefoner till. Eller en ansvarig utgivare, eftersom Apple också beslutar vilka tidningar som tillåts distribueras till våra smartphones och paddor.

Och ännu så länge ställer inte världens förlusttyngda mediehus några besvärande frågor om detta filter – längtan att tillbaka till 90-talet då en tidning var en tidning och prenumerantkretsen betalade och höll käft är överordnat allt. I denna Walled Garden av 2010 års upplaga är det helt naturligt att Rupert Murdoch och Steve Jobs tillsammans ger ut en dagstidning som endast kommer att publiceras i Ipad, The Daily. Eller att nyheten om en Ipad-app konkurrerar ut Nordkoreas granatattack på förstasidan i en av Sveriges största tidningar.

Som jag skrivit tidigare här i bloggen, är jag säker på att detta blir ytterligare en dyr återvändsgränd för tidningarna. Journalistik och nyheter ingår sedan länge i ett större socialt sammanhang på nätet, där det är lika viktigt att kunna dela, tycka, blogga och reagera på det man läser som nyheten i sig. Redan idag är Facebook den näst största trafikmotorn till nyhetssajterna, efter Google.

Därför är inlåsta appar utan kontakt med kontakt dömda att misslyckas. Det finns inget sätt att vrida klockan tillbaka.

En annan Internetgigant som blir allt mer av Walled Garden är – Facebook. Det kan vid en första anblick tyckas underligt, men precis som Tim Berners-Lee säger, uppvisar Facebook de flesta egenskaper man förknippar med inhägnade onlinetjänster. Visst är tjänsten gratis, men allt innehåll som användarna läggs upp är inlåst, ägs av Facebook, och kan inte utan stora svårigheter raderas eller exporteras till andra tjänster. Företag uppmuntras att skapa ”sidor” på Facebook där de kan kommunicera med sina kunder  – innanför Facebooks väggar förstås.

Facebook har idag skaffat sig ett defacto-monopol på stora delar av Internets sociala infrastruktur; statusuppdateringar, chatt, vänlistor, fotoalbum, och i takt med att konkurrenterna lägger benen i vädret (minns communitydöden i fjol) finns snart inga alternativ. Med lanseringen av nya verktyg – som inbyggd Facebook-mejl och geolocation-tjänster – minskar användarnas behov ytterligare för att använda andra Internettjänster. Samtidigt som Facebook får tillgång till uppgifter om var vi är, vad vi gör och vad vi skriver. Jag tror inte för ett ögonblick att Mark Zuckerberg sitter och spionerar på sina användare, men Facebook är alldeles för smarta för att inte använda denna nya information i kommersiellt syfte. Tim Berners-Lee skriver:

“…the more you enter, the more you become locked in. Your social-networking site becomes a central platform–a closed silo of content, and one that does not give you full control over your information in it. The more this kind of architecture gains widespread use, the more the Web becomes fragmented, and the less we enjoy a single, universal information space.”

Christian Hernandez Gallardo

I veckan som gick var Christian Hernandez Gallardo, nybliven chef för Facebooks internationella affärsutveckling, på besök i Stockholm och höll föredrag på Internetkonferensen SIME 10. Gallardos huvudfokus låg på att berätta hur företag kunde nå bättre resultat på Facebook jämfört med traditionell annonsering. Enligt Gallardo har så kallade ”organic ads” (t ex statusuppdateringar om att en någon gillat en sida) upp till sju gånger högre effekt än traditionell reklam.

Med sin gigantiska användardatabas har Facebook stenkoll på vad som fungerar. Varje dag loggar 250 miljoner in på det sociala nätverket (av dessa är 6-7 miljoner skandinaver). Paradexemplet som Gallardo drog var Nike Football, vars Facebook-kampanj under Fotbolls-VM fick 2,5 miljarder annonsvisningar och tre miljoner gillade skotillverkarens sida. Facebook seglar alltså upp som ett hot även mot traditionell display-annonsering, det som står för huvuddelen av tidningssajternas intäkter.

Det paradoxala är att vi som arbetar på de stora tidningarna aktivt jobbar för att rekrytera ännu fler Facebook-användare – eller i alla fall underlätta för dem som redan är det att slippa lämna Facebook. Vi lägger upp sidor, publicerar nyheter och kampanjer och tävlar med ”konkurrenterna” om att få flest gillningar. Och sakta men säkert styr vi debatter och diskussioner iväg från våra egna sajter till den verkliga konkurrenten: Facebook.

Och allt detta ligger i planen.  Vid ett föredrag nyligen vid Wharton College (ett av det fåtal framträdanden som man får upp när man googlar på honom) uttryckte Gallardo det så här:

“Det är vi som påverkar och driver konversationerna. Det är vi som avgör vilket innehåll som blir relevant eller oviktigt. Jag menar att startsidan är olika för oss alla. Vi har alla tvingats läsa [ traditionella mediers ] förstasidor eftersom nyhetsredaktören gjort bedömning att en speciell rubrik säljer fler tidningar. Jag kan garantera att min förstasida och din förstasida ser helt annorlunda ut. Så den förstasida vi menar att du kan skapa är en förstasida som görs av dina vänner.

De nyheter vi kommer att ta del av kommer alltså att i allt högre utsträckning att baseras på vår smak, våra övertygelser, våra intressen – och vilka vänner och bekanta som vi har förtroende för.

Jag tror nog inte att tidningarnas nyhetsdeskar blir överflödiga inom överskådlig tid. Men när det gäller våra framtida läsare, unga som har hela sitt sociala nätverk på Facebook och sällan eller aldrig kommer att köpa en tidning – kommer vi att kunna nå dem utanför Facebooks digitala murar? Och kommer de verkligen att köpa en PDF-tidning för att läsa i sin Ipad, när det mesta som står i den finns öppet och gratis på webben?

Det ska bli intressant att se om Walled Garden-trenden bara är tillfällig, eller om vi verkligen börjar se slutet på det experiment som var det öppna, fria Internet.

Intressant?

Andra bloggare om , , , ,

Möjligen relaterat i pressen: Expressen, PC för alla, Computer Sweden, DN, SvD, Idg.se

Uppdatering 30/11: Debatten om Applecensuren ser ut att ha vaknat.

Ipad och Angry Birds en nystart för spelbranschen

Elaka grisar och arga fåglar – en oslagbar kombination.

Envisa rykten gör gällande att Apple släpper sin hajpade Ipad i Sverige redan nu på onsdag. (Något som säkert stämmer, eftersom IOS 4.2.1 med svenskt språkstöd släpps redan ikväll.) Att döma av förhandsspekulationerna kommer nämligen Ipad att innebära ett efterlängtat lyft för tidningarna, som nu kommer att kunna ta betalt för sina nyheter igen.

Peter Vesterbacka, vd för Rovio.

Jag ställer mig – som jag skrivit förut – något avvaktande till de stora förhoppningarna på paddan. Visst, det är en cool pryl, men jag tror inte det är pdf-tidningar och -tidskrifter som får folk att öppna plånboken på iTunes Store, även om en färsk undersökning från Daytona ser ut att delvis visamotsatsen. (De som svarat är i stor utsträckning ”early adopters” som jobbar med media och reklam och redan äger en direktimporterad padda – alltså knappast ett representativt urval av Sveriges mediekonsumenter.)

Det som folk handlar på Itunes Store är däremot underhållning. Ett av de mest framgångsrika exemplen är Angry Birds, ett extremt vanebildande spel till Iphone, Ipad och Android som är utvecklat av finska Rovio. Under årets upplaga av SIME i Stockholm förra veckan fick jag tillfälle att prata med Peter Vesterbacka, företagets vd – eller ”Mighty Eagle” som han kallar sig på sitt visitkort. Med 36 miljoner spelare runt om i världen, och med 10 miljoner sålda spel till iPhone, har Vesterbacka och hans bolag startat en revolution i den trögrörliga datorspelsbranschen.

– Angry Birds HD har sålt väldigt bra på Ipad. Inte i närheten av iPhone-försäljningen, men vi är mycket nöjda med resultatet så här långt. Och det högre priset till iPad påverkar inte försäljningen alls vad vi kan se, säger Vesterbacka.

(Angry Birds kostar 38 kr till iPad, men bara 7 kr till iPhone).

Peter Vesterbackas titel – Mighty Eagle.

De senaste tio åren har spelmarknaden helt dominerats av tre giganter – Microsoft, Nintendo och Sony, som effektivt kunnat kontrollera spelutbudet till sina respektive plattformar. Liksom vilket innehåll som varit tillåtet att ladda ner via de inbyggda live-tjänsterna.

Resultatet har blivit att det i princip endast lönat sig att släppa så kallade AAA-titlar till dessa spelplattformar. Som kostat mångmiljonbelopp att utveckla, och som bärs fram av reklamkampanjer med nästan lika stora budgetar. Spel som kostar konsumenterna drygt 600 kr, och med lite tur räcker över en helg.

Rovio och Angry Birds visar att det går att göra på ett annat sätt. Spelutvecklare idag är inte beroende av att komma överens med Sony, Microsoft eller Nintendo för att få ut sina titlar.

– Många klagar på Apple och deras långa process för godkännande av appar, men det är oändligt mycket lättare än att nå ut där än hos konsoltillverkarna eller den inlåsta mobilspelsmarknaden som kontrolleras av operatörerna. När du släpper ett spel i App Store, kommer det ut direkt i 90 länder – du slipper förhandla med folk på alla dessa marknader, säger Peter Vesterbacka.

Redan idag dominerar mobila spel om man räknar i antal nedladdningar. En trend som kommer att förstärkas med släppet av Ipad och dess svans av Android-baserade surfplattor. Och det är lätt att se vilka som är toppsäljarna i Itunes App Store: hälften på topp 10-listan för iPad är spel.

Peter Vesterbacka är övertygad om att just surfplattor kommer att bli en av de dominerande plattformarna för mobilspel, vid sidan av Iphone och Android-telefoner. Enkelheten att ta med, större skärm och snabbare processor i kombination med att surfplattan är ”always on”, gör den till en vinnare, menar han.

– Marknaden är stor redan nu, men den kommer att bli gigantisk framöver. Folk kommer att ägna mer tid åt spel, eftersom man bär med sig tablets i större utsträckning än man bär runt på en laptop.

Hur kommer då detta att påverka de traditionella aktörerna i branschen, och dess återförsäljare? Kommer någon verkligen vara beredd att betala 600 kr för ett spel till PSP eller Xbox, när det går att få motsvarande underhållning för ett par tior?

Rovios vd tror det blir svårt. Särskilt som fler och fler titlar släpps först på mobilplattformarna, och först därefter konverteras till konsol och dator. Angry Birds är det första exemplet på detta – spelet kommer att släppas till Macintosh och PC inom kort, via Apples Mac App Store och Valves Steam. Och längre fram kommer det också att dyka upp på spelkonsolerna.

Ser du några nya trender på spelmarkanden?
– Vi kommer att få se flera intressanta saker framöver, som utvecklas till mobila plattformar, säger Vesterbacka.

– Social gaming är ju redan populärt, trots att det i till exempel Farmville degenererat till spam. Och multiplayerspel kommer naturligtvis att funka bättre med surfplattornas stora skämnar. Jag tror också att Gowalla och Foursquare är något på spåren med platsbaserade tjänster, men ännu så länge har ingen utnyttjat tekniken för att göra riktigt intressanta spel.

Intressant?

Andra bloggare om , , , , ,

Äntligen! Apple stäms för iPhone 3G-fiaskot

I somras släppte Apple sitt nya mobila operativsystem iOS 4. Resultatet: miljontals ägare av ”gamla” iPhone 3G – däribland jag – fann sig stå med nära nog oanvändbara telefoner. ”Uppgraderingen”  som pushades ut via iTunes gjorde 3G-modellen slö som sirap och att köra minneskrävande applikationer och spel på telefonen blev i princip omöjligt. Även basala telefonfunktioner som att ringa och skicka SMS blev ohanterligt långsamma.

Vissa förståsigpåare och Apple-fanboys ryckte naturligtvis ut till Steve Jobs försvar och hånade dumma iPhone 3G-användare som installerat uppdateringen – det borde ju alla förstå att denna bara var för de nya telefonerna. Och det kanske vi borde förstått – eller också kanske Apple borde låtit bli att installera iOS 4 i de gamla lurarna. För vi är ju trots allt rätt många som lärt oss att om det finns en rekommenderad uppdatering så installerar man den.

Hur som helst, problemet är att när man väl uppgraderat och insett att man nu äger en extremt dyr dörrstopp – dessutom ofta med löpande abonnemang – kan man inte på något enkelt sätt rulla tillbaka uppgraderingen och gå tillbaka till det gamla fungerande operativsystemet. I alla fall inte utan att ”jailbreaka” telefonen – och då gäller inte Apples garantier längre.

Därför är det ett bra besked att Apple äntligen dras inför rätta för sitt iOS 4-fiasko. En domstol i Kalifornien tar nu upp ett fall, där klaganden Biana Wofford stämmer Apple för att medvetet förstört prestandan hos iPhone 3G, för att på så sätt promota försäljningen av nya iPhone 4. Wofford hoppas att hennes fall ska kunna utvecklas till en grupptalan gentemot Apple, vilket inte alls är omöjligt med tanke på det stora antalet drabbade.

Det är faktiskt på tiden – frågan är varför det dröjt så länge innan någon reagerat. Möjligtvis beror det på Steve Jobs superstjärnestatus att Apple lyckats komma undan med iOS4-affären längre än något annat företag kunnat drömma om. Miljontals privatpersoner och företagsanvändare har fått sina fullt fungerande telefoner förstörda av Apples slappa kvalitetskontroll (att det är ett medvetet sabotage tror jag inte på). Dessa användare kan inte gå tillbaka till sitt gamla fungerande operativsystem, och det enda rådet Apple har är – köp en ny telefon.

Det skulle vara intressant att se hur dyrt det skulle bli för en biltillverkare som ”uppgraderade” sin programvara på samma sätt. Tänk att få tillbaka sin 2008 års BMW från service och märka att topphastigheten inte längre är 220 km utan bara 110. Och att det tog 25 sekunder att klara 0-100?

På något sätt tror jag inte verkstaden kommit undan med beskedet ”köp en ny BMW”.

I Apples fall kommer stämningen förmodligen bara att köra fast i ett juridiskt svart hål, men resultatet kanske kan bli att företaget tvingas ta fram stöd för att enkelt – och med bibehållen garanti – kunna avinstallera iOS 4 från iPhone.

Intressant?

Andra bloggar om , , ,

Äldre inlägg

© 2018 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: