And The Band Played On

Kategori: Webbhistoria

Konsten att registrera .se-domän – på Björn Eriksens tid

Internetdagarna i Stockholm pågår för fullt, och jag är precis hemma från Miljonminglet nere i Bon Palais-grottan, där Stiftelsen för Internetinfrastruktur (.SE) firade att det går tokigt bra för organisationen, som nu passerat en miljon svenska domänadresser. Något som man har alla återförsäljare – eller registrarer – att tacka för. Sedan 2003, när toppdomänen .se släpptes fri, har tillväxten varit närmast explosiv, och idag kostar det under hundralappen att registrera en ledig svensk domän.

Annat var det på 90-talet, när allt började. Då var det KTH som ansvarade för svenska Internet, via universitetsnätverket Sunet (Swedish University Network). Den som basade över dns:en var en viss Björn Eriksen (ber@sunet.se), som fungerade som envåldshärskare över det alla svenska Internetadresser fram till slutet på 90-talet. Inget företag, oavsett hur stort det var, klarade att runda Sunets och Eriksens regelverk. Många försökte och fick nobben – som Volvo och Saab.

Det berodde på att dåtidens regler föreskrev att alla svenska domänadresser direkt under toppdomänen .se måste ägas av företag – eller i vissa fall idella organisationer – och att det endast var företagsnamnet som kunde registreras. Därför fick Volvo Cars AB och Saab Automobile nobben på sina ansökningar, liksom de flesta andra som hoppades kunna marknadsföra sina varumärken på Internet på 90-talet.

Men ibland berodde det också på kontakter – eller dagsformen hos Björn Eriksen – som man mejlade direkt när man ville registrera en domän. Posten Sverige AB hade tur med dotterbolaget Svenska Torget AB – som tilldelades domänen torget.se. Andra bolag hade det betydligt jobbigare, och var tvungna att registrera företag med närmast bisarra namn för att få de domännamn de ville ha – Jöbb AB kunde till exempel ropa hem domänen jobb.se (senare uppköpt av Monster), eftersom det inte gick att registrera namn med svenska tecken vid denna tid. Och bolaget som kallade sig B Locket AB finns fortfarande kvar…

Själv hade jag kontakt med Björn Eriksen hösten 1996 när jag skulle registrera domänen fragzone.se – en spelsajt som jag byggt upp under Torgets paraply. Förarbetet krävde registrering av firma, fax av kopia av registreringsbevis till Björn på KTH, och på det ett mejl där jag skrev att jag ville ha domänen i fråga. Just denna dag var Björn förmodligen på gott humör, eftersom han svarade med vändande mejl bara någon minut senare, uppenbarligen utan att ha hunnit kolla upp dokumentationen:

OK.

Kortfattat men koncist. En halvtimme senare var domänen uppe och rullade – och resten är som det heter historia.

Jag har ingen aning om Björn Eriksen själv tyckte att den närmast nordkoreanska hanteringen av svenska Internetadresser på 90-talet var önskvärd eller om han bara följde ett regelverk som andra beslutat om. Och vi får heller aldrig veta säkert – Björn gick bort den 6 november 2005, bara 57 år gammal i akut hjärninflammation.

Men visst har jag mina aningar…

Andra bloggar om , , , ,

Intressant?

Communitydöden

Farliga kurvor.

Farliga kurvor.

För bara några år sedan var communities bland det hetaste man kunde pyssla med. Oavsett om det gällde diskussionsgrupper eller kundklubbar, fanns det en slags magisk tro på nyttan i att äga en stor samling registrerade användare, eftersom medieföretag, e-handlare eller elbolag på detta sätt automatiskt skulle få lära sig mer om exakt vilka läsarna/kunderna var och kunna sälja dyrare annonser eller kränga personaliserade erbjudanden.

Besöksutveckling sedan 2007.

Lunarstorm - besöksutveckling sedan 2007.

Det har väl gått så där, för att uttrycka sig snällt. Fortfarande finns det få, om ens några, exempel på riktigt lukrativa nätgemenskaper (min försvenskning) och många av dem som spåddes en lysande framtid alldeles nyss är nu kallare än en Grönlandsnatt. Någon som minns 90-talets hajpade mötesplats DoBeDo längre? Skunkmedlemmar, räck upp en hand? Har vi nån från Lunarstorm – som lockade nära-miljonpublik så sent som 2007, men som sedan dess förlorat 90 procent av sina besökare?

Senast i raden av communitites på dekis är Playahead, som går kräftgång i KIA Index. Bara i år har PA tappat hälften av sina besökare och är nu nere på siffror runt drya 80.000 i veckan. På den besökarnivån blir det svårt för att inte säga omöjligt att tjäna pengar på sajten, oavsett hur många VIP-aboonemang de lyckas kränga på sina tonåringar. Man får förmoda att MTG kanske inte är helt nöjda med utvecklingen för den sajt som köptes för 102 miljoner för mindre än tre år sedan.

Jag har inte analyserat communitydöden i närmare detalj, men det ligger nära tillhands att skylla den på – Facebook. Eftersom båda Lunar och PA är (var?) communities för ungdomar, har jag förstås dålig koll själv på varför medlemmarna hoppar av. Men jag kan ju utgå från mina egna ungar, som bara så sent som förra julen tjatade varje vecka om att få köpa PA-vip på mobilen. Idag har de – och alla deras kompisar –  flyttat in på FB, där de har allt de behöver för att hålla kontakten med varandra – helt gratis. Som grädde på moset finns det dessutom massor av beroendeframkallande spel som säkerställer att de garanterat inte kommer att lyckas i skolarbetet.

Det som har inträffat är helt enkelt att alla de verktyg och tjänster som erbjöds av dessa communities, har blivit en del av Internets infrastruktur. Precis som Google idag är synonymt med sökmotor, har Facebook blivit synonymt med sociala medier. En verktygslåda med det mesta som behövs för att hålla kontakt med familj, kompisar och kolleger. En plattform för kommunikation, skvaller, kampanjer och struntprat. Och som utvecklas mer och mer till ett digitalt ID-kort som kan användas för att identifiera sig online på ett ständigt växande antal webbsajter och bloggar. (Visst, Facebook är inte ensamma om att erbjuda öppen autenticering, men i kraft av den stora massan användare blir de dominerande även här.)

Man kan ha många synpunkter på Facebooks dominerande ställning, men precis som med Google är den ett faktum som vi måste förhålla oss till. Så den enda möjliga framtiden för Playahead, Lunarstorm och andra nischade communities ligger antagligen att bli ännu mer nischade. (Och kanske förvandla sig till Facebook-appar.)

IMG_0238Men jag är också rädd att det inte bara är lokala svenska nätgemenskaper som hotas av den nya Facebook-infrastrukturen. Om jag hade suttit på adresstjänster som Eniro eller Hitta hade jag nog också svettats lite just nu och febrilt försökt att hitta smarta sätt att samexistera med FB. Vi är redan en hel del som synkar våra telefonlistor med vännernas Facebookprofiler via utmärkta iPhone-appen feX. Och det kommer säkert inte att dröja länge innan det blir viktigare att kunna bli hittad på FB än i telefonkatalogen.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Intressant?

Rädda Internet Explorer 6!

bild-1En av de bättre och mest genomarbetade aprilskämten i år kommer från geekgänget på Royal Pingdom – en kampanj för att rädda IE6. Citat från kampanjgeneralen Toby Tablerow:

IE6 has been the victim of false and misleading accusations all over the web, such as complaints about its compatibility with web standards. This is simply the confused ramblings of a vocal minority. After all, how can IE6 be violating standards when it has essentially BEEN the standard for years?

Det formligen rasar in nya namn till insamlingen dessutom, alla fullt införstådda i den stora ironin. Underbart…

Innan Google blev Google

Tiden går fort när man har roligt sägs det. För 12 år sedan satt jag som redaktör på numera avsomnade Torget.se, där jag bland annat drev Fragzone.se och ett halvdussin Quake-servrar (något som förmodligen bidrog till Torgets position som största svenska Internetsajt). Det såg ungefär ut som på bilden nedan. Fast detta foto visar maskinparken som användes för att driva ett projekt på Stanford-universitetet i Kalifornien 1998, titulerat Backrub (klicka på länken för närmare information om hårdvaran).

Googles hårdvara 1998.

Googles hårdvara 1998.

Servrarna ovan användes för att utveckla en ny sökspindel och i början gick ju inte allt helt smärtfritt, att döma av hemsidan för projektet.

BackRub is a “web crawler” which is designed to traverse the web.

Currently we are developing techniques to improve web search engines. We will make various services available as soon as possible.

Sorry, many services are unavailable due to a local network faliure [sic] beyond our control. We are working to fix the problem and hope to be back up soon. 12/4/97

Problemen löste sig dock, projektet blev till ett bolag som kallade sig Google och resten är som det brukar heta historia.

(Storyn kommer från Royal Pingdom).

© 2020 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: