Fröjdhpunktse

And The Band Played On

Etikett: Al Gore (sida 1 av 2)

WWF, Al Gore och den gröna bidragsindustrin kräver att få dina pensionspengar

Igår kunde vi läsa ett utspel i SvD Näringsliv där Håkan Wirtén, generalsekreterare på Världsnaturfonden, krävde att de statliga AP-fonderna skulle sälja sälja sina tillgångar i ”fossilbolag” för att istället satsa pengarna i den förnybara energisektorn.

”Riksdagen måste ge AP-fonderna nya ägardirektiv så att de kan börja avveckla de fossiltunga innehaven och investera mer i förnybar och hållbar energi. AP-fondernas nuvarande investeringar går inte ihop med de mål som Sverige och omvärlden säger sig vilja ha för att undvika katastrofala följder av klimatförändringarna”, säger Håkan Wirtén i ett pressmeddelande.

Det är tydligt att Wirtén, som är jägmästare, inte är särskilt insatt i de regler som styr placeringarna för våra pensionsfonder. Man skulle till och med kunna påstå att ha är ute och cyklar.

Men Wirtén är bara ett av många talking heads i denna världsomspännande kampanj där det gäller att komma över våra pensionspengar. Samma budskap upprepas samtidigt runt om i världen: att vi måste sluta investera i ”kolbubblan” innan dessa investeringar konkurreras ut och blir värdelösa.

Och det är de verkligt tunga miljölobbyisterna som gjort gemensam sak. Här hittar vi förutom WWF även Greenpeace, Friends of the Earth och Al Gores investmentbolag Generation Investment Management upprepa samma mantra. I Storbritannien har pensionsministern Steve Webb engagerats som nyttig idiot i kampanjen för att ”avinvestera” från fossilenergisektorn – och här i Sverige lyckades kampanjmakarna hos den gröna lobbyn tidigt få vår egen finansmarknadsminister Peter Norman att förespråka en ökad andel gröna investeringar hos pensionsfonderna, uppenbarligen ovetande om att just denna sektor rasade med mer än 90 procent efter toppnoteringen runt 2007.

renixx_krasch

Diagram från Washington Times.

Visserligen har det så kallade Renixx-indexet repat sig lite det senaste året, men för den som vill ha en stabil avkastning är aktier i de förnybara energibolagen knappast att förespråka. För det här är en bransch som står och faller med massiva offentliga subventioner – och när dessa upphör kraschar även bolagen och investeringen blir värdelös. Vi har sett detta tidigare med misslyckade AP-fondsinvesteringar, som numera kursade tyska Q-Cells. Och lyfter vi blicken, som ekonomen Christian Sandström gjort i sin färska bok ”Are green jobs promising the moon?”, framstår det klart  att de gröna jobben år efter år lyser med sin frånvaro – trots investeringar i 1000-miljardersklassen i framför allt USA och EU.

De enda som tjänat på denna massiva förmögenhetsöverföring från vanligt folk är alltså aktieklippare, rika landägare, finanseliten som Goldman Sachs – och mäktiga män som Al Gore. Några nya industrier har det inte blivit, och recessionen biter sig fast.

Det stora problemet för denna gröna bubbelekonomi är att det blir allt färre som vill vara med i pyramidspelet. För om gröna investeringar nu skulle vara framtiden och fossilaktier en riskplacering – skulle världens samtliga aktieinvesterare verkligen ha kunnat missa detta? Själv är jag tämligen säker på att finansiella placerare är betydligt duktigare på att upptäcka en köpvärd aktie än vad jägmästaren Håkan Wirtén är.

Sedan kan man fråga sig om inte den ständiga demoniseringen av olje- och gasbolag är kontraproduktiv i längden. 80 procent av världens energi framställs idag med hjälp av fossila bränslen, och är faktiskt inte möjlig att ersätta idag ens på ett teoretiskt plan, med mindre än att några miljarder svälter ihjäl och vi återgår till ett förindustriellt samhälle. I stora delar av världen står dessutom inte valet mellan energi framställd i koleldade kraftverk och sol- eller vindkraft – utan om att ge fattiga tillgång till energi över huvud taget. Solpaneler och vindkraftverk fungerar i bästa fall under dagtid, resten av dygnet behöver belysning, tv och hushållsmaskiner drivas med annan elproduktion. Ändå jämställs energibolag med tobaksindustrin eller knarkhandlare i den gröna diskursen.

För oavsett hur klimatoroad man är, ska vi vara medvetna om att tillgången till fossila bränslen är en av de viktigaste orsakerna till att vi idag lever bättre och längre än nånsin förut, med ett välstånd som tidigare generationer bara kunde drömma om. Och eftersom vi inte längre behöver hugga ner naturen för att hålla oss varma, breder skogarna på norra halvklotet nu ut sig mer än de gjort på hundratals år.

Det enda storskaliga hotet mot naturen idag, utgörs mot den gigantiska satsningen på vindkraft och biobränslen, något som gjort att till exempel de tyska skogarna börjat huggas ner igen. Allltså det som Håkan Wirtén och hans WWF ställer sig helhjärtat bakom.

Vad gäller Al Gore och hans uppmaning till pensionsförvaltarna att dumpa ”fulaktierna” i oljeindustrin, kan man bara konstatera att de flesta av hans egna gröna satsningar misslyckats, som numera nedlagda utsläppsbörsen Chicago Climate Exchange. Gore gjorde dock en bra affär när han sålde sin tv-kanal Current TV tidigare i år.

Köparna? Oljeshejker från Qatar.

Intressant?

Andra bloggar om , , , , ,

Den nya statsreligionen

SvD:s kulturdel uppmärlksammade i helgen historikern David Larsson Heidenblads intressanta doktorsavhandling Vårt eget fel. Avhandlingen visar på de stora likheterna mellan dagens klimatreligion och den gammalkyrkliga uppfattningen av synd och skam, som praktiserades under kyrkans storhetstid. I gamla tider straffade gud som bekant de syndfulla människorna med allehanda farsoter, sjukdomar, naturkatastrofer och krig – som straff för deras högmod, svek eller frosseri.

Som avhandlingen belyser, går nästan exakt samma berättelse igen i dagens religiösa övertygelse om att klimatet hotas av vårt moderna frosseri. Inget ifrågasättande av denna religion tillåts – att spekulera om i vilken utsträckning människan verkligen kan påverka klimatet, och vad det i så fall kan tänkas leda till, möts av ett närmast enigt fördömande av medier, politiker och miljöorganisationer. Underligt nog kommer fördömandena påfallande ofta från människor som inte är religiösa och ibland till och med kallar sig ”skeptiker”. (Ett exempel är den så kallade skeptikerföreningen VOF.)

De som vågar sig på att ifrågasätta de heliga skrifterna (FN:s klimatpanels rapporter) eller dess profeter – klimatforskarna – brännmärks omgående som kättare eller ”förnekare” (ett begrepp skapat för att leda tankarna till förintelseförnekare). Alla vet ju att vi har syndat, genom att frossa i fossila bränslen, och därför måste vi nu betala för våra synder – med minskat köttätande, lågenergilampor, högre elpriser, höjda bensinskatter och klimatkompensation vid Thailandsresan. Annars drabbas våra barnbarnsbarn någon gång i framtiden av outsägliga plågor.

Det är med andra ord en rejäl comeback för Medeltiden.

581px-Anders_Wejryd

Ärkebiskop Anders Wejryd. Foto: Wikimedia Commons

Som en perfekt illustration till giltigheten i Heidenblads tes, skrev ärkebiskopen Anders Wejryd ungefär samtidigt en debattartikel om vår kollektiva klimatsynd och hur de svagaste – som urfolken i norr – drabbas.  Svenska kyrkan har som bekant förlorat massivs av medlemmar sedan banden till staten klipptes för 13 år sedan, och organisationen gör sitt bästa för att hitta en ny religion som kan kännas relevant för den sekulära nutidsmänniskan. Valet föll på klimathotet, vår nya statsreligion.

I debattartikeln halar Wejryd fram hela syndabatteriet. Det är klimatförändringarnas fel (alltså vårt ansvar) att samerna nu pendlar på gränsen för sin anpassningsförmåga. Även denna berättelse är väl etablerad i klimathotsreligionen: vi i den rika västvärlden har genom vårt överflöd och frosseri skapat klimatkrisen, som drabbar de fattigaste i Afrika, Sydamerika, Asien och Arktis värst. Detta brukar lite pseudoreligiöst omnämnas ”klimatskuld”, och vid varje klimatmöte som FN arrangerar är en av huvudfrågorna skapandet av en fond där väst ska pytsa in 100 miljarder årligen, pengar som ska användas för att betala av denna ”skuld” som kommer att uppstå i takt med att klimatförändringarna materialiseras.

Nåväl, när Wejryd pratar om ”samer”, handlar det knappast om alla svenskar med samiskt påbrå. De flesta av dessa bor nämligen i hus och lägenhet och jobbar 9-5, precis som de flesta svenskar. Det han talar om är den lilla minoritet som är medlemmar i samebyar och via detta exklusiva medlemskap har rättighet att bedriva en typ av renskötsel som samerna i sin nuvarande omfattning sysslat med i mindre än 200 år. Just denna moderna, storskaliga typ av renskötsel, som tar halva Sveriges yta i anspråk, hade aldrig kunnat fortgå över huvud taget utan massiva statliga subventioner. Oavsett klimat.

Ändå är rennäringen som bekant på gränsen till kollaps varje år.

Det intressanta med Wejryds inlaga är dock att han – sannolikt omedvetet – i sin iver att solidarisera sig med en urbefolkning, förminskar samerna och gör dem till hjälplösa offer för omständigheterna. En slags omvänd rasism, där ärkebiskopen på fullaste allvar menar att människor av samiskt ursprung inte klarar av vad resten av Sveriges befolkning förväntas göra – dvs anpassa sig.

Som en jämförelse klarar allt färre svenska bönder att försörja sig på djuruppfödning, en svensk sedvänja som pågått i sisådär 6000 år (alltså mångdubbelt längre än renuppfödning i industriell skala). Något som på senare år har resulterat i massor av nedlagda djurbesättningar och kulturlandskap som sakta växer igen. Ändå ser vi sällan debattartiklar som varnar för att ”bönderna är på gränsen för sin anpassningsförmåga”. De förväntas istället hitta ny sysselsättning, helt på egen hand.

Men när det gäller en minoritet av en så kallad urbefolkning – den som bedriver renskötsel med moderniteter som snöskoter, lastbil och helikopter –  måste alla förändringar som kan tvinga dem att anpassa sig till ett modernt samhälle ovillkorligen stoppas. Oavsett om det är klimatförändringar, oljeutvinning, gruvdrift eller vindkraftverk.

I fallet med ”klimatförändringar” utvecklar Wejryd inte riktigt vad han menar. Men senast en företrädare för samerna var ute och varnade för att rennäringen var på väg mot kollaps, var det på grund av för mycket snö…

Intressant?

Andra bloggar om , , , , ,

Gore-effekten slår till mot Sverige

Förra helgen bjöd på en hel del så kallat galet väder; kallfronter med tillhörande kraftiga åskväder ställde till det rejält, och många i Stockholm drabbades av ymnigt hagel, som lade sig som en vit matta över allt det försommargröna. (Och ja, jag använder mig av så kallade överklasskomman; jag tycker det är praktiskt och det är inte mitt problem att så få längre fattar hur de hanteras.)

Detta fenomen kan förstås komma sig av helt naturliga orsaker, som att en kallfront från sydväst möter den så kallade ryssvärmen från öst.

Eller också kan det vara den ökända Gore-effekten som slagit till igen.

The Gore Effect, som fenomenet kallas på ursprungsspråket, är en benämning på den närmast övernaturliga precision med vilken vädrets makter lyckas frammana våldsamma oväder med kyla, snö och drivis vart helst klimatprofeten Al Gore råkat befinna sig för tillfället. Detta fenomen dokumenterades första gången 2004, och allt sedan dess har den tidigare vicepresidenten drabbats otaliga gånger av snöstormar, hagel och oväntade oväder varthän han än rest för att missionera om farorna med den globala uppvärmningen.

En slags gudomlig humor, skulle man kunna tycka.

För den intresserade finns här en relativt komplett lista över exempel på när Al Gore haft otur med vädret (fram till 2010).

Nåväl, var befann sig då Al Gore i helgen? Jo, på väg till Sverige, där han skulle delta i en föreläsning om hållbarhet och grön energi, arrangerad av Finansdepartementet.

Vilket innebär att Al Gore precis borde ha landat när hagelchocken slog till mot Stockholm.

Lite religiös blir man allt.

Intressant?

Andra bloggar om , , , , ,

Jaglands norska Nobelkupp

Medan Nobelprisen fortsätter att delas ut, har Aftenposten har grävt i den norska Nobelkommitténs hånade beslut att tilldela årets fredspris till EU. Och det visar sig som så ofta att det finns ett inte oansenligt antal lik i garderoberna.

Det är till exempel få som berört det välkända faktum att Nobelkommitténs ordförande, Thorbjørn Jagland, sedan 2009 även råkar vara generalsekreterare för Europarådet – en organisation vars syfte är att “…uppnå större enighet mellan medlemsländerna…”. Och eftersom få saker kan tänkas gynna sammanhållningen bättre än ett Nobelpris, kan man i viss mån förstå att Jagland drev på för att hämta hem priset till sin deltidsarbetsplats i Bryssel.

I vilket annat sammanhang som helst hade detta dock varit ett solklart fall av jäv, och om Jagland hade haft ens en rudimentär form av självinsikt hade han givetvis avstått från att delta i omröstningen om vem som skulle belönas med fredspriset. Dessutom står det i Nobelstiftelsens stadgar att kommittén ska eftersträva enhällighet när pristagare utses.

Men enligt norska Aftenposten var det åtminstone en medlem i Nobelkommittén som garanterat inte hade röstat för EU. Denna någon är Socialistisk venstres Ågot Valle, tidigare vice ordförande i Norges Nej till EU-kampanj. (O)turligt nog var Valle sjuk när Jagland passade på att hålla den avgörande omröstningen för att utse årets vinnare. Istället ersattes hon av Gunnar Stålsett, biskop i Oslo.

Ågot Valle säger att hon hade välkomnat en inbjudan att delta i omröstningen, och att hon på inga villkor hade röstat för EU.  Fast hon ombads alltså inte ens att komma och rösta.

SV:s Stortingsledamot Hallgeir Langeland är förgrymmad och talar öppet om en ”kupp” av Jagland i Nobelkommittén, att politiseringen av priset är djupt olycklig och skadar Norges anseende.

Men det verkligt ironiska i sammanhanget är förstås att Thorbjørn Jagland agerar precis som fredspristagaren EU alltid brukar göra när det vid sällsynta tillfällen är dags att rådfråga ”medborgarna”. Omröstningar riggas oblygt för att få leverera rätt beslut, och blir det ändå fel röstar man om och om igen – tills folket svarar rätt…

Thorbjørn Jagland har i alla fall säkrats en plats bland köttgrytorna för lång tid framöver. Allt medan Schweiz förbereder sig på att fredsprojektet ska gå in i nästa fas…

Intressant?

Andra bloggar åsikter om , ,

Med vänner som Al Gore…

…behöver man inga fiender. Här intervjuas den tidigare vicepresidenten, klimatkämpen och Nobelpristagaren i tv om orsakerna till Barack Obamas genomklappning i debatten med Republikanernas Mitt Romneys.

Al Gores bortförklaring: Obama hade inte hunnit vänja sig vid den tunna luften i Denver, Colorado, varifrån debatten sändes. (Denver ligger på 1.600 meters höjd över havet, och kallas därför i folkmun för Mile-High City.)

Romney, däremot hade kommit redan dagen före, och hade därför hunnit acklimatisera sig, enligt Gore.

Se klippet. Det är faktiskt på riktigt.

Intressant?

SvD 1, 2, 3, DN 1, 2, 3, 4, Expressen

Andra bloggar om , , ,

The Gore Effect slår till – mot Hillary

Tidigare vicepresidenten och numera klimatmissionären Al Gore har varit minst sagt otursdrabbad under sina föreläsningsturéer världen runt. Påfallande ofta har hans framträdanden – med budskap om att agera snabbt och resolut för att stoppa den globala uppvärmningen – sammanfallit med hagel, snöstormar och iskyla. Fenomenet har fått benämningen ”The Gore Effect” och är har till och med fått en egen Wikipediasida där fenomenet beskrivs så här:

”…the phenomenon that leads to unseasonably cold temperatures, driving rain, hail, or snow whenever Al Gore visits an area to discuss global warming”

Nu är måhända Al Gore själv inte i Stockholm (vad jag vet), men Hillary Clinton, partikollega och gammal vän till Gore (han var vicepresident under Clinton-administrationen) har precis landat i stan för att delta i en klimatkonferens med Carl Bildt och Lena Ek. Samtidigt faller ett iskallt regn och Stockholm sätter nytt köldrekord för juni.

The Gore effect by proxy?

Intressant?

Andra bloggar om , , ,

All Your Facebook are belong to Al Gore


Hur skulle du ställa dig till att låna ut dina inloggningsuppgifter till Twitter och Facebook till klimataktivisten Al Gore? Visst, han har ju fått Nobelpris och nästan blivit president – men finns det verkligen något som motiverar det sätt som Gore vill fjärrstyra våra sociala mediekonton?

Vi tar det från början.

I morgon drar Al Gore igång sin stora miljökampanj 24 Hours of Reality, som enligt förhandsbuzzen (fritt översatt) ska “rikta världens uppmärksamhet mot den verkliga omfattningen och konsekvenserna av klimatkrisen. Att undanröja tvivlen. Avslöja förnekarna.”

Stora ord, och det kanske behövs. Allmänhetens intresse för klimatfrågan har nämligen svalnat avsevärt på senare år. Färre än hälften av amerikanerna och bara fyra av tio engelsmän tror idag på att människans utsläpp av växthusgaser påverkar klimatet. Och bara 24 procent uppfattar Al Gore som expert i miljö- och klimatfrågor. Det är också fullt möjligt att USA får en klimatförnekare som president nästa år. Rick Perry, guvernör från Texas, har nämligen uttryckt skepsis när det gäller att höja miljöskatter och satsa miljarder på t ex alternativa energikällor, då varken omfattningen eller orsakerna till klimatförändringarna är tillräckligt utredda. I Al Gores värld är Rick Perry givetvis köpt av olje- och kollobbyn, något som mycket väl kan stämma.

Men oavsett vilket så har Gore en brant uppförsbacke för sitt projekt – och kanske är det därför hans PR-byrå tar till metoder som ligger snubblande det sätt som botnät och storspammare agerar.  Gores PR-rådgivare har nämligen kommit på den fantastiska idén att uppmana människor att ge kampanjen fri tillgång till deras Facebook-konton. Den som ställer upp, godkänner att Gore & Co under 24 timmar postar kampanjinlägg som ser ut att komma från ens egen FB-användare. Detta är förstås tänkt att få ett högre genomslag än traditionell annonsering eller genom att driva trafik till en Facebooksida. Projektet lovar dock att posta högst tre uppdateringar i timmen – vilket innebär att dina FB-kompisar som mest kan få se 72 uppdateringar under det dygn som kampanjen pågår. Det är… mycket.

Leo Hickman, som miljöbloggar för The Guardian, tycker Gore har gått för långt:

As I’ve written before – most notably about Foursquare– internet security is, at best, a fragile beast and the idea of asking people to donate their online accounts is not, in my view, a terribly sensible precedent to being setting. […]

I follow people on Twitter to hear their real voice, not that of a spambot, no matter how good the intentions of the sender.

Frågan är väl dessutom om det tilltaget bryter mot Facebooks regler så det bara skriker om det. Kommersiella aktörer som haft liknande idéer har stoppats tidigare från att använda FB-användare som spambottar (även om det finns exempel på motsatsen, till exempel Farmville och Zyngas andra så kallade spel).

Skulle du upplåta ditt Twitter- eller Facebookkonto till Al Gores kampanj?

Intressant?

Andra bloggare om , , ,

Mer om miljö i DN

Al Gore avslöjar en konspiration

Gillar inte obekväma frågor.

Möjligen ska vi alla vara tacksamma för att Nobelpristagaren och klimathotsmiljardären Al Gore inte vann presidentvalet för tio år sedan, då han förlorade med en hårsmån mot George W. Bush.

För någon större tillskyndare av öppenhet och debatt är han sannerligen inte. Gores inställning gentemot journalister är att de ska skriva ner vad han säger, inte ställa följdfrågor eller ifrågasätta. För säkerhets skulle brukar reportrar vara portförbjudna vid Gores föreläsningar.

I ett inlägg på sin blogg går han nu till attack mot Fox News för nyhetskanalens påstådda manipulation i klimatfrågan. Anledningen är ett läckt internt PM där kanalledningens smutsiga förnekarkampanj – sannolikt betald av Big Oil – beskrivs i detalj. Så här vill nyhetsledningen att TV-kanalens reportrar ska hantera bevakningen i den känsliga klimatfrågan:

…we should refrain from asserting that the planet has warmed (or cooled) in any given period without IMMEDIATELY pointing out that such theories are based upon data that critics have called into question. It is not our place as journalists to assert such notions as facts, especially as this debate intensifies.

För alla oss som har gått någon slags journalistutbildning, känns ovanstående förhållningsregler rätt självklara – låt bägge sidor i en debatt komma till tals, och ta aldrig ställning som journalist för den ena eller andra ståndpunkten. Man skulle bara önska att fler medier – framför allt våra svenska Public Servicekanaler – hade agerat efter samma  riktlinjer. Särskilt som det är en fråga som faktiskt ifrågasätts av allt fler, och kommer att kosta oss medborgare hundratals miljarder i åtgärder.

Men Al Gore ser alltså en konspiration. Anledningen – det finns inget att debattera, vetenskapen har talat. Jorden blir varmare, och det är vårt fel. Punkt slut. Inget att se här. Cirkulera.

Påminn mig – exakt vad var det den här mannen fick Nobelpriset för?

Intressant?

Andra bloggare om , , , ,

Ny Al Gore-effekt: blixthalka i Göteborg

Kommer Al, kommer snön.

Al Gore, mannen som nästan blev president, sedermera Nobelpristagare och miljardär på klimathotet, är på blixtvisit i Göteborg. Samtidigt varnar SMHI för – blixthalka.

Det är alltså precis som vanligt: allt sedan Al Gore började flyga runt och föreläsa om vikten att sluta flyga och köra bil för att stoppa klimathotet, har iskyla och snöoväder följt i  hans spår. Det har till och med fått ett namn – The Gore Effect:

  • Boston 2004. Al Gore håller tal om den globala uppvärmningen. Samtidigt upplever staden rekordkyla med ner till -73C i vindbyarna.
  • I mars 2007 skulle Gore tala inför senaten kring ny klimatlagstifning. Men mötet ställdes in på grund av snöstorm.
  • Vid en föreläsning om global uppvärmning vid Harvarduniversitetet den 28 oktober förra slogs ett 125 år gammalt köldrekord.
  • Mindre än en vecka senare, när Gore talar i brittiska underhuset om klimathotet, möts han av det första snöovädret i London sedan 1922.
  • Köpenhamn i december 2009. Samma dag som Gore landar på Kastrup för att delta i klimatkonferensen COP15 lamslås Danmark av snöoväder – inledningen på den kallaste vintern i Skandinavien på decennier.

Vad Al Gore säger under sin snabbvisit i Göteborg får vi inte veta (som brukligt är när goraklet framträder är journalister portade och inga frågor får ställas). Det är Andra AP-fonden som bjudit in Al Gore till ett seminarium på Handelshögskolan, och man får anta att fonden tycker det är värt de dryga 600.000 kr som det kostar att få hit honom.

Frågan är om de dragit av för de lokala klimatförändringarna – snö och halka – i honoraret?

Fler om , , , , ,

Intressant?

Samtidigt, hemma hos Al Gore…

Allt medan den stora feta grekiska krisen rullar över Europa likt en tsunami av skuld, samtidigt som börsvärden utraderas, banker vacklar och Eurozonen mer och mer börjar likna ett korthus, finns det ändå de som kan glädja sig åt att de har lite pengar över. Som amerikanske ex-vicepresidenten, ex-nästan-presidenten, klimatpredikanten och Nobelpristagaren [man får skratta hånfullt här om man vill] Al Gore, vars förmögenhet vuxit exponentiellt via smarta investeringar i branscher och bolag som ökat i värde i takt med att klimathotshysterin ökat. Som t ex handel med utsläppsrätter.

Al och hustrun Tipper unnade sig nyligen en liten semestervilla för blygsamma nio miljoner USD (68 miljoner kronor) i pittoreska och lyxiga Ocean View , Kalifornien. Där kan han njuta av utsikten över Stilla havet, väl medveten om att de stigande havsnivåerna troligen kommer att svälja både huset och hans ägor på 1,5 hektar i takt med att klimatförändringarna förvärras.

Under de kvarvarande åren kan paret dock unna sig att njuta av en drink vid poolen, koppla av i sitt spa, eller värma sig vid någon av de sex öppna spisarna i huset. Någon trängel i badrummet på morgonen, när Al behöver dra iväg i sin Gulfstream, behöver det säkert inte heller bli – här finns nio stycken att välja mellan.

Gores gamla kåk. Observera de tre suv:arna på uppfarten.

Gore, som kommer att behålla sitt palats i Nashville, Tennesse (vars energiförbrukning motsvarar 20 amerikanska normalhushåll) vittnade så sent som för ett år sedan i ett senatsförhör om att han personligen inte profiterat ett dugg på sina investeringar i klimatindustrin. Så här sa han då:

“I believe that the transition to a green economy is good for our economy and good for all of us. And I have invested in it. But every penny that I have made, I have put right into a nonprofit, the Alliance for Climate Protection, to spread awareness of why we have to take on this challenge. And, Congresswoman, if you’re… if you believe that the reason I have been working on this issue for 30 years is because of greed, you don’t know me.”

Visst är det skönt med människor som lever som de lär?

(En annan gammal klimatkämpe, Vattenfalls Lars G Josefsson, borde kanske också ta och unna sig lite lyx i sommar när han avgår med 11 miljoner i pension?)

Andra om , , ,

Intressant?

« Äldre inlägg

© 2019 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: