Fröjdhpunktse

And The Band Played On

Etikett: alkohol

Så räddade mellanölet Sverige från supandet

storstark_lores

Aftonbladet förra söndagen.

Det har varit en blytung vecka, så jag tänkte lätta upp stämningen lite så här på söndagen med att skriva om ett av mina verkligt stora intressen: Öl. Mestadels föredrar jag pilsner av välhumlad tjeckisk typ – men en eller annan belgisk ale kvalar också in på favoritlistan. För en vecka sedan gjorde jag en stor genomgång av det svenska starkölets historia i Aftonbladet – artikeln är inlåst men jag kan varmt rekommendera ett Plus-abbonemang (då får man dessutom chansen att läsa fler av mina artiklar, plus allt annat på Aftonbladet).

Meningen med artikeln var att skildra hur STÖL:en, Den stora starken, mer och mer trängs bort från bardiskarna i takt med att nya, köpstarka grupper tar över de hippa bostadsområdena i och runt våra städer. Och i takt med att ölkranarna gentrifieras, försvinner också de gamla sunkhaken med billig stor stark. In flyttar istället allsköns finöl, Ipor, Apor, färsköl och ofiltrerat lokalproducerat öl från grannens jordkällare – samtliga med prislappar som gör en krogkväll till en mycket dyr upplevelse.

Verkligheten visade sig kanske inte riktigt se ut som jag trodde. Och framför allt gav letandet i arkiven och intervjuer med alkoholforskare en helt annan bild av den svenska alkoholkulturen än den vi brukar få oss serverade. Framför allt blev jag ganska överraskad av i hur resultatinriktad 50-talets alkoholpolitik i grunden var. När Systembolaget startade i oktober 1955, blev det för första gången sedan Första världskriget tillåtet att handla öl med en alkoholstyrka högre än 3,5 volymprocent, det vi i dagligt tal kallar folköl. Beslutet att tillåta försäljning och utskänkning av starköl var ett medvetet politiskt beslut med syftet att få svenskarna att sluta dricka brännvin – ett oskick som vi hade hållit på med sedan 1800-talet, och som vare sig motbok eller ransonering hade kunnat rå på. Alkoholpolitiken år 1955 inriktade sig sig inte på att få folk att sluta dricka, utan att få svenskarna att välja alkoholsvagare drycker. Och i den strategin var starkölen ett viktigt verktyg.

När svenskarna trots starkölet fortsatte dricka brännvin (eftersom det fortfarande var billigast) drev socialdemokraterna, med Gunnar Sträng i spetsen, igenom beslutet att införa ett helt nytt öltyp – mellanölet – som skulle säljas i vanliga matbutiker. Det nya ölet, klass IIB, låg styrkemässigt mitt emellan folköl och starköl (4,5 volymprocent), därav namnet.

Mellanölet blev en sjudundrade succé, och svenskarna drack öl som aldrig förr. Tyvärr var succén alltför stor, framför allt bland de unga – mellanölet kom att bli en del av den växande svenska tonårskulturen på 60- och 70-talet. Och därmed fick mellanölet sin dödsdom, eftersom makthavarnas stora skräck – då som nu – var att ungdomar ägnade sig åt saker som de inte själva riktigt förstod sig på. Precis som ungdomens videotittande, musiksmak, datorspelande och sockerintag – bara för att nämna ett par exempel – alla har hotat den unga generationens fysiska och mentala hälsa genom åren.

mellanolsbubblan

”Mellanölsbubblan” från 1965 till 1977, här visad i orange. Notera hur konsumtionen av starksprit (blått) faller efter denna period. Källa: Drogutvecklingen i Sverige 2014 (CAN)

Hur som helst. Mellanölsprojektet blev trots det en stor framgång – ett lyckat misslyckande, som alkoholforskaren Lennart Johanson beskriver det. Spritkonsumtionen sjönk snabbt i takt med att svenskarna började vänja sig vid alkoholsvagare drycker och vi började få något som svagt påminde om en kontinental dryckeskultur istället för den traditionella svenska spritfyllan på fredag och lördag. Vilket naturligt skrämde livet ur nykterhetsrörelsen och diverse folkpartister som såg en framtid där en hel generation var förlorad till alkoholen.

Därför förbjöds mellanölsförsäljningen i dagligvaruhandeln hösten 1977 – därefter kunde klass IIB endast köpas på Systembolaget. Vilket naturligtvis ingen gjorde – eftersom det beskattades lika högt som starkölet och alltså kostade lika mycket, trots att hade betydligt sämre APK (alkohol per krona). Bryggeribranschen krisade och många små och medelstora bryggerier lades ner, vilket ledde till att Pripps i det närmaste fick monopol på marknaden med sitt flaggskepp Pripps blå. Sverige gick in i en mörk period, som varade fram till EU-inträdet 1995, då skattesatserna på öl sänktes kraftigt.

Men det som hände i och med mellanölsstoppet 1977 var att svensk alkoholpolitik ändrades i grunden. Från att ha verkat för att folk skulle dricka mindre sprit och därmed minska alkoholismen, blev den allt överskuggande uppdraget att hindra ungdomar från att dricka. En linje som i allt väsentligt fortfarande gäller – trots att mätning efter mätning visar att unga dricker allt mindre.

Men den stora starken då, är den hotad? Nä, inte direkt. Av 234 miljoner sålda liter på systemet förra året, var 208 miljoner liter ljus lager – – alltså det vi i dagligt tal kallar ”en stor stark” – eller 98,2 procent av försäljningen. Den första mörka ölen, Brooklyn lager, kommer på plats 43, högre upp är det idel ljus lageröl på topplistan.

Ryktet om STÖL:ens död är sålunda kraftigt förhastat.

Intressant?

Fler om , , , ,

Drömmen om Den nya människan

640px-Bundesarchiv_Bild_183-2000-0110-500,_BDM,_Gymnastikvorführung

Tysk gymnastikuppvisning av Bund Deutsche Mädel 1941. «Bundesarchiv Bild 183-2000-0110-500, BDM, Gymnastikvorführung» av Bundesarchiv, Bild 183-2000-0110-500 / CC-BY-SA. Lisensiert under CC BY-SA 3.0 de via Wikimedia Commons.

Folkhälsominister Gabriel Wikström, 28, har ett kall: Att skapa friskare, sundare och mera produktiva svenskar, som inte ligger samhället till last genom att dra på sig cancer, hjärtproblem och andra vällevnadssjukdomar. Som inte dricker, röker eller snusar. Lever sunt, tränar och håller sig inom normalt BMI.

Detta kall har Wikström skolats in till via sin karriär i socialdemokraternas ungdomsförbund och sitt engagemang i den promillerörelse – i betydelsen hur stor del av befolkningen den egentligen representerar – som kallas IOGT-NTO. Ett särintresse som nu framgångsrikt beställer fram lagstiftning från sin alldeles egen Folkhälsominister.

Därför ska nu rökning förbjudas i princip överallt där det finns risk att andra människor finns inom synhåll. Cigaretter ska gömmas under disk, reklam förbjudas. Och i förlängningen vill Folkhälsoministern ta krafttag mot svenskarnas felaktiga kosthållning och övervikt. Tänk så mycket landstingen kan spara på uteblivna höftledsoperationer. För att inte tala om cancer- och hjärtsjukdomar, som ökar i spåren på vår överkonsumtion!

Kanske ett antal lagstiftade timmar på löpband varje vecka vankas inom kort?

Gabriel Wikström Oct, 2014

Gabriel Wikström Oct, 2014” av Frankie FouganthinEget arbete. Licensierad under CC BY-SA 4.0 via Wikimedia Commons.

Och Folkhälsominister, förresten. Smaka på ordet – vart för det egentligen tankarna? Och Folkhälsonistitutet? Överheten som vet bäst och bestämmer hur undersåtarna ska leva sina liv.

Wikström är dock långt ifrån ensam om de här tankarna. Projektet Den nya människan har blivit en utmaning som nära nog samtliga myndigheter och många företag entusiastiskt deltar i – det är lite som de eviga kraven på att vi ska leva hållbart. De som flyttar in i Norra Djurgårdsstaden förbinder sig enligt hyreskontraktet att leva sunt, äta ekologiskt, motionera regelbundet och använda bilpool. Och på Kalmar Vatten har företagsledningen bestämt att samtliga anställda måste träna på arbetstid, för att personalen ska hålla sig friskare och därmed blir mer produktiv. Annars får de inte del av löneökningarna.

Vad samtliga dessa Folkhälsoarkitekter, privata eller offentligfinansierade, inte riktigt tänker på är vart vägen leder, när de via politiska påbud, statligt subventionerad propaganda och ständigt mera repressiva lagar riktar in sig mot den del av befolkningen som hamnar utanför idealbilden av den perfekta människan. Kampen för idealet – den vältränade, slanka, som motionerar och tänker på miljön och låter bli både tobak och alkohol – har förts av helt andra regimer genom historien med förfärande resultat – och det är inte första gången i svensk historia heller. Projektet Den nya människan har ofta gått hand i hand med totalitarism och förtryck av ”undermänniskorna”· De som är feta, röker och saknar karaktär.

Sedan kan man fundera lite över det faktum att vi har politiker som lägger ner stor energi på att begränsa och styra våra privatliv, samtidigt som staten abdikerat från sina mest grundläggande uppgifter – att upprätthålla lag och ordning och försvara landet mot yttre fiender. Vi har avskaffat vårt militära försvar, lägger oss platt för ryska hot – och polisen kan och vågar inte längre upprätthålla ordningen i 55 så kallade no-gozoner.

Dessutom låter vi terrorturister från Sverige åka till Syrien och mörda och våldta. När de sedan blir sårade kommer de tillbaka hem och plåstras om på skattebetalarnas bekostnad, för att sedan återvända utvilade till folkmördandet.

Men viktigast just nu är att skydda allmänheten från röklukt utomhus.

(I sammanhanget kan jag upplysa om att jag själv håller mig inom BMI-gränserna, tränar regelbundet, är ickerökare och måttlighetsdrickare. För att jag själv vill.)

Mer läsning: Ett Knutby för klimatsmarta, Opassande: Kan vi lagstifta bort lite fler störande saker i vardagen?

Intressant?

Fler om , , , , ,

Ingen nollvision i brittiska flygvapnet

Livet i fält är påfrestande.

Två brittiska flygofficerare som deltar i  Natoinsatsen mot Libyen får sparken efter att det framkommit att de hällt i sig mer än de sanktionerade två sejdlarna öl (1 liter!) som tillåts före ett flygföretag.

Det är ju bra att det brittiska flygvapnet reagerar på sådang beteende. Men om man kommer från ett land där nollvision gäller i trafiken, och två stora starköl skulle rendera indraget körkort direkt vid alkotest, ter det sig kanske lite underligt att alkohol över huvud taget anses acceptabelt i kombination med maskiner som färdas i överljudshastighet och är beväpnade med tunga bomber och grovkalibriga kulsprutor. Den som ska försvaras på marken är säkert tacksam om piloternas reaktionsförmåga är på topp, liksom.

Kanske hänger det ihop med det faktum att de brittiska piloterna bor lyxigt inkvarterade på fyrstjärniga hotellet Grand Hotel d’Aragona i sicilianska Conversano (bilden ovan). Här kan de 100 RAF-piloterna pusta ut vid poolkanten mellan krogrundorna de påfrestande uppdragen för att skapa demokrati i Libyen. Bara uppehället för de brittiska styrkorna som deltar i Libyenoperationen går loss på dryga 12 miljoner i månaden, och då är varken bränsle, bomber eller öl inräknat.

Också en del av de svenska Jas-piloterna som deltar i Libyenisatsen är inkvarterade på hotell, eftersom det inte finns plats för alla på Sigonellaflygbasen. Vi får hoppas att de laddar upp på andra sätt än sina brittiska vapenbröder.

Intressant?

Andra bloggare om , , ,

© 2019 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: