Fröjdhpunktse

And The Band Played On

Etikett: Anna-Karin Hatt

Centerns nygamla upptäckt: Billig energi ger nya företag

Annie Lööf och hennes energiminister Anna-Karin Hatt tycker att det är bra för Sverige att tjänsteföretag som Facebook kan åtnjuta lika låga elpriser som den svenska basindustrin (vad som nu finns kvar av den efter 20 års galopperande energiprishöjningar). Och även om jag ställer mig tveksam till rättvisan i att svenska skattebetalare subventionerar ett amerikanskt IT-företag med en värdering på 100-tals miljarder, tyder det ändå på ett slags uppvaknande: Att låga energipriser är viktigt för livskraftiga och växande företag.

Detta är på inget sätt en ny upptäckt – historiskt har den närmaste obegränsade tillgången på billig vattenkraftsel drivit framväxten av många stora industriföretag, framför allt i de norra delarna av Sverige. En global konkurrensfördel som gjorde att svenska arbetare kunde åtnjuta internationellt sett höga löner, eftersom energikostnaderna var försumbara.

Denna konkurrensfördel torpederades någon gång på 90-talet, då våra politiker fick för sig att elenergi skulle vara en lyxprodukt, som skulle konsumeras så sparsamt som möjligt eftersom detta var det enda sättet att rädda världen. Och även om Sverige hade i princip helt utsläppsfri elproduktion var det viktigt att gå före, ta på sig ledartröjan, sända signaler och allt vad det kallats. Resultatet har blivit energiskattehöjningar på nära 200 procent och otaliga miljarder bortkastade på helt onödig vindkraft (något vi bygger ut i någon slags solidaritet med EU, trots att vi inte behöver en enda vindsnurra) och en strid ström av industrijobb som omlokaliserats från Sverige till Asien.

Vi har alltså haft politiker vid rodret de senaste 20 åren som aktivt motat bort lönsam, billig och icke-subventionerad energi till förmån dyr, skattefinansierad energi som bara fungerar ibland.

Men som sagt, ett sent uppvaknande är bättre än inget alls. Nu blir det förstås vi vanliga elkunder som via skattsedeln tvingas finansiera Mark Zuckerbergs svällande serverfarmar, men grundanalysen är rätt och riktig: billig el är något som Sverige och Norden borde dra nytta av i den internationella konkurrensen. Får se om Lööf och Hatt är intelligenta nog att förstå att detta även kan appliceras på andra, mer personalintensiva tillverkningsföretag.

Och även om politikerna gjort sitt bästa för att slå undan benen för en stabil energiförsörjning, har Sverige hittills klarat sig relativt oskatt undan de värsta galenskaperna. Vi är ännu inte i en tysk eller engelsk katastrofsituation, där massiva felsatsningar på förnybart drivit upp elpriserna till rekordnivåer samtidigt som företagen drivits iväg.

Men det finns i alla fall ett parti i riksdagen, som gärna vill gå i Tysklands spår så snabbt det är möjligt. Som vill minska arbetstiden, avskaffa tillväxten, lägga ner jordbruket, skrota försvaret och stänga våra kärnkraftverk och därmed göra sig av med 35 procent av elproduktionen. Ett parti som Stefan Lövfen är full av förväntan över att regera med efter höstens val.

Vi borde vara väldigt, väldigt oroliga.

Intressant?

Fler om , , , ,

Centern och jakten mot nollpunkten

Härom veckan, ungefär samtidigt som Ryssland gick in med militär på Krim och världens ledare febrilt försökte hitta en lösning på den största krisen sedan Sovjets inmarsch i Tjeckoslovakien 1968, noterade jag följande overkliga dialog utspela sig på Twitter.

akhatt

Det handlar alltså Centerpartiets energiminister Anna-Karin Hatt, som råkat i  Twitterdebatt med ett antal miljöpartister, miljölobbyister och enstaka vänstersossar om vem som är bäst på att bränna miljarder av skattebetalarnas pengar på verkningslösa symbolhandlingar för att ”gå före” och rädda klimatet.

Dialogen är talande. Detta är alltså den fråga som Centern, Miljöpartiet och ett antal andra religiöst klimathotstroende tror att svenska väljare går igång på: om EU ska bindande mål för andelen förnybar energi eller inte. På fullt allvar. En känsla av overklighet infinner sig.

Uppenbarligen befinner sig såväl Anna-Karin Hatt, Per Bolund och de andra debattörerna så långt från vanliga väljares vardag att de inte förstår hur de framstår. Men så är de sannolikt också politiska broilers, infödda och uppfödda på spinn och triangulering som de är.

Att förstå självklara ekonomiska samband – som till exempel det mellan energipriser och antal jobb inom industrin – kommer de aldrig nånsin att förstå. Ett aktuellt exempel på denna oförmåga är dagens centerkrav på SvD Brännpunkt om att genast upphöra med import av kärnbränsle från Ryssland.

Export av kärnbränsle utgör en mindre del av den ryska exporten – betydligt effektivare vore att långsiktigt arbeta för att eliminera det europeiska (och svenska) beroendet av rysk olja och gas, vilket skulle kunna skada Ryssland oändligt mycket mer.

Men istället gör Centern allt för att sätta käppar i hjulet för utvinning av skiffergas, som på sikt skulle kunna göra Västeuropa oberoende av rysk fossilimport. Med nuvarande centerpolitik – vilket går ut på att avskaffa kärnkraften till förmån för en kraftig utbyggnad av vindkraft – innebär det att även Sverige kommer att behöva bygga gasdrivna kraftverk för att balansera den högst osäkra vindkraftsproduktionen.

Centern är på inget sätt unikt i denna gravt dysfunktionella syn på energiproduktionen, men inget parti har varit lika framgångsrikt som just C när det gällt att kortsluta Sveriges energipolitik sedan slutet av 70-talet. Idag bestämmer Centern – med knappa fyra procent av väljarnas röster – genom sina strategiska energi- och miljöministerposter även stora delar av den svenska industripolitiken.

Till sin hjälp har de sin egen statligt avlönade lobbyorganisation, Energimyndigheten, som nyligen aviserat kraftigt höjda kostnader för vindkraften, något som kommer att drabba landets elkunder med uppåt tusenlappen årligen (ett besked som smögs ut i tysthet på myndighetens hemsida).

Tyvärr lär det inte bli bättre med en S-märkt regering, där Miljöpartiet tar över från Ek och Hatt i höst.

Hur vi än röstar, är vi dömda att drunkna i grönt flum.

Intressant?

Andra bloggar om , , , ,

Varmluftspartiet

Läser IT- och energiminister Anna-Karin Hatts debattartikel i SvD, och förbluffas av att det är möjligt att få in så mycket intetsägande flum i en och samma text. Men så har ju Hatt fått gedigen skolning av partiledningen och Annie Lööf – svensk politiks verkliga floskelvirtuos – vars CV som minister inskränker sig till att festa loss på skattebetalarnas bekostnad och satsa tio miljoner av våra pengar i världens största pyramidspel Facebook.

Hatts debattartikel handlar i alla fall om det stora behovet att plöja ner ännu fler skattemiljarder i energiforskningen, och då givetvis ”ekologiskt hållbar” sådan, som kan hjälpa oss i ”omställningen”. Hatts egen PR-byrå myndighet, Energimyndigheten, har för all del redan satsat många sköna miljarder på  allt från energieffektivisering till upphandling av elbilar. Och ett stort antal miljoner har förstås även hamnat i fickorna hos det ständigt svällande klimatindustriella komplexet, som alltid håller sig framme när det vankas bidrag. Vid sidan av forskningsstiftelser som Formas, Mistra, Vinnova bidrar nämligen Energimyndigheten till att hålla det svenska forskarsamhället i branschen ”hållbar utveckling” sysselsatt. Söker man exempelvis på ”klimatpolitik” i Energimyndighetens forskningsdatabas dyker inte mindre än ett 40-tal projekt upp. (Särskilt framgångsrik är forskarkändisen Christian Azar, som de senaste tio åren kunnat kvittera ut nära 30 miljoner i bidrag från Energimyndigheten.)

Visst, det är viktigt att hålla sig ajour med det internationella klimatarbetet, och utreda hur t ex regnskogar ska hanteras i systemet för utsläppshandel. Men det lär inte ge upphov till särskilt många nya arbetstillfällen i Sverige, knappast heller några nya framgångsrika exportprodukter, sådana som Hatt pratar om i sin debattartikel.

Fast det brukar ju sällan bli resultatet av politiskt styrd forskning, där anslagen öronmärks till en önskvärd och på förhand bestämd teknik – oavsett om den är ekonomiskt gångbar eller ej. Sådana satsningar blir sällan större framgångar på konkurrensutsatta marknader, även om Hatt gör sitt bästa för att ta åt sig äran såväl för ABB:s exportframgångar som den svenska värmepumpsindustrin. I verkligheten är det ju så att konkurrenskraftig teknik inte behöver statliga bidrag för att lyckas, medan t ex vind- och solenergi aldrig klarar att bli lönsam på egen hand, dvs utan massiva bidrag från skattebetalarna och kraftigt höjda energipriser. Oavsett hur mycket man ”forskar” på det.

Men Anna-Karin Hatt är alltså fast besluten att sänka ännu fler miljarder i det svarta hål som maskeras med nyspråk som ”hållbarhet”, ”energiutmaning” och ”omställning”. Och hon tror dessutom på fullt allvar att denna miljardrullning lockar väljare. En titt i kommentarsfältet under artikeln, eller en snabb koll på Centerns opinionssiffror, vittnar om att väljarna för länge sedan har tröttnat på flosklerna.

Fast det är klart, hade man kunnat återvinna de stora mängder varmluft som Hatt och Lööf ger upphov till, hade det inneburit en mindre revolution inom energitekniken.

Energimyndigheten kanske kan utreda?

Intressant?

Andra bloggar om , , ,

© 2019 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: