And The Band Played On

Etikett: antarktis

Larmindustrin går i spinn för eventuell havsnivåhöjning om 900 år

Antarktis is smälter i rasande fart kan vi idag läsa på SvD:s förstasida. Och jag blir bara trött. Artikeln är ännu en i raden av en formlig flod av journalistiska larm, baserade sig på potentiella följder av något som kanske kommer att inträffa, kanske så långt som tusen år in i framtiden, ifall dagens trend håller i sig. Denna speciella typ av hypotesjournalistik har utvecklats till något av en egen genre, framför allt när det gäller miljörapportering. Det verkar ständigt finnas någon ny forskningsrapport som baserar sig på simuleringar av vad som händer ”om” eller ”när” något inträffar, och i dessa fall ”kan” en dramatisk utveckling stå för dörren.

Vanligtvis är det dessutom enbart worst case-scenariot som uppmärksammas av medierna.

Vad gäller det Västantarktiska intäcket har forskarna varnat för kollaps ett antal gånger tidigare – men trots det dramatiska budskapet handlar detta alltså om en process som går ohyggligt långsamt. Och forskarna bakom den nya studien, “Marine Ice Sheet Collapse Potentially Under Way for the Thwaites Glacier Basin, West Antarctica.” under ledning av Ian Joughin vid Universitetet i Washington, kan förvisso bara spekulera i vad detta kan innebära på längre sikt. Andrew Revkin i New York Times, som läst rapporten och också pratat med forskarna, sammanfattar det bra (fetningarna är mina):

To translate a bit, that means sometime between 200 and 900 years from now the rate of ice loss from this glacier could reach a volume sufficient to raise sea levels about 4 inches (100 millimeters) a century. At that point, according to the paper, ice loss could pick up steam, with big losses over a period of decades.* But in a phone conversation, Joughin said the modeling was not reliable enough to say how much, how soon.

I den verkliga världen utanför datorsimulerade domedagsmodeller av hur skrämmande framtiden skulle kunna te sig, råder det exakt motsatta förhållandet till vad SvD skriver. Det har nämligen aldrig varit mer is i Antarktis än nu (eller rättare sagt, aldrig nånsin under den tid som vi kunnat mäta isutbredningen med satellit). Så här ser utvecklingen ut sedan 1979 i Antarktis:

antarctic-sea-ice-extent-for-day-128-from-1979-infilled

Samtidigt, i den hårt trängda mediebranschen, har det aldrig varit lättare att runda den journalistiska granskningen än nu för den ständigt expanderande och välfinansierade larmindustrin.

Vi tar och läser rubriken en gång till. Det är möjligt att den har en viss täckning i själva artikeln den länkar till. Däremot ingen som helst i källmaterialet som den bygger på. Om man inte med ”rasande takt” egentligen menar ”århundraden”.

antarktislarm

Intressant?

Fler om , ,

Carl BIldts svek mot pingvinerna

Ismassor utanför Örsköldsvik i vintras.

Det råder uppror bland Sveriges klimatforskare efter Sjöfartsverkets beslut att låta Sveriges största isbrytare stanna hemma den kommande vintern, och assistera fastfrusna handels- och passagerarfartyg i Östersjön istället för att serva en handfull ekoturister och/eller klimatforskare vid den amerikanska McMurdo-basen i Antarktis.

Efter två smällkalla vintrar, där det så sent som i mars satt fast mer än 50 fartyg i Stockholms ytterskärgård, där passagerarfärjor varit när att krossas av ismassorna, där ryska staten fick kalla hem sina atomdrivna isbrytare från Arktis för att komma tillrätta med det katastrofala isläget i Finska viken, som var igenfrusen fram till slutet av april, ja då kan man kanske tycka att det var ett ganska vettigt beslut att låta Oden göra lite samhällsekonomisk nytta, för första gången på årtionden.

Klimat-tomtarna skriker förstås i högan sky och kallar beslutet för ”vansinnigt”. Hillary Clinton (!) har vädjat till Carl Bildt om att ompröva beslutet – dock utan resultat – och till och med Nya Zeelands regering har uppvaktat regeringen i ärendet.

Man kan ju på allvar undra hur illa det står till i USA, när Clinton inte kan skicka en av landets egna isbrytare – det finns enligt uppgift 22 stycken – för att säkerställa transporterna till och från den amerikanska forskningsbasen.

Möjligen behövs de också på hemmaplan. USA har ju också upplevt två rekordkalla vintrar, och så sent som vid midsommar drabbes Kalifornien av snöoväder.

Isläget på Antarktis. Inga dramatiska förändringar de senaste 30 åren.

Det är fullt möjligt att vi eventuellt behöver veta mer om vad som kanske händer när isen möjligen smälter i Antarktis, men att döma av det rådande isläget – 30 år utan någon förändring att tala om över huvud taget – finns det en viss chans att pingvinerna överlever en säsong eller tvp utan svensk isbrytarassistans. Även om någon enstaka stackare simmar fel ibland.

Det kanske till och med kan vara nyttigt för de stackars djuren att få bli lämnade ifred ett tag från klåfingriga vetenskapsmän.

Intressant?

Andra bloggare om , , , ,

Största hotet mot Antarktis: forskare och klimatturister

Hotas av klimatförändringar – och katter, råttor och möss...

På Antarkis är det som bekant svinkallt året om – förutom en kort kvalmig period under sommaren (dvs december-januari) då invånarna på den gigantiska kontinenten kan glädja sig åt temperaturer på bara runt 10 minusgrader.

Denna gigantiska frusna kontinent är ständigt aktuellt för forskare som tar sig till Antarktis för att hetsa upp sig över de eventuella effekterna för det lokala djurlivet — mest pingviner – om utifall att isen skulle smälta. Hittills tyder inget på att någon snabb avsmältning är nära förestående – men däremot visar det sig att ett nytt tidigare okänt hot mot den lokala faunan dykt upp – närmare bestämt de 4.000 forskarna som huserar där.

De leveranser av förnödenheter som dessa vetenskapsmän livnär sig på, har nämligen sällskap av stora mängder fripassagerare. Allt ifrån fröer, mögelsvampar, sniglar, kackerlackor, spindlar, till råttor och andra skadedjur.

Dr Kevin Hughes, forskare vid British Antarctic Survey, hittade vid en undersökning 12 olika insekter och 56 sorters svampar i livsmedlen som skickats till forskarna.

Och däggdjur så som råttor, möss och till och med katter ställer redan till med enorma problem på vissa avlägsna Antarktis-öar, där de går hårt åt fågellivet. Ännu har de inte fått fotfäste på själva fastlandet där kylan sätter stopp – men forskarna fruktar att de hittar metoder att överleva kylan, till exempel genom att flytta in i forskningsbaserna…

Men det är bara början. På senare år har klimatjournalistiken gjort att såväl Arktis som Antarktis sett en dramatisk ökning av antalet turister. Kalvande isberg och larmartiklar i pressen har blivit rena vinstlotten för Grönland – och turistströmmarna till Antarktis har ökat med 400 procent på 15 år.

Människor som reser till Jordens mest avlägsna hörn för att få uppleva hotade arter på nära håll. Och kanske utrotar dem genom sin blotta närvaro.

Det blir inte alltid som man tänkt sig.

Intressant?

Andra bloggar om , , , ,

Forskarnas grymma pingvinmobbning

För några år sedan publicerades larmrapporter från forskare som studerat pingviner i Antarktis och upptäckt en ökad dödlighet och kraftigt försämrad fortplantningsförmåga hos arten i fråga. Forskarna drog slutsatsen att den globala uppvärmningen låg bakom det alarmerande resultatet.

Lycklig pingvin som lyckats fortplanta sig.

Nu visar en ny studie att det inte alls var klimatförändringarna som låg bakom pingvindöden, utan forskarna själva. Vid en granskning visade det istället att boven i dramat var den ringmärkning som tidigare forskningsexpeditioner gjort av pingvinerna. De metallband som spändes fast på vingarna gjorde att de stackars pingivnerna fick svårt att röra sig, något som i sin tur innebar att de märkta pingvinerna blev långsammare och därför fick svårade att fånga fisk än sina ”omärkta” kompisar. Många dog därför av undernäring.

Vad gäller den fallande fertiliteteten var även här märkningen orsak till den 39-procentiga minskningen i fortplantningsförmågan. När det var dags att para sig, hann de ringmärkta och långsamma pingvinhannarna helt enkelt för sent för att få sig ett ligg – alla honor var redan upptagna…

Så för att bevisa att klimatförändringarna hotar pingvinernas överlevnad, utrotar forskarna själva stora delar av populationen.

Whoops.

Vilket understryker, ännu en gång, att vilken grupp av idioter som helst kan kalla sig forskare och få sitt skräp publicerat i världens största vetenskapstidskrifter. I alla fall så länge det handlar om postmodern flumvetenskap som klimatet.

Intressant?

Andra bloggar om , , ,

© 2020 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: