Fröjdhpunktse

And The Band Played On

Etikett: barn

Svenskt bistånd rakt ner i fickorna på ekovandaler

Crowd breaking through fence in prior to destroying field of gol

Militanta aktivister till attack mot försöksodlingarna för gyllene ris på Filippinerna. Foto: Philippine Department of Agriculture Regional Field Unit 5

I dagarna gick ett antal forskare ut med ett öppet brev – postat bland annat på den brittiske miljöjournalisten Mark Lynas blogg – till svenska UD, i en protest mot att biståndsorganet Sida via Svenska naturskyddsföreningen finansierar den filippinska miljöorganisationen Masipag med ett antal miljoner årligen.

Tidigare i år saboterade Masipag, som är tätt knuten till Greenpeace, en försöksodling för så kallat Golden Rice, en genmodifierad version av matris. Vad som är speciellt med denna GMO-gröda är att den genom genteknik fåtts att producera högre halter av betakaroten, som innehåller A-vitamin. Och just A-vitaminbrist är ett gigantiskt hälsoproblem i fattiga länder i Asien, där riset är stapelvara i kosten – och brist på detta vitamin ligger bakom ett stort antal dödsfall hos barn. En annan risk med a-vitaminbrist är att att barnen blir blinda.

Därför skulle det gyllene riset, som tagits fram i ett forskningsprojekt finansierat av bland andra Bill Gates, kunna rädda livet på miljontals barn årligen. Dessutom ska det efter slutförda tester delas ut fritt till bönder på Filipinerna och i andra asiatiska länder. Det är alltså utvecklat under en slags GMO-variant av open source, och ägs inte av någon stor och ond multinationell kemijätte. Inga tester har heller visat på vare sig hälso- eller miljörisker med den nya grödan.

Men för de så kallade miljöaktivisterna är allt som är ”genmanipulerat” av ondo och måste bekämpas, också om det sker till priset av människoliv. Framför allt gäller detta extrema organisationer som Greenpeace, vars ledning hyllat attacken mot den filippinska Golden rice-odlingen.

Vilket visar på ett mycket tydligt sätt hur delar av miljörörelsen radikaliserats. Från att ha utkämpat en rättfärdig kamp för utrotningshotade arter och stopp för kärnvapenprov – till att perverteras till en allmänt misantropisk domedagslobby som ser människan själv som det stora problemet.

Samma sak kan vi skymta när Mikael Karlsson, vars organisation alltså stödjer aktivisterna som förstörde Golden rice-fälten, i en debattartikel propagerar för att Sverige ska ställa om till ekologiskt jordbruk. Väl medveten om att denna typ av odling tar mycket större arealer i anspråk än konventionellt jordbruk. Om världen följt hans råd skulle det innebär skyhöga livsmedelspriser och massvält.

För de gröna misantroperna är ju förstås detta bara önskvärt. För oss andra, som inte ser världen på samma inskränkta sätt, vore det hög tid att sluta finansiera ekovandaler som Greenpeaces kompisar på Filippinerna med våra skattepengar.

Intressant?

Andra bloggar om , , ,

S-märkt politik: lås in alla barn

Läser om Socialdemokraternas förslag för att komma till rätta med ungdomsarbetslösheten, som i mångt och mycket går ut på det gamla klassiska receptet – att trolla bort dem ur statistiken. Förslaget nyligen om obligatoriskt gymnasium (treårigt får man anta) är därför helt i linje med vad Göran Persson och hans föregångare alltid gjort: frisera statistiken istället för att göra något åt grundproblemet – alltså att det finns för få ungdomsjobb.

Genom att tvinga alla upp till 19 att gå i gymnasium kommer S givetvis åt en del av grundproblemet, men långt ifrån hela, Förmodligen krävs det inlåsning med elektronisk fotboja ända upp i 25-årsåldern om ungdomsarbetslösheten ska kunna utrotas med S-politik.  Fast förslaget om obligatorisk högskola kanske inte är så långt borta.

Redan i höstas föreslog S att den idag frivilliga förskoleklassen för sexåringar skulle göras obligatorisk. Och idag kom det senaste förslaget: allmän förskola redan från tvåårsåldern.

Stora delar av S  skol- och jobbpolitik kan alltså sammanfattas under parollen ”lås in dem”.

Nu väntar vi spänt på vad nästa förslag från S ska bli, för nyfödda och den stora gruppen mellan 25 och pensionsåldern, som springer runt helt utanför socialdemokratisk kontroll. Sånt oskick måste stävjas.

Intressant?

Andra bloggar om , , , ,

Den stora tågkonspirationen

Jag fick en del kritik för att jag upprepade gånger kallade SJ:s konduktörer för idioter i mitt tidigare blogginlägg. Så jag ska inte använda liknande tillmälen om Erik Johansson på fackförbundet Seko – som hävdar att hela skulden för att en av deras medlemmar slängt en ensam 11-årig flicka av tåget är SJ och företagets brist på tydliga regler. (Möjligen kan man anta att han har ett visst erfarenhetshandikapp.)

Att SJ sedan många år har en lättläst policy för hur tågpersonal ska agera när barn och ungdomar saknar biljett är nämligen något som Seko inte tror på en sekund – dokumentet har först nu dykt upp på SJ:s intranät, vilket får Erik Johansson att ana en konspiration. En efterhandskonstruktion för att rädda ansiktet på SJ och kasta all skuld på den enskilde, enligt Johansson.

”Jag jobbar inte själv som ombordare men det man kan säga är att det helt plötsligt dyker upp en föreskrift på vårt intranät som många ombord inte känner igen.”

Jag tycker att det är utmärkt när facket tar sina medlemmar i försvar, men tyvärr går det alltför ofta till överdrift och blir bara fånigt. När kökspersonal skrapat upp utspilld mat från golvet och serverat till skolbarn – då har facket snabbt varit där och försvarat svineriet med eftersatt utbildning. När vårdpersonal på äldreboende misshandlar och förnedrar gamla och sjuka – ja då är det arbetsgivarens krav och ”bristande rutiner” som är felet. Aldrig den enskilda individen, som i fackets värld alltid är en hjälplös slav under omständigheterna eller utsugande arbetsgivare, utan någon som helst förmåga eller tillåtelse att tänka själv.

I det aktuella fallet med 11-åringen, hävdar facket nu att konduktören gjorde en ”bedömning” som var rätt just vid det tillfället hon gjorde bedömningen eftersom konduktören gjorde bedömningen att hennes bedömning var rätt – dvs att flickan hon avvisade från tåget var äldre än 18 år.

Ehh.

I den verkliga världen, utanför fackförbundets kontor i centrala Stockholm, kan vem som helst som inte drabbats av långt gången starr tydligt se att flickan inte på några villkor kan vara 18 år – inte ens 15 för den delen, vilket framgår med all önskvärd tydlighet av bilden i Aftonbladet. Och ser man inte skillnad på en 11-åring och en 18-åring kanske man kanske hur som helst inte ska jobba i en såpass utsatt position som tågvärd.

Man kan då be företaget om stöd för vidareutbildning. Facket kan säkert hjälpa till.

Intressant?

Andra bloggare om , ,

Psykolog: bra att barn känner ångest

Under vinjetten klimathotet hittar man numera de värsta avarterna på journalistik. Jag skrev nyligen om WWF:s indoktrinering storsatsning i skolan för att hålla barnen i konstant skräck för den annalkande klimatkatastrofen, och idag följer SvD upp resultatet av miljörörelsens hållbarhetsoffensiv. En undersökning bland svenska skolbarn visar nämligen på lysande resultat för propagandainsatserna upplysningen. Vart tredje skolbarn känner oro och rädsla inför framtiden, medan fyra procent av barnen i studien oroade sig så mycket ”att de mådde dåligt av det”. Något som den intervjuade psykologidoktorn Maria Ojala tycker är jättebra.

Ojalas studier har nämligen visat att ”barn och unga som exempelvis känner hopp inför framtiden, mening i tillvaron och tilltro till miljöorganisationer, klarar av att bära sin oro utan att må dåligt”.

WWF jublar.

Jag försöker verkligen undvika att falla i Goodwins lag-fällan här, men det är värt att påminna om tidigare -ismer genom historien som, identifierat barnen som den absolut viktigaste gruppen att påverka för att garantera den ena eller andra ideologins överlevnad. Det klimatindustriella komplexet är inget undantag. Och i skolan har barnen ingen möjlighet att komma undan, som Ojala så riktigt påpekar.

”Till skillnad från vuxna som kan stänga av tv:n eller vända tidningssida om de inte vill ta till sig informationen om klimatet, kommer barnen inte undan eftersom skolan undervisar om det här.”

Skribenter som lånar sig till ovanstående typ av rapportering borde kanske fundera både en och två gånger på vad han eller hon håller på med. Journalistik går ut på att redovisa fakta, låta olika röster och ståndpunkter komma till tals. Inte att rapa upp propaganda och  grupptänk.

Men nu lever vi ju i en postmodern värld där vindsvåningsjournalistik och inbäddade aktivister för länge sedan ersatt faktagrävandet. Där statens forskningsanslag pumpas in i pseudovetenskap och flum istället för att läggas där pengarna behövs – på verklig forskning. Som på att utveckla nya, rena energikällor.

Jan Björklund har massor av flum att rensa ut från skolan, inte bara från geografiböckerna.

Intressant?

Andra bloggare om , , , ,

Måste vi avstå från barn för att rädda planeten?

I de blå länderna råder vad som kallas "Sub-replacement fertility"; det föds för få barn för att hålla befolkningen på en stabil nivå. Värst är det i Ryssland, Japan och Sydeuropa.

När vi var på semester med familjen i Italien härom året riktades många blickar mot oss på stranden. Det berodde nu inte på att vi var bleka som albyler – det fanns många semestrande italienare som var minst lika anemiska –  utan på att vi hade tre barn. I Italien är detta numera mycket ovanligt, de allra flesta nöjer sig med att skaffa ett barn – eller i undantagsfall två. Därför tillhör Italien nu de länder som ligger risigt till när det gäller att försörja sin snabbt åldrande befolkning.

Jag kommer att tänka på ovanstående episod när jag läste DN:s kolumnist Lena Andersson igår. Maken till misantropisk krönika var det länge sedan jag läste, även om innehållet inte är direkt nytt (kända domedagsprofeter som Paul Ehrlich orerade om den hotande befolkningsexplosionen redan på 70-talet).

I Liv eller småbarnsliv tar Andersson upp detta gamla favoritämne hos de gröna socialingenjörerna. Hon för att vi står inför en global klimatkatastrof, och det enda sätt vi kan rädda värlen är att begå ett långsamt, kollektivt självmord. Genom att avstå från barn:

I en överbefolkad värld som lider under hotet från en klimatkatastrof, där människor är fattiga, svälter och tvingas förnedra sig för att försörja en familj, borde barnbegränsning prioriteras varje dag. Inte genom tvång, utan stöd, preventivmedel, sekularism och normförändringar.

Jag kan på många sätt sympatisera med människor som väljer att avstå från barn, och ställer inte upp på synen att barn är själva meningen med livet (även om det naturligvis är så rent genetiskt). Barn kan berika, men också begränsa livet, det är inget att sticka under stol med.

Men om Lena Andersson hade bemödat sig med att kontrollera fakta, hade hon funnit att hon slår in öppna dörrar. Västvärldens befolkning är nämligen på god väg att göra det hon propagerar för. Samtliga europeiska länder lider idag av negativa födelsetal; det föds färre barn än vad som krävs för att hålla befolkningen på en stabil nivå. I vissa länder är det akut. Rysslands befolkning kommer att minska från 143 till 111 miljoner fram till 2050, om Putin inte kan få medborgarna att skaffa fler barn – han har redan lockat med en bonus på 70.000 kr till kvinnor som skaffar ett andra barn. Greklands ekonomiska återhämtning blir inte lättare av det faktum att det bara i snitt föds 1,3 barn per kvinna och att den åldrande delen av befolkningen blir allt större. I Portugal vill regeringen koppla pensioner till antalet barn i familjen – ju fler desto högre ersättning på ålderns höst.

Så här ser det ut i hela Europa, med untantag för Albanien. Och resten av världen följer efter. I takt med ökat välstånd blir barnkullarna allt mindre, och även länder som Turkiet har idag negativa födelsetal. Indien är inte där ännu, men har långtifrån någon explosiv befolkningstillväxt längre (2-3 barn i snitt).

I Japan, som befunnit sig i en utdragen recession de senaste 20 åren, kommer den åldrade befolkningen att få finna sig i att vårdas av robotar – det föds alltför få barn för att räcka till för att fylla vakanserna i vård- och omsorgsnäringen.

I Sverige är vi ännu så länge lyckligt lottade. Eftersom vi är ett ganska populärt invandringsland, ökar Sveriges befolkning något, trots att våra födelsetal bara ligger runt 1,67 barn i genomsnitt.

Lena Andersson, Jimmie Åkesson och alla vi andra bör vara väldigt tacksamma för att dessa kvinnor från fjärran världsdelar väljer att komma till oss. Tack var dem slipper vi kanske att åldras och dö i total ensamhet. Även om vi valt bort barn.

Intressant?

Andra bloggare om , , , , ,

Fotnot: Istället för att hänge sig åt att sprida felaktigheter och rena myter, skulle jag vilja rekommendera Lena Andresson att lyssna på människor som faktiskt har koll. Hans Rosling är en av dem. Och aktuella födelsetal för alla världens länder kan man hitta i alltid uppdaterade CIA Factbook.

© 2018 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: