Fröjdhpunktse

And The Band Played On

Etikett: bidrag

Klart grabben ska ha ett kraftverk!

Bidragsindustrin – de som verkar inom den förnybara energisektorn – har finansiella problem. På kontinenten har branschen kraschat hårt i spåren av den ekonomiska krisen. Sydeuropeiska länder har strypt de tidigare miljardsubventionerna vilket fått aktieindex för den gröna energisektorn, Renixx, att falla med mer än 90 procent sedan toppnoteringen kring 2007.

Storkapitalet har alltså flytt, så vad gör då denna starkt bidragsberoende krisbransch?

Leta upp nya offer som vill hoppa på pyramidspelet förstås. Det är så man ska se den senaste debattartikeln i DN, där ett antal företrädare för subventionsindustrin (Naturskyddsföreningen, vind- och solkraftsbranschen) tycker det är hög tid att vi betalar miljoner i skattesubventionerar inte bara villaägare som smäller upp solpaneler på taket – utan också kägenhetsinnehavare som istället köper andelar i sol och vindkraftskooperativ. Så här skriver de:

…alla former av egenägd förnybar elproduktion behövs. Hushållen, både de som bor i villa och lägenhet, måste få likartade möjligheter att stärka sin ställning på elmarknaden. Också de som är andelsägare i solkraft och vindkraft bör få en skattereduktion för egen­producerad förnybar el.

Det finns egentligen bara två fel med det här. Dels behöver vi småskalig sol- och vindel ungefär lika mycket som vi behöver cancer. Vi har redan en stabil elproduktion och ett massivt elöverskott på hela 20 TWh, som kommer att bestå under överskådlig tid. Dels har samtliga liknande försök med att skattesubventionera småskalig elproduktion resulterat i mycket kostsamma och totalt verkningslösa fiaskon. Tyskland är här skolexemplet på hur man inte ska göra.

Som Vetenskapsbloggen så riktigt konstaterar innebär småskalig elproduktion dessutom att vi väljer bort kostnadseffektiva och billiga sätt att producera el, för att istället bege oss tillbaka till forntiden och förlita oss till osäkra, svårberäknade elleveranser som kräver massiva skattesubventioner. Lyser solen på sommaren, blir det massor med el (när den behövs som minst) och under höst, vinter och vår blir det i princip inget alls i kablarna.

Under dessa perioder måste den småskaliga elproduktionen backas upp med annan energi. Och eftersom vår vattenkraft redan tagits i anspråk för befintlig storskalig vindkraft och den tyska energiomställningen krävs det alltså reservkraft från andra källor. (Kärnkraften är förstås omöjlig att skala upp och ner med kort varsel.)

Därför antar jag att den föreslagna skattesubventionen även ska betala för reservkraften som behövs när hyresgästens andelsägda gröna energilösning inte producerar. Billigast och effektivast är dieseldrivna små generatorer, som förslagsvis kan ställas på balkonger och innergårdar och puttra när vädrets makter inte spelar med. Visst. det blir ganska mycket buller och avgaser från alla generatorer där de står och backar upp den förnybara energin, men något får man ju offra för den gröna omställningen.

Om avfärdar detta som komplett vansinne, håller jag med. Fast jag kan samtidigt upplysa om att det är precis denna lösning, kallad STOR, som England valt för att klara av sin egen energiomställning.

Det går helt enkelt inte att hitta på sånt här.

Intressant?

Andra bloggar om , , , ,

Renar på gränsen till nervsammanbrott

Rennäringens kris fortsätter. Vi har tidigare kunna läsa om hur renstammen hotas av sammanbrott – ett budskap som återkommer år efter år – på grund av för många rovdjur i allmänhet (dvs fler än noll) och då i synnerhet vargar; för många kungsörnar (dvs alla som lever), tågtrafik, gruvdrift, vindkraft, för mycket snö – och nu kommer alltså det slutliga dråpslaget för den samiska kulturen: Zlatans nya fritidshus i Jämtlandsfjällen.

Området där Zlatan tänker koppla av från storstadens stress ligger nämligen i ett område där det finns renar – liksom ungefär hälften av Sveriges yta – och dessa djur tål inte att bli störda. Definitionen av störning förklaras av Daniel Fjällberg, ordförande i Njaarke sameby:

”Generellt kan man säga att det är så med rennäring att alla yttre störningar som inte är normalt blir en störning. Det blir något nytt för renarna med något som inte varit där förut.”

Förutom stressen som renarna utsätts för av det faktum att det dyker upp ett nytt ansikte i skogen, störs de också av själva bygget – och den potentiella risken att det dyker upp turister som åker till fjälls för att se skymten av en fotbollskändis och därmed stressar de stackars djuren till nervsammanbrott.

Med tanke på att det är tamrenar det handlar om (inte vildrenen som utrotades redan på 1700-talet) kan man fundera på vad som gick fel i avelsarbetet när resultatet blev ett djur som bryter samman så fort det ser en människa spatsera förbi i skogen.

Intressant?

Andra bloggar om , , ,

Den svenska vindkraftsadeln

Den svenska adeln har på senare år blivit väldigt intresserad av förnybar energi. Sedan slutet av 90-talet har stora gods, framför allt i Skåne, förvandlats till stora vindkraftsparker, ofta till förtret för grannar som klagar på oväsen och blinkande ljus från de stora vindsnurrorna.

En av de första adelsfamiljerna som satsade stort på vindkraft var makarna Carl Johan och Alexandra von Schwerin, som haft vindkraft på sina marker sedan 1999. Dessutom är de ägare till konsultbolaget HS Kraft AB, som via partnerskap hjäper andra stora markägare att satsa på vindkraft. HS Kraft är som de skriver ”väl insatta i vindbrukets möjligheter att bringa nya inkomster till ett traditionellt jord- och skogsbruk”.

Och pengar är förstås vad allt handlar om. När friherren och finansmannen Jacob Palmstierna, bank-vd:n som tvingades gå från SEB efter anklagelser om skattebrott, behövde dra in mer stålar till sitt skånska gods, Maltesholm, erbjöd vindkraften ett oslagbart sätt att tjäna snabba pengar. Genom att arrendera ut mark till vindkraftsbolag, kan Palmstierna dra in upp 150.000 kr eller mer per vindsnurra och år – enligt beräkningar från LRF – utan att behöva lyfta ett finger. Ursprungligen ville han bygga 28 verk, men efter högljudda grannprotester stannade det vid 18, eller bara 2,7 mille om året i riskfria inkomster.  Pengar som i slutändan betalas av prövade svenska elkunder via så kallade elcertifikat.

Tycho och Fredrik Wachtmeister, är ytterligare en adelsduo som motarbetas i sin strävan att rädda klimatet med hjälp av 15 vindkraftverk högt uppe på natursköna Söderåsen.

Och nu senaste blåser greve Carl Piper, ordförande i nätverket heaven or sHell, till strid mot planerna på prospektering och utvinning av naturgas via så kallad fracking. I SvD vill han att Sverige ska förbjuda skiffergasutvinning helt och hållet. Att skiffergasen är billig och bara ger upphov till drygt hälften så stora koldioxidutsläpp som kol och olja – något som inneburit att USA kraftigt minskat sina utsläpp till skillnad från Europa – spelar ingen roll. En satsning på billig gas skulle nämligen slå undan benen för den förnybara energin, som förutsätter höga elpriser för att bli lönsam.

Men greven har förstås bara rent filantropiska skäl till sitt motstånd mot gasutvinning. Att han själv projekterar för att bygga en stor vindkraftspark på sina ägor – i partnerskap med von Schwerins HS Kraft AB – kan naturligtvis inte ha något med motståndet att göra.

Intressant?

Andra bloggar om , , ,

Etanolvansinnet, ytterligare ett påhitt från EU

Att Centern kämpar för sin politiska överlevnad är väl ingen hemlighet, men frågan är om det verkligen kommer att öka väljarsympatierna att sätta sitt namn under en debattartikel som den energiministern Anna-Karin Hatt publicerade i helgen, tillsammans med finansminister Anders Borg, där regeringen nu flaggar för att införa en högre inblandning av etanol i bensinen (och en högre andel förnybart i dieseln).

Med tanke på vad vi vet idag om de skadeverkningar som den etanolanvändningen ger upphov till – skyhöga spannmålspriser, ökad fattigdom, skogsskövling och ”landgrabbing” i Afrika och Sydamerika under ledning av internationella megakorporationer som Shell och Monsanto – känns det inte precis som en valvinnare att propagera för ytterligare satsningar på etanol. Åtminstone inte om man är ett parti som säger sig värna om miljön. Dessutom framgår det mellan raderna att priset på etanolbränsle, E85, kommer att chockhöjas eftersom EU:s regler inte tillåter att ett det säljs billigare än bensin. Lycka till, alla ni som köpt värdelösa etanolbilar för dyra pengar – ni är nu dubbelt rökta.

I det här fallet agerar förstås Hatt och Borg bara som nyttiga idioter. Detta är inte deras eget förslag som de av någon oförklarlig anledning ger sken av, utan ytterligare ett av alla dessa hjärndöda EU-direktiv som medlemsstaterna är tvingade att införa. Annars blir det dryga böter, precis som i frågan med Datalagringsdirektivet.

Det är så det går till nuförtiden. Mer än sju av tio lagar stiftas i Bryssel, ofta i form av ”direktiv” som tjänstemän tagit fram, hårt lobbade av olika särintressen. Införandet av det så kallade E10-bränslet – 10 procent inblandning av etanol – är sålunda en del av ett EU-direktiv antaget 2009, och var ursprungligen ett påhitt av Angela Merkel under Tysklands ordförandeskap 2009. Ännu är det ganska få länder som infört E10, och i de som gjort det har det mötts av kraftiga protester, såväl från miljövänner som bilister. I Tyskland bojkottade bilisterna bränslet när det infördes våren 2011, eftersom risken var stor att framför allt äldre bilmotorer kunde skadas av den fördubblade inblandningen av sprit.

I USA har satsningen på etanol inneburit att mer än 40 procent av den majs som odlats, nu används för att köra törstiga SUV:ar, istället för att ge människor mat på bordet. Bönderna i mellanvästern jublar, eftersom de frikostiga subventionerna till de ”förnybara” bränslena i kombination med kraftigt höjda priser på majs inneburit att spannmålsodling plötsligt fått lönsamhet i nivå med oljebolagen. Nästa steg för den amerikanska etanollobbyn är att få igenom lagstiftning om ännu högre iblandning i regular-bensinen, 15 procent.

Bidrag till särintressen är förstås en tung faktor i de flesta EU-direktiv. När det gäller satsningen på förnybara bränslen, innebär det att ytterligare miljarder pumpas in i den redan toksubventionerade jordbrukssektorn, som redan mumsar i sig merparten av EU:s budget.

Franska bönder producerar till exempel miljontals liter vin varje år som ingen vill ha. Men istället för att bara hälla ut det, som tidigare, kan de nu göra industrisprit av vinet, och få betalt för det ytterligare en gång. Win! De totala utsläppen från denna typen av etanol är ungefär dubbelt så hög som från vanlig bensin, om man räknar in alla led från odling, konstgödning, maskinell skörd och själva framställningsprocessen. Alla förlorar på vansinnet – men nyttiga idioter som den svenska regeringen vågar förstås inte säga ifrån.

När man bloggar om ”miljöbränslen”, brukar det dessutom alltid dyka upp nån etanolfrälst och tala om att vi i Sverige, vi använder minsann inte vinetanol (jo, det gör vi visst men inte särskilt mycket), och den etanol som vi har i vår E85/E10 minsann kommer från sockerrörsodlingar i Brasilien som är ”hållbarhetsstämplade”. Halvstatliga Sekab, som för inte så länge sedan gjorde en nykolonial drive i Tanzania och försökte övertyga fattiga bönder om att odla energigrödor istället för spannmål, påstår till exempel att den etanol som företaget säljer är hållbarhetscertifierad – den framställs alltså etiskt utan att skövla djungel, döda babianer och jaga bort urinvånare etc etc.

Men att tala om ekologiskt hållbar etanol är ungefär i paritet med att påstå att det finns etisk vapenhandel. Även om de sockerrör som används för ”svensk” etanol inte odlas på skövlad regnskogsmark, innebär den ökade efterfrågan på biobränslen i stort att priserna på mat och spannmål ökar, och därmed att allt mer traditionell odlingsmark tas i bruk för energigrödor. Vilket gör att boskapen som tidigare betat där får flytta på sig – ofta till nedhuggen regnskogsmark.

Etanol och biobränslen är numera big business, och de dominerande företagen i branschen beter sig inte ett dugg bättre än de stora oljebolagen. Ökända agrojätten Monsanto lägger exempelvis under sig allt större landarealer i Brasilien för att möta den ökande efterfrågan på etanol i väst – med god hjälp av miljöorganisationer som WWF, som certifierar bolagets produkter. Monsanto har mötts av protester och anklagelser om ”land grabbing”, men etanolboomen gör att företaget fortsätter sin expansion.

Den globala törsten efter biodrivmedel har även gjort att Monsanto nu tagit fram en ny genmodifierad variant av sockerrör,  sorghum, som kan ge upp till 80 procent större skörd. Sorghum är via genmanipulation givetvis motståndskraftig mot Monsantos eget patenterade växtgift, Roundup, som används för att döda allt annat liv i närheten av sockerrörsplantagerna.

Men den kanske viktigaste frågan är ändå – vad får vi för pengarna? Ökade bränslekostnader (högre etanolinblandning gör förstås att bilarna drar mer per mil), högre matpriser och sannolikt fler bilar som havererar eftersom motorerna inte klara E10, kanske man kan stå ut med om vi får en bättre miljö.

Men miljöeffekten blir i praktiken nära noll. 600.000 ton kan låta som en hel del, men som alltid lika läsvärda bloggen Andas Lugnt påpekar, blir utsläppsminskningen i bästa fall 1,1 procent. Och med tanke på att Sveriges del av världens CO2-utsläppen bara är 1,6 promille blir den globala effekten av denna nya satsning på förnybart inte större än 0,02 promille.

Inte ens en finansminister skulle kalla det för något annat än ett avrundningsfel.

Intressant?

Andra bloggar om , , , ,

© 2018 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: