Fröjdhpunktse

And The Band Played On

Etikett: bp

Shell och BP – klimatforskarnas bästa vänner

Det är något speciellt avskyvärt med oljebolag, verkar det som. Alla hatar dem som pesten, trots att alla använder deras varor varje dag – och till råga på allt klagar vi högljutt varje gång de höjer priset på dem. Vi behöver vårt knark – oljan – för att kunna leva ett tryggt och bekvämt liv, men precis som knarkare inser vi att vi någon gång måste ta oss ur missbruket.

Det vet Shell också, som i likhet med om möjligt ännu mer hatade fossilkollegan BP (vars förkortning nuförtiden ska utläsas ”Beyond Petroleum”), satsar hårt på att skaffa sig en ny miljövänlig image. Shell plöjer årligen ner mångmiljardbelopp i forskning kring förnybar energi – vilket ändå är försvinnande lite jämfört med de vinster bolaget gör i sin kärnverksamhet: att utvinna och raffinera råolja.

Shell behöver alltså inte gräva särskilt djupt i sin feta kassakista för att köpa opinionsbildare, medier och politiker, när buskapet är att de står på samma sida i kampen för klimatet och mänskligheten. Just i Sofia Arkelstens fall handlade bjudresan givetvis om ett miljöjippo – inte att muta henne med en massa pengar för att få henne och moderaterna att sänka bensinskatten. Arkelsten är bara en av alla dessa nya gröna makthavare som givetvis är viktiga att vinna för att säkra framtida intäkter för oljejätten. Pengar som måste komma från andra källor än råolja – hur mycket Shell än gillar det svarta kletet.

En av de allra mest lukrativa nya intäktskällorna kallas CDM – Clean Development Mechanism – eller handel med utsläppsrätter i vardagligt tal. Det infördes som en del av Kyoto-avtalet och har varit i drift sedan 2007. Denna marknad beräknas omsätta runt en biljon (1.000 miljarder) årligen, och de stora energibolagen är naturligtvis väl positionerade för att kunna kapitalisera på denna marknad – där man köper och säljer… luft. Att brittiska BP är den största handlaren med utsläppsrätter på börsen i London kommer därför inte som någon större överraskning.

Inte heller borde det förvåna någon att BP och Shell finansierat klimatforskningsinstitutet CRU vid East Anglia University i England, allt ifrån starten 1971 fram idag.  CRU är alltså det forskningscenter som ansvarar för en av hörnstenarna – de globala temperaturkurvorna – i de rapporter som FN:s kllimatpanel tar fram vart fjärde år. (Det var även CRU som anklagades för forskningsfusk förra hösten i den så kallade Climategate-affären.) Att forskarna där står knädjupt i olja har uppenbarligen inte påverkat deras trovärdighet i pressen.

Likaså har det faktum att högste makthavaren i FN:s klimatpanel, industrimagnaten Rajendra Pachauri, avlönas av indiska energijätten TATA och har styrelseuppdrag i amerikanska oljebolag, inte på något sätt fått journalistkåren – förutom någon enstaka krönikör – att ifrågasätta hans agenda.

Det är inte så konstigt. Vi journalister älskar enkla nyheter och vinklingar; sådana som kan generera maximal folklig indignation med minsta möjliga arbetsinsats. Sofia Arkelsten är i detta sammanhang ett perfekt offer. Hon är ung, kvinna, moderat, ganska oerfaren och har nu fått oljefläckar på klackarna. Om hon tvingas avgå för att ha tagit emot felräkningspengar från Shell för två år sedan, kommer det att hyllas som en seger för pressen som ännu en gång fullgjort sin roll som den granskande fjärde statsmakten.

Carl Bildt, däremot, är det ingen som vågat ge sig på – trots sin högst personliga inblandning i Lundin Oil. Och trots hans återkommande deltagande i världens kanske mäktigaste lobbygrupp: Bilderberg. (Vars möten dessutom är hemliga…)

Aftonbladet 1, 2, 3, 4, 5, 6, Expressen 1, 2, 3, 4, 5, DN 1, 2, 3, 4, 5, SvD 1, 2, 3, 4

Intressant?

Fler bloggare om , , , , ,

Olja – ett bra miljöval

Missisippideltat – en död zon. Utsläppen från floden syns tydligt i rött.

Utanför Louisianas kust breder en gigantisk död zon, dubbelt så stor som Skåne, ut sig. Och den växer år för år. Bottenvegetation och korall förtvinar, fiskar och skaldjur dör. Det är en gigantisk miljökatastrof som också slår hårt mot alla dem som lever av fiske i denna del av Golfkusten.

Men det är inte på oljespillet från Deepwater Horizon-olyckan som är orsak till denna massdöd. Det är istället följden av massiv övergödning från jordbruksmarkerna kring Missisippifloden, som mynnar i Mexikanska golfen i ett mäktigt delta, känt för sitt rika och mångfaldiga naturliv. Övergödningen leder till explosiv tillväxt av giftiga alger, vilket i sin tur ger akut syrebrist i deltat. Men eftersom denna katastrof inträffar årligen, ser vi sällan någon egentlig bevakning i medierna kring denna katastrof.

Bottendöden i världens hav breder ut sig, och ökade med 34 procent mellan 1995 och 2007, enligt en rapport i tidskriften Science. Och värst är det i – Östersjön. Detta är alltså ett reellt och akut miljöproblem som oroar två av tre svenskar. Och  som dessvärre kommer att öka ännu mer i takt med att världens bilister – ivrigt påhejade av politiker och gröna lobbyister – går över till så kallade biobränslen som etanol. Sådana ”miljöbränslen” kräver ännu mer odlingsmark, och därmed ännu högre användning av konstgödsel.  En studie från 2008 från USA:s vetenskapsakademi (National Academy of Sciences) slår fast att även nuvarande federala riktlinjer för etanolinblandning i drivmedlen kommer att resultera i att den döda zonen i Mexikanska Golfen växer med upp till 34 procent.

Om man bortser från argumentet att förbränning av fossila bränslen leder till klimatförändringar och eventuella konsekvenser för mänskligheten om 50 eller 100 år, är dessvärre den bistra sanningen att olja är det minst skadliga alternativet för miljön. Förr i tiden, före fossilbränslena, använde vi naturen runt omkring för att värma våra hus och tillverka metaller. Resultatet av denna rovdrift var till exempel att i princip hela Europa – som var täckt av bok- och ekskogar – skövlades i jakten på bränsle. Idag är vi beredda att till och med offra regnskogsmark i satsningen på etanol och energigrödor – och de stora ”miljörörelserna” WWF och Greenpeace har märkligt lite att invända mot slakten på våra sista stora vildmarker. (Kanske för att klimatet ger mer klirr i kassan än fisk och orangutanger.)

Oljeutsläppet i Golfen är en gigantisk tragedi, och jag hoppas BP får betala dyrt för slarvet med säkerheten. Men denna katastrof är trots allt av övergående karaktär. Råolja är ett organiskt ämne, som sipprar upp från botten av Mexikanska Golfen även naturligt. Där, långt nere i djupet, bryts oljan ner av bakterier. Som just nu kalasar som bäst på oljespillet från Deepwater Horizon.

Andra bloggare om , , ,

Intressant?

Enda sättet att plugga oljeläckan – kärnvapen?


Efter mitt förra inlägg om att oljeläckan i Mexikanska Golfen kanske är omöjlig att täta, har andra bloggare fyllt på och förklarar lite mer pedagogiskt varför läckan redan kan vara utom kontroll. Och det kan möjligen vara så att det worst case-scenario som jag beskrev redan kan ha inträffat. I alla fall om man ska lita på de bottenundersäkningar som genomfördes i början av juni av det amerikanska forskningsfartyget Thomas Jefferson.

I en intervju med Bloomberg TV berättar Matthew Simmons, tidigare energirådgivare till president George W. Bush, att explosionen i oljekällan den 20 april var så kraftig att hela inneslutningen av borrhålet – cement med ett stålfoder – förmodligen förstördes helt eller delvis. Och utan inneslutningen på plats, sprutar alltså en blandning av olja upp ur borrhålet under högt tryck och blästrar undan för undan sönder botten runt hålet. Den 450 ton tunga BOP:en (Blow Out Preventer – en konstruktion som ska förhindra just sådana här olyckor) har redan börjat luta, vilket syns på bilder från läckan, och ju mer marken eroderas ju närmare kommer vi ett totalt haveri för hela konstruktionen.

Och det som är riktigt illa, om jag förstått det rätt, är att utan inneslutningen så blir det mycket svårt – för att inte säga omöjligt – att täta läckan med konventionella metoder. Worst case-scenariot är 175 miljarder liter olja rakt ut i Golfen, vilket innebär c:a 120.000 fat per dygn under 25-30 års tid om läckan inte kan tätas. Det skulle innebära ett utsläpp med oöverskådliga konsekvenser både för USA och världen – 5.000-10.000 gånger större än Exxon Valdez-katastrofen i Alaska och med oöverskådliga följder för både miljön och världsekonomin.

Matthew Simmons säger i intervju att den enda möjliga utvägen kan vara att detonera en kärnladdning nere i borrhålet.

…So with no casing, its an open hole. And the only way we’ll ever put it out is detonating something that will fuse the rock right above the oil column into glass. And the only way that anyone’s ever done that is the four times the Soviets did that in the 70’s with a very small bore nuclear device. So I think that’s now our only option. We either are content with saying, we’ll just put 120,000 barrels in the Gulf for the next 25-30 years or we have to detonate it.

Sannolikt är både president Obama och BP medvetna om detta, men det är ett alldeles för svårsmält budskap för väljarna att svälja. Så här långt har det ju ”bara” läckt ut motsvarande för att fylla 0.5–1,5 Globen

Fler röster om , , , , ,

SvD, DN, DN, Aftonbladet

Intressant?


Om oljeläckan inte går att täta…

President Obamas vapenskrammel mot BP och Carl-Henric Svanberg fortsätter, och idag har den svenske ordföranden för BP kallats till Vita huset för att få en uppsträckning av den amerikanska administrationen. Men den officiella retoriken till trots, är det två män som träffas som egentligen inte har den blekaste om hur de ska ta sig ur situationen som uppkom efter den katastrofala explosionen som förstörde oljeriggen Deepwater Horizon den 20 april. Det som också blev startskottet för historiens största oljeutsläpp.

Obama må komma med vassa uttalanden om att BP kommer att få stå för hela notan för oljeskadorna, och han kommer också att ge Svanberg en deadline för arbetet med att täta den läckande oljekällan 1.500 meter under havsytan i Mexikanska Golfen – annars…

Ja, annars vadå? Den bistra sanningen är att Obama egentligen inte har något att hota med. Om inte världens största oljebolag, BP,  klarar att täta läckan, kommer garanterat inte Obama att göra det. Den enda egentliga möjlighet presidenten har är att temporärt ställa BP under tvångsförvaltning, så som Robert Reich har föreslagit. Hur detta skulle påverka relationerna med Storbritannien vill nog presidenten helst inte tänka på.

Samtidigt dyker det upp mycket oroande uppgifter om storleken på läckan. Efter ett antal tätningsförsök verkar det nu mer eller mindre som om BP gett upp försöken och istället inriktar sig på att samla upp så mycket av oljan som möjligt, samtidigt som arbetet på avlastingshålet (som borras i vinkel mot den läckande källan) blir klart.

Och det är en kamp mot tiden.

The Oil Drum, ett forum för diskussioner om oljeprospektering och -utvinning, ställs frågan om det över huvud taget är möjligt att täta läckan. Risken är att själva borrhålet har skadats av trycket från oljan, att den omgivande havsbotten håller på att luckras upp och att alla försök att täta läckan bara leder till ytterligare erosion – och att oljan tar sig ut genom nya sprickor. Dessutom hotas hela konstruktionen som står på själva borrhålet – den väger 450 ton och ju mer oljan trycker på desto mer undermineras botten under den. Det är sannolikt därför som BP nu låter oljan flöda fritt ur källan (man kapade till och med en ventil för som hindrade flödet i förra veckan).

Ett mardrömsscnerio är förstås att BP inte lyckas med det nya borrhålet i tid – som ska avleda oljan från den läckande källan – och hela området runt läckan kollapsar. Vi talar då om en oljefyndighet med miljarder fat olja, som kommer att pumpas ut i havet ännu snabbare än nu.

Mot sådana krafter är både Obama och Svenberg väldigt, väldigt små. Vi får verkligen hoppas att BP lyckas.

Fast den långa tystnaden hittills från bolagets ledning talar dessvärre ett annat språk. Det är riktigt illa där nere.

DN 1, 2, 3, 4, 5 | SvD 1, 2, 3, 4, 5 | Aftonbladet 1, 2, 3 | Expressen 1, 2, 3, 4

Fler röster om , , , ,

Intressant?

Bhopalchefen – 26 år på flykt undan rättvisan

Samtidigt som USA:s president gör sitt bästa för att se tuff ut i TV när han gör ”skarpa uttalanden” och sätter nya deadlines för BP när det gäller att täta oljeläckan i golfen, kan det vara värt att reflektera lite över hur amerikanska företag tar sitt eget ansvar utomlands. Ett ständigt aktuell firma i sammanhanget är Union Carbide Corporation, som en gång hade en fabrik i Indien. Den exploderade den 3 december 1984, varvid 3.500 människor dog direkt och 15.000 de efterföljande dagarna när ett gigantiskt giftmoln från den brinnande fabriken rullade in över Bhopal och den kringliggande slummen. Total beräknas 25.000 människor ha dött i katastrofen, och ännu idag är marken full med gifter och barn föds med missbildningar i området. Och något egentligt saneringsarbete har fortfarande inte påbörjats.

I förra veckan, 26 år efter katastrofen, föll de slutliga domarna i målet: åtta tidigare chefer vid Union Carbides fabrik i Bhopal dömdes för vållande till annans död på grund av slarv. Domarna blev relativt milda, två års fängelse och 17.000 kr i böter.

Toppcheferna i Union Carbide slipper dock lämna sina bekväma liv och krypa in i indiskt fängelse. Ordföranden för bolaget vid tiden för katastrofen, Warren Anderson, arresterades av indisk polis den 7 december 1984. Bara timmar senare, efter ett mystiskt telefonsamtal, släpptes han mot en borgen på ynka 350 dollar. Villkoret för borgen var att han skulle återvända för att inställa sig vid rättegången i Bhopal. Det gjorde han aldrig – Anderson satte sig på första bästa plan till USA, och han aldrig återvänt. Den indiska regeringen har försökt få honom utlämnad upprepade gånger, utan framgång. Så sent som 2009 krävde Indiska staten Warren Anderson utlämnad, men USA vägrade med hänvisande till ”bristande bevisning”.

Idag, 89 år gammal, lever den gamle Union Carbide-höjdaren ett bekvämt liv på Long Island utanför New York City, uppenbarligen tillfreds med att aldrig behövt ta ansvar för alla de tusentals liv som gick förlorade i Bhopal.

Så när Barack Obama och en högljudd amerikansk opinion vill åtala BP:s chefer, kanske det borde vara på sin plats att städa framför egen dörr först.

Presidenten kunde börja med att sätta Warren Anderson på ett plan till New Delhi.

Andra röster om , , ,

DN 1, 2, 3, 4 | SvDExpressen, Aftonbladet

Intressant?

De verkliga skurkarna slipper alltid undan

Deepwater Horizon i lågor.

USA:s president Barack Obama har fått mycket kritik på hemmaplan för sitt långsamma agerande efter oljeläckan i Mexikanska Golfen. Nu verkar presidenten dock ha bestämt sig för att visa initiativkraft, och för att inte stöta sig med den livsviktiga amerikanska oljeindustrin – som är koncentrerad till delstaterna vid Golfen – har han bestämt sig för att sätta ditt brittiska oljejätten BP och dess svenske ordförande Carl-Henric Svanberg. Ett cyniskt politiskt spel som nu håller på att få internationella komplikationer. För British Petroleum är Storbritanniens kanske största och viktigaste bolag, vars börsvärde till stor del avgör hur det går för brittiska pensionsfonder. Så när Obama pratar ner BP:s aktiekurs, slår det direkt mot engelsmännens framtida plånböcker.

Kanske inte så konstigt att premiärminister David Cameron nu långt om länge börjar ta BP i försvar. Visst, bolaget har slarvat med säkerheten och reaktionen på Deepwater Horizon-katastrofen – inte minst Svanbergs – har varit en PR-mässig katastrof. Men ingen kan säga att BP inte försökt att med alla medel täta läckan – att det inte lyckats ännu beror dels på att ingen har gjort det på liknande djup tidigare, och dels på att de företag som BP anlitade för själva borrningen, Transocean, inte brydde sig om att installera någon fjärrmanövrerad avstängningsventil på källan – det verkar inte vara något krav från tillståndsmyndigheterna så länge man är i prospekteringsfasen och bara borrar undersökningshål som detta var.

Men just Transocean är intressant. Detta är en av världens största aktörer inom djuphavsborrning efter olja, och det var detta företag som både ägde och opererade riggen Deepwater Horizon som havererade den 20 april i år. Man kan naturligtvis lasta BP för slapp kontroll av sina underleverantörer, men det förtar inte själva faktum – det var ett amerikanskt bolag – Transocean – som råkade ut för eller orsakade miljökatastrofen i Mexikanska Golfen.

Men medan BP:s aktie fallit som en sten efter olyckan (40 procent som mest) har Transoceans ägare kunnat skratta hela vägen till banken. Fyra veckor efter katastrofen på borrplattformen, där 11 arbetare dog och 17 skadades, samlades de för ett styrelsemöte i schweiziska Zug – dit bolaget av någon anledning flyttat sitt huvudkontor  – och beslutade att belöna sig själva för väl genomfört arbete genom att dela ut en miljard dollar (8 miljarder kr) till sina aktieägare.

Ett annat amerikanskt företag som kommit enkelt undan, är tidigare Texas-baserade oljeteknikföretaget Halliburton (numera med kontor i Dubai) med tidigare vicepresidenten och arkitekten bakom Irakinvasionen, Dick Cheney, som en av storägarna. Det var nämligen Halliburton som i sin tur fått i uppdrag av Transocean att täta borrhålen under Deepwater Horizon precis före katastrofen. Enligt uppgift hade personal från Halliburton precis blivit klara med betongfyllningen mellan borrhålets sidor och själva borröret, och börjat fylla det 5,5 kilometer djupa hålet när utblåsningen som orsakade själva explosionen kom. Slarv med gjutningar har orsakat liknande explosioner tidigare; 18 av 30 så kallade blowouts under de senaste 14 åren har skett i samband  med betongtätning av borrhål där cementblandningarna inte härdat som de skulle. Senast i augusti förra året misslyckades Halliburton med att täta en källa i Timorsjön, mellan Australien och Indonesien, och en explosion orsakade en läcka på tiotusentals fat olja.

Men medan brittiska pensionärer får ta smällen för BP:s blunder, och Carl-Henric Svanberg offras för att Obama ska framstå som handlingskraftig, kommer de verkligt skyldiga i USA undan – med fickorna fulla av pengar.

Som vanligt alltså.

Om Svanbergs gatlopp: DN, SvD 1, 2, 3, 4 | Expressen | Aftonbladet 1, 2, 3, 4

Andra röster om , , , ,

Intressant?

Bad Petroleum

Hos Robert Reich läser jag om British Petroleum, BP, och dess försök att tvätta bort sin gamla stämpel som smutsigt oljebolag. Vilket ju dagar som denna, efter Deepwater Horizon-katastrofen i Mexikanska golfen, kan tyckas rätt misslyckat.

BP:s greenwash började redan för åtta år sedan då bolaget drog igång en reklamkampanj för dryga 1,5 miljarder kr, projektledd av PR-jätten Ogilvy & Mather. BP skrotade den gamla klassiska bensinmacks-skölden till förmån för en ny logotyp, formad som en blomma i naturligt grönt, gult och vitt. Meningen var naturligtvis att allmänheten skulle fås att tro att BP lämnat sin gamla miljöfarliga verksamhet bakom sig och nu istället skulle satsa på förnybar energi och hållbarhet. Koncernchefen, Lord John Browne, varnade för den globala uppvärmningen och konstaterade att företaget hade ett socialt ansvar att agera. Och via annonskampanjer och sponsorskap gjorde man också sitt bästa för att trumma in en ny betydelse av förkortningen BP – Beyond Petroleum.

Trots sin nya image kvarstår faktum – BP förblir världens största råoljeproducent. Visserligen har bolaget förbundit sig att satsa 8 miljarder dollar (60 miljarder kr) på alternativa energikällor under en tioårsperiod, men de förbleknar i jämförelse med de dryga 20 miljarder (160 miljarder kr) som BP tjänar årligen på sin oljeutvinning.

I grunden är det alltså samma gamla BP, vars affärsidé går ut på att utvinna mer och mer olja, på större djup – med ökade risker. Och helst utan att behöva städa upp efter sig när något går fel. Och det gör det dessvärre ganska ofta. BP innehar ett tveksamt rekord bland Big Oil när det gäller miljö- och arbetsmiljöproblem.

2005 dödade en explosion i BP:s raffinaderi i Texas City 15 arbetare och ledde till att bolaget stämdes på 160 miljoner för bristande säkherhet. Och samma år ledde eftersatt underhåll i en av bolagets pipelines i Alaska till att en miljon liter råolja läckte ut i ett mycket känsligt naturområde.

Men fram till den förödande olyckan utanför Louisians kust den 18 april, får man nog säga att oljejätten lyckades ganska bra med sin nya gröna image. BP:s vice ordförande David Eyton, tidigare Vice President, Deepwater Developments Gulf of Mexico, anlitades till exempel som expert i det brittiska parlamentets utredning av Climategate-breven…

Värt att nämna är att bland de stora oljebolagen, var BP den största bidragsgivaren till demokraterns presidentkandidat i valet 2008. Det ska man hålla i minnet när Barack Obama anklagar miljömyndigheterna för att ha ett alltför ”cosy” förhållande med BP och andra oljebolag. Just nu lovar presidenten krafttag mot oljejättens miljösvineri, men han är plågsamt medveten om att hans makt – liksom alla amerikanska presidenters – står och faller med tillgången på billig bensin.

I viss mån gäller det nog här hemma också. Vår moderna tillvaro står till knäna upp i petroleum, och ingen skulle vinna ett val på att låta oss betala de verkliga kostnaderna för oljeberoendet. Oavsett vad verklighetsfrånvända miljömuppar anser, där de sitter i sina bekväma hem på Söder sitter och bloggar om hållbarhet  på sina Macbookar. Som förresten är tillverkade av petroleumbaserade råvaror i fossileldade  kinesiska fabriker, hitflugna och levererade av DHL:s internationella flygflotta.

Talk is cheap, som det brukar heta.

Andra om , , , ,

Intressant?

Skyll katastrofen på oljetoppen

Idag är det möjligt att borra olja på havsdjup ner till tre kilometer. Men hur lagar man läckor där nere?

Det gigantiska oljeutsläppet efter BP:s borrplattform Deep Water Horizon i Mexikanska Golfen, ser ut att kunna utvecklas till en av de största miljökatastroferna någonsin. Dels för att borrören är av på två ställen och olja väller ut i motsvarande 800 ton per dygn. Dels för att borrhålet finns 1500 meter under havsytan, och ingen har pluggat oljekällor på sådana djup tidigare. Så tyvärr kan det hålla på ett bra tag till, innan Carl-Henric Svanberg och hans kolleger kommit på en fungerande metod. Sedan blir det till att betala – dyrt.

De första oljeborrplattformarna placerades ut 1947, och så sent som på 90-talet låg de djupaste oljekällorna till havs på en kilometers djup. Sedan dess har tekniken för prospektering och utvinning utvecklats enormt. 2008 bogserades Shells nya 22.000 ton tunga borrplattform Perdido från skeppsvarvet i Finland till sitt nya hem, 32 mil utanför Texas kust, alltså inte långt från havererade Deep Water Horizon. Perdido reser sig lika högt som Eiffeltornet ovan havsytan, förankrat i havsbotten 2,4 km ner. Men borrhålen ligger ännu djupare, på 2900 meter. Samma år placerades ännu två megaplattformar ut i samma område – Chvrons 36.000 ton tunga Blind Faith och BP:s enorma Thunder Horse-plattform, som väger in på maffia 130.000 ton.

Att borra efter olja på dessa djup kostar enorma summor, och kräver extrem noggranhet i prospekteringsfasen. Att borra och ”bomma” en oljekälla på dessa djup kan kosta upp till 200 miljoner dollar (1,4 miljarder). Exakt hur stor utmaningen är, beskrivs så här av Robin Walker på prospekteringsföretaget WesternGeco i en intervju med The Economist:

“Imagine a large offshore oil rig as a matchbox,” he says. Next, imagine the matchbox on top of a two-storey building, with the upper floor filled with water and the lower floor filled with rock, sand and, in some cases, salt. Striking an oil reservoir with a drill pipe is then like hitting a coin at the base of the building with a strand of human hair.”

Att oljebolagen över huvud taget borrar på dessa djup beror dels på den snabba utvecklingen av datormjukvara, som gör det möjligt att med stor exakthet planera var man ska borra. Och dels naturligtvis på att mestadelen av den olja som funnits lättillgänglig på land eller grundare vatten, håller på att ta slut. I takt med att tillgången på olja viker, samtidigt som efterfrågan ökar, blir vi beredda att acceptera de prisnivåer som gör det lönsamt att utvinna olja 3 kilometer under havet.

Reflektionen man kan göra är väl – tänk om alla dessa pengar satsats på att utveckla teknik för alternativa energikällor istället? Hur hade världen sett ut då?

Andra bloggare om , ,

Intressant?

© 2019 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: