Fröjdhpunktse

And The Band Played On

Etikett: brottslighet

Ökad trygghet – eller en kapitulation för våldet?

Här röjs det för ljus och luft. Och för att slippa knivrånare som lurar i buskarna.

En kort lägesbild av samtiden och den svenska tryggheten, som ju omväxlande beskrivs som historiskt låg och större än någonsin.

På väg till affären i Sickla en tidig lördag i januari, upptäcker jag att ett flertal träd och buskage längs gångvägen sågats ner. Anledningen till detta är, har jag läst i lokaltidningen, handlar om att öka tryggheten i Nacka. Bakgrunden är de senaste månadernas uppmärksammade överfall och knivrån – riktade mot framför allt barn och ungdomar på väg från skolan. Några gärningsmän har fortfarande inte gripits, men kommunens politiker och tjänstemän har slagit sina kloka huvuden samman och kommit på en rad lösningar på det tilltagande vardagsproblemet med våldsbrottslighet i denna en gång så lugna kommun som varit mest känd för sin låga skatt, sitt eviga moderatstyre och avsaknad av något som liknar ett centrum.

Och detta var alltså vad de kom fram till. Förutom slyröjning och trädfällning kommer det att satsas på bättre belysning och fler ordningsvakter (de senare kommer dock inte att bevaka gångstigarna, endast köpcentrumen). Tanken bakom åtgärderna är att det ska bli lättare för medborgarna att undvika rån eller överfall – det blir ju svårare för brottslingarna att gömma sig i växtligheten och attackera inte ont anande kommuninvånare som promenerar förbi.

Första tanken: Så bra. Visst har de där buskagen varit ganska läskiga att passera, framför allt i samband med bristfällig eller saknad belysning. Men så tänker man ett varv till, och blir bara förbannad. För vad är detta om inte en kapitulation inför buset? Istället för att se till att gripa förövarna och låsa in dem under överskådlig tid, ska problemet lösas genom att medborgarna själva ska anpassa sitt liv till en ny verklighet där det inte längre är möjligt att besöka ett naturområde utan att riskera bli rånad eller våldtagen. Istället för att satsa på en ökad polisnärvaro kapitulerar statens våldsmonopol för buset, och levererar budskapet till medborgarna: Vi har ingen möjlighet att försvara er, klara er på egen hand – det här är hjälpen ni får.

I Nacka, som det här exemplet alltså är hämtat från, innebar den nya polisorganisationen – som såldes in med argumentet att myndigheten skulle bli effektivare på att lösa brott och komma närmare medborgarna – att närpolisstationerna i Fisksätra (Nackas enda utanförskapsområde) och Tyresö lades ner. Därmed försvann lokalkännedomen och mycket av markkontakten försvann. Den dagliga sociala kontrollen på plats av det lokala småbuset – som nu tillåtits växa till sig och blivit storbus som misstänks råna skolbarn med kniv – upphörde i det närmaste helt genom denna reform.

Men makthavarnas lösning på problemet är alltså att helt enkelt acceptera läget. Att planera för en framtid där denna typ av brottslighet är något vi måste finna oss i att leva med, snarare än att återupprätta samhällets och polisens auktoritet. Istället för att göra allt för att att spåra upp, åtala och låsa in förbrytarna, överlåter makthavare och polis åt medborgarna att klara sig på egen hand.

Och visst, det kommer de sannolikt också att göra – frågan är bara om det samhälle som vi får ut på andra sidan är ett önskvärt sådant? Ett samhälle där fler och fler inser att de själva måste ansvara för sin egen och familjens säkerhet i avsaknad av samhällets våldsmonopol.

Nu väntar vi spänt på nästa steg i den nya polislösa brottsbekämpningen. Avskaffade naturområden kanske? Det blir visserligen en hel del skog att hugga ner, men om tryggheten kräver det så.

Intressant?

Andra om , , ,

Parkeringskoll i parallellsamhället


Det började sommaren 2014. Plötsligt började de dyka upp på parkeringsplatsen i Stockholm City – en samling rostiga och nedgångna skåpbilar. Vissa svenskskyltade, andra från Bulgarien och Rumänien, någon enstaka från Tjeckien. Ett par av bilarna stod parkerade i princip dygnet runt,  med tiden blev de fler. Det blev snart tydligt att de åtminstone tidvis användes som sovplatser – vilket i praktiken innebar en parkeringskostnad per bil på flera hundra per dygn (just denna p-plats har dessutom Stockholms högsta parkeringsavgifter).

Några p-avgifter betalades sannolikt aldrig, och vissa morgnar då jag passerade satt de gula p-böterna  i drivor på framrutorna. Men eftersom skåpbilarna antingen var registrerade utomlands eller ägdes av svenska ”målvakter” kom parkeringsbolaget gissningsvis till slutsatsen att det var lönlöst att försöka driva in vare sig avgifter eller böter. Tiden gick och allt färre gula lappar syntes på bilarna. Idag ser jag dem aldrig, inte heller att någon p-vakt längre bryr sig om att lappa bilarna.

Detta kan ses som ett exempel i det lilla på när samhället ger upp. Stockholms stad har i praktiken släppt kontrollen över en central del av City och accepterar att denna yta styrs av två parallella uppsättningar regler: en för fattiga EU-medborgare, en annan för de bilister som har inkomster  och en  adress i landet – och därmed går att nå med påminnelser, inkassokrav och hot om utmätning. De andra är det inte lönsamt att jaga, kostnaderna överstiger sannolikt de potentiella intäkterna.

Också i Borås har också samhället gett upp, i alla fall i en del av staden som heter Norrby. Här har parkeringsvakterna beslutat att sluta lappa bilar sedan de blivit både hotade och beskjutna. Vilket ger effekten att det numera är fritt fram att parkera var och hur man vill  i ytterligare ett av de parallellsamhällen som nu etableras runt om i landet.

Det har också getts upp längs de stora europavägarna, framför allt runt storstäderna. Efter att flera av landets rastplatser tagits över av EU-migranter, väljer myndigheten i frågan – Trafikverket – att stänga dem. I praktiken kapitulerar myndigheten, då det varken finns personal eller pengar tillräckligt för att garantera säkerheten – till exempel har städerskor knivskurits när de försökt städa toaletterna av folk som bosatt sig i dem. Jerry Steen, säkerhetsansvarig på Trafikverket, är oroad av utvecklingen som accelererat på senare tid.

”Ytterst får det konsekvenser för samhället. Kan inte yrkestrafiken ta sina lagstadgade kör- och vilotider så blir det riktiga bekymmer för åkerinäringen. Och fungerar inte transportapparaten funkar ingenting.”

Samtidigt, i ett parallellt universum där människor knegar på och försöker ta sig till jobbet för att klara av att betala de allt högre skatter och pålagor vi har ålagts, har Skatteverket inga problem med att kräva 1470 procent i ränta när trängselskatten kommer in en dag för sent – även om det är myndigheten själv som misslyckas med att ta betalt.

I Landskrona kräver Miljöförvaltningen att KF fastigheter städar upp och ställer ut toaletter på bolagets mark – där det vuxit upp tältläger  – annars väntar böter. Märk väl, inte för dem som ockuperar marken och skräpar ner, utan ägaren. Någon hjälp av myndigheterna med att avhysa dem som ockuperar får bolaget dock inte – det problemet får markägaren själv lösa.

Listan kan göras längre, men vad exemplen vittnar om är framväxten av flera olika parallellsamhällen, med lagar och regler som gäller olika beroende på dels vem du är, dels om det är samhällsekonomiskt och/eller identitetspolitiskt motiverat att upprätthålla dem.

Ännu befinner sig Sverige långt ifrån vad som kallas failed state, alltså en statsbildning där de styrande inte har kontroll över landets territorium (exempel på sådana länder är till exempel Irak och Syrien).  Däremot börjar vi röra oss i samma riktning som Mexiko, Columbia eller för all del europeiska länder som Frankrike, där staten förvisso fortfarande har kontroll över landet, men väljer att överge fler och fler områden där det kostar för mycket att upprätthålla ordningen, både i pengar och polisresurser. Dessa platser tillåts glida ner i våld och laglöshet, de blir no-go-zoner, där våldsmonopolet upprätthålls av helt andra krafter än svensk polis.

Det riskfyllda med att tillåta denna utveckling att fortsätta, är vad de dubbla måttstockarna ställer till med i det allmänna rättsmedvetandet. Förr eller senare börjar folk fundera på varför i hela friden de ska betala skatter och följa lagar och förordningar – sådant som ju helt uppenbart är frivilligt för andra.

Ju fler undantag som våra makthavare och myndigheter beviljar, desto fler kommer att dra slutsatsen att samhället inte längre går att lita på. Att de inte har någon hjälp att hämta den dagen de behöver. Samt agera därefter.

Och ännu en bit av samhällskontraktet smulas sönder.

Intressant?

Fler om , ,

EU har bäddat för hästköttsskandalen

wontfindushere

Findus är bara ett av alla företag som fallit offer för den nya brottsligheten.

Under den nu veckolånga hästköttsskandalen, har få om ens några medier låtsats om den verkligt stora elefanten i rummet: EU. Som vanligt, frestas man skriva.

För den sorgliga sanningen är att Sverige, liksom unionens övriga länder, mer eller mindre frivilligt lämnat över det totala ansvaret för livsmedelssäkerhet och kontroll till EU. Som på vanligt byråkratiskt manér utfärdat ändlösa bestämmelser och lagar som reglerar allt från formen på gurkor till djurtransporter och ursprungsmärkning av kött. Dessvärre har EU helt missat att sätta någon att kontrollera att de många reglerna efterlevs, vilket i praktiken inneburit att livsmedelssektorn har blivit ett lukrativt område för den organiserade brottsligheten, som naturligtvis ser stora möjligheter med EU:s regler om fri rörlighet för varor och tjänster.

Brittiske journalisten Richard North, som bevakat EU-frågor under många år på EU Referendum och släppt flera böcker i ämnet, pekar på att EU med sina regleringar i princip öppnat dörren för kriminella ligor som tjänar uppemot 300 miljarder årligen på den nya och lukrativa form av brottslighet som går under samlingsnamnet ”food fraud”, och av FBI betecknats som ”århundradets brott”.

Problemet med matfusk är alltså inget isolerat fenomen, utan är redan utbrett. Och det kommer sannolikt att bli ännu större i takt med ökad efterfrågan på billig massproducerad mat. En studie från universitetet i Dublin fann att 82 procent av den fisk som såldes som torsk på den irländska marknaden egentligen var billigare sorters vitfisk. Brittisa livsmedelsverket, FSA, har rapporterat exempel på att otjänligt, infekterat kycklingkött blekts och skickats tillbaka in i procsesskedjan för vidare försäljning i butik. 2008 avslöjades en stor bedrägerihärva där massiva kvantiteter av kaninkött från Kina importerats till Bulgarien, med hjälp av förfalskade intyg från Argentina. Bara detta enskilda fall hade inbringat uppemot 150 miljoner om det inte avslöjats. Food fraud är alltså i många fall lika lönsamt som narkotikahandel, och därför kan vi tyvärr förvänta oss fler och allvarligare fall framöver.

Det handlar alltså inte bara om fusk, utan om en utbredd brottslighet som frodas i skydd av EU:s inre marknad.

För Sveriges del spelar det dock ingen roll om det hamnar hamster, häst eller råtta i lasagnen – vi har som enskilt EU-land mycket begränsade möjligheter att förbjuda import av kött eller färdigmat från något eller några enskilda EU-länder. Det bryter nämligen mot direktivet om fri rörlighet för varor och tjänster, en av EU:s grundläggande friheter.

I en vettig värld hade vem som helst insett att det är fullkomlig galenskap att skeppa levande eller slaktade djur hundratals mil kors och tvärs över kontinenten, både ur livsmedelssäkerhets-, djurskydds- och miljösynpunkt. Vid varje kontaktpunkt i denna komplicerade kedja uppstår möjlighet till ommärkning och fusk – och EU:s kontrollorgan har ingen som helst möjlighet att stoppa missbruket. Istället har de byggt upp ett administrativt monster, som gjort det svårare att följa lagen – samtidigt som porten öppnats på vid gavel för organiserad brottslighet att utnyttja avsaknaden av fysisk kontroll.

Och under samma tid som denna galna karusell tillåtits snurra allt snabbare, har de strängare regleringarna gjort det allt svårare för småbönder och uppfödare att driva lokala slakterier. Sådana där bonden till och med kan namnet på djuret som biffen kommer ifrån.

Så länge vi väljer att vara med i EU (medlemskapet är inskrivet i grundlagen, så vi sitter fast) får vi dock räkna med att det ser ut så här. Och vi ska förmodligen vara tacksamma om det bara är hästkött som vi får i oss med lasagnen.

Intressant?

DN 1, 2, 3, 4, SvD 1, 2, 3, 4, Aftonbladet

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

© 2019 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: