Fröjdhpunktse

And The Band Played On

Etikett: byråkrati

Surprise! EU-direktiv bakom kravet på att lägga ner svensk vattenkraft

stromma_kraftstation

Strömma vattenkraftstation, Varbergs första elverk. Ett av dem som hotas av stängning.

Egentligen borde jag väl fattat det här redan för ett år sedan, när jag skrev om den så kallade vattenverksamhetsutredningen, som – om dess förslag blir verklighet – kommer att leda till nedläggning av hundratals mindre vattenkraftverk, många i Sydsverige och byggda för 100 år sen eller mer. Anledningen är att de inte möter dagens miljökrav och därmed ska tvingas söka tillstånd på nytt. En process som kan kosta miljoner och som många mindre kraftverksägare inte har möjlighet att betala. Följden blir att verken stängs, och bortfallet av el – i runda slängar tio procent av den svenska produktionen – som blir resultatet är extra bekymmersamt i ett läge där förnybar energi med stort behov av reglerkraft byggs ut. Och utan vattenkraft att reglera vindkraften med, är vi hänvisade till gaseldade turbiner, till stor glädje för Vladimir Putin och hans hejdukar.

När jag skrev om förslaget förra gången, utgick jag lite raljant från att vindlobbyn hade ett finger med i spelet. Och det kanske den har, men det verkliga upphovet till galenskaperna är som i nästan samtliga fall där vi har att göra med kostsamma och jobbdödande regleringar och direktiv – just det  – EU. Samma omättliga och ständigt expanderande byråkratimaskin i Bryssel som ligger bakom fler än två av tre svenska lagar i den svenska riksdagen.

Så även det bisarra förslaget att avveckla stora delar av vår verkligt viktiga naturtillgång – den rena svenska vattenkraften som försett oss med trygg energi i mer än 100 år. Orsaken till att den kommit i skottgluggen är, enligt Vattenverksamhetsutredningen, som lämnade sitt förslag i somras,  just att den är byggd för mer än hundra år sedan och därför behöver ”anpassas” till modern EU- miljölagstiftning.

Utredningens slutrapport har sågats av nära samtliga flesta remissinstanser förutom sportfiskarna, som ju helst av allt vill riva alla svenska kraftverksdammar för att fisken ska få simma fritt som på det gamla goda 1800-talet. (På den tiden var det dessutom gott om plats att ägna sig åt sportfiske, om man inte hade oturen att inte ligga ihjälfrusen i sin utkylda statarstuga utan el, eller vara upptagen med att dö av svält, malaria eller tuberkulos.)

Hur som helst visar sig även vattenkraftsutredningen  vara resultat av ett EU-direktiv – i detta fall The EU Water Framework Directive, som bland annat kräver att att alla fiskar bosatta i unionen ska åtnjuta full frihet att simma obehindrat upp och ner för samtliga floder, från källa till utlopp, senast 2027. Där det finns kraftverk och/eller fördämningar måste alltså fisktrappor byggas som gör det möjligt för firrarna att ta sig förbi.

Underlåtelse att följa dessa regler resulterar i dryga böter på som mest 100000 Euro (900000 kr) per dag, vilket innebär att det snabbt kan kosta en massa laxar (!) att ignorera firrarna.

I Tyskland, som liksom Sverige är väldigt noga med att göra precis som Bryssel säger, tvingades storstaden Hamburg nyligen att bygga en fisktrappa mellan Elbe och Alster, en konstruktion som stod klar för ett bara par veckor sedan. Ombyggnaden gick loss på 350 miljoner kr, trots att den i princip inte används av några fiskar. Eller rättare sagt – tre om dagen simmar via trappan, har mätningar visat. Vilket innebär att det rationellt sett blivit betydligt billigare att fånga in dem med håv, lägga dem i transporttankar och låta dem åka taxi mellan de bägge floderna.

Ekonomiska realiteter har dock aldrig påverkat EU-byråkratin, fisktrappor ska byggas oavsett om det finns  fisk eller inte, enligt EU-reglerna.

Det är sådana här direktiv som numera är överodnade svensk lagstiftning –  och även överordnade sunt förnuft. Ändå är detta vad vi har att tugga i oss, eftersom vi i god demokratisk anda beslutat att skriva in EU-medlemskapet i vår grundlag.

Så när en stor del av den svenska elproduktionen inom några år försvinner, naturen återställs till hur den såg ut för 200 år sedan, när vi kan se fram emot rullande blackouter och elransonering – ja då kan vi i alla fall glädja oss åt att en och annan fisk trots allt kommer att må finfint i sin lilla å.

Relaterat till vad jag skrev i förrgår om Putins nyttiga idioter, är det svårt att se att den ryske despoten inte skulle ha sin finger med i spelet här också.

Eller så är det bara vanlig inkomptens.

Intressant?

Fler om , , , , , ,

20 år senare

Ja, jag erkänner – jag röstade ja till EU-medlemskapet i folkomröstningen för 20 år sedan.

Ett val som jag fått tillfälle att ångra många gånger sedan dess. Till mitt försvar kan jag säga att det dock var ett helt annat EU som jag personligen röstade för än det planekonomiska och centralstyrda monster som kom att ersätta det som lockade – den öppna handelsunion med fri rörlighet för varor och tjänster som vi dittills hade lärt oss förknippa med det som då kallades EG, den Europeiska gemenskapen. En sammanslutning av fria stater som har få likheter med det vi fick istället, när maktberusade politiker och byråkrater tog makten och styrde det europeiska projektet mot ständigt ökad överstatlighet och kontroll.

Visst, rörligheten har ökat lite grann och vi slipper ibland visa pass när vi reser mellan länderna. Och i stora delar av unionen existerar nu en gemensam valuta, vilket gör det enklare att jämföra priser på varor och tjänster.

Men samtidigt har problemen hopat sig, och idag är den allmänna bilden av EU bland medborgarna varken ett fredsprojekt eller konkurrenskraftig frihandelsunion, snarare att ekonomiskt och politiskt konkursbo. Det monumentala felbeslutet att tvinga in så väsensskilda ekonomier som Tyskland och Grekland under en gemensam valuta, ledde precis som kritikerna förutspådde till spekulationsbubblor och åtföljande permanenta kriser. Euroförsvaret har lagt en död hand över EU:s tillväxt i mer än sex år, och ingen ljusning är i sikte.

Samtidigt har Bryssel förvandlats till tummelplats för välfinansierade lobbyister som styr politiker och byråkrater med i från början högst oklart demokratisk legitimitet. Tjänstemän och kommissionärer – som vi inte röstat på – driver fram ständigt nya direktiv som sedan automatiskt blir svensk lag utan att vi kan protestera. 7-8 av 10 svenska riksdagsbeslut kommer idag från Bryssel – lagar som vi är tvingade att efterleva även i de fall där de slår direkt mot svenska jobb och svensk ekonomi (som det vansinniga svaveldirektivet som riskerar slå ut industrier i Norrland).

Den fria rörligheten, en av de verkligt stora fördelarna med samarbetet, är givetvis bra – men det vi ser mest av idag är hur skrupelfria EU-länder använder systemet för att mer eller mindre handgripligt tvinga iväg sina fattigaste medborgare till ett liv som tiggare i Europas huvudstäder.

1994 röstade svenskarna för ökad personlig frihet, bättre ekonomi, fler jobb och kanske allra mest ett avskaffat systembolag. Men istället för att få köpa vin och öl på ICA, blev EU ett byråkratiskt monsterbygge, med en allt större kader av ovalda byråkrater som detaljstyr allt större delar av våra liv – från vilken typ av dammsugare vi ska få köpa till vilket godis som ska tillåtas i butikerna. Lägg till detta EU-kommissionens nye ordförande, icke-vald av folket, som aktivt ägnat sig åt att hjälpa skattesmitare – med miljarder i förlorade skatteinkomster som resultat.

20 år efter Sveriges ja till EU permanentas den ekonomiska krisen, nya regleringar gör det mer och mer olönsamt att driva företag och industrierna flyr till länder med billigare energi och lägre kostnader. Kvar blir en union fokuserad på att hantera ständigt nya kriser, istället för att bygga välstånd och framtidstro.

Vi skulle gjort som våra grannar i väst och stannat utanför – och på köpet tjänat 30 miljarder i årlig avgift till byråkratcirkusen i Bryssel och Strasbourg. Fast det går ju inte heller längre, för Riksdagen beslutade redamn 2010 att skriva in vårt EU-medlemskap i grundlagen.

I alla fall: Förlåt.

You can check out any time yo like, but you can never leave. (Hotel California, The Eagles.)

Läs även Motpol och HAX.

Intressant?

Fler om , ,

Efter elallergi och chemtrails krävs det krafttag mot lakritspipan

Förra året vid den här tiden slog Miljöpartiets Pernilla Hagberg, partiets gruppledare i VIngåker, larm om att amerikanska underrättelsetjänsten CIA i samarbete med regeringen sprider kemikalier, virus och tungmetaller över Sverige – så kallade chemtrails. Något som måste stoppas till varje pris, enligt Hagberg.

”Det är ett av de största fenomenen som finns i Sverige just nu. De här strömmarna innehåller väldigt mycket kemikalier, virus och tungmetaller som aluminium som påverkar vädret”, sa MP-ledaren i en intervju med TV4.

Ungefär vid samma tid arbetade Miljöpartiets Europaparlamentariker, Carl Schlyter, intensivt för att få EU att erkänna elöverkänslighet som en medicinsk diagnos.

Och idag, under förhandlingarna om EU:s nya så kallade tobaksdirektiv, avslöjas att den klassiska gamla lakritspipan kan komma att förbjudas när de nya reglerna börjar gälla. Något som hånats och kritiserats av bland annat danska tidningar.

Carl Schlyter ser dock lakritspipan som inkörsport till tyngre beroendeframkallande substanser. ”Det är inte löjligt att hindra tobaksbolagen att smygmarknadsföra sig i barnens offentliga rum”, säger Schlyter enligt TT.

Det är verkligen tur att vi har MP som tar medborgarnas hälsa och välbefinnande på allvar. Schlyter är utan tvekan värd de 82.000 kr i lön som han varje månad lyfter som parlamentariker. Dyker han dessutom upp på sin arbetsplats varje dag, får han ut  42.000 extra i traktamente.

Någon får gärna upplysa mig om hur Schlyter och hans parti på fullt allvar kan locka tio procent av de svenska väljarna?

Intressant?

DN 1, 2, SvD 1, 2

Andra bloggar om , , , ,

Byråkraterna har infört aktiv dödshjälp

Med jämna mellanrum blossar debatten upp om vården i livets slutskede – och den laddade frågan om aktiv dödshjälp ska tillåtas. Något som hittills varit förbjudet enligt svensk lag. Det är alltså inte tillåtet för en läkare att assistera t ex en svårt sjuk människa med en injektion som skulle förkorta lidandet mot slutet av livet. Den läkare eller sjuksköterska som trots detta assisterar exempelvis en cancersjuk terminalvårdspatient med svåra plågor riskerar att åtalas och dömas för brott.

Men samtidigt, och utan någon debatt över huvud taget,  har svenska byråkrater helt på egen hand infört aktiv dödshjälp som en del i budgetarbetet. Och till synes helt utan risk för repressalier.

För när Calle Waller nu dömds att dö i förtid, riskerar de ansiktslösa byråkraterna på Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket inte att åtalas för vållande till annans död, trots att de genom sitt beslut att neka honom fortsatt subentionerat läkemedel, inte bara dömt honom till en för tidig död, utan dessutom väl motiverat sitt beslut att vägra honom sin medicin:

”För den här åldersgruppen av patienter tillkommer indirekta kostnader eftersom produktion minus konsumtion resulterar i ett underskott. Förlängd överlevnad för den här åldersgruppen ger därmed upphov till ökade samhällskostnader”.

I klartext står det alltså att det är bättre att Calle dör lite snabbare, eftersom samhället tjänar på det. Byråkraten Niklas Hedberg, chef för avdelningen för nya läkemedel på TLV, säger att verket följer lagstiftningen – vilket alltså innebär att svenska myndigheter nu helt legitimt kan ägna sig åt aktiv dödshjälp.

Men Hedberg är i gott sällskap – även läkarna på Karolinska ägnar sig åt aktiv dödshjälp, dessutom en mycket plågsam form, genom att vägra svårt sjuka näringslösning. Patienter som inte har någon chans till överlevnad svälts alltså till döds, vilket av någon anledning tycks helt normalt inom sjukvården.

Att notera är att det här rör sig om den offentligt finansierade välfärden; hade ett privat vårdbolag betett sig på samma sätt hade det garanterat skapat krigsrubriker och offentlig stegling av gnidna direktörer.

Hittills har jag dock inte hört någon välfärdsoroad sosse eller vänsterpartist rasa mot det omänskliga i att våra myndigheter fullt lagligt får besluta att fattiga som inte har råd att betala sin medicin ska dö snabbare än välbeställda. Och det kommer allt ofta bli i svåra plågor i sviterna av den allt vanligare prostatacancern.

Intressant?

Andra bloggar om , , , ,

Kyotoavtalet har kostat oss 2.000 miljarder – räcker inte det?

Trots att Kanada sedan länge annonserat att landet kommer att lämna det så kallade Kyotoavtalet, fylls medierna idag av fördömanden och indignation över detta oförsvarliga  svek mot klimatet . De som skriker högst vet givetvis mycket väl att Kyotoavtalet, som slöts 1997, från början till slut varit ett misslyckande av astronomiska proportioner. Istället för att leda till 20-procentiga minskningar i utsläpp av växthusgaser har de globala emissionerna istället ökat med nära 50 procent jämfört med 1990. Och detta trots att framför allt EU slösat bort enorma summor bland annat på det verkningslösa systemet med utsläppsrätter, som hittills kostat unionens skattebetalare runt 2.000 miljarder – utan att ha någon som helst mätbar effekt på utsläppen. Det konstaterar den schweiziska banken UBS i en kritisk rapport som släpptes i november men av någon anledning tegs ihjäl av europeiska medier (men publicerades i australisk press). Ur rapporten:

In a damning report to clients, UBS Investment Research said that had the €210bn the European ETS had cost consumers been used in a targeted approach to replace the EU’s dirtiest power plants, emissions could have been reduced by 43 per cent “instead of almost zero impact on the back of emissions trading”.

Describing the EU’s ETS as having “limited benefits and embarrassing consequences”, the report said there was fading political support for the scheme, the price was too low to have any significant environmental impact and it had provided windfall profits to market participants, paid for by electricity customers.

Alltså – hade samma summa satsats på att bygga om EU:s smutsigaste kolkraftverk, hade utsläppen varit halverade idag. Alternativt hade 2.000 miljarder räckt till att rädda de krisande Euroländerna dubbelt upp.

Men egentligen är det värre än så. Utöver biljonrullningen med våra pengar på meningslösa så kallade klimatåtgärder, har Kyotoavtalet gjort det lönsamt att flytta tillverkningsindustri från Europa – med höga miljökrav – till Indien och Kina där miljölagstiftning är ett närmast okänt begrepp. Under Kyotoavtalet har Europa, med mindre än 15 procent av de globala utsläppen, aktivt drivit iväg industriarbetstillfällen från unionen, samtidigt som energi- och transportkostnaderna för medborgarna chockhöjts. Vi har alla blivit fattigare, allt för en meningslös symbolhandling: att om bara vi visar vägen med sänkta utsläpp, kommer resten av världen att följa efter.

Som syns av diagrammet ovan – hämtat från tyska Der Spiegel – är det en oerhört naiv förhoppning, som bara Greenpeaceaktivister fortfarande kan tro på  (och centerpartistiska miljöministrar förstås.) Både USA och Europa – och särskilt Tyskland – har sänkt sina utsläpp sedan 1990. Notera särskilt att USA har lyckats bättre än Europa, trots att landet står utanför Kyotoavtalet. Men vad hjälper det, när Kina ökat sina utsläpp med mer än 200 procent under samma period och Indien fördubblat sina?

Med tanke på resultatet är det fullt förståeligt att Kanada hoppar av Kyoto. Men här i Sverige befinner vi oss fortfarande i fablernas värld och applåderar Sveriges och EU:s beslut att ensidigt förlänga pinan ytterligare ett par år. Vi måstebli ännu lite fattigare för att visa handlingskraft.

Någon påverkan på vädret nu eller om 100 år har det dock inte. Sedan kan Lena Ek jubla hur mycket hon vill.

Intressant?

DN 1, 2, SvD, Aftonbladet

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Fotnot: Även om Kyotoavtalet hade följts till punkt och pricka, av samtliga världens länder, hur mycket hade det påverkat klimatet? Det finns beräkningar på detta, gjorda av klimatforskaren Tom Wigley 1998: 0,05 grader C minskad medeltemperatur till 2050.

När EU detaljreglerar ditt barnkalas

Ni har väl inte blåst upp de där ballongerna själva, barn?

Samtidigt som världen så sakteliga börjar inse att finansklassen är det stora hotet mot vår framtid, lyser debatten om EU – ett minst lika stort problem – med nästan total frånvaro i den svenska debatten.

Detta trots att EU-lagar och regleringar påverkar våra liv i långt högre utsträckning än vår egen riksdag. Runt 80 procent av alla nya lagar som vi tvingas följa fattas av anonyma byråkrater (varav vissa kallar sig ”politiker”), men vår insyn i och påverkan på denna lagstiftningsprocess är obefintlig.

Ett sådant byråkratpåhitt är EU:s nya Leksakssäkerhets-direktiv, som trädde i kraft vid månadsskiftet. Givetvis utformat för att öka tryggheten för unionens invånare, applåderas lagen givetvis av ”liberaler” som Birgitta Ohlsson, som skriver:

Som konsumentminister välkomnar jag … EU:s nya tuffa leksaksdirektiv som i dag träder i kraft. Vi måste ställa högre krav på leksakers säkerhet.

Den nya lagen innebär bland annat att till exempel visselpipor och flärpar, tidigare vanliga inslag på barnkalas, nu får en åldersgräns på 14 år. Beslutet kommer säkert att rädda minst ett europeiskt barn varje år från att sätta en visselpipa i halsen. Dessutom förbjuds barn under åtta år att blåsa upp ballonger utan att en vuxen övervakar processen. Går ballongen sönder krävs dessutom snabb återvinning av det farliga avfallet – som kan innehålla diverse miljögifter som skadar sjuåringen om han/hon bestämmer sig för att äta upp resterna.

Det går givetvis att raljera kring myndigheters ständiga behov att detaljreglera våra liv, men i fallet EU har vi skapat ett monster. Vi har reducerat stora delar av vår egen demokrati till att fungera som hantlangare åt ansiktslösa byråkrater i Bryssel – och när galenskaperna trots allt påtalas ibland, kan våra makthavare bara rycka på axlarna och säga vi kan inget göra, det är ett EU-direktiv.

Det är just EU-direktiv som gör att Sverige nu tvingas låta prostituerade från EU jobba fritt i Sverige under tre månader – annars hindrar vi den fria rörligheten för varor och tjänster. Att prostitution är förbjudet i Sverige (åtminstone att köpa sex) är här av underordnad betydelse. Och den nya indelningen i elnätsområden, som gör energin dubbelt så dyr för en elkund i Malmö som en i Umeå, beror givetvis också på – ett EU-direktiv.

Någon gång borde även vi lydiga svenskar tröttna på galenskaperna från tomtarna i EU-högkvarteret. Ockupera Bryssel?

Intressant?

Andra bloggare om , , ,

Vårdbyråkrater utan hjärta – och hjärna

Svårt cancersjuka barn tvingas i all hast lämna specialkliniken på Akademiska sjukhuset i Uppsala, sedan landstinget plötsligt upptäckt att det inte finns personal nog för att driva verksamheten på helgerna. Beslutet kommer efter en lång tid av problem för cancerkliniken, där många sjuksköterskor slutat i protest mot den höga arbetsbelastningen. Vilket inneburit att de som blivit kvar fått jobba ännu mer – och nu har många av dessa till råga på allt sjukskrivit sig. Om det är av utmattning, förkylning, eller som en protest mot Landstinget ska jag låta vara osagt, och det är egentligen inte viktigt.

Det bedrövliga i den här affären är dels vårdbyråkraternas totala misslyckande med att göra sitt jobb – att se till att vården fungerar – och dels den totala frånvaron av medkänsla för de svårt sjuka barn som vårdas på Akademiska sjukhuset. För istället för att hyra in personal – vilket landstingen gladeligen gör när det gäller specialistläkare och kirurger – så bestämmer sig byråkraterna istället för att stänga canceravdelningen och flyga iväg de cancersjuka barnen till andra sjukhus i landet, något som skapar oro både för barn och föräldrar.

Samtidigt, i en annan del av landet, sitter Åke Jonsson, 60, och väntar på att få sin brutna fot opererad. Det har han gjort sedan juldagen, då hans fotled knäcktes. Sedan dess har han väntat, med en fot som värker och blivit allt mer deformerad. Frågan är han nånsin kommer att bli helt återställd.

”Tyvärr är vi inte helt framme vid vårdgarantins 90-dagarsgräns ännu”, säger Håkan Löfgren, ortopedklinikens verksamhetschef lakoniskt.

Se där två illustrationer på ett samtida Sverige där den offentligt finansierade välfärden misslyckas gång på gång med sin enda viktiga uppgift.

Från vänsterhåll blir vi ständigt matade med skräckhistorier om hur eländigt det kommer att bli för de sjuka och svaga i samhället om vi öppnar för privata vårdalternativ. Men ingen privat vårdgivare skulle nånsin kunna agera som Akademiska sjukhuset eller Länssjukhuset Ryhov – det hade slagit direkt mot lönsamheten och därmed företagets överlevnad.

Men i Sveriges landsting sitter anonyma politiker och styr en ännu mer ansiktslös kader av vårdbyråkrater som aldrig någonsin behöver ta ansvar för sin brist på kompetens eller medmänsklighet. Sedan hjälper det inte hur mycket pengar man pumpar in i verksamheten – de svagaste kommer alltid att dra det kortaste strået i tävlingen mot vårdbyråkraterna utan hjärta och hjärna.

Mer om , , ,

Intressant?

© 2019 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: