Fröjdhpunktse

And The Band Played On

Etikett: Danmark

Bara en vecka kvar innan Kastrup blir ett nytt DDR

grenze_friedrichstrasse

Beväpbade gränsvakter från Nationella folkarmén på vakt längs tågspåren västerut från Bahnhof Friedrichstrasse i Berlin. Fotodatum okänt.

De nya id-kontrollerna på Öresundstågen startar om en vecka – den 4 januari – och nerifrån Skåne har det börjat talas om en ny berlinmur som skär rakt igenom Kastrups flygplats i Köpenhamn. Det är nämligen här som resenärer till Sverige ska få sina identitetshandlingar kollade, en handling som av opinionsbildare från Malmö nu jämförs med Östberlin under Berlinmurens dagar, Eller närmare bestämt gränskontrollen vid Bahnhof Friedrichstraße.  Det är Per Svensson som minns hur det var på den gamla onda tiden, när svenska turister tvingades byta plattform för att ta sig från DDR-huvudstaden till Berlins västsektorer. Orsaken till artikeln är alltså ett nytt stängsel som byggs mellan spåren på järnvägsstationen vid Kastrup, ett stängsel som ska hindra folk utan id-handlingar att smita undan passkontrollerna som införs om mindre än en vecka. Svensson skriver:

Ja, jag tänker då på S-bahnstationen Friedrichstrasse, så som den tedde sig före murens fall 1989. Lite äldre läsare kanske minns hur det såg ut, och hur det kändes, att med passet i hand bli granskad av den östtyska gränspolisen innan man kunde ta sig vidare upp på perrongen för att ta lokaltåget tillbaka till Bahnhof Zoo i Västberlin.

Jo, som en lite äldre läsare, som reste dussintalet gånger till Västberlin, minns jag proceduren mycket väl. Och även om det var förenat med en stor portion obehag att möta den östtyska gränspolisens misstänksamma blickar, bör man minnas att Sydsvenskans skribent – liksom jag själv – tillhörde en privilegierad grupp vars besvär med att byta plattform för att ta sig till friheten i väst knappast var jämförbar med de miljoner människor som var fångar i sitt eget land. De egna medborgarna som trots allt tilläts göra samma resa som Svensson och jag kunde aldrig mer räkna med att få återvända till sitt hemland. Och för de som inte fått utresetillstånd av DDR, men ändå försökte sig på republikflykt, stod tusentals gränssoldater redo med skarpladdade automatvapen beredda att stoppa dem.

Jag minns själv den sista sträckan av tågresan, som slamrade fram längs nedgångna s-banespår västerut från Friedrichstraße, genom den breda och tungt bevakade dödsremsan intill muren som här gick längs floden Spree. Känslan av obehag vid mötet med DDR:s volkspolizei lättade inte riktigt förrän man kunde lämna tåget vid Bahnhof Zoo i Västberlin. Jag har faktiskt svårt att tro att de turister, sundspendlare och andra resenärer som tvingas lägga någon extra halvtimme på att komma fram till sin destination på måndag, kommer att ha liknande erfarenheter i bagaget.

tranenpalast_620

”Tränenpalast” kallades gränsövergången vid Bahnhof Friedrichstraße, där östtyskar som fått utresetillstånd lämnade landet för ett liv i väst. Det var en enkel resa – utvandrarna från DDR tilläts aldrig återvända hem, därav namnet ”tårarnas palats”. Foto: Bundesarchiv

Men låt oss i konsekvensens namn dra jämförelsen med muren till sin spets. I så fall har svensk och dansk gränspolis en hel del att göra under veckan som kommer. Detta är nämligen vad som behöver vara på plats redan på måndag, i alla fall om vi det ska vara en DDR-gräns värd namnet. En sådan som Bahnhof Friedrichstraße i slutet av 1980-talet:

  • En 155 km antifascistisk skyddsvall måste byggas – så lång var nämligen Berlinmuren. Det är lika långt som rundturen Helsingör-Köpenhamn-Malmö-Helsingborg. Hittills består ”muren” på Kastrup av endast 300 meter stängsel, så det gäller att snabba på.
  • Konstruktionen ska bestå av inte bara en utan två separata murar, var och en c:a fyra meter hög, med en 30-150 meter bred dödsremsa mellan dem. I denna placeras stridsvagnshinder, snubbeltråd, taggtråd och minfält, allt bevakat av 259 hundpatruller och motorburna vakter.
  • 302 vakttorn byggs, vart och ett medtvå beväpnade vakter med schießbefehl, det vill säga rätt att döda alla som tar sig in i murområdet utan tillstånd. (I DDR omfattade detta  i princip samtliga östtyskar – förutom de som uppnått pensionsålder och alltså bara var en oönskad kostnadspost; dessa fick släktingar i väst köpa ut för nya friska d-mark till de östtyska diktaturen.)
  • 11.000 soldater beordras ut för att bevaka muren i sin helhet, inklusive gränsövergångar för bilar, gående och tåg. Vakterna får inte känna varandra personligen, eftersom detta ökar risken att de själva kan få för sig att rymma.

Satir åsido: Att jämföra ett par hundra meter stängsel med Berlinmuren blir bara löjligt. Dessutom haltar jämförelsen betänkligt eftersom muren – både den runt Västberlin och muren mellan DDR och Västtyskland – byggdes för att stänga den egna befolkningen inne, inte för att stoppa resande till Östtyskland. Att besöka DDR var det ändå inte särskilt många som hade lust med (de som ändå gjorde det tvingades tvångsväxla 25 d-mark per dag för nöjet).

Men värst är att det är det en grov relativisering av de brott som Östtyskland, ett av världens mest repressiva stater, utsatte sin egen befolkning för. Många tusen betalade nämligen med sina liv, av den enda anledningen att de ville lämna sitt land.

Jag vågar nog påstå att ingen som stiger på eller av tåget i Köpenhamn kommer att riskera något liknande.

Intressant?

Fler om , , ,

Fotnot: För den som vill se med egna ögon hur det var att korsa gränsen vid Bahnhof Friedrichstraße under DDR-åren, finns det numera en permanent utställning i Tränenpalast direkt intill stationsbyggnaden. Inträdet är gratis.

Med ryggradslösheten som ledstjärna

Att kröka rygg kan med visst fog sägas vara en klassisk svensk nationalsport. I modern tid har vi som nation gjort mer än de flesta för att hålla oss utanför konflikter; Andra världskriget med de tyska permittenttransporterna och censurerade tidningar är bara ett av de historiska exempel på hur vi under hot om våld funnit det bäst att vika ner oss.

Det är dock tydligt att både det politiska och kulturella Sverige fortfarande är fast beslutet om kämpa om VM-titeln i ryggradslöshet. I gårdagens specialinsatta Agenda diskuterades – till synes på fullt allvar – frågeställningen om yttrandefriheten gått för långt. Ett ämne som den ena av debattörerna, författaren Ann Heberlein, gick all in på (46:30 in i programmet). Enligt Heberlein var det både onödigt och kränkande att reta upp minoriteter genom att rita rondellhundar –istället skulle det goda samtalet  lösa problemen med beväpnade radikala jihadister som mördar på våra gator. Alltså – bara vi kröker våra ryggar tillräckligt långt bakåt och inte gör något som kan uppfattas stötande, då slipper vi nog massakrer på svensk mark. PEN-klubbens ordförande – den andre av de två inbjudna debattörerna – nickade förbluffande nog instämmande åt detta resonemang.

Jag funderar lite på hur alla de svenska och danska judar, som kränker ett antal radikala jihadistiska dödskulter bara genom att finnas till, ska förhålla sig till denna tankebana. Har deras själva existens kanske gått för långt? Missbrukas den på ett sådant sätt att de själva får skylla sig när en beväpnad galning kommer och skjuter dem på öppen gata? Det skulle varit intressant om programledaren Camilla Kvartoft hade följt upp det Heberleinska spåret just i detta avseende, men i public service ska det ju helst inte riskera att bli dålig stämning.

Men Heberlein är i gott sällskap av våra politiker, som kulturministern Alice Bah Kunkhe. Kulturministern som ännu inte med ett ord yppat sitt stöd för en svensk konstnär som utsatts för upprepade mordförsök av den enda anledningen att han tecknat på ett sätt som retat upp extremister. Istället för att ge sitt helhjärtade stöd till yttrandefriheten och Lars Vilks rätt att rita vad f-n han vill, även om det är fult som stryk, utan att få en kula i huvudet, väljer Kunkhe enligt Heberleinsk modell det goda samtalet – med representanter för organisationer som gjort sig kända bland annat för sitt stöd till de terrorister som försökte mörda journalister på Jyllands-Posten. I detta sammanhang ekar statsministerns högtidliga ord om att stå upp för demokratin aningen tomma.

Dessa exempel på undfallenhet förbleknar i jämförelse med vår egen utrikesminister, som ifall Expressens uppgifter idag verkligen stämmer, vikt ner sig för kravet från Rysslands president Vladimir Putin om att hålla Sveriges jaktplan borta från estniskt territorium under den stundande övningen med Nato.

Här talar vi i så fall om ryggkrökande i en klass för sig själv – frågan är om Wallström inte har en lysande framtid i det svenska gymnastlandslaget.

Få klarar att vika sig i denna U-form och ta sig upp igen.

Intressant?

Fler om , , , ,

Kinas första steg för att kolonisera månen

Enligt engelskspråkiga nyhetssajten Xinhuanet har Kinas rymdstyrelse satt kinesiska namn på 468 platser på månen. Detta som ett led i det nationella månprogrammet, heter det.

Som gammal rymdentusiast är det sannolikt Kina – och kanske Indien – som man får hålla ögonen på de närmsta åren. För när USA lagt sina raketer i malpåse är det de växande tigerekonomierna i Asien som seer ut att bli först med att kolonisera månen, i intimt samarbete med Ryssland. (Dessutom har Obama som bekant slut på pengar, och på Nasa jobbar mest pensionärer – medelåldern är över 55.) Och de danska rymdpølsenauterna verkar i skrivande stund ha svårt att komma iväg

Rymdtips nr 1: pilla inte på okända ägg.

I Kinas fall är det inte primärt militära skäl som ligger bakom rymdkapplöpningen. Det är Kinas Ministry of Civil Affairs som står bakom namngivningen av mån-orterna. Istället är det naturligtvis jakten på råvaror och energi som driver på utvecklingen; råvaror som det redan nu är brist på men som kommer att behövas för en framtida tillväxt i Asien.

Så vänta bara ett par decennier, och vi kommer säkert att få se kinesiska gruvskepp i skytteltrafik mellan Jorden, månen och asterioidbältet. Det kommer att krävas massor av arbetskraft både i de utomjordiska gruvorna och i den nya transportsektor som behöver byggas upp för att frakta människor och råvaror mellan Jorden och de nya ”off-world-kolonierna”.

Ett par tips bara till alla som är unga idag och funderar på en framtid i rymden: pilla inte på konstiga ägg…

Andra bloggare om , , , ,

Intressant?

Danskarna har rätt – vi har ingen valhemlighet

Val, svensk modell. 1: lämna ditt röstkort och visa legitimation. 2: välj parti så att alla ser det. 3: Ställ dig bakom skynket och klistra kuvert.

Danska regeringen, som består av de borgerliga partierna Venstre (V) och De Konservative (K), varnar för att yttrandefriheten i Sverige är hotad. Anledningen är dels att Sverigedemokraterna vägrades att visa sin valfilm i TV4, dels att alla kan se vilka valsedlar man tar i röstlokalen.

När det gäller filmen så är danskarna förstås ute och cyklar – en tevekanal har en ansvarig utgivare som naturligtvis beslutar om vad han eller hon vill ska publiceras. Det handlar inte om demokrati eller ens censur – Sverigedemokraterna har ju massvis av kanaler att sprida sin film, till exempel via YouTube. Så gnället om censur och yttrandefrihet blir ju bara löjligt.

Däremot är kritiken mot hur det ser ut i vallokalerna fullt befogad – och jag begriper faktiskt inte att det kan få pågå som det gör år efter år. Partiaktivister tillåts prångla på de röstande valsedlar vid ingången till vallokalerna, och väl inne måste man ställa sig och välja ut de valsedlar man vill ha under full insyn av alla andra inne i lokalen. Sedan får man gå in bakom skärmen och lägga valsedlarna i kuvertet, men då har förstås eventuellt nyfikna redan sett vilka man plockat med sig. Så egentligen kunde man ju strunta helt i detta pseudo-hemliga steg i röstningen.

Just detta har förbryllat mig i alla de val som jag röstat i (de börjar bli rätt många nu). Varför kan man inte ställa lådorna med valsedlar bakom de där skärmarna? Handlar det om arbetsmiljön för valförättarna?

Valförättarna ja. Beroende på personliga politiska preferenser kan det gå lite hur som helst med hur de olika partiernas valsedlar presenteras. Speciellt småpartierna har det kämpigt med valförättare som glömmer bort att ställa fram, eller råkar slänga valsedlar som inte får plats.

Så visst hade det  varit intressant att få veta hur internationella valobservatörer bedömt det svenska riksdagsvalet. Men det kommer inte att ske.

Själv är jag bombsäker på att valutgången skulle bli helt annorlunda om vi hade tillåtits rösta via Internet, privat och med valhemligheten fullt bevarad.

Fler åsikter om , , ,

Intressant?

Sannolikhetslära, del 2

Bild 2

Danska Extrabladet rapporterar idag om en trafikolycka som lätt borde platsa i Guiness Rekordbok.  För er som är intresserade av statistik – hur stor på ett ungefär är sannolikheten att följande inträffar:

1. En VW Touareg stannar vid rödljus i den jylländska staden Ålbæk. En SUV i denna storlek är en ganska ovanlig syn på danska vägar, med tanke på de hiskeliga miljöskatterna som den kostar.

2. En eldriven Tesla Roadster stannar bakom Touaregen. Denna sportbil är i sin tur oändligt mycket mera sällsynt på den danska landsbygden. Teslan är proppfull med batterier, accelererar raketsnabbt och kostar miljoner.

3. En Toyota Prius närmar sig bakifrån men missar att stanna – och kör rakt in i Teslan som i sin tur trycks in under Touaregen.

Voilà, ett foto som nästan ser ut som en tanke. Två miljöbilar mot en SUV. Och vinnaren är..?

(Det kanske ska påpekas att ingen kom till skada vid olyckan. Förutom Priusägarens försäkringsbolag, som inte lär komma billigt undan…)

© 2019 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: