Fröjdhpunktse

And The Band Played On

Etikett: datalagringsdirektivet

Alla slåss för integriteten – när det är ofarligt

Sedan EU-domstolens besked för några dagar sedan om att det så kallade datalagringsdirektivet underkänts, har debattsidorna översvämmats av politiska tyckare som hyllar domslutet. Direktivet var fel från början, borde aldrig ha införts – och själva var de naturligtvis starkt emot det. Framför allt har företrädare från centern framställt sig som riddare av den personliga integriteten.

Detta handlar alltså om ledande företrädare för ett parti som trots ett uttalat motstånd mot datalagringsdirektivet så gott som mangrant röstade ja när lagen röstades igenom i riksdagen den 21 mars 2012. Bara tre centerpartister – däribland Frederick Federley, som med gråten i halsen baxade fram FRA-lagen några år tidigare – valde att rösta nej till direktivet, vilket i praktiken inte betydde något alls eftersom det fanns en massiv opinion för att rösta ja till massövervakningen från både S och M. Därför skulle samtliga centerriksdagsmän ha kunnat rösta nej till direktivet, utan att det haft någon betydelse för utgången. Men då, 2012, var det sällsynt bråttom att baxa genom datalagringen i den svenska riksdagen. Partipiskorna ven, samtidigt som böterna till EU steg för varje dag som vi kämpade emot. Inställningen från etablissemanget var, som Fredrik Reinfeldt uttryckte sig några år tidigare: “Det är bäst för alla om debatten lägger sig”.

Men nu, sedan EU:s högsta lagstiftande domstol alltså stämplat datalagringen som ett brott mot de lagstadgade fri- och rättigheterna, är det annat ljud i skällan. Då passar det att åter bedyra sin omsorg för den personliga integriteten. Företrädare för ett parti som närmast unisont röstade för massövervakningen för två år sedan – trots att de tidigare sagt sig vara emot – meddelar nu att de egentligen var emot lagen från början.

Vilket osvikligt leder oss in på området politikerförakt. För hur ska någon kunna lita på ett parti som inte bara röstar emot den egna övertygelsen för att en överstatlig och i stora delar odemokratisk organisation – EU – råkar kräva det, utan dessutom utan att tveka vänder kappan efter vinden så fort hen får chansen?

Och, vilket är ännu allvarligare: Hur många fler felaktiga lagar har röstats fram som ett resultat av direktiv från Bryssel? Lagar som inte bara säljer ut vår integritet, utan i många fall är direkt skadliga för vår ekonomi? Jag kan på rak arm i alla fall komma på två exempel: Dels svaveldirektivet som införs 2015 och straffbeskattar svensk och finsk sjöfart, dels den bisarra vattenkraftsutredningen, som kan innebära att 20 procent av vår elproduktion från vattenkraft kan komma att försvinna – bara för att olika särintressen vill återställa naturen som den var på 1700-talet och återigen hänvisar till att EU kommer att bötfälla oss om vi inte lyder. Hur många av alla de lagar som röstats fram av Riksdagen på senare år är direkta beställningsjobb från EU – lagar som våra folkvalda egentligen är emot, precis som de är emot datalagringsdirektivet? Tanken svindlar.

Samtidigt är det en ironi av stora mått, att det enda parti som protesterat och gnetat i år efter år för att stoppa massövervakningen i form av FRA, Ipred och datalagringsdirektivet – Piratpartiet – nu i princip stängs ute helt från debatten. Detta medan politiker som Centerns Frederick Federley kan bygga sin EU-valskampanj på att han minsann var emot massövervakingen. En ståndpunkt som knappast är särskilt utbredd i hans parti, med tanke på den massiva uppslutningen för datalagringsdirektivet i mars 2012.

Jag är ingen Piratpartist – egentligen tycker jag de ligger alltför nära miljöpartiet i övriga frågor för att det ska kännas bekvämt – men de har min röst i EU-parlamentsvalet i maj. Bara som ett tack för att de inte gav upp och krökte rygg för överheten.

Just nu verkar det som om Piratpartiet drabbats av någon slags centralt beslutad medieskugga från public service, men vi får hoppas att folk ändå minns vem som stod rakryggade och kämpade – och vilka som var kappvändare.

Intressant?

Läs också: HAX, Christian Engström, Cornucopia, Anna Troberg

Andra bloggar om , , ,

Dr Åsa och datalagringen

Utredningen kring branden i Harry Scheins gamla lyxvilla, som tv-kändisen Dr Åsas sambo är misstänkt för, är inte bara ett prov på vad gammalt hederligt polisarbete kan åstadkomma – nuförtiden är vi ju inte bortskämda med att polisen utreder nåt över huvud taget – utan ger också en inblick i det övervakningssamhälle vi lever i. Inget vi gör går längre omärkt förbi. Polisens bevisning mot Dr Åsas sambo så här långt innefattar:

  • Övervakningsfilmer från butiken där sambon köpte 20 liter tändvätska strax före branden.
  • Utdrag från kreditkortsföretaget som visar svart på vitt att hans kontokort använts för inköpet.
  • Data från bilens beslagtagna GPS-system visar exakt var sambon kört under de aktuella tidpunkterna.
  • Sambons beslagtagna mobiltelefon, som ska kollas upp via teleoperatören för att få fram trianguleringsdata som visar var han befunnit sig före och under branden.

Med tanke på hur många elektroniska spår polisen lyckats få fram redan nu, innan ens Datalagringsdirektivet införts, vad kommer den stora skillnaden att bli efter den 1 maj?

Räcker det verkligen inte med den närmast totala kartläggning av våra liv som sker redan nu? Polisen verkar i alla fall inte ha några större problem med att kartlägga en misstänkt brottsling med de lagliga medel som redan står till buds.

Intressant?

Andra bloggar om , , , , ,

Vad har Centern att förlora på att rösta nej?


Datalagringsdirektivet, det som kommer att tvinga Internet- och teleoperatörer att spara all vår kommunikation, alltså alla telefonsamtal, mobilsamtal, SMS, MMS, e-postmeddelanden, Internetuppkopplingar och mobilpositioner, ska röstas igenom i riksdagen i morgon, och kommer att börja gälla så snart som i maj.

Brådskan i beslutsfattandet beror på att myndigheterna omgående måste få kontroll över de delar av de få delar av våra liv som de fortfarande inte kontrollerar fullt ut. Och för den eventualitet att vi alla kanske begår något olagligt i framtiden, måste ju polisen, Säpo och/eller diverse upphovsrättsorganisationer enkelt och smärtfritt kunna hämta fram bevisen.

Eller också måste lagen införas för att EU tvingar oss till det. Vilket i ärlighetens namn känns något underligt, eftersom EU just nu håller på med en översyn av direktivet. Alltså finns det frågetecken även från EU-håll till lagen.

Mest förbryllande är dock småpartiernas hållning i frågan. Särskilt Centern, vars ungdomsförbund är starkt emot datalagringen, och flera riksdagsledamöter (nu har ju partiet i och för sig inte så många) sagt att de röstar ja under någon slags protest, precis som i FRA-beslutet för ett par år sedan när Maud Olofsson tvingade en gråtande Fredrik Federley rösta igenom FRA-lagen.

Idag borde Mauds partipiskan vara borta, och inte bara Federley borde kunna rösta mot Datalagringsdirektivet utan varenda centerriksdagsman. Att införandet av lagen skulle vara en viktig fråga för Centern har jag mycket svårt att förstå – Stureplansfalangen torde vara emot lagen, och bönderna i Jönköpings län har nog annat att oroa sig för.

Den eventuella Allianspiskan kan Centern också högaktingsfullt strunta i. Fredrik Reinfeldt har för länge sedan kastat Centern under bussen, och gör nu allt för att gulla med Miljöpartiet för att få en majoritet i nästa val.

Att våga säga nej till Datalagringen är förmodligen det enda som kan rädda ansiktet på Centern – och möjligtvis en plats i Riksdagen efter 2014. Så vad i hela friden väntar de på?

Intressant?

Andra bloggar om , , , ,

ICA-Stig vet för jävla mycket

Stig vet hur du rakar dig. Och antagligen var.

Vår personliga integritet är ansatt från alla håll. Vi har sedan något år FRA-lagen, som ger försvaret (och antagligen även polisen) rätt att spana på vår Internetkommunikation. Vi har Datalagringsdirektivet XL, som snart gör det möjligt för myndigheterna att kartlägga all vår elektroniska kommunikation sex månader tillbaka i tiden – oavsett om vi misstänks för något eller inte.

Och så har vi ICA-Stig, som antagligen vet mer om oss än någon svensk myndighet – och utnyttjar det hänsynslöst i sin kamp för hegemoni i livsmedelsbranschen. Ändå är det ingen som ifrågasätter matjättens totala kartläggning av våra liv. Tvärtom – vi kastar glatt all integritet över bord för 1,50 i rabatt på fem paket krossade tomater. Jag är själv en del av detta imperium, vars framgång bygger på intensivt rotande i människors vardagsvanor och ekonomi, trots att jag hatar mig själv varje gång jag ställer tillbaka scannern i terminalen.

Var är lite övervakning mot en fulländad rakupplevelse?

Härom veckan damp det ner ett personligt erbjudande till mig från ICA Maxi, själva Dödsstjärnan i ICA-Imperiet. Avsändare var Gillette, som undrade om jag var nöjd med min gamla rakhyvel, Gillette Mach3, som jag köpte för något år sedan. Nu fanns det nämligen en ännu bättre (och dyrare) uppföljare från rakhyvelsmonopolet, upplyste ICA och passade på att skicka med ett par rabattkuponger att scanna in i butiken.

Första reaktionen på ett sådant brev är naturligtvis att jag blir förbannad. Vad i helvete har ICA med mina toalettvanor att göra? Men sedan ligger det där ett par dagar, och man börjar så smått bli sugen på en ny hyvel – 40 kr i rabatt är ju ändå ett bra erbjudande…

Just därför är sådana kampanjer alla marknadsavdelningars våta dröm. De kan följa kunder som redan köpt en produkt, skicka ut personliga erbjudanden med extremt hög träffsäkerhet – och automatiskt mäta resultatet av kampanjen. Och det är kunden som gör hela jobbet – från att registrera ett ICA-kort till att själva springa runt i butiken och scanna in varorna. Allt för några kronors rabatt på nån ICA-vara.

Resultatet av denna gigantiska övervakning av svenska konsumenter börjar nu ge utdelning. ICA rapporterar all-time-high i lönsamhet, butikerna blir allt större, varuutbudet strömlinjeformas – om en speciell vara säljer bra vet ICA direkt vilken de ska konkurrera ut härnäst med en liknande produkt från det egna sortimentet. Ofta genom riktade rabatterbjudanden där ICA:s egna varor alltid är det billigare alternativet. Etablerade varumärken slås ut. konkurrensen minskar, och som konsumenter kan vi bara finna oss i att matmonopolet tvingas höja priserna, trots att de redan ligger högt över genomsnittet i Europa.

Den som verkligen vill övervaka svenska folket behöver inte betala miljarder för dataövervakning – det räcker att köpa loss de uppgifter man är intresserad av från ICA. Det blir säkert inte heller billigt det heller, men man slipper att bygga upp en dyr administration.

Förutom mina rakningsvanor vet ju ICA var jag bor, vad jag har för telefonnummer, att jag har småbarn, att jag har tonårsbarn, att jag är sambo eller är gift, när, var och hur länge vi åker på semester (i alla fall om vi handlar på andra svenska ICA-butiker), vad vi äter varje fredag, och hur mycket vi lägger ner på godis varje år. Och väljer jag att skaffa ICA-bankskonto vet Stig vad jag tjänar och betalar i skatt.

Trots denna massiva registrering, vet vi väldigt lite om ICA:s kundregister, som omfattar miljontals svenskar, och vilken säkerhet som omgärdar det. Här kan man verkligen tala om datalagring XXXL – och vi har inte en chans att påverka hur uppgifterna används och hur de säljs vidare. Det bestämmer det holländska megakonglomeratet Ahold och svensknorska investmentbolaget Hakon Invest.

Hur som helst – ICA-Stig vet åt helvete för mycket om mig. Hade han varit med i en spionfilm hade någon kommit och skjutit honom för länge sen…

Intressant?

Andra bloggare om , , , ,

© 2019 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: