Fröjdhpunktse

And The Band Played On

Etikett: demonstrationer

Därför borde alla hata Wall Street

Vid en första anblick kan det tyckas vara en oändlig skillnad mellan förtryckta nordafrikaner som protesterar på Tahrirtorget i Kairo, och en luttrad amerikansk medelklass som ockuperar Wall Street i protest mot den amerikanska finansbranschen. Men kanske är olikheterna ändå inte så stora. Protesterna på Wall Street riktar sig mot en slags diktatur som är minst lika förtryckande, men samtidigt oändligt mycket svårare att rå på än envåldshärskare i Nordafrika och Mellanöstern. Finansmarknadens diktatur är i princip ansiktslös, utan enskilda makthavare att ställa till ansvar. Ändå påverkar den människors liv mer än någon politiker ens kommer i närheten av.

Det är detta 99-procentarna på Wall Street inser, och reagerar mot. Det handlar egentligen inte om politik utan rättvisa – för oavsett vem som sitter vid makten lyckas Wall Street gång på gång se till att skaffa sig makt över de politiska beslut som tas i Washington. Det har pågått under snart hundra år, varav de senaste 25 inneburit en förmögenhetsöverföring utan jämförelse i moden historia – från den arbetande befolkningen (medelklassen) till den procent som styr ekonomin och äger 40 procent av de samlade rikedomarna i USA. Och sannolikt ser det likadant ut överallt i världen.

Vad ockupanterna på Wall Street insett är att det inte längre handlar om höger- eller vänsterpolitik, om liberaler och republikaner. Oavsett vem som sitter i Vita huset – eller för den delen vid makten i något annat av västvärldens länder – så är det Wall Street och alla de banker och finansbolag som hämtar näring från världens finanscentrum som har makten. Finansministrar som Timothy Geithner, tidigare Fedchef i New York och den som godkände gigantiska bonusar till styrelsen i det konkursade försäkringsbolaget AIG, har hämtats in till Washington direkt från The Street. Till stor glädje för finansindustrin som därmed säkrat sitt grepp över den ekonomiska politiken – dvs så få regleringar som möjligt som kan påverka bankernas vinster. Många har varit inne just på denna nya skiljelinje, som inte går mellan höger och vänster, utan mellan den finansiella kleptokratin, den som har makten över de ekonomiska massförstörelsevapnen som fristående finansanalytikern Max Keiser kallar det.

I denna fråga finner alltså extremer som Sarah Palin, socialdemokrater och marxister stå på samma sida. (Själv vet jag inte längre vad jag står politiskt, eftersom politiken som vi känner den tillhör det förgångna. Förmodligen tillhör jag någon slags ny anarkohöger…)

Hur som helst: nästan alla problem vi ser idag ett resultat av Wall Streets rovdrift med våra pengar. Allt började gå åt helvete nånstans i början av 80-talet, då finansbranschen lyckades övertala Ronald Reagan om vikten av att släppa kapitalet fritt – utan några  regleringar eller begränsningar. Det blev starten på en mer än 20 år lång finansbubbla, som vi alla drogs med i. I Sverige avskaffade socialdemokraterna kontrollen över börsen i mitten av 80-talet, vilket ledde till den bostadsbubbla som briserade 1990. Och så sent som 2000, när ytterligare en bubbla var på väg att spricka, tog riksdagen det vansinniga beslutet att satsa större delen av vår pensionssparande i det pyramidspel som kallas börsen.

Men den riktiga inplosionen kom hösten 2008 med kraschen i Lehman Brothers. Då blev ilskan stor mot bankerna som orsakat det hela, med sina subprimelån och innovativa derivat var nära att krossa hela världsekonomin. Efter det gigantiska räddningspaket på 700 miljarder dollar (5.000 miljarder kronor) som blev president George W. Bushs avskedsgåva efter åtta förödande år i Vita huset, var därför förhoppningarna stora på att den tillträdande presidenten Barack Obama skulle skärpa kontrollen över Wall Street.

Vad hände då? Ingenting. Eller rättare sagt: de kvarvarande storbankerna använde stödpengarna till att sluka de mindre, konsoliderades och blev ännu mäktigare. Idag kan man med fog säga att dessa finansiella institutioner kontrollerar politiken.

Det har gjorts lama försök av Barack Obama att få Wall Steets finansiella massförstörelsevapen under kontroll. Förra sommaren, 2010, antogs den så kallade Dodd Frank-reformen, ett antal lagskärpningar riktade mot finansbranschen. Det är till synes en relativt självklar uppsättning regler, till exempel att banker måste ha en viss kapitaltäckning så att de klarar kreditförluster på egen hand, och förhindra att de tillåts att spela bort andras pengar än sina egna på börsen. Men ännu idag har ingen del av lagen genomförts – det har Wall Street sett till, bland annat genom att förhala och förhindra tillsättningen av chefen för den nya myndighet som ska övervaka finansbranschen. Och dessutom stoppa finansieringen av den.

Förutom att finansbranschen lyckats injicera sitt DNA i regeringen har branschen bedrivit en massiv lobbyverksamhet i Washington. Förra året satsade banklobbyn 350 miljoner för att försöka vattna ur lagen. Det jobbar fler än 3.000 lobbyister i Washington – tio per kongressledamot –  vars enda uppgift är att Wall Street ska slippa ny lagstiftning som begränsar branschens frihet. Wall Street var också en av de största bidragsgivarna till Obamas presidentvalskampanj, vilket kanske förklarar varför presidenten varit så lam i sina försök att reglera bankerna.

VD:n för storbanken J.P Morgan, Jamie Dimon, gick till attack så sent som förra veckan mot planerna på reglering av finansmarknaderna och kallade sådana initiativ för ”oamerikanska”. Samma bank gav nyligen ett generöst privat bidrag på nära 30 miljoner till New York-polisen, för att göra Manhattan tryggare. Kanske är det de pengarna vi ser i arbete, när batongerna går varma bland demonstranterna.

Man kan alltid hoppas att Occupy Wall Street växer ut till en fullfjädrad finansiell intifada – många har redan börjat kalla OWS-rörelsen för den Amerikanska hösten. Och det är ju faktiskt detta som är 2000-talets stora utmaning – att bygga en ny finansiell världsordning baserad på verkliga tillgångar och riktigt arbete, utan astronomiska skuldberg som idag bara göder J.P Morgan, Goldman Sachs, Deutche Bank, UBS, RBS etc, samtidigt som världens befolkning faller allt längre ner i fattigdom.

Vi behöver kanske inte ta fram giljotinen, som Roseanne Barr föreslog nyligen, men någon form av offentlig förnedring av ledande bankirer vore på sin plats. Varför inte på Wall Street?

Intressant?

E24 1, 2, SvD 1, 2, DN
Andra bloggare om , , , ,

Klimatforskning für alle

Nytt: experimentera med klimatet hemma. (Isbörnar medföljer ej.)

Nytt: experimentera med klimatet hemma. (Isbörnar medföljer ej.)

Klimatmötet i Köpenhamn ångar på, och demonstranter grips i busslaster. Uppemot 1.000 stycken har redan fått tillbringa natten i dansk finka, och idag är det fullt upplopp igen rapporteras det. Dock verkar medierna ha missat några av de verkliga godbitarna från helgens världsräddarkonferens. Så här kommer lite alternativ nyhetsrapportering från en helt vanlig helg i Köpenhamn.

Astroturf? Om man tittar på bilderna från de stora demonstrationerna i går, förundras man av det faktum att skogen av protestplakat ser exakt likadana ut. Samma färg, samma typsnitt, samma budskap. Knappast någon spontan viljeyttring, utan snarare en officiellt regisserad manifestation à la Kim Jong-ils födelsedag.

Hårdrockande TV-meteorologen Pär Holmgren är inte direkt nån mysfarbror. I en intervju nyligen vill han helst avskaffa demokratin, eftersom folk bara riskerar att välja fel annars. Holmgren:

“Jag fick en fråga för ett antal år sedan “vad skulle du göra om du var statsminister?” Och då svarade jag att jag skulle snabbt avskaffa alla val. För att det jag ser framför mig nu, det är ungefär en lika stor utmaning som ett tredje världskrig. Och då, om man hårdrar det lite då, så har vi liksom inte tid att håll på och käbbla mellan partierna till exempel, utan nu gäller det verkligen att sätta ner foten och visa att vi är faktiskt ense om det och det och det och det och det och det. Och om man då kanske skulle lösa det på bästa sätt genom att tillsätta en väldigt, väldigt bred blocköverskridande regering efter valet 2010, ja då kanske det är det jag även som miljöminister skulle kämpa för och sträva efter.”

Ordföranden för FN:s klimatpanel, Rajendra Pachauri, cashar in ordentligt på utsläppshandel. Pachauri är också ordförande i indiska TATA Group, som äger ett brittiskt stålverk, Corus Redcar. När verket nu läggs i malpåse och 1.700 britter förlorar sina jobb, kan Pachauris bolag casha in upp till 7 miljarder på att sälja vidare e utsläppsrätter som hänger med stålverket. Sedan flyttar TATA tillverkningen till Indien, och de arbetslösa britterna får vända hamburgare istället. (Alla som undrat varför Vattenfall köpt upp sig på tyska kolkraftverk – nu behöver  vi inte undra längre.)

Gröna stormtrupper (bestående av ett gäng amerikanska ungdomar) trashar en presskonferens  under ledning av Sir Christopher Monckton – den hålls ju av “klimatförnekare” som tänker fel. Monckton jämför demonstranterna med Hitler Jugend och tyska deltagare i publiken minns med vrede förra gången sådana händelser utspelade sig i Köpenhamn.

En av de ledande forskarna i FN:s klimatpanel, Steven Schneider, får en obekväm fråga om Climategate på en presskonferens. Istället för svara, tillkallar han beväpnade vakter som för bort den feltänkande journalisten. Sånt får man ju acceptera, det är ju trots allt Jordens framtid som står på fel, och då kan vi inte tjafsa om nån jäkla pressfrihet inte!

Robert Mugabe vill ha fem procent av din lön. Det är han väl värd?

Oljeshejkerna i Saudi-Arabien lär dessutom vara inne på samma linje inför de tuffa slutförhandlingarna om vår upplupna klimatskuld. Och Sverige, med 0,18 promille av de globala CO2-utsläppen är förstås bäst i klassen när det gäller självspäkning.

Andra bloggare om , , , , , ,

Intressant?

© 2019 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: